På en annan planet med dej

"Another girl, another planet" med The Only Ones. Peel Session-versionen från 1978.

Space travel's in my blood
And there ain't nothin' I can do about it
Long journeys wear me out
Oh God we won't live without it

Another girl is loving you now
Another planet, forever holding you down

Var god och spela inte A Rainy Night In Georgia

"Please don't play 'A Rainy Night In Georgia'" med Twa Toots. Från en Peel Session från 1983.
En Peel Session var något BBC-programledaren JohnPeel hade där ett band fick spela några låtar i radiostudion och sen fick de ett par dagar på sej att mixa spåren.
Peel gav ut den här Sessionen på Strange Fruit. Och den tillhörde dem han repriserade i slutet av året.
Twa Toots är inte kända för så mycket annat än den här inspelningen.

Mini-LP:ar, de tio bästa

Apropå Pete Seegers Goofing-Off Suite så kan en av anledningarna att den sällan förekommer på listor(förutom då att den är från 1954 och en banjoskiva)att den inte är en fullängdare utan en 10tummare eller en minilp om man får vara anakronistiskj.
Minilp (och vad det nu kallas på CD) glöms ofta bort. Men här i alla fall en lista med tio av de bästa kortlängdsalbumen.

Birthday Party- Mutiny
Utgiven på CD tillsammans med den nästan lika bra The Bad Seed.

Billy Bragg- Life´s a Riot with Spy vs Spy
Också kallad den orangea.

Butthole Surfers- Cream Corn From the Socket of David epn

Diamanda Galas- You must be certain of the Devil
Country när den är som bäst

Mudhoney- Superfuzz Bigmuff

Rymdimperiet- Rymdimperiet

Pete Seeger- Goofing-Off Suite
Blandar folkmusik med klassisk musik- utgiven på CD med en annan mindre experimentell tiotummare vid namn Darling Corey.

Triffids- Raining Pleasure
Innehåller bland annat den bästa St James Infirmary på den här sidan Betty Boops Snövit

Twa Toots- Peel Session

Younggods- Play Kurt Weill

(först publicerad den 8:e november 2007.
Under den här jubileumsveckan (som tar slut idag - jag lovar) har inlägg från 2009 dominerat. Vilket främst beror på att här finns nio inlägg från 2006, tjugoen från 2007, hundratjugofyra från 2008 och då sjuhundrasjuttiotvå från år 2009. Men denna sista dag hade jag tänkt mej repriser fyra olika år.

Inledningen på inlägget anspelar på det direkt föregående Instörtande banjo där jag nämner att Blixa Bargeld har listat Goofing-off Suite med Pete Seeger bland sina favoritalbum.
Det är brukligt med såna här listor att säja att man skulle välja annorlunda om man gjort den idag. Men det här är en helgjuten lista. Kunde inte valt bättre själv.)

Kinks-covers. De tio bästa.

The Kinks har alltid varit det självklara svaret på frågan 'Rolling Stones eller Beatles?'. Det finns också många covers på deras låtar. Dessa tio är mina favoriter:

Elvis Costello - Days
Från soundtracket till Wim Wenders Until the end of the world. Bra soundtrack, mindre bra film.

Cud - Lola

Droogs - I'm not like everybody else
Låt som, vilket kanske blir lite ironiskt, har gjorts av många band. Något aven garagebandstandard. Men Droogs version är bäst. Hade listan varit rangordnad i stället för alfabetisk hade denna snott förstaplatsen.

The Fall - Victoria

Falls största hit. Med en underbar video.

Fläskkvartetten - Sunny Afternoon
De gjorde den när de var husband på ungdomsprogrammet Daily Live. Jag har visserligen inte hört versionen sen dess. Men det programmet sändes väl rätt nyligen?

Holly Golightly - Time will tell

The Jam - David Watts
The Jam var stora Kinks-fans. "I wsh I could be like David Watts"

Mark Lanegan - Nothing in this world
Originalet är med i filmen Rushmore. Vilket ökat dess popularitet på senare år.

Raincoats - Lola
Cuds och Raincoats varianter är rätt olika varandra samtidigt som de bägge ligger rätt nära originalet. Men mer lite mer energi (det är knappast någon av Kinks bästa låtar).

Sonic Youth - Victoria
Utgår från Fall-covern. Finns på en Peel Session där Sonic på de övriga spåren enbart coverar Fall-låtar.

Guide till Triffids skivor

Treeless Plain
Debutalbumet från 1983. Innan denna LP hade de gett ut ett par singlar och en handfull kassetter. CD-utgåvan är remastrad. Det står mer att läsom remastringen på länken. Den nya versionen visar att Triffids var ett starkt band redan från början.
Bästa spår: "Hell of a summer"

Raining Pleasure
Mini-lp från 1984. Med sju spår. En del som "Jack Frost" och covern på "St James Infirmary" låter som om de hade passat in på Treeless Plain. Medan "Property is condemned" pekar framåt mot Born Sandy Devotional. Men hela skivan är väl sammansatt och står utmärkt som eget verk.
Bästa spår: "Raining Pleasure"

Alla sju spåren på Raining Pleasure finns med på Beautiful Waste and Other Songs en samling med material från åren 83-85. Förutom Raining Pleasure ytterligare en mini-lp och lite b-sidor.

Born Sandy Devotional
Utgiven 86 men inspelad redan 84. Triffids största framgång, konstnärligt och publikmässigt. Anses allmänt vara Triffids bästa album. Mer om skivan på länken.
Bästa spår: "Tarrilup Bridge"

Peel Sessions
Tre låtar från Born Sandy Devotional: "Life of Crime", "Chicken Killer", "Lonely Stretch". Alla i utmärkta tunga versioner. Ett måste i din Triffids-samling.

In the pines
Efter Born Sandy... åkte gruppen ut till en gård och spelade in en platta på en 8-tracks bandspelare under fyra dagar. Skivan anses som något av en klassiker inom lo-fi-genren även om den ännu inte var uppfunnen. Den har en lite lantligare atmosfär än de föregående skivorna. Två av de starkaste låtarna på skivan "Do you want me near you?" och noveltysången "Once a day", en countrypastisch, var skrivna av andra medlemmar i gruppen än David McComb. Men också McCombs låtar, skrivna mellan 84-86, är bra. En del återkommer i annorlunda form på Calenture den mer producerade yingen till In the pines low-fi-yang.
CD-nyutgåvan har liksom Treeless plain remastrats efter McCombs anteckningar. Till skillnad från det albumet så var In the pines menad att göras i hast. Så det valet är mindre självklart. Jag är ändå rätt nyfiken på den nya versionen, som också är förlängd. Själv har jag bara hört vinylen.
Bästa spår: "Kathy Knows"

Calenture
Triffids hade bytt till ett större skivmärke. Under inspelningen av detta album från 1987 så var det en hel del konflikter mellan skivförlaget och bandet.
jag brukade tycka att det här var ett rätt svagt album, som visserligen hade ett par starka låtar men en alltför mainstreamig produktion. Men vid några genomlyssningar senaste tiden så visade den sej hålla bättre än jag mindes. Även om den är långt från Born Sandy-standard.
Låtarna är högstämda popkärleksmelodier och texterna ser först ut att vara mer normala. Men en del märkliga formuleringar smyger sej in i verserna "Blue girl/in a summer dress in the greenhouse/Where she overslept dreaming of an ocean/Like a meadow/But wet, wet with holy water" börjar til exempel "Holy Water".
Det är inte ovanligt att man ser folk hävda att detta är det bästa Triffids-albumet. Det är visserligen mest personer med lite mesigare musiksmak som gör detta men skivar är lyssningsvärd.
Produktionen är lite för mycket. Men cd-återutgåvan innehåller också avskalade demoversioner av de flesta låtarna.
Bästa spår: "Jerdacuttup Man"

The Black Swan
Triffids sista album minns jag som en stor besvikelse när det kom 1989. Det finns ett par bra låtar, som singeln Goodbye little boy. Låtarna är gjorda i flera olika stilar. Triffids experimenterade med genrebrytningar på alla sina album men oftast med lite större finess än här.
Ursprungligen var skivan ytterligare mer ambitiöst menad och denna tänkta version har delvis återuppväckts på cd-versionen som är en dubbel. Den har fått goda recensioner så man borde väl kolla upp den.
Bästa spår: "Blackeyed Susan"

Stockholm
Triffids var rätt populära i Sverige. En av anledningarna var att radioprogrammet Bommens Lars Aldman gillade dem och spelade de mycket. Detta live-album är från en konsert i Stockholm. Inspelningen sändes i Bommen Live. De gör bland annat en cover av Pet Shop Boys "Rent".
Mest låtar från Triffids tidiga album.
Bästa spår: Det var ett tag sen jag hörde den här senast men jag har för mej att det är en rätt bra "Hell of a summer" här.

Efter Triffids så ingick David McComb ett tag i gruppen Blackeyed Susans som jag inte har så bra koll på. Han gav ut ett soloalbum, Love of will som det är länge sen jag hörde. Mer Calenture över det än Born Sandy... om jag minns rätt.

McComb efterlämnade en del demos med sånger. Mick Harvey spelade in en av dessa Everything is fixed på sitt album Two of Diamonds och har pratat om att göra fler.

De 10 bästa sångerna med The Triffids

Egentligen skulle väl Born Sandy Devotionals tio låtar vara den korrekta listan. Men jag har tagit med några från resten av deras karriär:

Chickenkiller
"And the children were singing, 'Here he comes the killer again/Here he comes the chickenkiller again/My ears were filled with that joyful ringing /My ears were filled with that happy singing"

Hell of a summer
"It's been a hell of a summer to be lying so low"
Något av Triffids signaturmelodi.

Jerdacuttup Man
Jaget i sången är ett mosslik i ett museum.
På Calenture
(Videoklippet är live från en tv-utsändning, bilden går egentligen inte att se på men ljudet är hörbart)

Lonely stretch. Peel Sessions-versionen
Eftersom John Peel hade smak så gillade han Triffids och de gjorde tre Peel Sessions, varav den i mitten med låtar från Born Sandy... var en av de som gavs ut på skiva på Strange Fruit. Det är en lysande peel och Sha la la-t är extra trallvänligt i versionen av "Lonely Stretch" där.

Once a day
Country på triffidskt vis.
Från In the pines
(Klippet är live på ABC)

Personal things
Denna var veckans sång här den här veckan. (Den var en av de sånger som spelades på Tiffids återförenings konsert till David McCombs minne, med Mark Snarski på sång).

Raining Pleasure
Från mini-albumet med samma namn. Med Jill Birt på sång. "I believe it's raining pleasure".

Rosevel
Från Treeless plain

Tarrilup Bridge
Now you read about me in the papers
They say I'm going to be a big star
They're making a movie about my life
And you're going to play the starring part

Tender is the night (The long fidelity)
Denna sång sjungen av Jill Birt avslutar Born Sandy Devotional och får avsluta den här listan. Från början skriven för att vara duett. Studioversionen finns inte på youtube men det finns den här versionen från minneskonserten 2006. Med Jill Birt 20 år senare.
"There's someone I want to forget tonight/Don't you want to forget someone too?/I left him, and I can leave you too"

Peel Sessions

I en bättre värld så skulle John Peel ha fyllt 70 år idag. Peel var en radiomusikjournalist på BBC Radio 1. Hans inflytande inom musikjournalistiken inom och utom radion var stort. En av hans innovationer var Peel Sessions. Dessa som startade 1967 var att ett band eller en artist under en dag spelad in och mixade tre till fyra spår sopm sen sändes. Det var alltså inte livespelningar i studio som de ibland kallas utan en slags snabbinspelningar av (oftast) redan utgivet material.

Peel var med och startade skivmärket Strange Fruit för att ge ut de bästa av Peel Sessionerna. Som 12"-or.

Det syns kanske inte så bra på bilden. Men omslagen till dessa Strange Fruit-skivor hade namn på en massa band som hade spelat in Peel Seesions för John Peel. I de tidiga tonåren så brukade jag tycka det var fascinerande att läsa namnen - föreställa sej hur de man kände till lät men också alla dessa band som man inte kände till.

Peel Sessionen var med en stor bredd band. Den av Strange Fruit-tolvorna som Peel själv brukade säja att han var mest stolt över var en med folksångerskan June Tabor. Där hon sjunger a capella. Den tyckte jag var något av en besvikelse när jag väl hörde den (men idag lite mer van vid genrens underligare uttryck så skulle jag kanske ha en annan åsikt om den). Ibland new wave och punkbanden på de andra tolvorna stod den i alla fall ut. (Fast den är inspelad 77 och på 70-talet är det en rätt stor mängd folkmusiker som gör Peel Sessions - Martin Carthy tillhör till exempel det fåtal artister som gjort ett tvåsiffrigt antal.)

Förutom Strange Fruit-skivorna så finns en hel del Peel Sessions utgivna av artisterna själva. The Fall som med sina tjugosju sessioner är det band som gjort flest har kommit ut med en box med alla sina Peel Sessions. De senare sessionerna har ofta funnits på fildelningssidor men också på artisternas egna hemsidor. Cat Power, White Stripes och P. J. Harvey är tre artister som gjort flera populära Sessions. BBC Radio 1 har en sida - Keeping it Peel där alla Sessions står med och där man kan höra bitar från de framröstade 125 bästa (artisterna står alfabetiskt med förnamn, så Martin Carthy står på M inte C.)

En lista över de bästa Peel Sessions hade kanske varit passande men jag har bara hört en liten mängd av alla. Men fem värda att uppmärksamma följer:

Birthday Party
Jag har en stövel med alla fyra Peel Sessions som Birthday Party (Nick Caves band innan Bad Seeds) gjorde. Två av dessa kom ut på Strange Fruit. Den första är den bättre med hits som "(Sometimes) pleasure heads must burn" och "Release the Bats". Också med Stooghes-covern "Loose".

Siouxsie & The Banshees
Deras Peel på Strange Fruit är min favorit med dem. Till och med bättre än coverplattan.

Triffids
Tre låtar från Born Sandy Devotional. Tyvärr ingen av de där Jill Birt sjunger. Annars perfekt.

Twa Toots
Ett av John Peels favoritband. Gav egentligen bara ut denna och ett par singlar. Några år senare kom en fullängdare med gammalt material men utan Peel Sessionen hade den knappast kommit ut.

Wedding Presents - Ukrainski Vistupi v Johna Peela
Denna tiotummare utgörs två (eller tre) Peel Sessions. Kallade The Ukranian Sessions. Wedding Presents gjorde måga Peel Sessions och deras inkarnation The Ukranians, new wave korsat med Södra Bergens Balalajkor, föddes genom Peel Sessions. Många andra band snodde gimmicken men det ska inte få en att glömma hur bra Ukrainian lät en gån i tiden.

John Peel dog 65 år gammal den 25e oktober 2004. På hans gravsten står en rad från hans favoritlåt "Teenage Kicks" av The Undertones: "teenage dreams so hard to beat".

Twa Toots med flera - de fem bästa sommarlåtarna

Juni kommer med sommar och sol och obskyr popmusik.

All Girl Summer Fun Band - Video Game Heart
Borde finnas med på soundtracket till den kommande Scott Pilgrim-filmen.

Eels - Mr E's beautiful blues
Videon har bilder från filmen Road Trip i vilken låten ingick. Sångaren ser inte helt bekväm ut. "God damn right it's a beautiful day."

Pere Ubu - Wasted
Inget säjer sommar som samplat dragspel.

The Triffids - Hell of a summer
Man skulle kanske tycka att detta snarare vore en låt för slutet av sommaren snarare än en för början av juni.
Men i kretsen kring Triffids blev uttrycket "it's been a hell of a summer" som svar på frågan hur det står till ett man använde året runt.

Twa Toots - It's a lovely day
Twa Toots gav ut en singel och en LP på 80-talet. Samt gjorde en Peel Session - som också gavs ut på skiva. Det är denna Peel Session som gör att vi minns de.
Länken går till en tributmyspacesida där man kan höra studioversionen av "It's a lovely day". Inte lika bra som peelen, men bättre än allt annat du kommer att höra idag.

Loose - Birthday Party och Stooges

En annan bootleg hävdar att den är Boys Next Doors (tidigare namn på The Birthday Party) andra spelning. Den första skulle väl ingen gå på. Det är i alla fall en tidig liveinspelning med Birthday Party och fylld med covers. Rätt typiska för ett New Wave-band. "Blitzkrieg Bop", "I'm 18", "Gloria", "My Generation", "These boots are made for walking" (den första singeln) med mera.

Original Seeds har en låt som coveras på den första Birthday Party-fullängdaren. Den låter i Birthday Party-versionen som alla andra Birthdayparty-låtar från den perioden.

Original Seeds är, som tidigare sagts, en samling med originalversioner av låtar Nick Cave coverats. Men den ger sej också ut för att vara en samling av Nick Caves influenser. Att man gör en cover av en låt är inte ett direkt bevis för att det är en influens.
Att gruppen Stooges var bland Birthday Partys förebilder kan man nog dock fastslå.
Två låtar från 1970 års Funhouse hörde till Birthday Partys liveakt och de har gjort minst ytterligare en.

"Loose" finns live med Birthday Party på tre officiella släpp. Peel Sessionen är nog den de flesta hört. Den bästa versionen ligger på en delad mini-skiva med Lydia Lunch på andra sidan.



Drunk on the Popes Blood är den skiva som saknas mest i min Nick Cave-samlinge. Tyngre än versionen av "Loose" här blir det inte.

Originalet har också en del som talar för sej:



"Funhouse" finns också utgiven i liveversion med Birthday Party. Med Lydia Lunch på kör - om det nu är rätt ord.

Nick Caves liveutspel brukar säjas ha påverkats av Iggy Pops från den här perioden av Stooges.
Man kan se Stooges live från Funhouse-tiden HÄR.

De gör "T.V. Eye" och "1970" från Funhouse.

10 bästa minilp-arna

Apropå Pete Seegers Goofing-Off Suite så kan en av anledningarna att den sällan förekommer på listor(förutom då att den är från 1954 och en banjoskiva)att den inte är en fullängdare utan en 10tummare eller en minilp om man får vara anakronistiskj.
Minilp (och vad det nu kallas på CD) glöms ofta bort. Men här i alla fall en lista med tio av de bästa kortlängdsalbumen.

Birthday Party- Mutiny
Utgiven på CD tillsammans med den nästan lika bra The Bad Seed.

Billy Bragg- Life´s a Riot with Spy vs Spy
Också kallad den orangea.

Butthole Surfers- Cream Corn From the Socket of David epn

Diamanda Galas- You must be certain of the Devil
Country när den är som bäst

Mudhoney- Superfuzz Bigmuff

Rymdimperiet- Rymdimperiet

Pete Seeger- Goofing-Off Suite
Blandar folkmusik med klassisk musik- utgiven på CD med en annan mindre experimentell tiotummare vid namn Darling Corey.

Triffids- Raining Pleasure
Innehåller bland annat den bästa St James Infirmary på den här sidan Betty Boops Snövit

Twa Toots- Peel Session

Younggods- Play Kurt Weill