Tälje tokar i Sven Delblancs Hedebysvit

"Efter sju sorger och åtta bedrövelser var han så tillbaka i Tälje igen hos sin kära hustru. Nu tog han fram gåvan han hade med sig åt henne.

  Hustrun, som aldrig förut sett en spegel, vart alldeles förskräckt när hon tittade i den. Gråtande sprang hon över till grannen och klagade:

  – Min man har fört en främmande kvinna in i huset!

  Grannen, som redan satt och ruvade på sitt elefantägg, tog spegeln av henne och tittade i den.

  – Det är en gammal och skäggig käring, sade han och räckte henne spegeln tillbaka."

ur Den gamla fabeln om Tälje tokar av Torsten Kassius

"Och Tälje tokar byggde sin stad på nytt, och såg sig om i den nya, goda tiden, då de berövades sin talan på riksdagen, förblödde i två meningslösa krig och slaktades i rikets sista stora folkuppror, och den nya, goda tiden kallades för den skull frihetstiden och vann stor ära i vår historia."

ur Stadsporten av Sven Delblanc

Den gamla fabeln om Tälje tokar skrevs av Torsten Kassius och kom första gången ut i två volymer 1948 och 1950. Den bygger på de gamla toksagorna om folket i Tälje. Jag minns att det fanns en barnbok när jag var liten som återberättade ett par av dessa. De gick i stort sett alla ut på att Täljeborna gjorde korkade saker.

Torsten Kassius lånar också från liknande österländska berättelser. Och bygger upp en intrig av de många skämthistorierna. Från början är männen i Tälje här kända för sin visdom. Första volymen är berättelsen om hur de kommer på bättre och tokigare tankar. 

Torsten Kassius lyckas blanda episoderna så det aldrig känns enformigt (sen skulle jag kanske ändå inte rekommendera att läsa den i ett svep).

Romanen gjorde inte mycket väsen av sej när den kom. Även om Gunnar Ekelöf hyllade den. Gunnar Ekelöfs recension nämns i Sven Delblancs förord till den andra utgåvan (i en volym) utgiven 1973 på Författarförlaget. Om det gick så mycket bättre för boken den gången vet jag inte. Men själv läser jag ofta i Den gamla fabeln om Tälje tokar. Och för den som söker upp boken väntar en stor läsupplevelse.

I förordet skriver Sven Delblanc att Torsten Kassius bok kommer ur "en burlesk, blodfull och i grunden folklig tradition". Han hyllar också hur tider och orter blandas.

Den gamla fabeln om Tälje tokar har också påverkat Delblancs svit om Hedebyborna: romanerna Åminne, Stenfågel, Vinteride och Stadsporten som kom ut från 1970 till 1976. Delblanc skrev alltså sitt förord medan han höll på med denna romansvit. Sviten blev också till en populär tv-serie vid namn Hedebyborna.

Två av de historier som gruppen som kallas för Avskummet i Sven Delblancs Åminne berättar för varandra nämner Tälje tokar. Den ena mest i förbifarten. Men i den andra säjer Berättaren att han måste "frisera Svenssons ludna idiom"..."för att hedra den vise och sorgsne mästare som bäst av alla berättat uppbyggliga historier om Tälje Tokar." Denne mästare är alltså Torsten Kassius.

Svenssons berättelse är inte från Torsten Kassius utan bygger på "Broder Alberto" i Boccaccios Decamerone. En munk lurar i en dam att ängeln Gabriel kommit till honom i en dröm och blivit förälskad i frun i fråga. Munken ställer osjälviskt upp med att låta Gabriel besitta hans kropp. Och frun får om natten besök av en ängel.

Hos Sven Delblanc är det i stället en prost och denne lurar i kvinnan att han är den Helige Ande snarare än ängeln Gabriel. Till skillnad från hos Boccaccio med dess uppbyggliga slut där munken får vad han förtjänar slutar det lyckligt för alla parter.

Det fabulerande draget i Åminne minskar lite i följande fortfarande läsvärda tre volymer. Men Stadsporten, den sista delen börjar med en satirisk historieskrivning över staden Tälje. Här lånat från den nordiska mytologin.

Också Hedebysviten är en stor läsupplevelse. 

(Detta inlägg inleder vår juileumsvecka här på Butter tar ordet. Det är egentligen två inlägg sammanslagna till ett där jag också lagt till citatet från Stadsporten. Inläggen publicerades först den 23 februari 2009 och den 25 april 2011.

I veckan kommer Hedebysviten ut i nyutgåva i två samlingsvolymer.

På senare år har Sven Delblanc ofta nämnts som ett exempel på en bortglömd författare. Men han är visst inte mer bortglömd än att han får nyutgåvor. Torsten Kassius får nog säjas vara mer bortglömd. Om det nu är en tävling man vill delta i.

Så i brist på nyutgåvor får du söka dej till bibliotek och antikvariat och bokbörsar för att kunna läsa berättelsen som börjar: "Där Tokstan nu ligger, låg för länge sedan – det var på den tiden då lejonen ännu lekte i vårt land – en stad som hette Tälje.")

10 bra svenska böcker

Också Svenska Flaggans Dag är värd en lista:

Katarina Frostenson - Joner
"I ett ögonblick syns världen, lusteligt att se - och höra."
Diktsamling. Frostensons bästa.

Lars Gyllensten - Moderna myter
Den tidige Gyllensten är rolig att läsa. Märkliga och tänkvärda korta prosastycken.

Folke Isaksson - Gnistor under himlavalvet
Tjugofem kapitel om tjugofem dikter. Om en medeltidsballad, kinesisk poesi, "Kommunismens vagga" och W. H. Auden. Han läser Edith Södergran, en Fria Pro-text och Artur Lundkvist. Och om ytterligare 18 dikter. En bok att ständigt återkomma till.

Klara Johanson - Kritik
"Obesjunget är ju ingalunda Härnösand".
Samling med kritik av en av Sveriges på sin tid ledande kritiker. Recensioner av Selma Lagerlöf och Hjalmar Bergman och Ludvig Nordström när de kom ut. Många av böckerna är numera helt bortglömda. Men också de recensionerna är intressanta att läsa. Johanson hade en mycket underhållande stil.

Torsten Kassius - Den gamla fabeln om Tälje tokar
Då jag redan haft en lista med svenska romaner här en tidigare 6 juni så har jag på denna lista böcker som inte är romaner. Fast den här skulle kunna ses som en roman. Som ofta med riktigt bra böcker så är den svår att kategorisera.

 Gun Kessle och Jan Myrdal - När västerlandet trädde fram

Sara Lidman - Gruva
Den här rapportboken om svenska gruvarbetare tas inte så ofta upp nuförtin när man talar om Lidman. Men den vart viktig på sin tid och är fortfarande mycket läsvärd.


Ivar Lo-Johansson - Dagbok från 20-talet
Vagabondliv i Frankrike och ytterligare tre av Ivar Los reseböcker från 20-talet i en volym (det här är alltså fyra böcker, om man ska vara noga). Två handlar om en England, den sista om städer i både England och Frankrike. Lo-Johansson arbetar som diskare, byggnadsarbetare och går på luffen. Han beskriver sitt arbete och människor han möter. Gruvor och slummar och djurutställningar.

Gunnar Ohrlander - Tages lilla ljusblå
"Det finns emellertid ord som är glasklara. Jag tänker till exempel på ord som fascist, kommunistjävel, rödfascist och träskfolk. Genom att använda såna ord kommer man närmare sanningen och livet blir dessutom lättare att leva. [...]
I själva verket kan vi på detta sätt reducera språket till sammanlagt sju ord. Personligen anser jag detta vara en fördel då människan som regel bara består av sju känslor. Skulle någon till äventyrs bestå av åtta känslor kan man tillfoga ytterligare ett ord, exempelvis asgam."

Birgitta Trotzig - Anima
Svensk prosadikt när den är som bäst.

Tidigare Svenska Flaggans dag-listor:
10 bra svenska romaner 
10 bra svenska filmer 
10 bra svenska skivor

Den gamla fabeln om Tälje tokar

Efter sju sorger och åtta bedrövelser var han så tillbaka i Tälje igen hos sin kära hustru. Nu tog han fram gåvan han hade med sig åt henne.
Hustrun, som aldrig förut sett en spegel, vart alldeles förskräckt när hon tittade i den. Gråtande sprang hon över till grannen och klagade:
- Min man har fört en främmande kvinna in i huset!
Grannen, som redan satt och ruvade på sitt elefantägg, tog spegeln av henne och tittade i den.
- Det är en gammal och skäggig käring, sade han och räckte henne spegeln tillbaka.

Den gamla fabeln om Tälje tokar skrevs av Torsten Kassius och kom första gången ut, i två volymer 1948 och 1950. Den bygger på de gamla toksagorna om folket i Tälje. Jag minns att det fanns en barnbok när jag var liten som återberättade ett par av dessa. De gick i stort sett alla ut på att Täljeborna gjorde korkade saker.

Kassius lånar också från liknande österländska berättelser. Och bygger upp en intrig av de många skämthistorierna. Från början är männen i Tälje här kända för sin vishet. Första volymen är berättelsen om hur de kommer på bättre tokigare tankar. Kassius lyckas blanda episoderna så det aldrig känns enformigt (sen skulle jag kanske ändå inte rekommendera att läsa den i ett svep).

Romanen gjorde inte mycket väsen av sej när den kom. Även om Gunnar Ekelöf hyllade den. Ekelöfs recension nämns i Sven Delblancs förord till den andra utgåvan (i en volym), utgiven 1973 på Författarförlaget. Om det gick så mycket bättre för boken den gången vet jag inte. Men själv läser jag ofta i Den gamla fabeln om Tälje tokar. Och för den som söker upp boken väntar en stor läsupplevelse.
"Där Tokstan nu ligger, låg för länge sedan - det var på den tiden då lejonen ännu lekte i vårt land - en stad som hette Tälje."

Tematrio Jerusalem

Lyrans senaste Tematrio var lite smalare än förra. Berätta om tre romaner med koppling till Jerusalem. Två romaner och en långnovell fick det bli.

Philip José Farmer - Jesus on Mars

"'The Martians are orthodox Jews,' Bronski replied." Den första bemannade marsexpeditionen upptäcker att planeten är befolkad av ättlingarna till en grupp judar som var lärjungar till Jesus. Jesus själv återuppstod här på mars och leder deras värld. Han följer med expeditionen tillbaka till jorden och naturligtvis väljer han att göra entré i Jerusalem. Huvudpersonen börjar dock tvivla på att han är den han säjer sej vara.
Kopplingen till Jerusalem är lite svag men det ortodoxt-judiska Mars är ett slags Nya Jerusalem. Trots bokens absurda premiss tar den sina religiösa frågeställningar på allvar.


P. C. Jersild - Geniernas återkomst

Jersilds hopljugna världshistoria består av kapitel från hominidernas tid in i framtiden. Ett av kapitlen handlar om kung Herodes och om hur han försöker modernisera Jerusalem. Han drömmer om hur hans många byggnadsprojekt ska bli hans eftermäle.

Romanen tillhör Jersilds bästa och knyter an teman om makt men också slumpens roll i historien; felläsningen och den för snabbt givna ordern.


Ivar Lo-Johansson - Kung Salomo och Drottningen av Saba

Inte en roman utan en 45 sidor lång novell som inleder Vishetslärarna, den sista av Passionsnoveller-volymerna. Drottningen Saba kommer till Jerusalem för att skaffa barn med den beryktade konungen. Lo-Johansson blandar här svenska och österländska traditioner på ett sätt som påminner om Torsten Kassius Tälje Tokar. Passionsnovellerna tillhör det bästa som skrivits på det svenska språket.

Tälje Tokar i Sven Delblancs Åminneböcker

Sven Delblanc skrev förordet till Författarförlagets återutgivning av Torsten Kassius Den gamla fabeln om Tälje Tokar. Boken hade tidigare 1948 0ch 1950 kommit ut i två volymer. Böckerna hade inte fått något speciellt gott mottagande. Gunnar Ekelöf skrev en hyllande recension men det var han rätt ensam om.

Berättelserna om Tälje Tokar är såkallade toksagor. De ingår i en svensk muntlig tradition. När jag var liten läste jag åtminstone en barnbok fulld av såna sagor från Tälje.

Kassius återberättar inte bara dessa historier utan binder en intrig och lägger till en stor mängd orientaliska gamla historier. Och hans Tälje Tokar börjar som de vise männen från Tälje. De lär sej den tokiges väg i mitten av första volymen.

Delblanc skriver att Kassius bok kommer ur "en burlesk, blodfull och i grunden folklig tradition". Han hyllar också hur tider och orter blandas.

Två av de historier Avskummet berättar för varandra på uteserveringen i Sven Delblancs Åminne nämner Tälje Tokar. Den ena mest i förbifarten medan den andra där Berättaren säjer sej "frisera Svenssons ludna idiom"..."för att hedra den vise och sorgsne mästare som bäst av alla berättat uppbyggliga historier om Tälje Tokar." Alltså Torsten Kassius.

Svenssons berättelse är inte från Kassius utan går att känna igen som "Broder Alberto" i Boccaccios Decamerone. En munk, eller här en prost lurar i en dam att ängeln Gabriel kommit till honom i en dröm och blivit förälskad i frun i fråga. Munken ställer osjälviskt upp med att låta Gabriel besitta hans kropp. Och frun får om natten besök av en ängel.
Här lurar prosten i tokan att han är den Helige Ande snarare än ängeln Gabriel och till skillnad från hos Boccaccio med dess uppbyggliga slut där munken får vad han förtjänar slutar det lyckligt för alla parter.

Det fabulerande draget i Åminne minskar lite i följande fortfarande läsvärda tre volymer. Men Stadsporten, den sista delen börjar med en satirisk historieskrivning över staden Tälje. Här lånat från den nordiska mytologin.

27 Saker ur Världslitteraturen - del 2

Nio till:

ur Jaroslav Haseks Den tappre soldaten Svejk, den livrem Svejk glatt lånar ut till sin cellkamrat,

ur Erik Hermelins Persisk antologi, kurbitsen lagårdsflickan trär på åsnan såsom en ring i Rumis "Narrens Hus",

ur Ilf & Petrovs "En genomskinlig personlighet", uppfinnare Tantskijs lite för effektiva tvål mot fräknar,

ur Alfred Jarrys Dåd och idéer av Doktor Faustroll, tjugosju udda volymer funna i Doktor Faustrolls rum,

ur Judasevangeliet, det skratt Jesus brister ut i när han ser lärjungarna tacka Gud för maten,

ur Torsten Kassius Tälje Tokar, de många kioskerna i paradiset,

ur Yasar Kemals Låt tistlarna brinna, Magre Memeds avtryckarfinger,

ur Stig Larssons Introduktion, Skitboken,

ur första bandet av Karl Marx Kapitalet, det brännvin som en bibel förvandlats till