Litteraturen och det onda

"Litteraturen är inte oskyldig, och då den är brottslig måste den till sist tillstå att den är sådan" skriver Georges Bataille i förordet till Litteraturen och det onda, en samling med litteraturessäer om Charles Baudelaire, markis de Sade, Jean Genet, William Blake, Emily Brontë och andra författare.
(Genet-essän handlar emellertid snarare om Jean-Paul Sartres bok Saint Genet. Också Baudelaire-texten är skriven i kritik med Sartre. Även om Bataille lite motvilligt gillar Saint Genet så handlar essän om det han är oense med Sartre om i läsningen av Genet.)

Kanske kan Sade och Baudelaire tyckas som mer självklara kandidater i en bok om litteratur och ondska än Brontë. Men essän om BrontësSvindlande höjder som inleder boken är den starkaste texten här.

Boken är utgiven i Brutus Östlings bokförlags serie Moderna franska tänkare. En bokserie med många bra böcker som tyvärr ser lite tråkiga ut. Av Bataille finns i serien även Den fördömda delen som en twittervän nämnde i går apropå Batailles Ögats historia.

Ögats historia av Georges Bataille

"För andra verkar universum anständigt. Det verkar anständigt för anständiga människor därför att deras ögon är kastrerade. Därför fruktar de det obscena. De erfar ingen ångest om de hör tuppens skrik eller upptäcker den stjärnbeströdda himlen."
övers. Peter Johansson

Ibland säjs det om författare som skriver genrelitteratur att de når bortom genren, överträffar den, att deras verk blir något mer än sin genre. Oftast är väl detta mest ett uttryck för samma slags snobberi som när en kritiker nyligen skrev att Johan Ajvide Lindqvist (en svensk skräckförfattare) inte var en skräckförfattare utan en Sverigeskildrare.
Men en bok som jag skulle vilja påstå överskrider sin genres ramar är den pornografiska romanen Ögats historia av Georges Bataille.

Romanen gavs ut under pseudonym på 1920-talet. Beteckningen pornografi går väl att diskutera. I boken Pornografi räknade Eberhard och Phyllis Kronhausen romanen rill en ny fransk erotisk genre besläkrad med erotisk surrealism. Och den utgåva jag har ingår i Vertigos serie ned erotiska klassiker.

Ögats historia skildrar två ungdomar, berättaren och hans älskade Simone vars utforskande av varandra bland annat leder till en annan flickas undergång.
Det är en berättelse som är annorlunda än alla andra erotiska eller pornografiska historier jag har läst.

De tio bästa konstiga, obscena böckerna

Om nu Dhalgren kanske inte helt lever upp till sitt rykte såsom udda och oanständig så finns det ändå en massa andra romaner som kan komma till ens räddning.

Det finns naturligtvis verk som är konstiga utan att vara obscena, och de som är obscena utan att vara konstiga men här följer tio böcker som har gott om båda delarna

Guillaume Appollinaire - De elvatusen spöna
Den första svenska utgåvan var kraftigt censurerad. Jag kan lite förstå det.

Georges Bataille - Ögats historia

William S. Burroughs - Biljetten som sprängdes
Naked Lunch må vara både konstigare och obscenare men den här är till skillnad från den också bra.

Chaucer - Canterbury Sägnerna
Obscenare då, mer udda nu.

Alfred Jarry - Övermannen

Petronius - Satyricon
Klassikern i sammanhanget.

Thomas Pynchon - Against the Day
Den obscena kvaliteten hos hans verk tas inte alltid upp när man talar om Pynchon. Men den senaste 1200-sidors romanen hade gott omvaran. Plus rosa talande bakverk.

Joanna Russ - Honmänniskan (Female Man)
Från samma tid och samma rörelse som Delanys Dhalgren (Russ tackas i början av boken).

Vladimir Sorokin - Blått Fett
Stora delar av den ryska litteraturen parodieras, förvrängs till en obscen karikatyr.

Elisabeth Vonarburg - The Maerlande Chronicles
Fransk-kanadensisk framtidsroman om ett samhälle där kvinnorna styr.
Här blir våra normala seder sedda såsom obscena.