Ur Skuggor av Chenjerai Hove (1956 - 2015)

"De sjunger, alla barnen som lär sig att beskriva utseendet hos den de vill gifta sig med. De beskriver brösten hos den som skulle kunna amma deras barn. Den med den långa halsen är min. Den med bröst som spricker av mjölk är min. Pojkar, ta inte den med en glipa mellan framtänderna, hon är min. Flickor, pojken som spelar banjo är min. Kan ni inte se hur hans ögon slukar mig när han spelar banjo?
Barnen sjunger om varje välbekant ting, nhengure, fågeln, som jagar efter ugglor för att lura de andra fåglarna i många år, och hotar alla med horn som inte finns där."
ur Skuggor av Chenjerai Hove, övers. Roy Isaksson

Skuggor av Chenjerai Hove

De sjunger, alla barnen som lär sig att beskriva utseendet hos den de vill gifta sig med. De beskriver brösten hos den som skulle kunna amma deras barn. Den med den långa halsen är min. Den med bröst som spricker av mjölk är min. Pojkar, ta inte den med en glipa mellan framtänderna, hon är min. Flickor, pojken som spelar banjo är min. Kan ni inte se hur hans ögon slukar mig när han spelar banjo?
Barnen sjunger om varje välbekant ting, nhengure, fågeln, som jagar efter ugglor för att lura de andra fåglarna i många år, och hotar alla med horn som inte finns där.

Idag är det Zimbabwes nationaldag. Vilket vi firar genom att som dagens 365 böcker-bok ta upp Skuggor av Chenjerai Hove. Det är en kärleksroman och ett familjedrama. En tät och lyrisk roman som skildrar Zimbabwe genom en bys historia.
Hove är annars mest känd som poet. Han säjs vara en av Zimbabwes viktigaste författare.
(Boken och därmed citatet ovan är översatt av Roy Isaksson.

Tematrio - Långtbortistan

Lyran kallar denna måndag sin tematrio för långtbortistan. Man ska berätta om tre romaner som utspelar sig på (för oss) lite ovanliga, "exotiska" platser.

Augusto Roa Bastos - Jag den högste
Utspelar sej i Paraguay. Handlar om en diktator som själv kallar sej för den högste. Denna roman från 1976 blandar realistiska och groteska fantastiska passager. Det är min favorit bland de latinamerikanska diktatorromanerna, en genre med många bra böcker - från Tyrannen Banderas av Ramón del Valle-Inclán till Patriarkens höst av Gabriel García Márquez.

Italo Calvino - De osynliga städerna
"Det som gör Argia olikt alla andra städer är att det har jord i stälet för luft. Gatorna är fullständigt nedgrävda i jorden, rummen är fulla av lera ända upp till taket, över trapporna är det en annan spegelvänd trappa, över husens tak vilar tunga lager av stenig jord som en himmel med moln." (övers. Estrid Tenggren)

Reseskildringarna var en gång i tiden ofta rena fantasierna. Sen lärde vi oss lite mer om världen och man fick åka ut till rymden och andra planeter för att kunna berätta om sällsamma varelser och platser.
En av dem som var med och slog sönder världen som plats för vidunder och förtrollade städer var Marco Polo.
Calvino låter emellertid här Polo berätta för Kublai Khan om flera fantastiska städer som han sett på sina resor.
Korta märkliga berättelser.

Chenjerai Hove - Skuggor
Hove, som jag häromdagen på Zimbabwes nationaldag tolkade en dikt av, skriver förutom poesi också romaner. Den här som utspelar sej i en by i Zimbabwe är både en kärleksroman och en roman om Zimbabwe genom en familjs och en bys historia.

"De sjunger, alla barnen som lär sig att beskriva utseendet hos den de vill gifta sig med. De beskriver brösten hos den som skulle kunna amma deras barn. Den med den långa halsen är min. Den med bröst som spricker av mjölk är min. Pojkar, ta inte den med en glipa mellan framtänderna, hon är min. Flickor, pojken som spelar banjo är min. Kan ni inte se hur hans ögon slukar mig när han spelar banjo?
Barnen sjunger om varje välbekant ting, nhengure, fågeln, som jagar efter ugglor för att lura de andra fåglarna i många år, och hotar alla med horn som inte finns där." (övers. Roy Isaksson)

Vägra av Chenjerai Hove

Vägra

när polisen kommer
när deras piska dansar på din rygg
vägra att vika dej.
när skorpionerna kommer
och stinger dina ögon och öron
vägra då att foga dej.
när vår värld roterar
i tortyrkammaren
vägra låta hjärtat ditt torka bort.
hör våra barns röster
se färgen i vår musik
och dansa in lydnadens död.
när de mäktiga tilldelas titlar
medan de svaga tar smulor makt
vägra att knäboja där sveket gått fram.

Chenjerai Hove
1998
översättning Petter Malmberg
originalet "Refuse" finns i samingen Rainbows in the dust

I dag är det Zimbabwes nationaldag. Jag är inte tillräckligt beläst i zimbabwes litteratur för att kunna göra en 10 bra zimbabwska böcker (möjligen om jag tog två böcker av Hove och åtta av Doris Lessing - men det skulle bli underligt på så många plan). I stället uppmärksammar jag dagen med denna tolkning av en av Hoves dikter.

10 bra afrikanska böcker

På olika länders nationaldagar har jag här haft en lista med tio bra böcker från landet i fråga. Det finns ett problem med detta tema. Många länder har jag inte läst tillräckligt med böcker från. Inte minst gäller detta de afrikanska länderna.

När jag kollade vilka länder som hade nationaldagar i december så såg jag att Nigeria hade det den 18:e och tänkte att tio nigerianska böcker skulle jag väl kunna få ihop. Problemet var dels att det snarare skulle bli en lista med alla nigerianska böcker som jag läst, och dels att det inte var Nigerias nationaldag utan Nigers. Nigerias var den förste oktober (då listan här ägnades åt

Kina som också hade nationaldag då).

Så Nigers nationaldag idag firar vi istället med att rekommendera tio afrikanska böcker:

Chinua Achebe - Allt går sönder
En av de där nigerianska.

Mia Couto - Sömngångarland
Av de afrikanska författare vars böcker når oss så är ett oproportionerligt stort antal, liksom Couto, vita. Det tog mej två böcker av denna mozambicanska författare innan jag fick reda på att han var av europeisk börd. Sömngångare anknyter som flera av hans böcker till den afrikanska berättartraditionen.

Frantz Fanon - Jordens fördömda
Den här boken är självklar läsning redan genom sitt politiska refraktära innehåll. Men Fanons språk och sättet han skildrar sina exempel, som mannen som inte kan komma ihåg om han har talat under tortyren eller inte, gör det också till en stor litterär upplevelse.

Aminata Sow Fall - Tiggarnas strejk
En stad bestämmer sej för att få bort tiggarna från gatorna. Dessa inleder en strejk. Hur ska stadens invänare nu uppfylla sin muslimska plikt att ge allmosor? En rolig senegalsk satir.

Nadine Gordimer - Julys folk
Afrikanska framtidsskildringar hör kanske inte till det vanligaste. Gordimers roman från 1981 skildrar Sydafrika i en (då) nära framtid när inbördeskrig råder. En vit familj gömmer sej i sin svarte tjänares hemby.

Chenjerai Hove - Skuggor
Jag måste erkänna att jag knappt har läst någon afrikansk poesi. Det här är en roman men Hove lär franförallt vara poet, vilket jag tycker man märker i det lyriska språket.

Sindiwe Mogana - Mödrar emellan
Mordet på en amerikansk turist berättas genom mördarens moder. En skildring av Sydafrika från 60-talet till slutet av 90-talet.

Wole Soyinka - Laglöshetens tid
Det är vanligt att nigerianska författare skildrar bysamhällen men Soyinka sätter en lite annorlunda skruv på det hela genom att låta byn stå i centrum för uppmärksamhet utifrån på ett sätt som lite påminner om den politiska thrillern men med mer tyngd.

Amos Tutuola - Palmvindrinkaren
Ytterligare en nigeriansk roman. Kom runt samma tid som Achebes Allt går sönder och handlar om samma folk och samma folks sägner. Dessa sägner hopvävs till att bli Tutuolas bok.

O. R. Dathorne & Wilfred Feuser - Africa in Prose
Antologier med afrikansk litteratur finns det gott om. Ofta finns det en viss tenfens till att det är samma författare och texter som återkommer. Ännu mer så var det innan 1969 när den här antologin i Penguin African Library kom och gjorde sitt bästa för att variera urvalet något.
Den är fortfarande en bra ingångsport till den tidiga afrikanska litteraturen.