5 bra finska romaner

Det är Finlands nationaldag eller självständighetsdag som de kallar det. Det firas med denna lista.

Anna-Leena Härkönen - Tjurdödarvapnet
Härkönen debuterade redan som 18-åring med den här berättelsen om en ung man som skickas till släktingar på landet. Han är inte så glad över detta. Stor succé i Finland när den kom på 80-talet. Mycket underhållande. 

Olli Jalonen - Far med dotter
Andra delen i en trilogi vars första bok Johan och Johan vart med förra gången jag firade Finlands självständighetsdag med en boklista. Men det är svårt att tänka sej en lista med finländska böcker utan Jalonen. Vemodig och vacker och sånt. Jag har gett bort den här boken. Jag har gett bort alla Jalonen jag ägt. Man vill sprida de vidare efter att ha läst dem.

Väinö Linna - Okänd soldat
En av de stora krigsskildringarna. Möjligen den stora krigsskildringen.

Sofi Oksanen - Utrensning
Den mest hyllade finska romanen på senare tid. Jag var lite tveksam till den när jag läste den, strukturen är konstlad, språket ojämnt och en del scener är spekulativa. Men efter hand fångas man också in och det går att förstå lovorden även om jag inte helt instämmer i dem. 

Mika Waltari - Mikael Ludenfot
"Hans ungdoms öden och äventyr i många länder intill år 1527, sanningsenligt framställda av honom själv i tio böcker"
Finsk 40-talsroman. På sin tid en bestseller. Om en man utan börd som drar omkring i 1500-talets Europa. Romanen är indelad i någorlunda fristående böcker. Bäst är sjätte boken, "Bålet", som handlar om häxförföljelse.

Tidigare listor med finlandtema:
10 bra finska böcker
10 bra finlandssvenska böcker
5 bra finska filmer
5 bra finska skivor

Bok-Finnar

O har kommit till Finland i sin bokgeografi. Hade detta varit en regelrätt geografisk utmaning så är detta ett av de få länder jag med säkerhet skulle kunna peka ut på en världskarta. I> min lista med 10 bra finska böcker så hade jag med många finlandssvenska sådana. För att gottgöra det något så följer tre finlandsfinska:

en finsk bok: Mika Waltari - Mikael Ludenfot
Det här är en bok jag läser just nu. Om den unge Mikael i början av 1500-talet. Historisk roman från 1948 när den historiska romanen var en av de populärare av populärgenrerna. Boken är skriven i jagform. Det är en rolig och medryckande text. En av de mer sympatiska karaktärerna är en bödel som är ett stort fan av den konst som kallas politik då alla ställningstaganden förr eller senare leder en antingen till ett svärdshugg i magen eller ett rep om halsen. De som möter det senare alternativet önskar han betjäna smärtfritt efter bästa förmåga "Endast bödeln är opartisk emedan såväl jute som sves har behov av honom." Romanen påminner en del om 1600-talsklassikern Den äventyrlige Simplicissimus av Hans Jakob Christoffel von Grimmelshausen. Om det rör sej om en påverkan så skulle det vara ett exempel (Brechtpjäsen Mor Courage är ett annat) på hur andra världskriget gör att den då lite bortglömde Grimmelshausen åter blr aktuell.

en finsk författare: Olli Jalonen
På nittiotalet så fick Olli Jalonen flera romaner översatta till svenska och hyllades av svenska kritiker. I Finland lär han fortfarande vara ett stort namn. Den bästa av hans böcker som jag läst är Johan och Johan. Jag tvingade ett tag på den på alla som råkade fylla år eller av andra anledningar förväntade sej att få presenter. Far med dotter är också riktigt bra.

en finsk bok som jag inte läst: Sirpa Kähkönen - Lakanasiivet
I en intervju med Monika Fagerholm som jag läste idag så nämner hon Sirpa Kähkönen samman med Jalonen och Sofi Oksanen som en av de främsta samtida finskspråkiga författarna. Och man ser hennes namn nämnt rätt ofta. I Finland verkar hon vara en både kritikerhyllad och populär författare. Men så vitt jag vet är hon inte översatt till svenska. Lakanasiivet är fjärde delen i en historisk romansvit. Den handlar om hur Sovjet bombar en finsk by i början av fyrtiotalet och evakueringen efteråt. Titeln lär betyda lakansvingar.

Om en bunte intressanta böcker jag läst nyligen som jag inte skrivit om och som jag därför skriver något kort om - del 2

Peter Weiss - Diagnos
Första av två korta romaner skrivna på tyska från början 60-talet. De brukar säjas vara självbiografiska. Vilket gör att man lite höjer på ögonbrynen när huvudpersonen har sexuellt umgänge med sin syster och ser sin mors könsorgan framför sej när han i vuxen ålder försöker inleda förhållanden med kvinnor. Det är ingen direkt dålig bok. Det finns många enskilda bra stycken. Diagnos är en passande titel här där den expressionistiska romanens rätt vanliga incestuösa undertext blir till text.

Shirley Jackson - The road through the wall
Den pocketutgåva jag läst av den här gör sitt bästa med omslag (inte det på bilden till vänster) och baksidestext för att få romanen att framstå som en skräckroman. Det är det inte. Men Jacksons roman från 1948 om ett villaområde har vissa tematiska likheter med en del av hennes skräcknoveller. Mer med den i Stora Skräckboken-antologin än den i Mannen i svart-antologin.

Richard McKenna - Casey Agonistes & Other SF & Fantasy Stories
I förordet citeras McKenna om att han brukade slå upp ordet "ontologi" i ordböcker i bokhandlar. Hans fantasynoveller handlar ofta om varats natur. Och hur det formas av vårt medvetande. Som titelnovellen som är som något Stephen King hade kunnat skriva om han hade varit en bra författare. Eller den lysande "Fiddler's green": "God is spread pretty thin at 18 south 82 east".
Av samlingen fem noveller så är två s/f. Bägge handlar om manbarhetsriter. De är inte fullt lika bra. Men i samspelet mellan karaktärerna kan man märka att han framförallt skrev "vanlig" litteratur.

Sara Stridsberg - Darling River
I de här inläggen tänkte jag främst skriva om böcker jag hade planerat göra inlägg om. Denna hade jag väkl egentligen inte tänkt ta upp. Då det skrevs så mycket om den när den kom. Hyllningskören då var något överdriven men inte helt felaktig (en annan av dessa överallt uppskrivna böcker från senare tid: Utrensning av Sofia Oksanen, som jag läser nu tycker jag inte alls lever upp till lovorden med förvånansvärt svagt språk). Stridsberg har utvecklats mycket sen förra romanen.