Visar inlägg med etikett enquist. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett enquist. Visa alla inlägg

onsdag 21 maj 2025

Om att läsa igenom författarskap

Allvarligt talat är en postumt utgiven bok av Per Olov Enquist. Den samlar svar som P. O. Enquist gett i radioprogrammet med samma namn till frågor som lyssnare skickat in. Du kan höra ett av programmen HÄR.
P. O. Enquists svar hamnar ofta på platser som man inte skulle ha trott frågan skulle ta en till. Som i svaret på en av frågorna i programmet på länken. En där frågeställaren undrade om det är möjligt "att leva ett innerligt liv uppdelat på två geografiska platser?".
Frågan handlar enligt P. O. Enquist om något annat, nämligen att "Du vill ha ett hemligt liv". Och för att uppnå detta hemliga liv uppmanar han lyssnaren att istället välja "en ny andlig, geografisk plats". Att under ett halvår inta en annan människas andliga rum.
Detta ska göras så här: "Läs igenom ett författarskap. Typ, läs dig igenom Strindberg. Börja frằn början, du får absolut inte hoppa kronologiskt. Ta verk för verk. Använd biblioteket: Ser du hur han utvecklas, förändrar sig, upprepar sig, bygger sitt andliga hus, rum för rum?".

Eftersom August Strindbergs verk har för många volymer ("skrämmande många volymer") så tycker P. O. Enquist egentligen inte att det är det bästa för projektet. Istället föreslår han andra författarskap. Kerstin Ekman eller Stig Dagerman eller sitt egna.

Jag har läst igenom flera författarskap på det här sättet. Det första var just P. O. Enquists. Jag påbörjade min kronologiska genomläsning av författarskapet sommaren 2020, lite efter att P. O. Enquist dog. Jag var klar hösten 2021. Efter det har jag fortsatt läsa genom Birgitta Trotzig, Lars Gustafsson, Sara Lidman. Och Jan Myrdal – som jag nu håller på med (jag har nått år 1969, ett bra Myrdal-år). Också Jan Myrdals författarskap innehåller skrämmande många volymer. Till Jan Myrdal-genomläsningen har jag en kronologisk biografi till hjälp.

Om detta gett mej tillgång till nya andliga platser vet jag inte riktigt. Men nog är det intressant att följa författarskapet utveckling. Hur de, som P. O. Enquist säjer, utvecklar sej, förändrar sej, upprepar sej (upprepar sej gör inte minst P. O. Enquist själv och det är spännande att följa upprepningarna från berättelse till berättelse).
Då de fem författare jag valt att läsa på detta sätt skrev under samma tid så kommenterar de ofta varandra. 

De författare jag hittills valt har alla varit döda när jag började läsa genom dem och deras författarskap var därmed avslutade. Fast som med Allvarligt talat så kan det ju komma böcker av författare även efter deras död. Så ska det komma några volymer outgivna arbeten av Birgitta Trotzig i Samlade skrifter-utgåvan. Och de lär jag läsa när de kommer ut (vilket lär dröja ett tag om utgivningen fortsätter i samma takt som nu.

Jag kan rekommendera att läsa igenom författarskap på detta sätt. Och kanske får du då även tillgång till ett nytt andligt område. Rum för rum.

måndag 23 september 2024

10 bra böcker av Per Olov Enquist

I dag så skulle den svenska författaren Per Olov Enquist ha fyllt 90 år. För ett par år sen så läste jag genom hela P. O. Enquists författarskap i kronologisk ordning. Det var mycket givande. 
Här nedan är tio av mina favoriter av hans böcker. 

Hess
"Inled med en kort precisering: 'hon lämnade honom i september, utan ett ord.'"
Jag har skrivit mer om denna märkliga bok på länken.

Legionärerna
Detta är en så kallad dokumentärroman. En genre som blandar fakta och fiktion som var populär på 60- och 70-talet. En del av den tidens dokumentärromaner kan i dag vara rätt så tråkiga att ta sej igenom. Men P. O. Enquists bok om baltutlämningen är fortfarande en underhållande läsning. Ibland ses Legionärerna som P. O. Enquists litterära genombrott.

Sekonden
"Tanken att pappa skulle välja litteraturen före släggan var ju nästan blasfemisk, i varje fall direkt stötande"
Skildrar en svensk släggkastare som åker fast när han manipulerar en slägga. Han manipulerar dessutom hela det svenska landslagets släggor utan deras vetskap. Som en slags akt av solidaritet. Genom hans liv skildras det svenska samhället från Västerviks hungerkravaller och framåt.
Skulle jag välja en favoritbok om idrott så skulle jag välja den här.

Musikanternas uttåg
"Mer vet jag inte, utom färdvägen. Det är alltid så med historien. Vi får fylla ut. Annars blir allting fullständigt obegripligt."
På sjuttiotalet sökte många svenska författare sej så att säja tillbaka till den realistiska epiken. Men ofta på lite nya sätt. Musikanternas uttåg är en av de intressantare böckerna av det här slaget – en underhållande och stor läsupplevelse.

Mannen på trottoaren
"Den grupp[...]vi tillhörde kom ju alla/från Vietnamrörelsen/där vi kämpat hårt hela våren under parollen/Krossa Vietnamrörelsen"
Pjäs som skrevs tillsammans med Anders Ehnmark. Om vänstern och terrorismen. Den handlar om samtiden men utspelar sej i Tsarryssland. Finns förutom i egen volym också i Ehnmark/Enquist-volymen Protagoras sats. På spaning efter det politiska förnuftet och i P. O. Enquists volym med pjäser Dramatik II.

Nedstörtad ängel
När jag var liten brukade jag ofta läsa böcker om mystiska fenomen – om spontana förbränningar och kristalldödskallar och yeti och sånt. I dessa böcker fanns en fascinerande historia om en man som hade ett kvinnohuvud ovan sitt eget. Uppenbarligen tyckte också Enquist att den historien var intressant eftersom han byggde en roman (rätt fritt) på den. 
Senast jag läste om boken funderade jag mycket kring hur den skildrar funktionshinder.

I lodjurets timma
Den första Enquist-pjäs jag såg. På TV då. Det är en skrämmande pjäs. Den har senare filmats men jag har inte sett filmen. Jag har pjäsen i en pocketvolym som heter Dramatik men senast gavs den ut i Dramatik I.

Kartritarna
En samling essäer. P. O. Enquist skrev en massa artiklar och recensioner i tidningar och tidskrifter som tyvärr inte finns utgivna I bokform. Men om han (som sina kollegor Lars Gustafsson, Sara Lidman och Jan Myrdal) hade gett ut dessa texter i flera volymer så hade kanske inte den här samlingen haft lika gott rykte utan drunknat bland dessa textvolymer.
Det borde emellertid ges ut ett bra urval av hans artiklar då han som man kan se i den här boken var en bra essäist.

Ett annat liv
I den självbiografiska boken Ett annat liv så berättar författaren bland annat om sin katt August. Han skaffar katten i Danmark. Den följer med honom till Frankrike. Katten hatar Frankrike. "Katten ligger på hans skrivbord. Också katten hatar Frankrike."
Här skriver P. O. Enquist också om sin alkoholism.

Den tredje grottans hemlighet
"Marcus hade, fast han bara var nio år,
sett en film som hette The Shining,
stenhårt barnförbjuden, och visste att
strålning fanns.
  Filmen var läskig. Pappan i filmen var
en författare som inte kunde skriva
och därför blev nervös och hackade
hål på dörren med en yxa och stack in
huvet och sa att nu var pappa hemma!
Morfar sa att alla författare som inte
kunde skriva hade det så där, och ofta
blev nervösa och tog till yxan."
Barnbok. 

(Jag har tidigare publicerat en något annorlunda P. O. Enquist-lista här på bloggen.)




lördag 3 december 2022

Också katten hatar Frankrike

I Ett annat liv av Per Olov Enquist så berättar författaren om sin katt August. Han skaffar katten i Danmark. Den följer med honom till Frankrike. Katten hatar Frankrike. "Katten ligger på hans skrivbord. Också katten hatar Frankrike."

Också Per Olov Enquist hatar Frankrike. Men han skriver en pjäs i Frankrike där en katt spelar en viktig roll. I lodjurets timma.

Jag försökte hitta en bild på Per Olov Enquist och hans katt August. Istället hittade jag den här bilden där Per Olov Enquist får Augustpriset för Ett annat liv. Foto av Fredrik Sandberg. Augustpriset är inte uppkallat efter Per Olov Enquists katt August.

tisdag 29 november 2022

Omläsningen av P. O. Enquist


"Mer vet jag inte, utom färdvägen. Det är alltid så med historien. Vi får fylla ut. Annars blir allting fullständigt obegripligt."
ur Musikanternas uttåg av Per Olov Enquist 

Jag håller på och läser Maria Stuart (1986), en pjäs av Per Olov Enquist baserad på en pjäs av Friedrich von Schiller (den i sin tur baserad på historiska händelser). Den är riktigt bra.
När jag är klar med den pjäsen så ska jag läsa Furstespegel (1987), en pjäs som P. O. Enquist skrev tillsammans med Anders Ehnmark.

Jag har läst Furstespegel förut men det är första gången jag läser Maria Stuart. Bägge läser jag som en del i en genomläsning av alla P. O. Enquists böcker i kronologisk ordning.
Eller nästan alla. Redan den första boken hoppade jag över. Debutromanen Kristallögat (1961) är dyr antikvariskt och ska enligt författaren själv inte vara särskilt bra. Istället började jag med andra romanen Färdvägen (1963)som ärligt talat inte heller är så bra. Nästa roman, Magnetisörens femte vinter (1964), är trots att den har sina brister betydligt bättre. Och från och med den fjärde romanen Hess (1966) så börjar det bli riktigt bra.

En del av pjäserna har jag sett istället för att läsa om. Så såg jag Tribadernas natt (1975) på SVT Play med Lena Nyman och Ernst-Hugo Järegård. Den tjänade på att ses. Pjäsen har problemet att August Strindberg blir en karikatyr men det gör inte så mycket eftersom Ernst-Hugo Järegård är så bra på att göra Strindberg-karikatyren. 
Jag har också sett tv-serien Strindberg – ett liv (1985), en norsk uppsättning av Från regnormarnas liv (1981) (en pjäs om H. C. Andersen) och filmen Chez nous (1978) (P. O. Enquist skrev manuset tillsammans med Anders Ehnmark). 

Jag började läsa om P. O. Enquists böcker (om för de flesta har jag läst förut) förra sommaren. Ett par månader efter att han dog. Och det var hans död som fick mej att börja med projektet. (Också ett annat omläsningsprojekt där jag håller på att läsa om Jan Myrdals jagböcker började jag med efter att författaren dog.) 

Att läsa böckerna kronologiskt har varit intressant. Jag har sett hur bilder och teman kommer igen. De tematiska likheterna mellan novellen "De trofasta själarnas oro (i Berättelser från de inställda upprorens tid (1974)), Musikanternas uttåg (1978) och pjäsen Mannen på trottoaren (1979) (skriven tillsammans med Anders Ehnmark) blev till exempel tydliga. 

Än är jag bara nästan halvvägs genom P. O. Enquists böcker. Det har varit givande hittills. Jag ser fram emot resten. 

(Först publicerad 26 mars 2021. Jag fortsatte och blev klar med läsandet av P. O. Enquists verk. Och det fortsatte vara givande. Nu håller jag på och skriver ett inlägg om Nedstörtad ängel och synen på funktionshinder. 
  Efter genomläsningen av P. O. Enquists böcker blev nästa författare som jag håller på att läsa hela verket av Birgitta Trotzig. Mer om henne i nästa jubileumsrepris.)

fredag 30 juli 2021

P. O. Enquist och funktionshinder

"Skräckkabinettet var befolkat, skrev Charcot redan 1867, av mentalt efterblivna, av mentalt störda, av idioter, av epileptiker och sinnessjuka, samtliga kanske bara människor.
  Uttrycket är nog medvetet oklart: kanske bara människor."
Ur Boken om Blanche och Marie av Per Olov Enquist

Jag har fortsatt med min om- och genomläsning av P. O. Enquists böcker. I veckan läste jag ut Boken om Blanche och Marie. Blanche i boken är en kvinna som måste amputera sina armar då hon förgiftats av radium efter att ha assisterat vid röntgenundersökningar.
Blanche har, liksom Charcot i citatet ovan, funnits på riktigt. Hon hette Marie Wittman och levde på senare halvan av 1800-talet. Bilden på omslaget är ett fragment ur en målning som ska föreställa Blanche Wittman. Men P. O. Enquists roman förhåller sej annars, som han brukar, rätt fritt till historiska fakta.

Medan jag läste boken så funderade på hur ofta olika funktionsnedsättningar förekommer i P. O. Enquists verk. Tydligast i den här romanen och i Nedstörtad ängel Boken om Blanche och Marie refererar flera gånger till huvudpersonen/huvudpersonerna i Nedstörtad ängel – men även i många av de andra böckerna finns funktionshindrade personer med.

Jag önskar jag hade tänkt på detta/vetat om detta när jag började läsa om böckerna så jag kunnat anteckna om detta under läsningens gång. Men nu har jag i alla fall börjat tänka på hur man skulle kunna läsa böckerna ur ett funktionshinderperspektiv. Och jag kommer ibland att använda den här bloggen för anteckningar om funktionsnedsättning i litteraturen. Hos P. O. Enquist och andra författare. 

fredag 26 mars 2021

Att läsa om P. O. Enquist

"Mer vet jag inte, utom färdvägen. Det är alltid så med historien. Vi får fylla ut. Annars blir allting fullständigt obegripligt."
ur Musikanternas uttåg av Per Olov Enquist 

Jag håller på och läser Maria Stuart (1986), en pjäs av Per Olov Enquist baserad på en pjäs av Friedrich von Schiller (den i sin tur baserad på historiska händelser). Den är riktigt bra.
När jag är klar med den pjäsen så ska jag läsa Furstespegel (1987), en pjäs som P. O. Enquist skrev tillsammans med Anders Ehnmark.

Jag har läst Furstespegel förut men det är första gången jag läser Maria Stuart. Bägge läser jag som en del i en genomläsning av alla P. O. Enquists böcker i kronologisk ordning.
Eller nästan alla. Redan den första boken hoppade jag över. Debutromanen Kristallögat (1961) är dyr antikvariskt och ska enligt författaren själv inte vara särskilt bra. Istället började jag med andra romanen Färdvägen (1963), som ärligt talat inte heller är så bra. Nästa roman, Magnetisörens femte vinter (1964), är trots att den har sina brister betydligt bättre. Och från och med den fjärde romanen Hess (1966) så börjar det bli riktigt bra.

En del av pjäserna har jag sett istället för att läsa om. Så såg jag Tribadernas natt (1975) på SVT Play med Lena Nyman och Ernst-Hugo Järegård. Den tjänade på att ses. Pjäsen har problemet att August Strindberg blir en karikatyr men det gör inte så mycket eftersom Ernst-Hugo Järegård är så bra på att göra Strindberg-karikatyren. 
Jag har också sett tv-serien Strindberg – ett liv (1985), en norsk uppsättning av Från regnormarnas liv (1981) (en pjäs om H. C. Andersen) och filmen Chez nous (1978) (P. O. Enquist skrev manuset tillsammans med Anders Ehnmark). 

Jag började läsa om P. O. Enquists böcker (om för de flesta har jag läst förut) förra sommaren. Ett par månader efter att han dog. Och det var hans död som fick mej att börja med projektet. (Också ett annat omläsningsprojekt där jag håller på att läsa om Jan Myrdals jagböcker började jag med efter att författaren dog.) 

Att läsa böckerna kronologiskt har varit intressant. Jag har sett hur bilder och teman kommer igen. De tematiska likheterna mellan novellen "De trofasta själarnas oro (i Berättelser från de inställda upprorens tid (1974)), Musikanternas uttåg (1978) och pjäsen Mannen på trottoaren (1979) (skriven tillsammans med Anders Ehnmark) blev till exempel tydliga. 

Än är jag bara nästan halvvägs genom P. O. Enquists böcker. Det har varit givande hittills. Jag ser fram emot resten. 




lördag 28 november 2020

Om Dussinet fullt av Jan Myrdal (och P. O. Enquist om Dussinet fullt)

"Det ligger en ond dröm kvar bakom ögonen. Ibland läser jag att folk inte drömmer i färg. Hur det är med andra vet jag inte. Jag kan bara tala för mig. Och jag drömmer i färger. Men det är inte samma färger som därutanför rutorna. Inte dessa genomlysta färger. Det är drömmar i rött och blått och djup svärta. En svärta som är färg."
ur "Höstvända" av Jan Myrdal


Dussinet fullt. Skriftställning 12 är åter utgiven på Norstedts. Men inte på Pan/Norstedts. Kanske fanns Pan/Norstedts inte längre 1982. Och boken har därmed inte den klassiska look som de fem första (och en tionde) skriftställnings-volymerna hade.

Några av de bästa texterna i boken, på Runeberg:

Myrdal skriver om sina hundar


Om Berättelser från träskmarkerna

"- Du får inte nedvärdera Ivar Lo, sade jag. Akademien är ju tillhåll för andra rangens författare. I bästa fall de främsta i B-laget. Men de verkligt stora kan ju inte rymmas där."

(Först publicerad 12 december 2015. Då för fem år sen så hade jag en Jan Myrdal-kalender. Kalendern tog upp alla Jan Myrdals skriftställningsvolymer – 21 stycken – och några liknande böcker. Dussinet fullt var naturligt nog lucka tolv. I varje lucka citerade jag något julrelaterat ur boken (i Dussinet fullt hittade jag visst inget julcitat men ett höstcitat passar ju bra nu), skrev lite om den och länkade till några av de bästa texterna i den på Runeberg, om boken fanns på Runeberg. Du kan hitta alla inläggen om du klickar på etiketten Myrdal-kalendern nedan.

Jag hade visst inte så mycket att säja om just Dussinet fullt trots att det är en riktigt bra bok. Att jag ändå väljer den för detta jubileumsinlägg är för att när jag KB släppte sitt pressarkiv fritt tidigare i år så hittade jag P. O. Enquists recension av boken i Expressen 21 juli 1982. 
Recensionen har rubriken "Måste Myrdal alltid ha rätt?" och Enquist jämför den då nya boken med den första skriftställnings-volymen med texter från åren 1966–68. "Då befann sig Jan Myrdal i den nya vänsterns mitt, stod i själva huvudströmmen, och artiklarna bestäms av detta: de är som alltid briljant skrivna, men på något sätt förutsägbara". Enquist tycker att Jan Myrdal är en intressantare publicist nu (i början på 80-talet) än på 60-talet "mindre förutsägbar, ofta ute på tunn is, men herregud, vi lever ju på tunn is" och fortsätter "Elva Jan Myrdal i vår offentliga debatt vore något förfärligt. Men en är mycket nyttig. Att han med jämna mellanrum är en lysande publicist är nog alla rätt överens om." 
  
Jag tycker nog Skriftställning 1 är en starkare volym än Dussinet fullt men P. O. Enquists recension är en intressant läsning (ett urval av P. O. Enquists dagskritik borde ges ut i bokform). 
Och recensionen börjar med en underbar anekdot (som Enquist senare också återger i intervjun "An evening with Per Olov Enquist. September 3, 1994" från Documentarism in Scandinavian Literature, ed. Poul Houe och Sven Hakon Rossel) där Enquist hittar Jan Myrdals fotografi på väggen i en kulturbyråkrats tjänsterum. Enquist frågar förvånat varför den inte särskilt radikala ämbetsmannen har en bild på Jan Myrdal på väggen. Han svarar att han avskyr Myrdal men att när han sitter och skriver "brukar jag titta upp på honom då och då, och så tänker jag: jag undrar vad Myrdal skulle tycka om det jag skrev nu? Och så skärper jag mig."
P. O. Enquist skriver "att det måste vara en av de finaste komplimanger en publicist kan få".
Både P. O Enquist och Jan Myrdal dog i år. De var två av Sveriges största författare.)

Bröderna Casey av Torsten Ekbom, P. O. Enquist och Leif Nylén

Romanen Bröderna Casey av Peter Husberg kom 1964. Den brukar få en rad eller två i översikter över svensk litteratur. Främsta anledningen till detta är att Peter Husberg, som påstods vara pastor, egentligen var en pseudonym. Bakom namnet dolde sej de tre unga författarna Torsten Ekbom, P. O. Enquist och Leif Nylén.

Vad som inte säjs i de litteraturhistoriska böckerna är att Bröderna Casey är en riktigt rolig roman.

Boken har ingen regelrätt handling eller huvudperson. Så tillvida påminner den en del om böcker från denna tid av de tre författarna. Som Ekboms collageroman Spelmatriser för Operation Albatross, Enquists Hess och Nyléns diktsamling Skalor och mätningar.

Men dessa är mestadels mycket allvarliga experimentella saker – inte minst när de undantagvis försöker vara roliga.

Medan man märker en berättarglädje i trions berättelsefria roman. Som gör att den fortfarande håller bra att läsa. Och inte bara är en kvarleva från det experimentella 60-talet.

(Först publicerad 24 mars 2011. Då levde de tre författarna som var pastor Peter Husberg, nu har de alla dött. Efter att P. O. Enquist dog i år så har jag börjat läsa om hans böcker och i höst läste jag Bröderna Casey. Den är fortfarande mycket rolig. 
  I P. O. Enquists Ett annat liv – som jag inte hade läst när jag skrev det här inlägget – så skriver Enquist om boken att det är en "poproman" sammanklistrad och hopskriven av tre vänner. Boken tog tre veckor att skriva får vi veta.
Enquist talar varmt om när de skrev boken: "Men han hade ju fått leka, och inte ensam")

söndag 26 april 2020

10 bra böcker av P. O. Enquist


Den svenske författaren Per Olov Enquist har dött. Jag är inte hemma utan bor för tillfället hos min flickvän. Vilket gör att jag inte har tillgång till mina P. O. Enquist-böcker. Hade jag haft det så hade jag bläddrat i dem nu. Och kanske citerat något passande ur dem. Men när P. O. Enquist fyllde 80 år så gjorde jag en lista med några av mina Enquist-favoriter. Den återger jag nedan, något omarbetad.

Hess
"Inled med en kort precisering: 'hon lämnade honom i september, utan ett ord.'"

Legionärerna
Detta är en så kallad dokumentärroman. En genre som var populär på 60- och 70-talet som blandade fakta och fiktion. En del av den tidend dokumentärromaner kan i dag vara rätt så tråkiga att ta sej igenom. Men Enquists bok om baltutlämningen är fortfarande en underhållande läsning.

Sekonden
"Tanken att pappa skulle välja litteraturen före släggan var ju nästan blasfemisk, i varje fall direkt stötande"
Skildrar en svensk släggkastare som åker fast när han manipulerar en slägga. Han manipulerar dessutom hela det svenska landslagets släggor utan deras vetskap. Som en slags akt av solidaritet. Genom hans liv skildras det svenska samhället från Västerviks hungerkravaller och framåt.

Berättelser från de inställda upprorens tid

En rätt kort novellsamling. Enquist hade bott på stipendium i Västtyskland (samma stipendium gick sen till Lars Gustafsson och Jan Myrdal) och det är en hel del tyskt i novellerna. Delar av novellen "Ur nyckelpigornas liv", som skildrar kvinnofrågan, har kanske inte hållit så bra för tidens tand. Men annars är det en bra samling berättelser. 
Novellen "Öknens alla blommor" gavs för ett par år sen ut i egen volym av Novellix. Men novellerna tjänar på att de läses tillsammans.

Musikanternas uttåg
På sjuttiotalet sökte många svenska författare sej så att säja tillbaka till den realistiska epiken. Men ofta på lite nya sätt. Musikanternas uttåg är en av de intressantare böckerna av det här slaget – en underhållande och stor läsupplevelse.

Mannen på trottoaren
"Den grupp[...]vi tillhörde kom ju alla/från Vietnamrörelsen/där vi kämpat hårt hela våren under parollen/Krossa Vietnamrörelsen"
Pjäs som skrevs tillsammans med Anders Ehnmark. Om vänstern och terrorismen. Den handlar om samtiden men utspelar sej i Tsarryssland. Finns förutom i egen volym också i Ehnmark/Enquist-volymen Protagoras sats. På spaning efter det politiska förnuftet och i P. O. Enquists volym med pjäser Dramatik II.

Nedstörtad ängel
När jag var liten brukade jag ofta läsa böcker om mystiska fenomen – om spontana förbränningar och kristalldödskallar och yeti och sånt. I dessa böcker fanns en fascinerande historia om en man som hade ett kvinnohuvud ovan sitt eget. Uppenbarligen tyckte också Enquist att den historien var intressant eftersom han byggde en roman (rätt fritt) på den. Det är en vacker roman.

I lodjurets timma
Den första Enquist-pjäs jag såg. På TV då. Det är en skrämmande pjäs. Den har senare filmats men jag har inte sett filmen. Jag har pjäsen i en pocketvolym som heter Dramatik men senast gavs den ut i Dramatik I.

Kapten Nemos bibliotek

En barndomsberättelse. Jag är väldigt förtjust i den.

Lewis resa
För min del är jag inte lika glad i böckerna som kommer efter Kapten Nemos bibliotek. Men den här boken om Lewi Petri tyckte jag om. Och det känns som om den anknyter till tidiga delar av författarskapet.

Foto överst av Rickard L. Eriksson.

Andra inlägg om P. O. Enquist här på Butter tar ordet:

Glaskuporna av P. O. Enquist
Som del av min julkalender Svenska framtider från förr så skrev jag om denna sciencefiction-novell av Enquist.

Pastor Peter Husberg - tre författare för priset för en
I en text om sitt författarskap från 1966 så skriver Enquist om hur befriande han tyckte arbetet med Bröderna Casey var. "Det tog tre dagar att klippa och skriva samman 'Bröderna Casey'; efter det gick min roman lättare." (i antologin Tryckpunkter. 23 svenska författare i egen sak).

Protagoras sats
Samling med texter Enquist gjort i samarbete med Anders Ehnmark. Bland annat den ovan nämnda Mannen på trottoaren. 

Doktor Mabuses nya testament
Denna satiriska framtidsdeckare av Enquist och Ehnmark skrev jag om bakom en lucka i Svenska framtider från förr.

Sextiotalskritik
Om den klassiska kritikerantologin redigerad av Enquist.

söndag 11 september 2016

Citerat från veckans läsning

"det dröjde för mig själv ända till tredje och sista delens appendix, innan jag upptäckte vilket svek jag begått mot Tolkiens stora arbete. Det är där man upptäcker att Tolkiens sagovärld kan betraktas som verklig, och inte allegorisk. Han diskuterar där den tideräkning som används i landet, diskuterar vissa släktens härstamning, hur släktnamnen härletts — och så vidare. Och man upptäcker, att man begått ett svek mot konstverket: man har inte tagit det på allvar. Man har satt det i relationer, men inte accepterat det självt. Det är konsten som konst vi betraktar, en fiktiv romanvärld som vägrar att fungera bara i relationer, som kräver att vi tar konsten på samma allvar som vi tar vår yttre verklighet — alltså inte konsten som verklighetsefterbildning, verklighetsforskning, verklighetsdiskussion."
ur "Våren med Väderkvarnarna" av P. O. Enquist

söndag 26 juni 2016

Citerat från veckans läsning

"Den tredje kvällen får Gustafsson besök av en kamrat som påstår sig heta Lars Lönnroth.[...]Lönnroth är också kortväxt.
  De intellektuella är, finner han, i allmänhet ganska kortväxta, nästan knotiga,"
ur Ett annat liv av P. O. Enquist

"Hon förstod inte riktigt vad han menade, men det var härligt att få förbjudna meddelanden. Under ett par sekunder existerade en sammansvärjning, och sammansvärjningar innebar liv och lycka."
ur Leklust av Juli Zeh

tisdag 23 september 2014

P. O. Enquists tio bästa böcker


I dag fyller den svenske författaren Per Olov Enquist 80 år. 80-årsdagen firas enligt gammal tradition med en lista. Som är kronologiskt ordnad:

Hess

Legionärerna
Flera av 60-talets så kallade dokumentärromaner är idag en rätt tungrodd läsning. Men Enquists bok om baltutlämningen är fortfarande en underhållande läsning.

Sekonden
Skildrar en svensk släggkastare som åker fast när han manipulerar en slägga. Han manipulerar dessutom hela det svenska landslagets släggor utan deras vetskap. Som en slags akt av solidaritet. Genom hans liv skildras det svenska samhället från Västerviks hungerkravaller och framåt.

Berättelser från de inställda upprorens tid

En rätt kort novellsamling. Enquist hade bott på stipendium i Västtyskland (samma stipendium gick sen till Lars Gustafsson och Jan Myrdal) och det är en hel del tyskt i novellerna. Delar av novellen "Ur nyckelpigornas liv", som skildrar kvinnofrågan, har kanske inte hållit så bra för tidens tand. Men annars är det en bra samling berättelser.

Musikanternas uttåg
På sjuttiotalet sökte många svenska författare sej så att säja tillbaka till den realistiska epiken. Men ofta på lite nya sätt. Musikanternas uttåg är en av de intressantare böckerna av detr här slaget och en underhållande och stor läsupplevelse.

Mannen på trottoaren
Pjäs som skrevs tillsammans med Anders Ehnmark (den får vara med trots att det är ett samarbete, men Bröderna Casey av Peter Husberg, som annars skulle ha platsat på listan, diskvalificerades då Enquist bara utgör en tredjedel av pseudonymen Pastor Husberg). Om vänstern och terrorismen. Den handlar om samtiden men utspelar sej i Tsarryssland. Finns förutom i egen volym också i Ehnmark/Enquist-volymen Protagoras sats. På spaning efter det politiska förnuftet

Nedstörtad ängel
När jag var liten brukade jag ofta läsa böcker om mystiska fenomen - om spontana förbränningar och kristalldödskallar och yeti och sånt. I dessa böcker fanns en fascinerande historia om en man som hade ett kvinnohuvud ovan sitt eget. Uppenbarligen tyckte också Enquist att den historien var intressant eftersom han byggde en roman på den (men den är betydligt friare än hans senare biografiska berättelser). Det säjs att Enquist ogillar den här, men det är inget man kan bry sej om.

I lodjurets timma
Den första Enquist-pjäs jag såg. På TV då. Finns, tillsammans med tre andra också bra pjäser, i pocketvolymen Dramatik.

Kapten Nemos bibliotek

En barndomsberättelse. Enquist har kanske inte skrivit lika bra böcker efter den här men så nådde han nån slags topp här.

Lewis resa
Enquist har framförallt i sina senare romaner (men också, lite mer lyckat, i sin dramatik) hyst en sällan besvarad kärlek till den biografiska genren. Men den här boken om Lewi Petri innehåller en del bra scener och anknyter till tidigare delar av författarskapet som Sekonden.

Repris från Enquists 77-årsdag. I stort håller jag med om mitt tre år yngre jags lista. Jag har inte läst Enquists senaste roman elker hans självbiografi som bägge kom efter den här listan.

Tidigare inlägg om P. O. Enquist på Butter tar ordet:

Glaskuporna av P. O. Enquist
Som del av min julkalender Svenska framtider från förr så skrev jag om denna sciencefiction-novell av Enquist.

Pastor Peter Husberg - tre författare för priset för en
I en text om sitt författarskap från 1966 så skriver Enquist om hur befriande han tyckte arbetet med Bröderna Casey var. "Det tog tre dagar att klippa och skriva samman 'Bröderna Casey'; efter det gick min roman lättare." (i antologin Tryckpunkter. 23 svenska författare i egen sak).

Protagoras sats
Samling med texter Enquist gjort i samarbete med Anders Ehnmark. Bland annat den ovan nämnda Mannen på trottoaren. 

Doktor Mabuses nya testament
Denna satiriska framtidsdeckare av Enquist och Ehnmark skrev jag om bakom en lucka i Svenska framtider från förr.

Sextiotalskritik
Om den klassiska kritikerantologin redigerad av Enquist.

söndag 13 juli 2014

Citerat från veckans läsning

"Det låter tokigt men jag tror att tyngd inte ska ses metaforiskt utan att det finns en relation mellan kvaliteter i konstverk och den av samtida atomfysiker postulerade, men ännu inte upptäckta gravitonen, partikeln som 'gör' tyngdkraft, det att stora föremål drar till sig små,
[...]
kvaliteterna i konstverk är någonting fysiskt.
  Fanns bara tekniken vore det alltså möjligt, och jag menar då bokstavligt talat, att väga dem."
ur "Klarhet" i Avklädda på ett fält av Stig Larsson

"Shall I say something nice about Jan Myrdal? Ten years ago I had a friend who was a byrådirectör[...]. I went to see him, and he was sitting there; he is a man of great influence, a nice man, belonged to the Folkpartiet[...]. On his wall there was a little picture of Jan Myrdal. I said 'Why the hell do you have a picture of Jan Myrdal?' And he said, 'Well, when I am sitting here and writing, and I'm dealing with the question of free speech and so forth, sometimes I look up and see Jan Myrdal's face, and then I sharpen up. 'I thought that was a wonderful image of what an intellectual should be, a warning sign on the wall. You can say what you want about Jan Myrdal, but sometimes he has been a sign on the wall. And maybe that's also what an intellectual should be."
P. O. Enquist i intervju i "An evening with Per Olov Enquist. September 3, 1994" från Documentarism in Scandinavian Literature, ed Poul Houe och Sven Hakon Rossel

lördag 30 november 2013

Glaskuporna av P. O. Enquist

Natten till den 23 juli detta år behandlades alla svenska invånare norr om denna gräns med droger: deras minnen och kunskaper förintades till en viss gräns. Maskiner och redskap flyttades samma natt söder om gränsen. Ett stort antal byggnader utplånades, andra sattes upp. På morgonen var hela området återfört till 1890-talet, utvecklingsmässigt, ekonomiskt, socialt, tekniskt, - och, inte minst viktigt - moraliskt.


I "Glaskuporna" av Per Olov Enquist (i rena rama utopin - en antologi med radiokåserier/noveller kring temat utopier) har man löst u-landsfrågan. De fattiga länderna kallas nu för reservat. Den västerländska delen av världen har full kontroll över de sen världsekonomirådet förintat Venezuela i mars 1982 - "Efter detta förstod också alla reservaten, runt om i världen, att aggression och polemik mot de stora industristaterna var brottslig och omoralisk."

Trots detta är inte allt frid och fröjd i de rika länderna - folk har det rätt trist. Men sommaren 1998 genomför man ett experiment. Norr om Göta Kanal blir ett lyckoreservat där för man tiden tillbaka till 1890. Norr om gränsen uppfinner man cykeln och den inre monologen - det är en tid av utveckling och lycka.
Fler lyckoreservat eller glaskupor inrättas - Tyskland återförs till 1700-talet, historien levs om igen från olika startpunkter.

"Glaskuporna" skrevs 1966, samma år som Hess hans fjärde roman kom ut. Den korta novellen är en av Enquists bästa berättelser, rolig och tankeväckande.

(Först publicerad 19 december 2011. Då del av det årets adventskalender. Som handlade om svenska framtider från förr. Ett piffigt tema om jag får säja det själv. I morgon börjar en nu adventskalender här.)

onsdag 28 november 2012

Tomas Tranströmer - poesins Astrid Lindgren?


I helgen i en paus i bokslängandet kom jag och min entusiastiske bokförstöringsmedhjälpare (som ville att jag skulle slänga betydligt fler böcker) att prata om Tomas Tranströmer. Som ofta när Tranströmer kommer upp kom också nobelpriset på tal.

Min bokkastningskumpan undrade varför man alltid nämnde just Tranströmer som kandidat. Varför till exempel inte Robert Bly? Han har också skrivit en del snygga bitar.

På vilket jag svarade att Tranströmer har ett jämnt författarskap utan en Järn-Hans på sitt samvete.

Som man gärna vill så hade min kamrat glömt bort att det var Bly som skrev Järn-Hans. Och visst - man kan inte skriva Järn-Hans och få nobelpriset.

Men vi gick vidare till varför Tranströmer är det enda svenska hoppet i nobelprissammanhang. Jag gillar Tranströmer. Jag skulle aldrig få för mej att slänga en Tranströmer (kanske om jag hade haft memoarerna).
Att han så självklart skulle stå högre än alla andra nu levande svenska författare känns ändå lite tveksamt.

När Günther Grass fick nobelpriset talade han inför publik i Stockholm. Och fick frågan vem han tyckte skulle få priset nästa gång. Han svarade P. O. Enquist. Den tidigare skrattande och applåderande publiken lär ha blivit tyst och tittat obekvämt på varandra.

Vi vet inte hur stor Enquist är utomlands, som min medFahrenheit 451-brandsoldat uttryckte det och vi fortsatte i stället att tala om Musikanternas uttåg - en av de få böcker han nog hade blivit arg om jag hade försökt att slänga.

Nu anser jag inte att ett nobelpris säjer särskilt mycket. (Och den senare delen av Enquists författarskap tycker jag är rätt tråkigt.) Men det ständiga framhållandet av Tranströmer som vår ende svenske kandidat är ändå lite besynnerligt. Särskilt eftersom det ofta är människor som verkar ha läst högst ett dussin poeter (varav minst två är Bob Hansson) som varje år hoppas att Tranströmer ska få det.
När blev Tranströmer poesins Astrid Lindgren?

(repris från den 12 nov 2010, det där med bokslängandet i början hänvisar till ett allmänt omtyckt inlägg veckan innan detta. I kommentarerna slås det fast att Tranströmer inte kommer att få nobelpriset. Det här inlägget har jag repriserat en gång innan 5 oktober 2011. Dagen därefter meddelades att Tranströmer fick priset. En bidragande orsak till att inlägget Tomas Tranströmers tio bästa dikter snart haft 38000 sidvisningar. Frågan är vem som övertagit titeln som Astrid Lindgren.)

tisdag 27 mars 2012

10 bra pjäser


I dag så är det världsteaterdagen ty så har några en gång beslutat.
Själv går jag inte så mycket på teater nuförtiden. Men jag läser en hel del pjäser. Som de nedan:

What was the relationship of the Lone Ranger to the means of production? av Amiri Baraka
"REG. Hey, (To his CO-WORKERS) there's a man with a mask walking towards us!

CLARK. What the fuck is that...is he at? Maaaaan...way out.

DONNA. Yow, it's the lone frigging ranger or who else that hip???

REG. Hip? maybee, you betta check him. Ras say they don't let yr ass in the country wit no mask.

DONNA. Naw, you probably be in there already..."
LeRoi Jones/Amiri Baraka har gjort många bra pjäser. Men ingen av hans andra har lika bra titel.

Inte jag av Samuel Beckett
Not I. En monolog framförd, med hjälp av belysning, av en mun rabblande en lång text. Anses som en av de svåraste skådespelarrollerna och en av de få pjäser jag verkligen skulle vilja se uppsatt på teater (jag har sett en TV-version men det är inte riktigt samma sak.)

Mannen på trottoaren av Anders Ehnmark och P. O. Enquist
Om vänstern och terrorismen. Den handlar om samtiden (eller snarare 70-talet) men utspelar sej i Tsarryssland. Finns förutom i egen volym också i Ehnmark/Enquist-volymen Protagoras sats. På spaning efter det politiska förnuftet

Faust av Goethe
Goethe tråkar som regel ut mej mer än jag vill erkänna. Men Faust har jag alltid fängslats av (Marlowes version är också rätt kul, och Jan Svankmajers film Faust är ett måste).

Skämt, satir, ironi och djupare mening av Ch. D. Grabbe
Tyskt 1800-talslustspel när det är som bäst. I en scen undersöker fyra naturvetare Djävulen. De har alla olika teorier om vad han är för ett kreatur. Tills en av dem kommer med de förlösande orden: det är en tysk författarinna.

Kung Ubu av Alfred Jarry
En rövelen bra pjäs.

Gudar och människor av Willy Kyrklund
En pjäs där gudarna debatterar huruvida människorna är onödiga och tar matematiska formler till sin hjälp. Ett mycket roligt stycke.

Getsemane av Stig Larsson

Birthday Party av Harold Pinter
Första Pinter jag såg. På TV. (Televisionen har gett mej några av mina största teaterupplevelser).

Kvinnorna från Trachis av Ezra Pound/Sofokles
Redan de gamla grekerna blev översatta av Ezra Pound. Pound gör en rätt fri tolkning. Lika mycket Pound som Sofokles. "What SPLENDOUR, IT ALL COHERES"

Djävulen och Gud Fader av Jean Paul Sartre
Sartre ansåg att detta var hans bästa pjäs. Jag håller med honom. Utspelar sej på 1500-talet. En man som hittills gjort ont och levt för egen vinning beslutar sej en dag för att göra gott. Ett beslut som hade varit enklare att leva efter om han inte hade begått misstaget att vara med i en Sartre-pjäs. (Det är också i stort ett bra råd: Var inte en karaktär i en Sartre-pjäs.)

söndag 5 februari 2012

Citerat från veckans läsning

"En fet, falsk och feg författare. Jävla typ. Den moraliska underlåtenheten, dock ej helt källkritiskt belagd, inpräglad i oss av Strindberg, hans vän (före nidteckningen).
Dock rörde de båda, som svenska författare, vid tillhörighetens problem.
En gång hade den fete och fege kanske kunnat skriva en storartad roman om Sverige, så att vi hade kunnat förstå hur utopins vagga såg ut. Han skrev den inte. Varför skrev ni - egentligen - inte den här romanen, herr Geijerstam?"
P.O. Enquist, i Kartritarna

"Men vad fan är stil? händer det att folk undrar."
Gustaf Rune Eriks, i "Estetiskt dilemma", läst i antologin Kritiskt 40-tal, red. Karl Vennberg och Werner Aspenström

måndag 19 december 2011

Glaskuporna av P. O. Enquist


Natten till den 23 juli detta år behandlades alla svenska invånare norr om denna gräns med droger: deras minnen och kunskaper förintades till en viss gräns. Maskiner och redskap flyttades samma natt söder om gränsen. Ett stort antal byggnader utplånades, andra sattes upp. På morgonen var hela området återfört till 1890-talet, utvecklingsmässigt, ekonomiskt, socialt, tekniskt, - och, inte minst viktigt - moraliskt.


I "Glaskuporna" av Per Olov Enquist (i rena rama utopin - en samling radiokåserier/noveller kring temat utopier som vi tidigare tagit upp i denna framtidskalender) har man löst u-landsfrågan. De fattiga länderna kallas nu för reservat. Den västerländska delen av världen har full kontroll över de sen världsekonomirådet förintat Venezuela i mars 1982 - "Efter detta förstod också alla reservaten, runt om i världen, att aggression och polemik mot de stora industristaterna var brottslig och omoralisk."

Trots detta är inte allt frid och fröjd i de rika länderna - folk har det rätt trist. Men sommaren 1998 genomför man ett experiment. Norr om Göta Kanal blir ett lyckoreservat där för man tiden tillbaka till 1890. Norr om gränsen uppfinner man cykeln och den inre monologen - det är en tid av utveckling och lycka.
Fler lyckoreservat eller glaskupor inrättas - Tyskland återförs till 1700-talet, historien levs om igen från olika startpunkter.

"Glaskuporna" skrevs 1966, samma år som Hess hans fjärde roman kom ut. Den korta novellen är en av Enquists bästa berättelser, rolig och tankeväckande.

fredag 9 december 2011

Svenska framtider från förr - Doktor Mabuses nya testamente. En detektivroman från seklets slut av Anders Ehnmark och Per Olov Enquist


Men han hade redan på 70-talet med beundran läst om khmerernas utrymning av Pnom Penh och förstått att Gatukontoret och kampen mot bilismen kunde användas operativt, till att omvandla hela den sociala strukturen i Stockholm. De flesta misstänkte att det var jobbarna han var ute efter, arbetarklassen i innerstan som ju egentligen inte borde vara där utan i Hallonbergen som ju var byggt för dem och var mycket modernare. Arbetare borde f.ö. inte ha bilar alls


Den satiriska framtidsdeckaren Doktor Mabuses nya testamente kom ut 1982 utspelar sej 1988. En "åtkomlig nära framtid" som författarna uttrycker det i Protagoras sats (en samlingsvolym med texter som P. O. Enquist & Anders Ehnmark skrivit tillsammans som innehåller tre avsnitt ur Doktor Mabuses nya testamente). Leif G. W. Persson är rektor på Polishögskolan och förordar en inre spaning - inspirerad av Stanislavskijs skådespelarteorier. Inom VPK diskuterar man huruvida bristen på kaffefilter är ett tecken på att socialimen genomförts. Och Jan Guillous gröna kontaktlinser gör honom populär i stugorna.

Själva deckarintrigen är kanske inte mycket att hänga i julgranen. Den fungerar bäst om man föreställer sej det som en elak parodi på Sjöwall/Wahlöö (många böcker tjänar på att läsas som parodier på Sjöwall/Wahlöö - du kan pröva själv med valfri roman).

De satiriska avsnitten är bättre. Som de om Svenska Arbetsgivar Föreningens sommarläger, inspirerat av avgrundsvänsterns möten. Högerns ideologer går där från att läsa den yngre Lenin till den hårdföre äldre (lite försvagas driften med vänstersekterismen av författarnas förtjusning i den lilla Il Manifesto - en italiensk grupp som skyllde marxismens brister på Friedrich Engels).

Som de flesta nära framtidssatirer så har boken åldrats en del. Flera av de tendenser som det drivs med var redan 1989 historia. Men den tar upp än idag intressanta frågor om staten och demokratin. Och är ofta mycket rolig.

tisdag 18 oktober 2011

Per Olav Enquist - litterär rådgivare


Det amerikanska förlaget Green Integer har en serie som de kallar Masterworks of fiction. Som är mestadels rätt korta verk av diverse kända författare, från Sapfo till Sigurd Hoel. En blandning av välkända och rätt så obskyra verk.

I innerbladet på dessa volymer presenterar de sin advisory board. En rätt imponerande samling författare från olika länder - Elfride Jelinek, Juan Goytisolo och Harry Mulisch finns bland de internationella; Paul Auster, Guy Davenport och Susan Sontag är några av de infödda.
Och ytterligare 30 namnkunniga skribenter. Efter brasilianen Jorge Amado (den förste mottagaren av Stalinpriset, senare kallat Leninpriset - why they changed it I can't say, people just liked it better that way) så står det deceased (och det gör det väl i senare volymer även efter Sontag och Davenport och lever Mulisch?) Så det är väl inte säkert att alla de här är så aktiva i valet av böcker i serien.

Den svenske medlemmen i denna advisary board heter då Per Olav Enquist.