5 bra finska romaner

Det är Finlands nationaldag eller självständighetsdag som de kallar det. Det firas med denna lista.

Anna-Leena Härkönen - Tjurdödarvapnet
Härkönen debuterade redan som 18-åring med den här berättelsen om en ung man som skickas till släktingar på landet. Han är inte så glad över detta. Stor succé i Finland när den kom på 80-talet. Mycket underhållande. 

Olli Jalonen - Far med dotter
Andra delen i en trilogi vars första bok Johan och Johan vart med förra gången jag firade Finlands självständighetsdag med en boklista. Men det är svårt att tänka sej en lista med finländska böcker utan Jalonen. Vemodig och vacker och sånt. Jag har gett bort den här boken. Jag har gett bort alla Jalonen jag ägt. Man vill sprida de vidare efter att ha läst dem.

Väinö Linna - Okänd soldat
En av de stora krigsskildringarna. Möjligen den stora krigsskildringen.

Sofi Oksanen - Utrensning
Den mest hyllade finska romanen på senare tid. Jag var lite tveksam till den när jag läste den, strukturen är konstlad, språket ojämnt och en del scener är spekulativa. Men efter hand fångas man också in och det går att förstå lovorden även om jag inte helt instämmer i dem. 

Mika Waltari - Mikael Ludenfot
"Hans ungdoms öden och äventyr i många länder intill år 1527, sanningsenligt framställda av honom själv i tio böcker"
Finsk 40-talsroman. På sin tid en bestseller. Om en man utan börd som drar omkring i 1500-talets Europa. Romanen är indelad i någorlunda fristående böcker. Bäst är sjätte boken, "Bålet", som handlar om häxförföljelse.

Tidigare listor med finlandtema:
10 bra finska böcker
10 bra finlandssvenska böcker
5 bra finska filmer
5 bra finska skivor

Tre historiska

Lyran vill idag att vi ska berätta om tre historiska romaner

Ola Larsmo - Jag vill inte tjäna
Ola Larsmo har skrivit flera historiska romaner. De handskas med genren på lite olika sätt. Den här kom 2009. Hans Himmel och jord må brinna är också mycket bra.

Sara Lidman - Din tjänare hör
Egentligen har jag lite svårt för den mustiga norrlandsgenre vars främsta företrädare var Sara Lidman. När jag läser Torgny Lindgren eller Hjortronlandet av Lidman (den senare får väl säjas ha skapat genren, den är väldigt William Faulkner) så känner jag mej som Socker-Conny när han ska kontrollera om Hemsöborna är korrekt tryckt - "Det är fel på böckerna från början!". Det här är inte för att jag ogillar norrlänningar. Jag har svårt också för vår småländska motsvarighet till genren: böckerna om Åsa-Nisse.
Ändå tycker jag Lidmans Jernbaneböcker är väldigt bra. Trots en massa dialekt som jag är säker på att Lidman bara hittat på. Handlar om ett järnvägsbygge på 1800-talet.

Mika Waltari - Mikael Ludenfot
"Hans ungdoms öden och äventyr i många länder intill år 1527, sanningsenligt framställda av honom själv i tio böcker"
Finsk 40-talsroman. På sin tid en bestseller. Om en man utan börd som drar omkring i 1500-talets Europa. Romanen är indelad i någorlunda fristående böcker. Bäst är sjätte boken, "Bålet", som handlar om häxförföljelsen.

Citerat från veckans läsning

"- Det är just vad jag alltid har sagt, och det är det bästa beviset på sanningen i mina ord, ty vilken djävla glädje har någon människa av att jorden är rund? Nej, allt ont, allt fördärv och alla omvälvningar och till och med franska sjukan har sin grund i att man börjat påstå det."
ur Mikael Ludenfot av Mika Waltari, övers. Lorenz von Numers

"Sagesman:

[...]När det är klart väder kan Pettersson se två motorvägar, fem skogar och sju förorter från sitt köksfönster. Nu är gryningen regntung och kall. Det är dimma nere över köpcentrum. Endast neonreklamen bulnar genom den grå ludden därnere. Köpcentrum står på pålar i det gamla kärret och djupt under parkeringens asfalt

Pettersson:

jäser det i dyn och träsket rinner utför skyltfönstren och om man drar med handen över glaset när man går mot tunnelbanan känner man vattnet i fingerspåren."
ur Garderingar av Jan Myrdal

Bok-Finnar

O har kommit till Finland i sin bokgeografi. Hade detta varit en regelrätt geografisk utmaning så är detta ett av de få länder jag med säkerhet skulle kunna peka ut på en världskarta. I> min lista med 10 bra finska böcker så hade jag med många finlandssvenska sådana. För att gottgöra det något så följer tre finlandsfinska:

en finsk bok: Mika Waltari - Mikael Ludenfot
Det här är en bok jag läser just nu. Om den unge Mikael i början av 1500-talet. Historisk roman från 1948 när den historiska romanen var en av de populärare av populärgenrerna. Boken är skriven i jagform. Det är en rolig och medryckande text. En av de mer sympatiska karaktärerna är en bödel som är ett stort fan av den konst som kallas politik då alla ställningstaganden förr eller senare leder en antingen till ett svärdshugg i magen eller ett rep om halsen. De som möter det senare alternativet önskar han betjäna smärtfritt efter bästa förmåga "Endast bödeln är opartisk emedan såväl jute som sves har behov av honom." Romanen påminner en del om 1600-talsklassikern Den äventyrlige Simplicissimus av Hans Jakob Christoffel von Grimmelshausen. Om det rör sej om en påverkan så skulle det vara ett exempel (Brechtpjäsen Mor Courage är ett annat) på hur andra världskriget gör att den då lite bortglömde Grimmelshausen åter blr aktuell.

en finsk författare: Olli Jalonen
På nittiotalet så fick Olli Jalonen flera romaner översatta till svenska och hyllades av svenska kritiker. I Finland lär han fortfarande vara ett stort namn. Den bästa av hans böcker som jag läst är Johan och Johan. Jag tvingade ett tag på den på alla som råkade fylla år eller av andra anledningar förväntade sej att få presenter. Far med dotter är också riktigt bra.

en finsk bok som jag inte läst: Sirpa Kähkönen - Lakanasiivet
I en intervju med Monika Fagerholm som jag läste idag så nämner hon Sirpa Kähkönen samman med Jalonen och Sofi Oksanen som en av de främsta samtida finskspråkiga författarna. Och man ser hennes namn nämnt rätt ofta. I Finland verkar hon vara en både kritikerhyllad och populär författare. Men så vitt jag vet är hon inte översatt till svenska. Lakanasiivet är fjärde delen i en historisk romansvit. Den handlar om hur Sovjet bombar en finsk by i början av fyrtiotalet och evakueringen efteråt. Titeln lär betyda lakansvingar.

Citerat från veckans läsning

"Mat gav hon mig också och lät mig krypa ner under fällen bakom sin rygg och sova i sängen, men hon bad mig att inte beröra henne om natten emedan hon var jungfru trots att hon kallades fru Pirjo. Jag förstod inte vad hon fruktade att jag skulle göra henne, men jag lovade att inte röra."
ur Mikael Ludenfot av Mika Waltari, övers. Lorenz von Numers

"Under årtalet bifogade jag en kraftfull förbannelse på latin till ofärd för den människa som stal min bok eller sålde den utan lov. Fru Pirjo hade köpt den billigt och de många namnteckningarna på bokpärmen och de trasiga bladen visade att den hade gått genom många händer, men ändock var den i åratal min käraste skatt. Dess namn var >>Ars Moriandi etc>>. eller med andra ord >>Konsten att dö>>, och när jag säger detta veta alla vilken bok det är fråga om, ty den läses fortfarande och kommer säkerligen alltid att bli läst"
också ur Mikael Ludenfot