Åtta länkar en lördag

Dexter - den tecknade filmen
Kevin Curch postade i början av veckan en länk till Kyle Bakers blogg där Baker hade ett par bilder från ett kommande animationsprojekt där Baker ska vara med och göra en tecknad tv-serie om allas favoritmördare Dexter. Sen dess har inlägget tagits bort från Bakers blogg.
(Dexter är för den som inte känner till det en bunt romaner och en TV-serie där konceptet är att en seriemördare är hjälten. Det är okej att han är seriemördare då han bara dödar andra seriemördare. Kyle Baker är en bra amerikansk serietecknare.)

Ännu brinner tistlarna - Orhan Pamuk om Yasar Kemal
"En turk fick ju priset för några år sen. Men då den turken inte var Yasar Kemal så måste det ha blivit ett fel." Så skrev jag igår. Men det finns inte någon riktig motsättning mellan Pamuk och Kemal. De är inte två bandylag.

"Raljant reklamfilm" av Peter Fröberg Idling
Artikel om maoglasögonfilmen. Fröberg Idling pekar på att en del av bilderna i filmen kommer från tiden efter Vietnams störtande av Pol Pot. I de alltid lika insiktsfulla kommentarerna på DNs nät kallas detta för kommunistpropaganda.

Gordon Brown beklagar behandlingen av Alan Turing
Den brittiska regeringen har utfärdat en officiell ursäkt för hur England behandlade Alan Turing (han med Turing-testet). Bloggen Helds hbt-nyheter skriver om det.

Alan Moore om Marvelman
Intervju med Alan Moore om att Marvel (och därmed Disney antar jag) köpt rättigheterna till Miracleman/Marvelman. En serie som är mest känd i Moores version.

Intervju med Magnus Wallin
Av Anders E. Larsson. Om en ny utställning med videokonstnären.

Laibach - en film från Slovenien
Film om Laibach med bland andra Zizek. (del 1 men del 2-5 går att hitta i "liknande videoklipp" till höger)

Triffiderna på stranden
Triffids on the beach. En blogg om allas favoritband The Triffids. Aktiv men inläggens triffidskopplingar blir svagare.

Covers på Beatles - de tio bästa

I Matt Fractions och Gabriel Bás Casanova så bjuder skurken och serietidningsförfattaren Winston Heath sina gäster på en måltid innan den stora robotorgien. Han uppmanar de att enbart prata om The Beatles: "I find a man's feeling about the Fab Four speaks volume about his character." Den första av gästerna som tar ordet säjer att Beatles är överskattade. En av Heaths robottjänarinnor skjuter huvudet av denna "culture-cretin". Fraction har i intervjuer gjort det klart att han sympatiserar med denna handling. Genom hela Casanova går Beatles som ett tema.

Med risk att få en liknande reaktion så är jag inget större beatlesfan. Jag lyssnade en del på de när jag var runt tolv. Men Beatles går inte att undvika. Hela deras katalog ges ut remastrad i en gargantuansk samlingsbox i veckan. Nils Hanssons essä i DN om Beatles aprpå detta lyckas vara rätt intressant. Trots att inget nytt längra finns att säja om bandet.

Jag tänker inte införskaffa boxen. Men även om jag inte lyssnar särskilt mycket på Beatles gjorde de ändå en hel del bra låtar. Många andra artister har tolkat dessa. Som "Yesterday" som gjorts i hundratal versioner. Den ena sämre än den andra. Men det finns också bra beatlescovers. Som de här tio:

The Breeders - Happiness is a warm gun

Nick Cave - Here Comes The Sun
Från nån usel film. Där Cave gör två låtar. Den här som är underbar och "Let it be" som är usel.

Ghostface Killah - My Guitar
(Ibland kalld "Black Cream".) Texten är ju inte riktigt samma som George Harrisons låt.

Laibach - Across the universe
Laibach gjorde en hel skiva med Beatleslåtar. Albumet Let it Be som bestod av mycket laibachska covers på låtar från Beatles Let it Be. Videon är som Laibach nu var.

Made in Sweden - Day in the life
Från Made in Sweden: Live! där den går över i "Kristallen den grymma", en utsökt omarbetning av folkvisan "Kristallen den fina".

Silkie - You've got to hide your love away
Silkie var en brittisk variant av den mesigare sortens amerikanska folkmusikband. Hade en rätt stor hit på den här som de spelade in när Beatles version fortfarande var varm. När den kvinnliga rösten bryter in blir det en snygg brytning.

Siouxsie & The Banshees - Dear Prudence

Elliot Smith - For no one

Solex - Getting Better
Från en Peel Session från början tror jag. Jag älskar Solex.

Triffids - Good Morning Good Morning
Från albumet Sgt Pepper Knew My Father som kom när tributalbum fortfarande kändes som ett roligt koncept. Skivan var gjord för välgörenhet och hade artister från Wet Wet Wet till Sonic Youth. Som gjorde varsin låt från Beatles Seargent Pepper. Wet Wet Wet var inte så bra. Triffids låt finns också som b-sida till en av deras tolvor. (Triffids "Chickenkiller" har alltid påmint mej om den Beatles-låt jag tycker nästbäst om "The Continuing Story of Bungalow Bill".)

De tio bästa sångerna om Djävulen

Inlägg 667 har lite samma tema som inlägg 666.

Jacques Brel - Le Diable (ca va)
Har gjorts av många andra. Bland annat Marc Almond.

Nick Cave & The Bad Seeds - Up jumped the devil
Från Tender Prey.

Judy Collins - O Daddy Be Gay

Diamanda Galas - Let my people go
Melodin är från "Go down Moses". Ligger på minin you must be certain of the devil men klippet är från en livekonsert. Det är så här Djävulen låter.

Folk och rackare - Bältet
"En gång när jag gick vägen fram/Då mötade jag Hin Onde". På Rackarspel

Holly Golightly & The Brokeoffs - Devil Do
"Aint nobody gonna love me like the devil do".

Daniel Johnston - Don't play cards with Satan
Goda råd. (Köp inte bälten av honom heller skulle man kanske kunna tillägga).Den här versionen är producerad av Butthole Surfers.

Laibach presenterar Germania - Sympathy for the devil (who killed the kennedys)
Laibach gav ut två 12"or med covers på Rolling Stones-låten. Germania var typ Laibach som ett flickpopband. Frågorna som får enstaviga svar är från Jean-Luc Godards One Plus One (en av Godard ej godkänd version av filmen heter Sympathy for the Devil). "And maybe the Devil is God in exile". En liveversion av Laibachs egen version kan man höra HÄR. Videon till studioversionen av den versionen kan du se HÄR. Kitsch var bättre i slutet av 80-talet.

Bessie Smith - Blue Spirit Blues
Det finns många blueslåtar med djävulen i titeln. Men många som Skip James "Devil got my woman" handlar inte direkt om fan själv. Men i denna sång med Bessie Smith blir hon nedhämtad av djävulen till helvetet.

Cornelis Vreeswijk - Djävulens Sång
På Visor, svarta och röda där Vreeswijk sjunger Lars Forssell. Forssell tog melodin från Le Gorille av George Brassens som dock har en helt annan text.

Laibach och Maggie Mae

deras publik (speciellt de intellektuella) är besatt av "begäret efter den Andre" (Vad är Laibachs faktiska åsikt? Är de verkligen totalitära eller inte?). De tilltalar Laibach med en fråga och förväntar sig ett svar från dem, och misslyckas att se att Laibach självt inte fungerar som ett svar utan som en fråga. Med hjälp av den undanglidande karaktären hos deras begär, med svårigheten att placera "var de faktiskt står politiskt", tvingar Laibach oss att ta själva ta ställning och besluta om vårt egna begär. Början på botemedlet är överträdelsen

-Slavoj Zizek

När Laibachs Let it Be kom 1988 så presenterade Lars Aldman i Bommen låten "Maggie Mae" med att säja att han inte tyckte det var roligt längre.

Klipp med Maggie Mae med Laibach (det kan finnas anledning att vara försiktig var du spelar klippet, varför bör framgå)

"Maggie Mae" på Laibachs Let it Be är inte samma låt som den på Beatles Let it Be även omresten av albumet utgörs av Beatlescovers.
Denna "Maggie Mae" är en tysk folkvisa.

Völkisch har konnotationer som folklig saknar. Det finns tyska folkmusikgrupper. Men mycket av den tyska folkloren är befläckad.

Laibachs gör i låten knappast något för att tona ner naziassociationerna. De hade också tidigare lekt med auktoritära symboler. På innerkonvolutet till den tidigare Opus Dei fanns fyra yxor lagda ut i hakkorsformation.

Laibach tillhörde konstnärskollektivet Neues Slowenische Künst som sa sej stå för retrogardism. De började verka i det realsocialistika Sloveniens sammanfall.

Trots Slavek Zizek ovan om att de verkar som fråga, inte svar så brukade de svara på frågor om huruvide de var fascister eller inte. Visserligen undfallande. Fascismen är gammalmodig ingick i deras standardsvar.

Let it Be följdes upp med två tolvor där de tolkade Rolling Stoneslåten "Sympathy for the Devil". En av versionerna hade samplingar från Jean Luc Godards One Plus One (eller som den heter i den officiella av Godard fördömda versionen: Sympathy for the Devil). Filmen är från Godards maoistiska period.

Laibach har på senare år gått från "kitsch" till Kitsch. Senaste albumet, en samling låtar utgående från nationalsånger heter Volk. Om det är en fråga så börjar den bli lite tjatig.

De tio bästa coveralbumen

Cat Power - The Covers Record
Ett passande namn på en av Cat Powers bästa plattor. Både ett och två snäpp bättre än förra årets Jukebox och dess inte helt besvarade kärlek till soulmusiken.
Bästa låt: Kingsport Town

Nick Cave & The Bad Seeds - Kicking Against The Pricks
Bästa låt: Hammer Song

Elvis Costello - Kojak Variety
På 2004 års återutgivning av denna CD från 1997 ska det finnas ytterligare en CD med covers. Fast jag tror den är mer som More pricks than kicks.samlingen än ett riktigt coveralbum. Ändå skulle man gärna höra den för Kojak Variety är mycket bättre än man skulle kunna tro. CD-häftet, som jag tyvärr slarvat bort, visar att Costello är en musiknörd i ordets bästa betydelse.
Bästa låt: Must you throw dirt in my face

Champion Jack Dupree med John Mayall Blues Band - From New Orleans To Chicago
I många genrer är tolkningar regel snarare än undantag. Så egentligen är det väl inte självklart att denna bluesskiva hör hemma på denna lista. Ändå är den här.
Bästa låt: Poor Poor Me

Firewater - Songs We Should Have Written
Egentligen gillar jag mest titeln.
Bästa låt: Diamonds & Gold

Laibach - Let it Be
Laibachs tar en dålig beatlesplatta och gör en av de bästa konceptalbumen genom tiderna. Se bara till att inte ha för hög volym på sista låten - det är inte säkert att du vill att grannarna ska höra.
(Zizek har i sin Metastases of Enjoyment menat att Laibach just genom att vara oklara i sitt förhållande till totalitarismen, är deras flört med den ironisk eller inte, blir till en fråga, inte ett svar. Tvingar oss att själva se vårt begär i ansiktet. Eller nåt sånt. Det är synd man inte hade Zizek till hands när man i sin ungdom fick frågan varför man hade skivor med yxhakkors.)
Bästa låt: I Me Mine

Mary Lou Lord - Live City Sounds
Inspelad i New Yorks tunnelbana där Mary Lou Lord stod spelade gitarr och sjöng såsom folk ofta gör i tunnelbanor.
Bästa låt: I don't wanna get over you (En av Magnetic Fields 69 kärlekslåtar)

Perssons Pack - Svenska hjärtan
Det svenska hoppet. Lite ojämn men höjdpunkterna är just höjdpunkter.
Bästa låt: Rulla på, rulla på

The Residents - The American Composers Series - Volume II: Stars and Hanks Forever
På ena sidan Sousa (han som skrev Stars and Stripes together), på den andra Hank Williams. Så gör man om man är The Residents.
Bästa låt: Six more miles (to the graveyard)

Siouxsie & The Banshees - Through The Looking Glass
Om lisan hade varit nedräknad till det bästa albumet, istället för alfabetisk så är det inte säkert att denna hade fått flytta sej.
Bästa låt: You're lost little girl