Ur Konst åt folk och fänad av Jan Myrdal (1927 – 2020)

"Ty konsterna, deras rytmer, former, färgspel har skapats av arbetande människor under årtusenden. Och även när vi tror oss vara som mest privata, vara som mest ensamt upplevande; i en tidig förälskelse; med ett litet barn, i skogen en höstkväll, då upplever vi och känner vi och fattar vi med ord och bilder och känslor som skapats åt oss av hundratals generationers arbete. Detta vet vi alla när vi tänker efter. Konsten är ingen dekoration på tillvaron; den är en del av allas vårt mest personliga jag."

ur "Konst åt folk och fänad" i Skriftställning 4 av Jan Myrdal

20 bra böcker av Jan Myrdal

Jan Myrdal är den författare som jag själv har flest böcker av.
När Myrdal fyllde 85 så gjorde jag en lista med hans tio bästa böcker. När han fyllde 90 så utökade jag den till tjugo böcker. I stället för att vara noga med att det är just de bästa så varierade jag listan lite. För att visa på olika slags böcker i Myrdals bibliografi. Men det är tjugo mycket bra böcker.
Länkarna går till inlägg om böckerna på bloggen.

Jubelvår
Jubelvår kom ut 1955 och är Jan Myrdals andra roman. En grotesk om en liten stad som firar jubileum. Vanvördigt rolig.
(Finns utgiven tillsammans med en annan humoristisk femtitalsroman kallad Badrumskranen i volymen Två folkhemsromaner.)

Att bli och vara
"Man skulle kunna sjunga. Bara stå mitt på torget och sjunga så helvetes bra att alla människor blev som dom verkligen är. Gjorde det dom verkligen ville. Sjunga ända in i deras hem. Sjunga om dom till sig själva. Fast det kan man inte. Och om någon sjöng så bra så skulle man bara bli rädd själv."
Roman om en ung man som slåss och blir kär och lyssnar på Sixteen tons och funderar på tillvaron.

Resa i Afghanistan (tillsammans med Gun Kessle)
Jan Myrdals första reseskildring från 1960 som först hette Kulturers korsväg men fick byta namn då alla skrev "Kulturens korsväg". En viktig bok i Jan Myrdals författarskap som kan säjas ha bytt spår med denna. Det är också fortfarande en av hans mest lästa böcker som kommit i flera upplagor.

Rescontra
Den är "verkligen en anklagelse" säjer huvudpersonen i Gun-Britt Sundströms debutroman Student —64 till sej själv när hon sitter och läser Rescontra.
Korta personliga och politiska texter. Den kortaste är typisk för Myrdals författarskap:
"Jag pratar med en trevlig engelsk planter i Ceylons tedistrikt.
  – Hur många bor här i distriktet? frågar jag.
  – Vi är bara fyra familjer, säger han.
  – Det är inte mycket, säger jag.
  – Och så tjugofemtusen tamiler förstås, säger han."

Rapport från kinesisk by (tillsammans med Gun Kessle) 
Jan Myrdals internationella genombrott. En samling intervjuer med innevånare i den kinesiska byn Liu Lin. Boken kom att få många efterhärmare. En av de som påverkades av den var Studs Terkel.
På senare år har boken kritiserats för att ge en bild av Kina som passade den kinesiska regeringen. Och man bör vara försiktig med att läsa boken som källa. Men berättelserna i den bjuder fortfarande på en stor läsupplevelse.

Söndagsmorgon
En samling krönikor i Stockholms-Tidningen.
"När jag sätter mig och än en gång läser om Myrdals texter i antologin Söndagsmorgon [...] framstår de som så fruktansvärt moderna, så nödvändiga." - Andres Lokko

En illojal europés bekännelser
Jan Myrdal arbetade om delar av Rescontra och Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell till en ny roman som han skrev direkt på engelska. Den hamnade på en lista över tio böcker att lägga märka till i New York Times 1968. Om man föredrar den här eller Samtida... är kanske mest en smaksak. Den gavs ut på svenska först på 80-talet då översatt av Jan Stolpe.

Skriftställning
Första boken i en serie böcker som nu är 21 till antalet.

Garderingar
Pjäs. (På länken skriver jag både om den och Moraliteter. De har getts ut tillsammans i en volym.

Den onödiga samtiden (tillsammans med Lars Gustafsson)
En brevväxling mellan Lars Gustafsson och Jan Myrdal.

Karriär
Jan Myrdals enda roman under 70-talet. Den är en av flera svenska romaner om politiker och byråkrater från den här tiden. En fascinerande roman full av fiktiva politiska resonemang. "[E]n analys i romanens form av de statens skuggor i öst och väst som förenar sig till en slagskugga" som Anders Ehnmark/P. O. Enquist skriver i efterordet till Doktor Mabuses nya testamente.
Tematiskt en slags fortsättning på Jan Myrdals och Rune Hassners spelfilm Myglaren.

Indien väntar (tillsammans med Gun Kessle)
"Indien väntar är en bok som i olika former Myrdal hade försökt skriva under arton år." (ur inlägget på länken)

Barndom
Jag frågade på twitter dagen innan jag sammanställde den här listan vilken som var folks favoritbok av Jan Myrdal. Den självbiografiska romanen (eller jagboken som Myrdal kallar den) Barndom fick inte oväntat flest röster.
Man kan ägna en lång tid åt att räkna upp bra barndomsskildringar men gör man det så hör denna den första av Myrdals tre Barndoms-böcker självklart dit. En fängslande berättelse som är "hänsynslöst solidarisk med barnet" som Klas Östergren skrev i en recension av en av de senare böckerna i trilogin.
Det ska komma en nyutgåva av Barndom på Modernista i början av nästa år.

Ord & Avsikt
Essäsamling. "Och när jag börjar låta alltför abstrakt bör läsaren komma ihåg att orden skrivits av en snart sextioårig fetlagd man med fotsvamp; en som skrivit ett femtiotal volymer men fortfarande blir generad och inte vet hur han skall svara när en läsare kommer fram och säger att den ena boken eller den andra var bra och riktig."

Brev från en turist (tillsammans med Gun Kessle)
Samling med kortare texter kring resandet. Dels en artikelserie från 1970 om Indien och dels texter från tidiga resor från slutet av 50-talet från olika länder. Illustrerade med Gun Kessles charmiga teckningar (omslaget ovan är tecknat av Gun Kessle).

En annan ordning
Den femtonde boken i Skriftställnings-serien. Med undertiteln Litterärt & Personligt.

5 år av frihet
En av de största böckerna jag har rent storleksmässigt. Innehåller politiska skämtteckningar av Honoré Daumier och J. J. Grandville och andra i två franska 1800-talstidningar. Teckningarna är återgivna i originalstorlek (i de flesta fallen). Det är som Jan Myrdal skriver "rasande fina bilder". En spännande bok om några år på 1830-talet i Frankrike när censuren avskaffades.

När Västerlandet trädde fram (tillsammans med Gun Kessle)
"Tillsammans med Gun Kessle" står det bredvid flera av titlarna ovan. Och Jan Myrdal samarbetade ofta med sin hustru Gun Kessle som var fotograf och konstnär (hon dog 2007). De flesta av Myrdals reseskildringar är illustrade antingen med Kessles teckningar och fotografier.
På några av deras samarbeten så står Kessles namn först där Kessles fotografier har huvudrollen. Som den här boken med fotografier av franska och norska medeltidskyrkor. Det är en vacker bok. En bok att bläddra i, som det heter i förordet. Det finns en tidigare version av boken med titeln Ondskan tar form från 1976. Denna utökade utgåva kom 1992.

Inför nedräkningen
Inför nedräkningen är en jagbok som (passande nog för dagens födelsedagslista) börjar med att Jan Myrdal skriver ett tackbrev till dem som uppvaktat honom på hans 65-årsdag. När brevet blir längre inser Myrdal att det förvandlats från ett långt brev till en liten bok. Och la tilk en del andra texter. Om livet och döden.
Stig Larsson har skrivit om boken att "Den liksom utandas fågelsång. En sån där mitt-i-pricken-beskrivning av hur underbart det är att skriva."

Maj. En kärlek
Romanfiguren Ester ger den här romanen i present till romanfiguren Hugo i Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande och säjer då att Myrdal "har en ursinnig effektivitet i språket, en klarsynthet inför människohjärtats frågor utan att bli kladdig eller lös.[...]Hos Myrdal känner man vad de upplever som om man upplevde det själv."
Det är en självbiografisk roman, eller en så kallad jagbok.

(Först publicerad 19 juli 2017, när Jan Myrdal fyllde 90 år. Myrdal kom ut med en jagbok i år, Ett andra anstånd (som jag skrev om här). Det var hans första bok på Norstedts sen Maj. En kärlek och den fick också flera rätt goda recensioner. Jag tycker den är rätt bra. Men den hade inte platsar på listan. I senaste numret av FiB/Kulturfront så skrev Myrdal att han ska sluta skriva sin skriftställning i tidskriften.)

Skriftställning av Jan Myrdal: Lucka 1 i Skriftställning-kalendern

"Ja, även de små barnen har sjungit 'Bro, bro breja...', hymnen om Ragnarök. 
  I folkhemsfönstren ser jag de heliga bockarna av halm. Sent kom de kristnes Gud in i dessa riter och märkbar har hans närvaro inte blivit.[...]
  Nog förlorar symbolerna sin kraft och nog förändras de erkända tankarna — men på tusen år hinner man inte ändra en kultur. Och det kan ju vara en tröst för alla de oroliga konservativa 
som i Sv. D. uttrycker sin ångest inför tidens förfall. Ännu om tusen år går bockarna Bruse över bron med taskarna svängande. Fast jag är inte riktigt säker på att det är det de oroliga ser som bevaransvärt."
ur "Martyrer" av Jan Myrdal 

Årets adventskalender på Butter tar ordet är om Skriftställning-sviten av Jan Myrdal.
Den första boken i serien Skriftställning kom ut 1968. Den inledde en serie som i dag är uppe i 21 volymer. Böckerna samlar kortare texter: artiklar, essäer och noveller.

Den första volymen Skriftställning samlar huvudsakligen texter från 1966-1967. Myrdal såg de här texterna som en viktig del av sitt författarskap. I en artikel från 1967 (återtryckt i Den trettonde) skriver han: 
"Under tre år har jag nu ganska ihållande arbetat med feuilletonistisk kortprosa. Därför att den formen ger mig ett maximum av formell frihet. Så länge antalet nedslag håller sig inom en given ram kan jag utnyttja varje tänkbar form."

Skriftställning är inte bara första volymen i serien utan också en av de bästa. Texterna är skrivna under en period då Myrdal tar nya ställningstaganden. Det går genom texterna att följa den utvecklingen. Men framförallt är texterna bra. Det är en kortprosa som har en alldeles egen kraft.

Hela Skriftställning är läsvärd. Men några av de bästa texterna i boken hittar du på länkarna nedan på Runeberg.

Sommarsägner från folket efter oss
Novell.

9 april en värld för småborgare

Tidens hinna
"När jag var femton år och i puberteten skrev jag brev till mig själv. Brev riktade tjugofem år framåt i tiden. 
  'Kom ihåg att dö.' Tittar på denna spretiga handstil och undrar om brevet säger mig någonting."

De klokt eftertänksamma

Flugsommar

Angående mössa av tyg
Kåseri.

Strukturomvandling
"Jag talar med en flicka utanför bygdegården. Hon skrattar och säger: 
  — Jag är en sådan där tonårsmiljonär du vet. Jag tjänar 157 kronor och 50 öre i veckan. Av det går 37 kronor i skatt. Det kostar 5 kronor att komma in på lördagsdansen här."

De flesta volymerna i Skriftställning-serien finns på Runeberg. Jag kommer att i denna kalender länka till några av de bästa texterna i varje bok. 
Alla de 21 böckerna är inte alls lika bra. Bland böckerna finns både något av det bästa och något av det sämsta Myrdal skrivit. 
Förutom de 21 Skriftställning-böckerna så kommer jag att skriva om några liknande böcker av Myrdal. Så det blir tillräckligt många luckor. I den mån det går kommer jag som i dag att inleda juliga citat ur böckerna.

På tvärs av Jan Myrdal

På tvärs: Skriftställning 21 är som namnet antyder den tjugoförsta av Jan Myrdals skriftställningsvolymer. Skriftställning-serien är en slags enmanstidskrift som kommit ut sen 1968. Myrdal samlar där i bokform artiklar han skrivit i olika tidningar och tidskrifter. Serien är en viktig del av Myrdals författarskap.
Volymerna har kommit på lite olika förlag. På tvärs ges ut på Celanders förlag (som häromåret gav ut en nyutgåva av Myrdals Strindbergsantologi Ordet i min makt).

De tidiga volymerna i serien blandade olika slags texter. Medan senare delarna ofta har delats upp efter ämnen. På tvärs har emellertid blandat olika slags texter huller om buller. Vilket jag gillar.

Denna volym  innehåller texter skrivna 2008 till 2013 och några äldre.
I boken finns texter om politik, litteratur och mer personliga texter. Det är artiklar, tal och för första gången i en Myrdal-bok blogginlägg. Men även en del opublicerade texter som en om jagskrivandet som Myrdal skrev då han skulle börja arbetet med romanen Maj. En kärlek.

Boken heter På tvärs och här finns många ställningstaganden som går emot strömmen. Den läsare som ogillar Myrdal kommer inte att bli besviken. Och det finns väl ett och annat av Myrdals ställningstagande där man kan tycka att det kanske finns en anledning att det inte är så många som tycker så. Meningar som "Kanske räddas världen därför denna gång av Demokratiska Republiken Koreas atombomb" får en att fundera på om Myrdal inte ibland alltför mycket lever upp till bilden av motvallsgubbe.
Men mycket annat är intressant och tankeväckande.

Myrdals mer udda åsikter riskerar stå i vägen för hans övriga texter. När han blir intervjuad av BBC i Delhi och vill prata om de indiska naxaliterna så vill de bara höra om varför han ogillar homosexuella. Nu är texterna om homosexualitet bland de sämsta i boken. Förutom att vara reaktionära är resonemangen också till skillnad från övriga texter svåra att följa.

Problemet med flera av de rent politiska texterna i volymen är annars att de ofta är lite tråkiga. Även om det finns undantag som en lysande artikel om den amerikanska sjukvården. Det är inte utan att man håller med Myrdals fru som inför ett av hans tal till myrdalpristagarna råder honom att vara rolig. Och jag kan inte låta bli att jämföra med de mycket underhållande artiklarna i de tidiga Skriftställning-volymerna.

Kultur- och litteraturartiklarna är betydligt mer läsvänliga. Med artiklar om Strindberg (så klart), deckare, östtysk nudism och mycket annat. En artikel om de olika utgåvorna av Karl Marx och Friedrich Engels samlade verk är mycket fascinerande. Hela tiden lyser läsglädjen bakom texterna. Som i en recension av en nyutgåva av En världsomsegling under havet av Jules Verne : "Jag skulle dock vilja vara tio år igen och låta texten hugga tag i mig för första gången./Han berättar så förbannat bra."

Myrdal har skrivit om kapten Nemo i Jules Vernes bok tidigare. Och många av texterna anknyter till tidigare verk av Myrdal. Detta gäller mycket av Myrdals verk och är oftast en kvalité som i boken Röd stjärna över Indien (som skrevs under den tidsperiod som På tvärs omfattar). Men kan nån gång bli en svaghet. Som i ett samtal med Carl Johan De Geer häromåret där det måste ha varit svårt att hänga med om man inte varit inläst på Myrdal (en artikel om detta samtal finns med i boken.)

I den här volymen tycker jag det mest är en styrka. Den ingår i ett samtal såväl med Marx som George Bernard Shaw som med tidigare böcker av Myrdal. Men det gör att vissa av texterna nog kan bli svårare att ta till sej om detta skulle vara ens första Myrdal-bok.

Förutom texterna om politik och litteratur finns det flera av ett mer personligt slag. Boken inleds med ett tal vid Gun Kessles begravning. Detta och ytterligare en text om Kessle tillhör det bästa i boken. (På Myrdals facebook har framgått att han håller på med en jagroman om Kessle.)
Här finns också en stark text om passionen i Myrdals nuvarande äktenskap. Som ju fick ett visst utrymme i tidningarna för ett tag sen.

De första två skriftställning-volymerna (Skriftställning och Skriftställning 2) hade även med noveller. Något som sen tyvärr försvann. Men i denna volym finns också ett par mer litterära texter med. Drömsekvenser och funderingar kring döden och en personlig reserapport från Paris ("Har just fått första sammanställningen av På tvärs, höstboken. Skall gå igenom. Men det är som om just krafterna tar slut vid varje ansträngning en minsta millimeter förbi och allt är paff piff./Kommer nog aldrig mer ens till Paris."). Dessa är uppgivna, sorgsna och mycket bra.

Det finns mer än hundra texter i På tvärs. Mycket kan man invända emot och mycket kan man diskutera. Vilket ju är som det ska. Det är texter att gå i samtal med.  Denna den tjugoförsta Skriftställning kommer kanske mest att nå den som redan är ett Myrdal-fan, men det finns gott om texter som påminner en om varför man är ett Myrdal-fan. 
(Först publicerad 14 oktober 2013. Då la jag upp länken på Facebook Och taggade Jan Myrdal som kommenterade: "Kul!" (Sen läste han det och hade invändningar mot att jag kallade hans texter om homosexuella för reaktionära.))

Jules Verne - Magasinet. En antologi ur 40-talets populäraste novellmagasin redigerad av Jan Myrdal

Jules Verne-Magasinet var en på 40-talet rätt spridd tidning. Den hade inte egentligen så mycket med Verne att göra, mer än att under magasinets första år så gick ett par av hans romaner där som följetong. I stället hämtade tidskriften sina noveller från två amerikanska sf-magasin.

Urvalet i volymen Jules Verne-Magasinet En antologi ur 40-talets populäraste novellmagasin redigerad av Jan Myrdal (1993), som är väldigt snygg och ett nöje att bläddra i, har enligt Jan Myrdal valts dels efter läsbarhet men också tidstypiskhet.
De längre följetongsberättelserna saknas. Dels av utrymmesbrist, dels för att Myrdal anser att dessa var den svagaste delen av tidningen - med rymdäventyr som ofta var dåliga kopior av äldre äventyrslitteratur.

Novellerna är ofta något klumpigt skrivna men trots detta underhållande. Och när de är direkt dåliga så är de ofta det på ett rätt så festligt sätt. Som när hjälten Hank i "Knipslugne Hank's skenande tidsmaskin" löser alla problem med sitt sunda förnuft i en historia där man reser genom olika alternativa U.S.A.n (eller vad nu den nationen heter i plural.

Förutom tidsresor och ukronier så förekommer de flesta av genrens favvoämnen som robotar, den fjärran framtiden och verkligheten som illusion. För den Harry Martinson-intresserade kan det vara av intresse att en av novellerna handlar om en civilisation i ett rymdskepp. Då tidningen sålde i många exemplar så skulle Martinson mycket väl ha kunnat läst denna ett decennium innan Aniara.

En del mer kända författare finns med i samlingen. Även om antologin har behållit de pseudonymer de haft i tidningen. Alfred Bester, Robert Bloch och Ray Bradbury. Bradburys novell är tyvärr dålig. Men det var den första Bradbury publicerad på svenska. Vilket väl gör att den kan vara intressant.

Trots den ibland lite klumpiga prosan finns här också ett par riktigt bra noveller. Som de skrivna av Bester och Bloch. Och en novell av den helt okände signaturen Erik S. Ambrose, vars "På andra sidan muren" är en av de noveller som får lite mer utrymme i förordet. Där science fiction beskrivs som "skrivandet med om och men".

För urvalet står då Myrdal, som också skrivit det läsvärda förordet om tidskriften och hans minnen av den. Myrdal har inte själv skrivit sf (det finns kortprosa i de första Skriftställning-volymerna som skulle kunna kallas för fantastik i ordets breda betydelse) men det finns kopplingar mellan antologin och ett par av hans övriga böcker.

Sammanställandet av den nämns i Inför nedräkningen, som kom ut samma år, och i debutromanen Hemkomst (1953) sitter i första kapitlet en polis och läser tidningen. Men framförallt hör den samman med böckerna i Barndom-serien. Där romanens Jan läser och funderar över både sf och Jules Verne.

Antologin har också författarpresentationer och ett index över alla berättelser i Jules Vernes-Magasinets samt ett efterord av Maths Claesson om dess historia där i slutet den tidskrift med samma namn som började komma ut i början av 70-talet nämns.
Den gavs till nyligen ut av Sam J. Lundwall och hade väl egentligen en rätt svag koppling till ursprungstidningen. Men 1990 gavs det ut ett jubileumsnummer, nr 443, som också återtryckte gamla noveller ur ur-Jules Verne-Magasinet, liksom Myrdals antologi med originalillustrationerna (men med nyöversatta noveller). Det är bara fyra noveller - men med en större tyngdpunkt på äventyrsberättelser kan den läsas som ett komplement till den senare antologin.

(Först publicerad 8 februari 2011 på Jules Vernes födelsedag. Ingick då i temat 365 böcker som jag hade under det året. Då jag skulle skriva om en bok varje dag. Det blev väl inte riktigt 365 inlägg. Men jag funderar på att återuppta idén nästa år.)

På tvärs av Jan Myrdal

På tvärs: Skriftställning 21 är som namnet antyder den tjugoförsta av Jan Myrdals skriftställningsvolymer. Skriftställning-serien är en slags enmanstidskrift som kommit ut sen 1968. Myrdal samlar där i bokform artiklar han skrivit i olika tidningar och tidskrifter. Serien är en viktig del av Myrdals författarskap.
Volymerna har kommit på lite olika förlag. På tvärs ges ut på Celanders förlag (som häromåret gav ut en nyutgåva av Myrdals Strindbergsantologi Ordet i min makt).

De tidiga volymerna i serien blandade olika slags texter. Medan senare delarna ofta har delats upp efter ämnen. På tvärs har emellertid blandat olika slags texter huller om buller. Vilket jag gillar.

Denna volym  innehåller texter skrivna 2008 till 2013 och några äldre.
I boken finns texter om politik, litteratur och mer personliga texter. Det är artiklar, tal och för första gången i en Myrdal-bok blogginlägg. Men även en del opublicerade texter som en om jagskrivandet som Myrdal skrev då han skulle börja arbetet med romanen Maj. En kärlek.

Boken heter På tvärs och här finns många ställningstaganden som går emot strömmen. Den läsare som ogillar Myrdal kommer inte att bli besviken. Och det finns väl ett och annat av Myrdals ställningstagande där man kan tycka att det kanske finns en anledning att det inte är så många som tycker så. Meningar som "Kanske räddas världen därför denna gång av Demokratiska Republiken Koreas atombomb" får en att fundera på om Myrdal inte ibland alltför mycket lever upp till bilden av motvallsgubbe.
Men mycket annat är intressant och tankeväckande.

Myrdals mer udda åsikter riskerar stå i vägen för hans övriga texter. När han blir intervjuad av BBC i Delhi och vill prata om de indiska naxaliterna så vill de bara höra om varför han ogillar homosexuella. Nu är texterna om homosexualitet bland de sämsta i boken. Förutom att vara reaktionära är resonemangen också till skillnad från övriga texter svåra att följa.

Problemet med flera av de rent politiska texterna i volymen är annars att de ofta är lite tråkiga. Även om det finns undantag som en lysande artikel om den amerikanska sjukvården. Det är inte utan att man håller med Myrdals fru som inför ett av hans tal till myrdalpristagarna råder honom att vara rolig. Och jag kan inte låta bli att jämföra med de mycket underhållande artiklarna i de tidiga Skriftställning-volymerna.

Kultur- och litteraturartiklarna är betydligt mer läsvänliga. Med artiklar om Strindberg (så klart), deckare, östtysk nudism och mycket annat. En artikel om de olika utgåvorna av Karl Marx och Friedrich Engels samlade verk är mycket fascinerande. Hela tiden lyser läsglädjen bakom texterna. Som i en recension av en nyutgåva av En världsomsegling under havet av Jules Verne : "Jag skulle dock vilja vara tio år igen och låta texten hugga tag i mig för första gången./Han berättar så förbannat bra."

Myrdal har skrivit om kapten Nemo i Jules Vernes bok tidigare. Och många av texterna anknyter till tidigare verk av Myrdal. Detta gäller mycket av Myrdals verk och är oftast en kvalité som i boken Röd stjärna över Indien (som skrevs under den tidsperiod som På tvärs omfattar). Men kan nån gång bli en svaghet. Som i ett samtal med Carl Johan De Geer häromåret där det måste ha varit svårt att hänga med om man inte varit inläst på Myrdal (en artikel om detta samtal finns med i boken.)  

I den här volymen tycker jag det mest är en styrka. Den ingår i ett samtal såväl med Marx som George Bernard Shaw som med tidigare böcker av Myrdal. Men det gör att vissa av texterna nog kan bli svårare att ta till sej om detta skulle vara ens första Myrdal-bok.

Förutom texterna om politik och litteratur finns det flera av ett mer personligt slag. Boken inleds med ett tal vid Gun Kessles begravning. Detta och ytterligare en text om Kessle tillhör det bästa i boken. (På Myrdals facebook har framgått att han håller på med en jagroman om Kessle.)
Här finns också en stark text om passionen i Myrdals nuvarande äktenskap. Som ju fick ett visst utrymme i tidningarna för ett tag sen.

De första två skriftställning-volymerna (Skriftställning och Skriftställning 2) hade även med noveller. Något som sen tyvärr försvann. Men i denna volym finns också ett par mer litterära texter med. Drömsekvenser och funderingar kring döden och en personlig reserapport från Paris ("Har just fått första sammanställningen av På tvärs, höstboken. Skall gå igenom. Men det är som om just krafterna tar slut vid varje ansträngning en minsta millimeter förbi och allt är paff piff./Kommer nog aldrig mer ens till Paris."). Dessa är uppgivna, sorgsna och mycket bra.

Det finns mer än hundra texter i På tvärs. Mycket kan man invända emot och mycket kan man diskutera. Vilket ju är som det ska. Det är texter att gå i samtal med.  Denna den tjugoförsta Skriftställning kommer kanske mest att nå den som redan är ett Myrdal-fan, men det finns gott om texter som påminner en om varför man är ett Myrdal-fan.  

Citerat från veckans läsning

"Jag vände mig om. Ville se mig i spegeln. Men i spegeln fanns blott bilden av ett tomt rum med blank receptionsdisk och en dörr öppen på glänt ut mot Trefaldighetskyrkan."
ur "Var det jag som dog?" i På tvärs: Skriftställning 21 av Jan Myrdal

"It seems obvious, however, that the most logical theory is that the Martians were wounded to the heart by Dickinson's use of near-rhymes, which all advanced civilizations rightly abhor."
ur "The Soul Selects Her Own Society: Invasion and Repulsion: A Chronological Reinterpretation of Two of Emily Dickinson's Poems: A Wellsian Perspective" av Connie Willis i War of the Worlds: Global Dispatches, red. av Kevin J. Anderson

Otryckbart

"Jag beslöt mig alltså för att skriva in en hel samtidsroman som från första början tänkts och planlagts som publikt helt otryckbar. Det gjorde jag. Ett stycke då och ett då under olika håltimmar om kvällar och nätter när jag lustknappade. Jag ville se vad som vore möjligt att skriva. Det var otryckbart på tryckfrihetsförordningsnivå, det var otryckbart av moraliska skäl (även om tukt och sedlighet inte längre står i lagtexten så finns det ju gränser! som en jury skulle säga) och det var otryckbart på gränsen till outsägligt - i vart fall för andra ofattbart - då orden skrivits bortom de upphävda inre spärrarna. När romanen var färdigskriven enligt planen i våras var den 250 sidor. Rak högermarginal. Snygg typografi. Jag gjorde ut titelsida, körde stavningskontroll och korrekturläste den grundligt. Därefter satt jag en kväll framför skärmen och läste igenom den och fann den god (och jag såg på allt jag gjort, och se, det var mycket gott) och gjorde sedan precis som jag beslutat från det jag skrev första ordet: slog kod+gå till och sedan rdk. Därpå använde jag disketten för nya texter på det de raderade orden inte skulle kunna hämtas fram igen."
ur "Om övningar i gränsöverskridande" av Jan Myrdal, i En annan ordning. Den femtonde volymen i hans serie Skriftställningar.

Citerat från årets läsning

"Anatole France[...]berättar om en notorisk agnostiker som en morgon besökte en from katolik. Den fromme katoliken var berusad och började utgjuta förfärande hädelser. Blek och chockad sprang agnostikern iväg från huset.[...]
'Jag hävdar fortfarande att det inte finns någon Gud. Men den där karlen tror på honom. Antag att en blixt sändes ner för att döda honom. Hur skulle jag kunna veta att inte jag också skulle stryka med? Jag stod ju bredvid honom.'"
ur "Bläckan i tunneln" av Brian Nolan (som också kallade sej för Flann O' Brien), övers. Erik Andersson, i Tema O'Brien

"Antichrist är osedvanligt skrämmande. Och på samma sätt som du ovillkorligt fylls av en rädsla för fåglar efter att ha sett Hitchcocks Fåglarna, blir du - i alla fall om du är man - rädd för kvinnor efter att ha sett Antichrist."
ur När det känns att det håller på ta slut av Stig Larsson

"Obesjunget är ju ingalunda Härnösand."
ur Kritik av Klara Johanson

"Alla konstverk är farliga. Min lille son försökte flyga när han hade sett Disneys Peter Pan. Jag fick tag i benen på honom just som han skulle flyga ut genom ett fönster på fjärde våningen. En man i staten New York offrade 67 barn till Jakobs Gud - han älskade Gamla Testamentet, helt enkelt. En pojke i Oklahoma stack ner sin mors andra man när han hade sett Hamlet. En man i Kansas City kopulerade med sin fru efter att ha läst Lady Chatterleys älskare."
Anthony Burgess, i en artikel i Rolling Stones den 8 juni 1972, och som efterskrift i den förra svenska utgåvan av Clockwork Orange, övers. Caj Lundgren

"Den administrativa framgången är en klättring på såpad stång. Jag iakttar vännerna som strävar uppåt. Allvaret i deras ansikte. De spända nacksenorna. Byxorna blöta av grönsåpa.
- Livet är kort men arslet är långt, ropar jag upp till dem; både för att visa att jag är klassiskt bildad och för att muntra upp dem.
Men de tycker inte om mina uppmuntrande tillrop; de fäktar avvärjande med händerna som för att tysta mig[...]blaff, säger det då och de halkar utför"
ur "Flugsommar" i Skriftställning av Jan Myrdal

"En eftermiddagspromenad genom Malmö. Hemstaden. Jag säger det igen. Upprepar mig. Det är enda sättet för mig att förstå att det är sant."
ur Och allt skall vara kärlek av Kristian Lundberg

"Nu var ensamheten liksom understreckad."
ur Mor gifter sig av Moa Martinson

"- Nåja, sa jag. Inte ska jag förråda er. Se bara upp för de allra största, när ni knycker. De största bränns."
ur "Ur världslitteraturen" i Lastbara berättelser av Ivar Lo-Johansson

Och de orden från Ivar-Lo får avsluta vår jubileumsvecka. Citaten kommer från olika söndagars Citerat från veckans läsning. Utom Stig Larsson-citatet som är från denna veckas läsning.

Citerat från veckans läsning

"Hur många gånger kan man kastas till marken och ändå föreställa sig att man kan resa sig upp igen? Fråga mig inte, jag har tappat räkningen. Sjung. Sjung om det som förintar oss, sjung om denna frätande dödslåga som nu kommer oss nära."
ur Och allt skall vara kärlek av Kristian Lundberg

"Den tjugoförsta oktober år 1726 lät den manchuriske kejsaren av Kina meddela att en litterär förrädare avslöjats. Den höge ämbetsmannen Cha Ssu-ting hade vid provinsexamina i  Chekiangprovinsen ställt en uppgift som — om man blott tog två tecken av fyra — kunde (med en lätt förändring av tecknen 
naturligtvis) tolkas som en uppmaning till revolution. Cha fängslades. Dog i fängelset. Hans kropp styckades. Alla examina i Chekiang-provinsen stoppades. Chas två bröder fängslades.

  På min fyrtioårsdag känner jag nu djupt inför vår svenska överhet, sänder en tanke till den styckade Cha Ssu-ting och minns att det bara dröjde lite över två sekler innan revolutionen segrat." 

ur "Flugsommar" i Skriftställning av Jan Myrdal

Jan Myrdals tio bästa böcker

Författaren Jan Myrdal fyller i dag 85 år. Detta firar vi med denna lista. Kronologiskt ordnad.

Jubelvår
En mycket rolig grotesk om en liten stads jubileum. (Utgiven tillsammans med Badrumskranen i volymen Två folkhemsromaner.)

Resa i Afghanistan
Resa i Afghanistan (första utgåvan heter Kulturers korsväg) kom 1960 och var Myrdals första reseskildring. Fortfarande en av hans mest populära böcker.

Rapport från kinesisk by
På ett amerikanskt historikerforum nyligen rekommenderade en den här men la till att den bör läsas med stor försiktighet. Och, well sure - dess källvärde är kanske begränsat.
Men som litteratur lever boken fortfarande. Myrdal intervjuar bönderna om deras liv. Det blir till en stark berättelse om en by under en intressant tid (sen finns det också helt andra slags historier från Kina från den här tiden).
 Boken blev Myrdals internationella genombrott. Den fick många efterapare men har en alldeles egen ton.

Samtida
Samlingsvolym med Rescontra, Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell och

Söndagsmorgon.
Jag har inte tagit med den här enbart för att smuggla in fler böcker i listan. Utan för att det var den första Myrdal-boken jag läste. Rescontra och Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell arbetade Myrdal om till En illojal europés bekännelser som skrevs på engelska och var populär i USA. Bägge versionerna är bra.
Söndagsmorgon är en samling krönikor, beska och roliga.

Skriftställning
Det har kommit tjugo volymer Skriftställning. De första fyra blandade artiklar och kortprosa av olika slag. Sen delades de upp ämnesmässigt. Vilket ibland kan vara praktiskt men är lite synd. De tidiga böckerna i serien gav mer en bild av att Myrdals skrivande är en helhet.
Den första boken är nog bäst att börja med. Debatt, kortfiktion och kritik.

Karriär
Denna brevroman är en av Myrdals märkligaste böcker. Och kan vara lite trögläst. Men det är en fascinerande roman om makt och maktens språk.

Indien väntar

Barndom
Denna jagroman från 1982 är en av de bästa barndomsskildringarna. En lysande skriven bok som tar barnets perspektiv (Det kom två uppföljare - de tre har getts ut tillsammans som En barndom i tre avsnitt). En av Myrdals mest lästa, hyllade och översatta.

Inför nedräkningen
Det här var å andra sidan en rejält utskälld bok när den kom. I DN, som var min morgontidning på den tiden, utlöste den en Myrdal-debatt där Myrdals författarskap angreps dagligen under en förvånansvärt lång tid. Detta gjorde att jag bestämde mej för att läsa mer Myrdal. Själva boken är egentligen en rätt lågmäld historia om livet och döden och skrivandet och sånt. Efter allt bråket kring den var den först lite av en besvikelse. Men sen dess har jag återkommit till den många gånger.

Sälja krig som margarin Den här boken från 2009 är lite inkvoterad för att ge ett exempel på en nyare bok. På senare år har Myrdals produktivitet minskat. Vilket kanske inte är så konstigt. Men han skriver fortfarande. Det här är en bok om affischer från 1a och 2a världskriget. Det är också en historisk essä. Konstboksmässigt är annars Myrdals bästa de fotoböcker av Gun Kessle som han skrivit texten till. (Kessle har illustrerat flera av Myrdals böcker. Bland annat Resa i Afghanistan, Rapport från kinesisk by och Indien väntar). Men de står i min boksamling på Kessle, inte på Myrdal.


Jag har skrivit en del om Myrdal här tidigare. Bland annat dessa inlägg:

Hemkomst - Jan Myrdals debutroman
Om min omläsning av Myrdals första roman.

 Stig Larsson och Jan Myrdal
Om detta att Stig Larsson är ett Myrdal-fan.

Guide till Skriftställning

Moraliteter och Garderingar
Om två pjäser av Myrdal som kom i nyutgåva första året. (Jag tror jag var den förste som skrev om boken.)

Vardagsord av Charles Dickens
Recension av Myrdals senaste bok. Ett urval ur Charles Dickens tidning. Myrdal har sammanställt flera urval. Sartre, Strindberg, tyska maoistiska litterkritiker och sf-noveller.

Av böckerna på listan är det tyvärr bara Resa i Afghanistan, Samtida bekännelser... och Sälja krig... som finns i tryck. Ett urval med artiklar Medvetandet gör oss ansvariga kom ut på Myrdals 80-årsdag och finns fortfarande att köpa. Men är tyvärr rätt snävt politiskt och med en betoning på det senare skriftställarskapet. Barndom ska finnas som e-bok. Och så finns det ju bibliotek och antikvariat.

Ordet i min makt. Läsebok för underklassen av August Strindberg

De som ljögo bäst och voro mest falska, kallades snälla barn och fingo pepparkakor och honungskakor; de som talade sanning och voro ärliga fingo pisk och blevo utan mat. Därmed var grunden lagd till uppfostran.
ur "De lycksaliges ö"

Det har kommit ut en ny utgåva av Ordet i min makt - Läsebok för underklassen, Jan Myrdals Strindbergsurval från 1968. Mitt ex är utlånat. Men jag har läst om efterordet (i Svensk socialistisk litteraturkritik, red. Maria Bergom-Larsson). Och jag minns tillräckligt av boken för att starkt rekommendera den.

"Detta är ett urval av den Strindberg de etablerade inte ville veta av på åttiotalet, inte ville veta av vid sekelskiftet och fortfarande inte vill veta av" heter det mot slutet av Myrdals efterord (det är 1880-talet som menas). Det är den samhällskritiske och satiriske Strindberg som lyfts fram. Med texter från Det nya riket, Svenska öden och äventyr, brev, artiklar från Strindbergsfejden.

Urvalet innehåller även en del texter som inte var så kända när det först kom ut. Som Lilla katekes för underklassen. Som sen dess kommit ut flera gånger i egen volym (senast på Bakhåll).
Den skrevs 1884. Ordet i min makt har också en senare text på samma tema "Om Underklassen (och Medelklassen) visste vad samhället är, och hvad överklassen är" skriven ett par år innan Strindberg dog. Skillnaden mellan de två texterna tas upp i efterordet (och Myrdal gör återigen jämförelsen i "Bortom avfallet" (från 1973 - i Skriftställning 5)).

Här finns också flera texter som påminner en om att Strindberg kan vara en mycket rolig skriftställare. Som en besk beskrivning av en invigning av en järnväg, och den långa satiriska novellen "De lycksaliges ö".

I en av böckerna Myrdals Barndom-svit så läser den unge Jan den novellen. Och järnvägsinvigningen har påverkat ett avsnitt i romanen Jubelvår. En fras från katekesen återkommer i en av Myrdals tidiga noveller. Så urvalet ger en blick in i hur Strindberg påverkat Myrdal (även om till exempel romanen Inferno - en viktig influens i Myrdals författarskap - inte finns representerad, liksom inte heller någon av Strindbergs övriga romaner).

På omslaget till originalutgåvan är Myrdals namn större än Strindbergs. Det är det inte på den nya utgåva som nu Celander förlag gett ut. Den verkar ha ett nytt förord. Den kom ut en utgåva i början av 90-talet som även den hade ett nytt förord, liksom för-eller efterorden till den tyska översättningen av urvalet (och den turkiska om jag minns rätt). Jag skulle tro att de finns med även den här gången.
 
Celander-utgåvan är en pocket. Så för en billig peng kan man skaffa sej denna påminnelse om att Strindberg inte var en ofarlig författare.

Stig Larsson, Artiklar 1975-2004 och Jan Myrdal, Medvetandet gör oss ansvariga - två urval texter

Jag har läst två urval texter som jag hade tänkt läsa när de kom för en fem år sen. Eller jag har lite kvar av Stig Larssons Artiklar 1975-2004. Och merparten av Jan Myrdals Medvetandet gör oss ansvariga. Valda texter 1957-2007 har jag redan i andra textsamlingar.

Jag skrev om urvalet i Myrdal-boken när jag skrev om Skriftställning-serien (att boken skulle vara en Skriftställning 20 som jag skriver där står emellertid inte någonstans på eller i den). Jag var inte nöjd.

Redaktörerna Kalle Holmqvist och Anders Roth hade naturligtvis en omöjlig uppgift. Och att säja att man, säj, borde ha valt "Skolexempel II" istället för "Håll arbetarklassen dum!" är det ingen större mening med (jag skulle ha valt "Skolexempel II").

Men inriktningen på den strikt politiske Myrdal får honom att framstå som en enklare, mindre sammansatt och intressant författare än han egentligen är. Och tyngdpunkten ligger alltför mycket på det senare skriftställarskapet. Boken är kronologiskt indelad i decennier. Det är bara sex artiklar från 60-talet. 17 från 90-talet.

De flesta av de texter jag läser om nu är ändå bra. Som den tidiga "Kakan som liket bakat" som känns ännu mer aktuell idag efter upproret i Egypten än när urvalet först kom ut. Här och på flera andra ställen saknar man dock noter. De flesta av 1958 års läsare bör ha förstått titeln men referensen går nog mången nutida läsare förbi (det är från en historia av Albert Engström).

Som ett komplement till Söndagsmorgon och de fyra första Skriftställning skulle boken kanske kunna fungera. Men jag har svårt att se någon söka upp dessa volymer efter att ha läst Medvetandet gör oss ansvariga.

Nåväl, det var för de nyare texterna jag lånade boken. Det är ändå nära hundra sidor jag inte hade läst sen innan. Det är många tal - ut ur EU och mot USAs krig i Afghanistan. Dessa, liksom flera andra debattinlägg, hänvisar till händelser under andra världskriget. En handlar istället om första världskriget (gotta keep them guessing).

Bättre tycker jag om artiklar som "Till fettpärlans försvar", om att vara överviktig och en text om skolan och kanon, "Överhetens kanon och vår" ("På alla kultursidor - och därtill i radio och tv - diskuterades i detta land kanon sommaren 2006. En kánon med tonvikt på a. En litterär sådan för skolbruk. Det ordet har använts när det gäller texter för att beteckna en fastställd samling heliga skrifter i den kristna kyrkan. Med betoningen på o - kanón - står ordet för större tunga vapen med långa eldrör som skjuter projektiler. Detta ordval bidrog till att göra debatten obegriplig för 90 procent av de möjliga läsarna. Vilket var meningen.")
En jämförelse mellan Kina och Östtyskland är intressant och jag gillade förordet till Maos lilla röda - ett annat urval texter.

Flera av texterna i Larssons Artiklar 1975-2004 har jag också läst förut, men då jag inte haft de i bokform så är det ofta flera år sen jag läste de sist. De jag läst, som BLM-artiklarna tycker jag håller bra. Boken har en fördel framför Myrdal-samlingen att den innehåller de flesta artiklar Larsson publicerat (så vitt jag förstår). Och därmed kan ha med fler sidor av hans skrivande.
Många av texterna är alldeles lysande, som en recension av Tua Forsströms diktsamling Marianergraven, eller en essä om Pier Paolo Pasolinis text "Filmpoesi".

Också när Larsson ibland skriver om sånt jag inte känner till, mest i konstartiklarna (jag kan inte lika mycket om konst som om film och litteratur) så har jag inget problem att följa med, Larsson är en, kanske lite oväntat, rätt så pedagogisk skriftställare.

Eller snarare så blir han. De tidigaste Kris-texterna har en lite tungfotad rörig stil. Men efter hand växer ett klarare språk fram. Som både finns i de mer krävande artiklarna och de lättare krönikorna. Där Larsson liksom prövar sej fram, en frågande stil. Under mer än trehundra sidor riskerar den här tonen att kännas lite falsk. Ingen går ju omkring och är eftertänksam hela tiden.

I två texter om Willy Kyrklund (där han nämner Myrdal, för att nu lite knyta samman inläggets två delar - "Myrdal och några andra kan skriva idag, de flesta gör sig bara till" (1988)) att det kan vara ett problem när en författares stil är speciell, att uttrycken signalerar ens namn mer än det man menar. I några av de sena artiklarna, som de om tv-serien Robinson och namnen på Magnumglassarna är det, även om de är välskrivna, som om det inte är så mycket bakom den eftertänksamma stilen. Medan en text från samma tid om frimärkssamlande är intressantare.

Den anknyter till ett tema som går genom en stor mängd av artiklarna. Att kvalité är något konkret, något direkt igenkännbart. Detta att en del filmer och en del böcker helt enkelt är bättre än andra går som en röd tråd genom boken. Men på lite olika sätt genom åren. Bäst uttrycks den egentligen i efterordet: "Alla som har ögon att se med har alltid sett vad som är bra".

Jag är inte helt övertygad om det.
Vad jag är säker på är att dessa artiklar, liksom Myrdals Skriftställning-volymer, är bra.

Sju svar om böcker och berättelser och skrivande och sådant

Här kommer svaren på torsdagens citat. Som visade sej var alldeles för svåra. I'm sorry (not really). Att de blev så pass svåra var för att jag kopierade de från Citerat ur veckan-inläggen. Som aldrig valts för att de ska vara lätta att känna igen. Det räckte i och för sej att känna igen författarna. Men det är kanske inte så stor hjälp när författarna är såna som Éric Chevillard. Spiring kunde ett av citaten, vilket nästan var lite imponerande. Så han vann.

1.
Den blinde mördaren av Margaret Atwood. Som har den, enligt det i torsdags citerade stycket, stors bristen att inte handla om vargar. Översatt av Ulla Danielsson.

2.
"The adventure of a reader" av Italo Calvino. Översatt (till engelska) av William Weaver. Finns i ett urval med Calvinos ungdomsnoveller kallat Difficult loves. Jag har skrivit om dessa i inlägget Om ett par tidiga noveller av Italo Calvino.

3. I taket av Éric Chevillard. Där man också hittar detta svar till Atwood-citatet ovan: "förresten finns det inga vargar, påpekar Madame Stempf, deras spår i snön är bara bläckplumpar på sagoförfattarens papper för att han är för lat för att skriva rent en gång till, han föredrar att smutskasta dessa mystiska kringvandrande varelser, helt och hållet påhittade, och skyller på dem varje gång han har slukat en flickunge." Översatt av Anna Säflund-Orstadius.
I taket är en kort absurd roman. Som är som två sammanfogade romaner. En om en man som ständigt bär omkring på en upp och nedvänd stol på huvudet. Och den senare delen av boken där samme man och en rad andra underliga karaktärer bosätter sej i taket hos den unga kvinna som vår hjälte är förälskad i. Hur gör ni för att inte falla ner? frågar man flera gånger våra hjältar. Frågan får inget svar. Det är en rolig bok. Som förutom de två huvudhistorierna har flera mindre berättelser i berättelsen. Som är drömskt absurda där huvudhandlingen är komiskt absurd.

4.
"Resa" i novellsamlingen Det försvunna rummet av Ulf Eriksson. Absurda post-modärna skräckberättelser.

5.
The fortress of solitude av Jonathan Lethem. En roman som jag håller på att läsa nu, eller skulle hålla på att läsa nu om jag kunde hitta den.

6.
"Regeringsukas mot litteraturen" i Skriftställning 3 av Jan Myrdal. Som Spiring svarade rätt på. Detta var det enda citatet som inte funnits med i Citerat från veckans läsning. Vad jag uteslöt från stycket var en rabelaisk uppräkning av Sveriges alla författarförbund. Avsnittet avslutas med att det säjs "att inte skulle litteraturen skadas därför att vi alla dränkts[...]Skrivandet skulle fortsätta som förut[...]Det vore alltså en opraktisk och onödigt dramatisk åtgärd av regeringen att låta dränka oss."
Artikeln är en kritik av 1970 års utbildningspolitik.

7. Sugarschock av Joss Whedon (text) och Fábio Moon (bild). Jag har tidigare skrivit om denna tecknade serie HÄR.

Jules Verne-Magasinet: en antologi av Jan Myrdal

I dag är det Jules Vernes födelsedag. Vilket jag hade tänkt uppmärksamma med att skriva om en antologi med noveller ur det novellmagasin från 40-talet som bar hans namn. Jules Verne-Magasinet var en rätt spridd tidning. Den hade inte egentligen så mycket med Verne att göra, mer än att under magasinets första år så gick ett par av hans romaner där som följetong. I stället hämtade tidskriften sina noveller från två amerikanska sf-magasin.

Urvalet i volymen Jules Verne-Magasinet En antologi ur 40-talets populäraste novellmagasin redigerad av Jan Myrdal (1993), som är väldigt snygg och ett nöje att bläddra i, har enligt Jan Myrdal valts dels efter läsbarhet men också tidstypiskhet.
De längre följetongsberättelserna saknas. Dels av utrymmesbrist, dels för att Myrdal anser att dessa var den svagaste delen av tidningen - med rymdäventyr som ofta var dåliga kopior av äldre äventyrslitteratur.

Novellerna i är ofta rätt klumpigt skrivna men trots detta underhållande. Och när de är direkt dåliga så är de ofta det på ett rätt festligt sätt. Som när hjälten Hank i "Knipslugne Hank's skenande tidsmaskin" löser alla problem med sitt sunda förnuft i en historia där man reser genom olika alternativa U.S.A.n (eller vad nu den nationen heter i plural.

Förutom tidsresor och ukronier så förekommer de flesta av genrens favvoämnen som robotar, den fjärran framtiden och verkligheten som illusion. För den Harry Martinson-intresserade kan det vara av intresse att en av novellerna handlar om en civilisation i ett rymdskepp. Då tidningen sålde i många exemplar så skulle Martinson mycket väl ha kunnat läst denna ett decennium innan Aniara.

En del mer kända författare finns med i samlingen. Även om antologin har behållit de pseudonymer de haft i tidningen. Alfred Bester, Robert Bloch och Ray Bradbury. Bradburys novell är tyvärr rätt dålig. Men det var den första Bradbury publicerad på svenska. Vilket väl gör att den kan vara intressant.

Trots den ibland lite klumpiga prosan finns här också ett par riktigt bra noveller. Som de skrivna av Bester och Bloch. Och en novell av den helt okände signaturen Erik S. Ambrose, vars "På andra sidan muren" är en av de noveller som får lite mer utrymme i förordet. Där science fiction beskrivs som "skrivandet med om och men".

För urvalet står då Myrdal, som också skrivit det läsvärda förordet om tidskriften och hans minnen av den. Myrdal har inte själv skrivit sf (det finns kortprosa i de första Skriftställning-volymerna som i skulle kunna kallas för fantastik i ordets breda betydelse) men det finns kopplingar mellan antologin och ett par av hans övriga böcker.

Sammanställandet av den nämns i Inför nedräkningen, som kom ut samma år, och i debutromanen Hemkomst (1953) sitter i första kapitlet en polis och läser tidningen. Men framförallt hör den samman med böckerna i Barndom-serien. Där romanens Jan läser och funderar över både sf och Jules Verne.

Antologin har också författarpresentationer och ett index över alla berättelser i Jules Vernes-Magasinets samt ett efterord av Maths Claesson om dess historia där i slutet den tidskrift med samma namn som började komma ut i början av 70-talet nämns.
Den gavs till nyligen ut av Sam J. Lundwall och hade väl egentligen en rätt svag koppling till ursprungstidningen. Men 1990 gavs det ut ett jubileumsnummer, nr 443, som också återtryckte gamla noveller ur ur-Jules Verne-Magasinet, liksom Myrdals antologi med originalillustrationerna (men med nyöversatta noveller). Det är bara fyra noveller - men med en större tyngdpunkt på äventyrsberättelser kan den läsas som ett komplement till den senare antologin.

Tips på böcker i bokusrean

Bokus har börjat med förhandsbeställning på sin bokrea. Själv har jag inga pengar men bläddrade ändå lite bland deras böcker. De verkar ända varken ha vare sej amerikanska seriealbum eller Panache-böcker - de två saker jag främst letar efter i rean.
Men en del intressant finns där:

Samma Skriftställning 16-19 av Jan Myrdal som reades förra året reas även i år. Om man nu vill börja med dem i fel ända (den nittonde heter inte Skriftställning utan Det odelbara ordet : texter om yttrande- och tryckfrihet och rasism.
Jakob Fatalisten med förord av samme Myrdal finns, liksom förra året, att köpa billigt.

I det heligas rysslands tjänst av Vladimir Sorokin är en bra grotesk roman.

Bakom maskerna: en vägledning till den moderna afrikanska litteraturen söder om Sahara av Karin Ruuth-Bäcker verkar intressant.

Från ellerströms (ett sätt att hitta böcker i rearöran är att klicka på förlagslänken) finns ett nummer av Lyrikvännen, en biografi om Michael Strunge och Anteckningsbok av H. P. Lovecraft - den sistnämnda är kul men tunn och väl inte så mycket billigare än förut.

Jag minns av George Perec.

Flera häften av den roliga japanska tecknade serien Death Note.

Mässingsmusik. Dikter av Günther Grass i urval. 25 spänn. Årets fynd.

Mammoth book of the best of best new science fiction. Gardner Dozois jubileumsvolym av hans tjocka antologiserie. Lite dyrare än Grass men mycket tjockare.

Citerat från veckans läsning (not till inlägget om Triffidernas uppror)

"Undergången förekom i en hel rad sf-texter. Den tycktes intressant som en framtida 'Robinson Crusoe' eller 'Den hemlighetsfulla ön'. En förevändning för ett överlevnadskäckt scouting for boys. Stora boys.
Bäst minns jag John Wyndhams triffider[...]hur jag då för trettio år sedan förvånades över den underhållningssjälvklarhet med vilken Wyndham fick läsaren att acceptera att det var likasågott att den stora blinda folkmajoriteten drog sig undan för att självdö[...]Det var en trevlig världsundergång. Och Wyndham fick mig att förstå hur lätt det är att bli arisk nyodlare i öster eller brittisk kolonialherre i Indien eller rysk helikopterpilot i Afghanistan. Utrotning är kul. Och nog tror jag att olika imperier kommer att fortsätta folkutrotning min tid ut med samma självklara tillfredsställelse som Wyndhams hjälte när han kör ut ur romanen mot framtiden efter att ha lämnat ännu en grupp medtävlare åt triffidförintelse."
Jan Myrdal 1982
ur "Alltså går människans värld under" i Den trettonde

När jag skrev om John Wyndhams Triffidernas uppror så nämnde jag att Myrdal hade skrivit om romanen i sin bok om Mexico. Där är avsnittet lite kortare än det här som jag snubblade på häromdagen när jag bläddrade i de olika Skriftställning-volymerna. "Scouting for boys" får i den senare versionen beskriva Triffidernas uppror, medan det här gäller andra sf-texter om tiden efter katastrofen.

Guide till Skriftställning

Då det har kommit ut nitton volymer i Jan Myrdals Skriftställning så skulle det kanske kunna vara en poäng att göra en snabb guide över vad som finns i de olika böckerna. Jag tar också upp ett par närliggande volymer.

Skriftställning 1-4, 1968-1973
De fyra första volymerna av Jan Myrdals "enmanstidskrift" (något Myrdal börjar kalla den i den fjärde volymen) gavs ut i PAN-original. Kortfiktion, polemik och artiklar om litteratur och kultur blandas.
Den första, bara kallad Skriftställning, sålde bra och fick god kritik. ("Sextiotalet hade för mig varit en obehaglig period av beröm" som Myrdal skriver i förordet till Skriftställning 5). De två första volymerna har förutom debatt- och kulturartiklar också noveller som "Sommarsägner från folket efter oss" och "Antecknat". Dessa är av fantastisk, grotesk karaktär. Även många av de andra texterna är mörkt ironiska och väldigt underhållande.
De fyra första Skriftställning är den väsentligaste delen av serien.

Skriftställning 5-11, 1975-1978
Skriftställning 5 och 10
Uppdelningen i teman märktes kanske inte direkt med den femte volymen, också utgiven på PAN-original. Texter om litteratur och politik. Men på denna följde fyra volymer på andra förlag. Den tionde kom åter ut på PAN-original. Och presenterades som en volym om litteratur och kultur. Skriftställning 5 innehåller flera artiklar om Strindberg och Balzac. I Skriftställning 10 finns bland annat material kring Myrdals roman Karriär.
Dessa två volymer är mest lika de fyra första. Trots dagens syn på Myrdal som framförallt samhällsdebattör så var det de här volymerna om kultur som så att säja var mainstream-Jan Myrdal.

6-9 och 11
Lag utan ordning
Denna kom ut samma år som Skriftställning 5. Den har först i efterhand inlivats bland Skriftställning-böckerna. Bland de politiska temaindelade volymerna så är denna den mest intressanta. Den innehåller debatt kring grundlagsförslaget och IB. Myrdals genomgångar av formuleringarna i de föreslagna lagparagraferna. Där han bland annat visr hur en paragraf som ser ut att skydda från diskriminering egentligen säjer att domstolar har rätt att med rättsligt stöd särbehandla.

Tyska frågor
Artiklarna i boken är huvudsakligen skrivna när Myrdal bodde i Västtyskland på stipendium. Om yrkesförbudet i väst, förtrycket i öst. Myrdal argumenterar för nödvändigheten av ett enat demokratiskt Tyskland. Något som var kontroversiellt i Sverige av år 1975. Det är en bra välskriven volym men nästan hela finns omtryckt i Skriftställning 17. Det nya Stor-Tyskland som fortfarande går att köpa på bokrean.

Avgörande år. Svenska frågor 1975-1977
Redigerades av Lars Åke Augustsson. Tunn volym som man kan hoppa över om man inte är väldigt intresserad av debatten inom den svenska vänstern på 70-talet.

Klartexter.Skriftställning 9
Också mest politisk debatt. Men artiklarna här om Mao och IB och den sovjetiska imperialismen och den svenska ekonomiska krisen är intressanta och välskrivna. Ett bättre exempel på debattören Myrdal under senare hälften av 70-talet än den föregående volymen.

Kampuchea och kriget. Inlägg och polemiker. Skriftställning 11
Boken är bara på 80 sidor och går utmärkt att hoppa över.

Skriftställning 12-16, 1982-1992
I de här volymerna återgår Myrdal till att blanda polemik och kulturartiklar. Även om det bara är den tolfte (Dussinet fullt, nr 13 heter Den trettonde och nr 14 har namnet 14!) som gör så fullt ut. Sen delas innehållet i böckerna in i underavdelningar och lösare teman.

Så handlar Den trettonde mycket om litteratur med bland annat en avdelning om Myrdals roman Barndom. Här finns också ett inte använt förord till den tidiga romanen "Badrumskranen". Och Myrdal hånar Svenska Akademien i en artikel ("Intellektuellt är Svenska Akademien en nationell pinsamhet. En församling snillrik som P O Sundman och smakfull som Östen Sjöstrand! Den svenska litteraturens B-lag!") vilket alltid är trevligt. En av de bättre volymerna.

Medan 14! är mer politisk. Med flera underavdelningar. Det politiska innehållet i dessa två volymer skulle säkert förvåna en del numera. Sovjetunionen beskrivs som ett betydligt större hot än USA. Artiklarna om Afghanistan är de intressantaste i 14! som också innehåller ett personregister till alla tidigare delar i Skriftställning-serien.

Den femtonde volymen En annan ordning har undertiteln "Litterärt & Personligt". Den är den sista riktigt bra i serien. Och är att rekommendera för den som är mer intresserad av författaren Myrdal än debattören (även om Myrdal själv inte skulle gå med på en sån uppdelning).

Nr 16 i serien (Tidens ålder) går att köpa på rean. Är uppdelad i underavdelningar men blandar texter av flera slag. Fortfarande finns det mycket intressant här, men man börjar märka att Myrdal har den bättre delen av sitt författarskap bakom sej.

Skriftställning 17-19, 1992-2002
Med de här återgår serien till tematiskt ordnade volymer. En om Tyskland, en om litteratur och en om yttrandefrihet och sånt. De här skrev jag om i veckan. De ska fortfarande gå att köpa på rean. Fast egentligen kan jag bara fullt ut rekommendera den sjuttonde volymen, den om Tyskland.

Några volymer som liknar de kallade Skriftställning:

Söndagsmorgon (1965)
Samlar krönikor från Söndags-Tidningen. Påminner mycket om de två-tre första Skriftställning i stuket. Men med lite lättare hand. Väldigt roliga texter. Rekommenderas.
Finns dels i egen volym och i samlingsvolymen Samtida (som också samlade de två romanerna Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell och Rescontra).

Tal om hjälp (1971)
Samlar kritik av den svenska u-hjälpen. Tillsammans med Lag utan ordning Myrdals bästa debattsamling.

Ord & avsikt (1986)
Har undertitel "Ett resonemang". Snarare essäer än artiklar. Ett problem med den artonde Skriftställning-en är att Myrdal sagt det intressanta i den med större tyngd här.

Jan Myrdal - Skriftställning 1-20

På rean köpte jag tre sena volymer i serien Skriftställning av Jan Myrdal. Det nya Stor-Tyskland (17), I de svartare fanors tid (18) och Det odelbara ordet (19).
Den första Skriftställning kom ut 1968. Böckerna i serien samlar vad Myrdal skrivit i olika tidningar och tidskrifter; samt en del tal, intervjuer och förord.

Att på detta sätt kontinuerligt ge ut sina artiklar i bokform var en form som Myrdal till en del inspirerats av från Jean Paul Sartres Situations. Ett förord till ett urval ur denna bokserie av Sartre finns i I de svartare fanors tid. Som annars domineras av en stor mängd artiklar om August Strindberg. Intressantast av dem är fem tal hållna vid olika internationella Strindbergskonferenser. Förutom dessa är de bästa texterna en om den norsk-amerikanske författaren Ole Edvart Rölvaag och ett förord till en tidig Balzac-roman, som visserligen inte kommer upp i nivå till de efterord som Myrdal skrev till Balzac-utgåvorna PAN/Nostedts gav ut på 70-talet men som ändå är en intressant mindre pendang till dessa. Volymen innehåller också artiklar om Ivar-Lo Johansson, Jules Verne, Brecht, med flera. Yasar Kemal hamnar dock i en av de andra volymerna.

Dessa tre sena böcker i serien är tematiskt uppdelade. Det var inte de första Skriftställning-arna. De första fyra volymerna blandade artiklar och kortprosa av olika slag. Sen delades de upp ämnesmässigt. Ibland kan denna uppdelning vara praktisk. Som den sjätte volymen Lag och ordning som samlade inlägg från 1973-75 kring debatten om den nya grundlagen och IB-affären. Läsningen blir enklare än om texterna varvats med andra med annat innehål. Men lite förlorar serien i kraft när litteratur- och kulturkritiken kom för sej och den politiska polemiken för sej. De tidiga volymerna ger en större känsla av att Myrdals skrivande är en helhet.

En av artiklarna från grundlagsdebatt på 70-talet finns återtryckt i Det odelbara ordet som har undertiteln "Texter om yttrande- och tryckfrihet och rasism". Denna innehåller debattartiklar kring många av de frågor som gjort Myrdal utskälld på senare år och är som så välskriven och intressant. Den ger perspektiv som inte är helt vanliga.

Det finns en del lite underliga inslag i de sena texterna. Främst kring homosexuella. Dessa finns mer i litteraturvolymen än i den politiska (som även om dess ställningstagande kring Rushdie och Himmelska fridens torg är diskutabla just diskuterar dessa på ett rationellt om än ofta fränt sätt). Dessa kan påminna en om hur Myrdal i en av de tidiga Skriftställning-volymerna menade att man var tvungen att försvara en del författares ungdomsverk mot de usla författare som de senare blivit.

Nu är de här sena volymerna fortfarande läsvärda. Men när man läser volymen om Tyskland, som trycker om den sjunde volymen i serien från 1976: Tyska frågor (förutom tidigare och senare artiklar om landet) slås man genast av hur pass bra Myrdal skrev på den tiden. Språket sjunger även i de mest faktabemängda av de tidiga artiklarna. Det är över huvudtaget en bra bok. Med kritik av Östtyskland, Västtyskland och det förenade Tyskland. Också artiklarna från 90-talet, främst om när tysk domstol fastslog spioneridomen mot von Ossietzky, är bra och intressanta men det är svårt att komma ifrån att Myrdal var en bättre författare förr.

Det finns en Skriftställning 20 som kom 2007. Men det är ett urval: Medvetandet gör oss ansvariga. Valda texter 1957-2007 (red. K. Holmqvist & A. Roth). Då serien är på 19 volymer och det finns ytterligare flera liknande under annat namn av Myrdal så skulle ett bra urval som speglade seriens olika sidor behövas.

Det är dock inte riktigt vad Medvetandet gör oss ansvariga är. Och, för att vara rättvis, inte vad det ger sej ut för att vara heller.

Jag har inte denna samling, men jag hittade innehållsförteckningen på nätet. Och har slagit i och jämfört med de Skriftställning jag har i bokhyllan. Från de tre första, och bästa, Skriftställning har tagits endast ett par artiklar vardera. Först Skriftställning 4 får ett större antal texter representerade. Efter uppdelningen så tas flest texter från de politiska debattvolymerna.
Förutom texter skrivna efter de i Det odelbara ordet (den kom ut 2002 och nyaste artikeln i den är från år 2000), så är det denna sena artikelsamling som är rikligast representerad. Vilket, även om jag fann den bättre än jag hade väntat mej är lite underligt med tanke på att här finns så få texter från den tid då Myrdal var en riktigt bra författare.

Att det finns en tyngdpunkt på det politiska framgår i förordet. Där boken kallas "en mycket kort introduktion till debattören Jan Myrdal". Att det inte finns mer av hans konst- och litteraturartiklar beklagas av redaktörerna. Det finns ett par - en om Ibn Khaldoun till exempel.

Men det är inte bara texterna om litteratur och sånt som saknas. Också de samhällssatiriska texterna saknas. Liksom de som vrider sej kring ämnet i debatten på oväntade sätt. En Skriftställning av Myrdal innehåller ett stort antal anekdoter och berättelser. I Medvetandet gör oss ansvariga är de rätt få.
Texterna har valts mer för att täcka in Myrdals åsikter i diverse ämnen än för att de är läsvärda (vilket de flesta av de ändå år).

Som den är ger Medvetandet gör oss ansvariga en någorlunda representativ bild av Myrdals olika politiska ställningstaganden genom åren med Myrdals egna ord. Och det kan förvisso ha ett värde.

Men vill man läsa något som ger en föreställning om kraften i Myrdals författarskap och den viktiga roll som Skriftställning-serien spelar i detta så rekommenderar jag hellre att läsa en av de tidiga Skriftställning-volymerna. Där samsas märklig grotesk kortfiktion med lysande försåtlig satir och glasklara genomgångar av lagtexter. Förslagsvis kan man börja med Skriftställning 2. Där finns novellen "Antecknat". Den är bra.

Jan Myrdal och Kambodja/Kampuchea

Så den statliga myndigheten Forum för levande historia har gjort en satirisk reklamfilm. För Mao-glasögon. Där Gunnar Bergström, som senare tagit avstånd från sin syn på Pol Pot och deltar i en utställning anordnad av Forum..., och Jan Myrdal nämns som nöjda Mao-glasögonbärare.

Jan Myrdal skriver i Expressen att staten genom filmen utmålar honom som en motkaraktär. Som de gjorde i Nazityskland (att ständigt jämföra med nazityskland är en ovana hos Myrdal).

Att det är något tveksamt att i en film finansierad av en statlig myndighet utpeka en enskild författare är något även de konservativa författarna till artikeln "Jan Myrdal glömmer Kambodja" i Svenska Dagbladet håller med om. Även om den sen ger samma syn på det hela som reklamfilmen.

Myrdal uppmanar i början av artikeln som han brukar att man ska läsa hans texter om Kampuchea/Kambodja. I min bokhylla har jag två böcker och en pamflett av Myrdal om frågan. Även om man på något sätt skulle kunna koppla bort sakfrågan när man läste de skulle texterna nog framstå som bland det sämsta Myrdal skrivit.

Den ena boken är Skriftställning 11. Skriftställning-serien (som samlar artiklar och annan kortprosa av Myrdal - serien är inspirerad av Sartres Situations som Myrdal också sammanställt två urval från) tillhör det viktigaste i Jan Myrdals författarskap även om de bästa volymerna är de tidiga. Kampuchea och Kriget. Skriftställning 11 är den klart kortaste volymen i serien. Vilket är tur då den också är tråkigast.
Det är polemik kring frågan och inte en reseskildring. Kampuchea Hösten 1979 är en artikelsamling där Myrdal beskriver Kampuchea på plats. Också den mycket kort. Den är bland de sämre av Myrdals många reseskildringsböcker. Artikeln i Expressen fortsätter traditionen med att vara illa skriven. Tyvärr inte traditionen med att vara kort. (uppdatering: Myrdal har en till artikel om saken som är något bättre skriven - inget om "Gegentypus" och barnreklamregler.)

Det är knappst en slump att dessa böcker tillhör de sämst skrivna i Myrdals produktion. Myrdal går till underligheter som att se utrymmandet av städerna som en möjlig väg för hela tredje världen. I röda khmerernas egen propaganda framställdes utrymmandet av städerna som visserligen en heroisk insats men som ett nödvändigt ont. Myrdal lyckas gå längre än Pol Pot. Men också rent stilistiskt är de svagare än han brukar vara.

En del av beskrivningen av den här diskussionen är ibland förenklad. Vietnams roll och deras övergrepp tas sällan upp. Svälten som de säjs blunda för i filmen blundades inte direkt för utan skylldes (med en viss rätt) på först U.S.A. och senare Vietnam. Men att de Röda Khmererna begick massmord kan det idag knappast råda tvivel om. Myrdals oförmåga att byta åsikt i frågan är en av anledningarna till att han på senare år hamnat långt ute i randdebatter.

Ibland när det skrivs om Jan Myrdal och sånt här så kommer frågan upp varför han publiceras. Det får väl tas som skrivet i affekt. Snarare än som ett rop på censur. Även om en del så kallade liberala inte verkar läsa oliktänkande.
Anledningen till att Myrdal fortfarande publiceras är att han säljer. Anledningen till att han fortfarande säljer (trots att det gått tjugo år sen hans senaste riktigt bra bok) är att han har ett stort och brett och mestadels bra författarskap bakom sej.
Underliga uttalanden i ett par frågor bör inte hindra en att läsa böcker som Barndom, de tidiga Skriftställning, Rapport från en kinesisk by, Karriär med flera. De bör läsas kritiskt. Som allting annat. Men de bör läsas.