Ur Italo Calvino bland träden av Sara Danius (1962 – 2019)

"Lättheten var ingen gåva. Den var resultatet av ett enträget och tålmodigt borttagande av tyngd. Så förklarade Calvino hur han bar sig åt när han ville förverkliga sitt ideal. Bort med tyngden från människor, himlakroppar och städer, bort med tyngden i berättarstrukturen och i språket. Och vem kan bättre förkroppsliga detta lätthetens ideal än klätterbaronen själv, upplysningsmannen som väljer att leva ett helt liv bland ekar och askar och olivträd, han som svingar sig från gren till gren, från år till år, från insikt till insikt."
ur "Italo Calvino bland träden" i Husmoderns död och andra texter av Sara Danius

Om en vinternatt en resande av Italo Calvino

Du skall just börja läsa mitt inlägg om Italo Calvinos roman Om en vinternatt en resande. Slappna av. Koncentrera dej. Avlägsna alla ovidkommande tankar.
Du märker irriterat att inlägget börjar på samma sätt som Calvinos roman men fortsätter ändå att läsa vidare.

Romanen riktar sej till ett du: Läsaren av själva romanen. Fast Läsaren märker snart att han (ja han, det dyker upp en Läsarinna senare i texten) har fått ett felaktigt ex av romanen som trycker om samma kapitel flera gånger. När han går tillbaka till affären får han reda på att det han läst är från en annan polsk roman och vill läsa denna i stället. Men det visar sej i sin tur vara fel bok så han ger sej ut på en jakt efter den riktiga.

Hela tiden leds Läsaren till nya berättelser som ständigt blir avbrytna. Dessa är skrivna i olika stilar. Det här metalitterära inslaget har gjort att boken kallats för postmodern. Men experimenterandet i boken är snarare klassiskt modernistiskt. Som om modernismen fortfarande levde och mådde bra (boken kom ut 1979).

Kalla det modernistiskt eller postmodernt men bokens grepp med ständigt nya aldrig avslutade berättelser har stört en del läsare ("Du kastar boken på golvet, du skulle vilja slänga ut den genom fönstret," övers. Viveca Melander). Men jag tycker det är en mycket underhållande bok.

(Först publicerad 17 september 2017. Inlägget ingick då i en Italo Calvino-vecka. Och i ett större tema där jag skrev om alla böckerna i min boksamling i bokstavsordning. Det om Tarzan som jag repriserade tidigare i dag ingick också i det temat. Ett tema som ett tag hjälpte mej att hålla på och blogga. Men det blev bara en handfull inlägg till i detta tema. Nästa bok skulle vara Människans revolt av Albert Camus.)

Fem bra böcker av Italo Calvino

I dag är det nittiofem år sedan den italienska författaren Italo Calvino föddes. Vi firar detta med en lista. Kronologiskt ordnad.

Gli amori difficili
Novellsamling som heter Difficult loves på engelska. Novellerna är skrivna i en mer realistisk stil än Calvino senare böcker men i tonfallet känner man igen honom.

Klätterbaronen
Calvinos första roman av fantastisk karaktär. Utspelar sej på 1700-talet och handlar om en man som beslutat sej för att bo i träden och aldrig mer beträda marken.

Kosmokomik
Novellsamling om naturvetenskapliga hypoteser if you can dig that. Den inledande berättelsen utgår till exempel från teorin att månen en gång befann sej mycket närmare jorden än den gör idag. Och skildrar resor mellan månen och jorden. En annan novell handlar om två barn som leker med väteatomer. "Eftersom rummet var krökt lät vi atomerna rulla runt kröken, som biljardbollar". (övers. Eva Alexanderson)
Historierna hålls ihop av berättaren Qfwfq (uttalas som det stavas). 

De osynliga städerna
Reseskildringar var en gång i tiden rena fantasier med berättelser om märkliga monster och folk. Calvino kan säjas anknyta till denna äldre tradition i denna bok där han låter Marco Polo berätta för Kublai Khan om städer han sett under sina resor. Beskrivningarna av städerna är korta märkliga berättelser.
"I Bersabea berättar man följande sägen: upphängt i himlen finns ett annat Bersabea, där stadens mest upphöjda känslor och dygder svävar, och om det jordiska Bersabea tar den himmelska staden till förebild, kommer de båda städerna att uppgå i varandra." (övers. Estrid Tenggren)

Om en vinternatt en resande
"Du skall just börja läsa Italo Calvinos nya roman Om en vinternatt en resande. Slappna av." (övers. Viveca Melander) Så börjar Calvinos roligaste bok. Där en man på jakt efter fortsättningen på en roman han börjat läsa får tag i en annan roman som han sen ger sej på jakt efter vilket leder honom till ytterligare en roman... Det är också en kärlekshistoria.

(Först publicerad den 15 oktober 2013 på Italo Calvino 90-årsdag. I stort sett är inlägget oförändrat. Men jag har lagt till länkar till inlägg jag skrivit om de enskilda böckerna.)

Sex punkter inför nästa årtusende av Italo Calvino

"Jag skulle vilja påstå att i samma stund som att föremål dyker upp i en berättelse laddas det med en särskild kraft och blir som polen i ett magnetfält eller som knuten i ett nät av osynliga förbindelser. Föremålets symboliska innebörd kan vara mer eller mindre tydlig men finns där alltid. Ett föremål i en berättelse är alltid ett magiskt ting,"
ur "Snabbhet", övers. Sven Åke Heed

I den femte och sista (en sjätte var planerad men blev inte av) föreläsningen, "Mångfald", i Sex punkter inför nästa årtusende så skriver Italo Calvino om att Om en vinternatt en resande var menad att vara en hyper-roman. Som ett annat exempel på hyper-roman tar han Georges Perecs Livet en bruksanvisning som han också säjer "torde vara den sista stora begivenheten i romanens historia,".

Det är bara en av många böcker Calvino tar upp i sina föreläsningar. Föreläsningar som Calvino skulle ha hållit i Harvard i deras Norton Poetry Lectures. Men Calvino dog innan. De skulle hållits i mitten av 80-talet så det nästa millenium som är i titeln är numera det nuvarande milleniumet. På italienska fick boken titeln Amerikanska föreläsningar.

Det är en underhållande bok där Calvino tar upp flera författare och verk. Från Boccaccio till Balzac till Borges. Och man får veta en del om Calvinos syn på sitt eget verk: "mitt arbete har för det mesta gått ut på att eliminera tyngd;".

Och med det avslutar vi Italo Calvino-veckan som hållit på ett par dagar längre än tänkt.

Om Italo Calvinos Om en vinternatt en resande

Du skall just börja läsa mitt inlägg om Italo Calvinos roman Om en vinternatt en resande. Slappna av. Koncentrera dej. Avlägsna alla ovidkommande tankar.
Du märker irriterat att inlägget börjar på samna sätt som Calvinos roman men fortsätter ändå att läsa vidare.

Romanen riktar sej till ett du: Läsaren av själva romanen. Fast Läsaren märker snart att han (ja han, det dyker upp en Läsarinna senare i texten) har fått ett felaktigt ex av romanen som trycker om samma kapitel flera gånger. När han går tillbaka till affären får han reda på att det han läst är från en annan polsk roman och vill läsa denna i stället. Men det visar sej i sin tur vara fel bok så han ger sej ut på en jakt efter den riktiga.

Hela tiden leds Läsaren till nya berättelser som ständigt blir avbrytna. Dessa är skribna i olika stilar. Det här metalitterära inslaget har gjort att boken kallats för postmodern. Men experimenterandet i boken är snarare klassiskt modernistiskt. Som om modernismen fortfarande levde och mådde bra (boken kom ut 1979).

Kalla det modernistiskt eller postmodernt men bokens grepp med ständigt nya aldrig avslutade berättelser har stört en del läsare ("Du kastar boken på golvet, du skulle vilja slänga ut den genom fönstret," övers. Viveca Melander). Men jag tycker det är en mycket underhållande bok.

De osynliga städerna av Italo Calvino

"I Fedora, en storstad av grå sten, ligger i centrum ett palats av metall med en glaskula i varje rum. Om man ser in i dessa kulor, ser man en himmelsblå stad som är modellen till ett annat Fedora. Det är den form staden kunde ha fått, om den inte för en eller annan orsaks skull hade blivit sådan som vi ser den idag."
ur "Städerna och längtan. 4", övers. Estrid Tenggren

Marco Polo är som ni vet han som åkte till Kina runt år 1300. Jag var fascinerad av Marco Polo när jag var liten. Jag minns att jag efter att ha sett tv-serien som gick när jag var nio försökte läsa en förkortad utgåva av hans beskrivning av sina resor som föräldrarna hade i sina bokhyllar. Men som var lite för avancerad för mej då.

Inga av de städer som Marco Polo berättar om för Kublai Khan i Italo Calvinos bok De osynliga städerna finns med i Marco Polos egna reseskildringar. Men så har också en del historiker ifrågasatt trovärdigheten i dessa skildringar.

Marco Polo berättar i boken om en rad märkliga städer och samhällen. Städer som varje dag förändras, städer där det som i citatet ovan finns glaskulor där man kan se andra möjliga versioner av staden, städer som har jord i stället för luft, städer byggda över en avgrund.
Och många fler.

Kosmokomik av Italo Calvino

"Men under tiden flög jag och min galax genom tusentals andra galaxer och min var den nyaste, föremål för avund från hela firmamentet, skinande blank av ungt väte och spädaste beryllium och kol på barnstadiet. De gamla galaxerna flydde för oss, sprickfärdiga av avundsjuka, och när vi såg hur gamla och rultiga de var flydde vi för dem, övermodiga och yra av förtjusning."
övers. Eva Alexanderson

Hjälten i Kosmokomik heter Qfwfq. Han är lite olika saker i de olika kapitlena i boken. Som skildrar universums utveckling från dess skapelse och framåt. Nu är gamle Qfwfq kanske inte en helt trovärdig berättare.

Det kosmiska greppet i boken kan få en att tänka på Olaf Stapledons Stjärnmakaren. Men Italo Calvino håller en mindre högstämd och mer komisk ton. Kanske påminner den egentligen mer om såna där tecknade barnfilmer där en amöba berättar om amöbor. Men med ett högre litterärt värde.

Berättelserna är ofta riktigt absurt roliga. Men bäst är boken nog när den minskar lite på det komiska och tillåter sej att förundras över världen.

Klätterbaronen och två till av Italo Calvino

"Ibland när jag såg min bror försvinna i ett gammalt dött valnötsträd som i ett slott med många våningar och oräkneliga rum fick jag rentav lust att följa hans exempel och leva där, för det trädet ger så starkt intryck av att vara träd, att hålla stånd och vara fast rotat att det märks ända ut i bladen."
ur Klätterbaronen av Italo Calvino, övers. Karin Alin

Klätterbaronen kom ut 1957. Det var den andra i en rad av tre romaner som bröt med Italo Calvinos tidigare realistiska berättande.  Romanen utspelar sej på 1700-talet och handlar om en pojke som beslutar sej för att leva uppe bland träden. Den berättas av hans bror.
Det är en märklig berättelse med drag av pastisch. Men med en lätthet som pastisch-berättelser sällan har.

Jag har boken i en samlingsvolym med Den tudelade visconten och Den obefintlige riddaren. Calvino gav själv ut dessa tre böcker tillsammans. Och man kan förstå tanken bakom. Det är tre sagoliknande berättelser. Men det är ändå att göra de två romaner som inte är Klätterbaronen en otjänst. För de andra två fablerna – en om en man som delas i en ond och en god sida och en om en levande rustning – lyckas trots att de är läsvärda aldrig riktigt höja sej över allegorin. Medan Klätterbaronen blir något mycket mer.

Om några tidiga noveller av Italo Calvino

Italo Calvino är mest känd för märkliga fantastiska romaner som Klätterbaronen, Om en vinternatt en resande och De osynliga städerna men han började som en realistisk författare i den italienska neorealistiska rörelsen.

I en not till en samlad utgåva av de tre tidiga fabulerande romanerna Den tudelade visconten, Klätterbaronen och Den obefintlige riddaren skriver Calvino om de problem han hade med att följa upp sin första roman och hur den fabulerande stilen lösgjorde skrivandet för honom.

Men Calvino fortsatte ännu några år att skriva noveller i den neorealistiska traditionen. De noveller som finns i engelsk översättning i volymen Difficult loves sträcker sej mellan 1949 och 1958. Den tudelade visconten började Calvino att skriva 51. De flesta av novellerna i samlingen är skrivna runt samma tid som Calvino skrev Klätterbaronen.

Urvalet samlar ett antal noveller som alla har en titel som börjar med Adventures of... (plus två långnoveller från samma period) Calvino har själv gett ut ett antal olika sammanställningar av dessa noveller. Men här är urvalet (ur dessa urval, får man anta) gjort av översättaren. "Adventures of..."-novellerna tillhör de minst politiska av Calvinos tidiga.
Calvino var aktiv kommunist fram till 1956 (då Sovjet gick in i Ungern). Ibland sätts likhetstecken mellan hans brytning med kommunistpartiet och brytningen med realismen. Men han skrev den första fabulerande romanen som kommunist och fortsatte skriva noveller i neorealistisk stil även ett par år efter 56. En kommunistpartiet närstående redaktör uppmuntrade honom att ge ut en samling italienska folksagor. Något som skulle ha en stor inverkan på hans senare författarskap.

En novell handlar om en soldat som lägger en hand på en kvinnas knä i en tågkupé. Ska han ta bort handen eller låta den vila kvar? En annan om en kvinna som tappar sin baddräkt när hon är ute och simmar och inte vet hur hon ska komma i land. En om ett gift arbetarpar, där mannen arbetar kväll och frun dag och hur de var för sej smeker den andres tomma sängplats.

Allt berättat omständligt, liksom tvekande. Omvärlden tolkas av huvudpersonerna och de handlar ofta så som om konventionerna tvingar dem. När soldaten lagt sin hand på sin medpassagererskas knä så går han vidare mest för att han inte kan läsa hennes reaktioner.

Det här noggranna detaljerade berättandet är rätt typiskt för den italienska neorealismen. Ett och annat komma blir det. Vilket kan riskera att tråka ut läsaren. Calvino löser det till en del genom att låta de flesta av novellerna att handla om sex, ett ämne som var populärt redan på den tiden (ett par av novellerna handlar också om våld men här passar inte riktigt stuket).

Det är också en stil som finns även i Calvinos senare författarskap. En av novellerna, den humoristiska "Adventures of a reader" om en man på en strand som vill läsa sina romaner ostört men som liksom mot sin vilja inleder ett kärleksförhållande med en kvinna påminner tydligt om passager ur Om en vinternatt en resande.

Nu är ju anledningen att man läser de här tidiga realistiska novellerna, även om de är bra i sej, den senare mer fantastiskt inriktade delen av författarskapet, så likheterna kan framstå tydligare än de är, läsandet format av senare texter (och man får anta att även den engelskspråkige översättaren har läst den mer calvinoska Calvino först, så novellerna kan därmed översatta ha blivit ytterligare något lika de senare verken).

Ändå tycker jag man här kan se en del av det som gör att Calvinos böcker från Klätterbaronen och senare står ut från de många andra fabulerande märkliga böcker som finns. Den detaljrika minutiösa stilen från hans denna hans tidiga period påverkar hela hans författarskap och ger Calvinos texter en egenart.

I de senare romanerna och novellerna kommer denna detaljrikedom delvis användas ironiskt. Men så görs den redan här (och faktiskt mer i de tidigaste). Det finns också i Adventures of..-novellerna en förundran inför världen. Hur människor agerar, hur huvudpersonerna själva agerar.

I ett mer allvarlig svar på "...a reader"-novellen: "Adventures of a poet", så ser titelns poet skönhet i naturen men när han möter "the human world" är den alltför rik på intryck. En lång beskrivning med många många komman av en fiskeby avslutar novellen och samlingen. Barn, yngre och äldre, leker. Kvinnor, män - färger. Det blir för mycket för poeten i novellen, orden blir för många. Verkligheten har för många detaljer.

(Först publicerad den 21:a oktober 2009. Jag tänker fortsätta att skriva om Italo Calvino veckan ut.)

5 bra böcker av Italo Calvino

I dag är det nittio år sedan den italienska författaren Italo Calvino föddes. Vi firar detta med en lista. Kronolgiskt ordnad.

Gli amori difficili
Novellsamling som heter Difficult loves på engelska. Skriver mer om novellerna i den på länken.

Klätterbaronen
Calvinos första roman av fantastisk karaktär. Utspelar sej på 1700-talet och handlar om en man som beslutat sej för att bo i träden och aldrig mer beträda marken.

Kosmokomik
Novellsamling om naturvetenskapliga hypoteser if you can dig that. Den inledande berättelsen utgår till exempel från teorin att månen en gång befann sej mycket närmare jorden än den gör idag. Och skildrar resor mellan månen och jorden. En annan novell handlar om två barn som leker med väteatomer. "Eftersom rummet var krökt lät vi atomerna rulla runt kröken, som biljardbollar". (övers. Eva Alexanderson)
Historierna hålls ihop av berättaren Qfwfq (uttalas som det stavas).

De osynliga städerna
Reseskildringar var en gång i tiden rena fantasierna med berättelser om märkliga monster och folk. Calvino kan säjas anknyta till denna äldre tradition i denna bok där han låter Marco Polo berätta för Kublai Khan om städer han sett under sina resor. Beskrivningarna av städerna är korta märkliga berättelser.
"I Bersabea berättar man följande sägen: upphängt i himlen finns ett annat Bersabea, där stadens mest upphöjda känslor och dygder svävar, och om det jordiska Bersabea tar den himmelska staden till förebild, kommer de båda städerna att uppgå i varandra." (övers. Estrid Tenggren)

Om en vinternatt en resande
"Du skall just börja läsa Italo Calvinos nya roman Om en vinternatt en resande. Slappna av." (övers. Viveca Melander) Så börjar Calvinos roligaste bok. Där en man på jakt efter fortsättningen på en roman han börjat läsa får tag i en annan roman som han sen ger sej på jakt efter vilket leder honom till ytterligare en roman... Det är också en kärlekshistoria.

10 bra italienska böcker

Italiens nationaldag firas som brukligt är med en lista:

Vitaliano Brancati - Den vackre Antonio
Roman från tidigt 50-tal om Antonio som bor i en siciliansk by och tyvärr är impotent. Det är en komedi, mer eller mindre.

Italo Calvino - Om en vinternatt en resande
På jakt efter en roman han läst ett kapitel av får huvudpersonen tag på ett kapitel ur en annan roman. Jakten efter denna roman leder honom till ytterligare en ny roman... Calvinos roligaste bok.

Dante - Paradiset
"En fri man lider hellre hungerdöden/än att han rör vid en av tvenne rätter/på samma avstånd och som frestar lika,/och lammet, som är trängt från ömse sidor/av glupska vargar, darrar för dem båda;/och mellan tvenne hjortar tvekar hunden." (övers. I. Björkeson)

Dario Fo - Gycklarens teater
Ett urval av pjäser och monologer av Fo. Bland annat texter ur Mistero Buffo. Som monologen om Bröllopet i Kanaan. Mistero Buffo utgår från en medeltida komedianttradition. Och borde finnas på svenska i sin helhet. Det gör den inte.'

Antonio Gramsci - Brev från fängelset
Som jag skrivit tidigare: "Den italienske kommunistledaren sitter i fängelse under Mussolini och skriver brev till sin hustru och sina söner. Han uppmanar sönerna som han aldrig mer kommer att träffa att läsa Kipling, särskilt fablerna. Och säjer att de ska tänka på igelkottarna. Hur de större igelkottarna hjälper de mindre, rullar fram fallfrukt till dem.
Gramsci finns förvånansvärt lite av på svenska. Mycket av hans viktigaste arbeten skrevs under fängelsetiden. De här breven handlar dock inte i första hand om Gramscis teorier utan man för möta människan Gramsci." Kom i nyutgåva 2007.

Niccolò Macchiavelli - Diskurserna
Machiavelli må vara främst känd för Fursten och Komedierna (pjäserna som gör att vi ännu denna dag använder ordet machiavellisk i betydelsen festlig och rolig). Men Discorsi (inte heller på svenska) är hans främsta verk. Fast om du läst Fursten så ska du vara beredd på att den i stort sett finns med i diskurserna. Om du inte läst Fursten skulle jag rekommendera att hoppa över den och läsa Diskurserna istället. Och Komedierna.

Pier Paolo Pasolini - Gramscis aska
Dikter. Pasolini var en poet som ibland också gjorde filmer.

Ruzante - Dialoger
Denne italienske 1500-talskomediantens dialoger tillhör den folkliga teatertraditionens största klassiker. Till skillnad från en del andra klassiska komedier (I'm looking at you Moliere) är Ruzante fortfarande rolig. Egentligen skrev han mest på pavanska. En dialekt i Venedig. Volymen Dialoger innehåller, förutom den svenska översättningen, den pavanska originaltexten och en italiensk översättning. Vilket gör att den kan kallas Dialoghi på bibliotek och liknande.

Antonio Tabucchi - Påstår Pereira
Var väldigt populär när den kom. Fortfarande rätt kul.

Simona Vinci - Om barnen vet man ingenting
Den nya italienska litteraturen får representeras här av denna roman (kom 1997 och är därmed vad jag brukar kalla rykande färsk). En ömsom vacker, ömsom hemsk skildring av en grupp barn och deras lekar. Slutet på boken kan vara obehagligt att läsa.

(Repris från 2 juni 2010)
Andra italien-listor:
10 bra italienska böcker (2)
10 bra italienska filmer

10 bra italienska böcker (2)

Det är den italienska nationaldagen i dag. Därav denna lista.

Decamerone av Boccaccio
Om man kommer förbi att det är Litteraturhistoria så är berättelserna i Decamerone underhållande (men ibland lite obehagliga - som en berättelse där en otrogen kvinna får sitt straff). Jag vet inte om det finns en komplett svensk utgåva. Jag har den i Forumbiblioteket. Som så vitt jag kan bedöma är ett bra urval (även om en av de mer kända novellerna saknas).

Klätterbaronen av Italo Calvino
Om en man som beslutat sej att bo bland träden och aldrig beträda marken. Romanen där Calvino blir Calvino.

Valentina av Guido Crepax

Italiensk tecknad erotisk serie när den är som bäst.

Rosens namn av Umberto Eco
Borges möter Sherlock Holmes.

Västerländsk Atlas av Daniel Del Giudice
En ung kärnfysiker och en åldrad firad författare är bägge amatörflygare och krockar en dag med varandra. De blir vänner och diskuterar kärnfysik och litteratur. Väldigt åttital men bra.

Komedier av Niccolò Machiavelli
Pjäserna som gör att vi än idag använder ordet machiavellisk i betydelsen festlig och rolig.

Daimon av Gianno Montanari
SF-roman som börjar med at en borg som är under attack av magiska varelser. Sen spelas scenen upp igen, något förändrad. Vad är det egentligen som pågår? Vackert skriven och spännande.

Vittnet av Pier Paolo Pasolini
Det här är tredje italien-listan här och tredje gången som PPP är med. Vittnet är ett bra urval av hans film- och kulturartiklar.

En till! av Luigi Pirandello
Pirandello är mest känd som pjäsförfattare. Men hans noveller håller bättre. Det här är ett bra urval.

Zenos bekännelser av Italo Svevo
En av de där tjocka modärnistiska klassikerna. Men mer humoristisk än sådana brukar vara. Zeno försöker sluta röka.

Tidigare listor här på Italiens nationaldag:
10 bra italienska böcker (1)
10 bra italienska filmer

Det bästa ur Citerat från veckans läsning

Beyond the towel, the lady had undone her halter, paying no attention to whether he was looking at her or not. Amadeo didn't know whether to look at her, pretending to read, or to read, pretending to look at her".
Italo Calvino "The adventure of a reader" (översatt av William Weaver)

"hon hade många tankar att vara ensam om och hon var inte rädd att gå ute om natten. Hon låtsades att Hilma gick där bredvid henne. Det underliga var att mamman var en liten flicka. Hon hade en för kort, smutsig klänning på sig. Och hon höll Inna hårt i handen. Det gjorde ingenting att modern blivit så där liten, tyckte Inna. Det kändes alldeles riktigt. Nu gick de upp tillsammans till Nattmyrberg."
ur Hohaj av Elisabeth Rynell

"If he met God, Tarzan would be prepared. One could never tell whether a grass rope, a war spear, or a poisoned arrow would be most efficacious against an unfamiliar foe. Tarzan of the Apes was quite content-if God wished to fight, the ape-man had no doubt as to the outcome of the struggle."
ur "The God of Tarzan" av Edgar Rice Burroughs

"'Jag är' hade vännen fortsatt 'på väg att svälla ut till en tunn blåsa kring den här tomheten, det uteblivna partyt i en förort till Madrid, det uteblivna ruset, den uteblivna kontakten med den niederbayerska skönhetens kropp i den varma kastiljanska sommarnatten'."
Ulf Eriksson, ur "Karta" i Det försvunna rummet

"- Our customers except burgers with fries. Bizarre, unsettling questions? No.
- I just wondered if anyone else felt the graviton impact increasing.
- Gravitons? Even the @$?$%# word is disgusting!"
Grant Morrison, ur Final Crisis

"237. Bröllopsskaran förtrollades till vargar
Mor talade om att en hel bröllopsskara blev till vargar här en gång, prästen också. Men då såg de att en varg hade en vit fläck i bröstet. De trodde att det var prästen och kallade honom vid namn, och så blev han riktig. Och en låghalt varg trodde de var en låghalt skomakare som varit med. De sa hans namn och han blev också riktig. Men de andra kunde de ingenting göra åt. Men jag vet inte vem det var som förtrollade dem.

Uppland, Villberga"
ur Svenska folksägner - Bengt af Klintberg

"förresten finns det inga vargar, påpekar Madame Stempf, deras spår i snön är bara bläckplumpar på sagoförfattarens papper för att han är för lat för att skriva rent en gång till, han föredrar att smutskasta dessa mystiska kringvandrande varelser, helt och hållet påhittade, och skyller på dem varje gång han har slukat en flickunge."
ur I taket av Éric Chevillard, övers. Anna Säflund-Orstadius

"I knew an old French woman once, name of Madame Faience, who had the sweetest postage stamp collection you could ever imagine: Birds, flowers, famous people- why it was a little art gallery all by itself. My boy they burned it[...]And though the whole fire wasn't much bigger than an autumn leaf, Madame Faience managed to throw herself into it and burn up with her collection. Call it sentimental, maybe, but...'
'The french are like that,' the boy agreed."
ur "Joy Ride by Barry DuBray" av John Sladek, i The Steam-Driven Boy and other strangers

"Jordens undergång är sen idag igen. Darek,/det blir inget, precis som du sa. Och jag blir aldrig kär/igen, på riktigt. Vi försvinner utan att veta hur vi var ämnade./Idag såg jag noga på mitt ansikte i en grön fickplunta/och (ve och fasa) det var inte grönt utan gult, lila, svart."
ur "Liksomleende" av Agnieszka Wolny-Hamkalo, övers. David Sjybek

"'Is the story about me?' asked the Water-rat. 'If so, I will listen to it, for I am extremely fond of fiction.'"
ur "The devoted friend" av Oscar Wilde

(Först publicerade här på diverse söndagar. Ett av citaten har stått på bloggen tidigare men inte på Citerat ur veckans läsning. Den boken citatet kom från har emellertid varit representerad med ett annat utdrag.)

Om några tidiga noveller av Italo Calvino

Italo Calvino är mest känd för märkliga fantastiska romaner som Klätterbaronen, Om en vinternatt en resande och De osynliga städerna men han började som en realistisk författare i den italienska neorealistiska rörelsen.

I en not till en samlad utgåva av de tre tidiga fabulerande romanerna Den tudelade visconten, Klätterbaronen och Den obefintlige riddaren skriver Calvino om de problem han hade med att följa upp sin första roman och hur den fabulerande stilen lösgjorde skrivandet för honom.

Men Calvino fortsatte ännu några år att skriva noveller i den neorealistiska traditionen. De noveller som finns i engelsk översättning i volymen Difficult loves sträcker sej mellan 1949 och 1958. Den tudelade visconten började Calvino att skriva 51. De flesta av novellerna i samlingen är skrivna runt samma tis som Calvino skrev Klätterbaronen.

Urvalet samlar ett antal noveller som alla har en titel som börjar med Adventures of...(plus två långnoveller från samma period) Calvino har själv gett ut ett antal olika sammanställningar av dessa noveller. Men här är urvalet (ur dessa urval, får man anta) gjort av översättaren. "Adventures of..."-novellerna tillhör de minst politiska av Calvinos tidiga.
Calvino var aktiv kommunist fram till 1956 (då Sovjet gick in i Ungern.) Ibland sätts likhetstecken mellan hans brytning med kommunistpartiet och brytningen med realismen. Men han skrev den första fabulerande romanen som kommunist och fortsatte skriva noveller i neorealistisk stil även ett par år efter 56. En kommunistpartiet närstående redaktör uppmuntrade honom att ge ut en samling italienska folksagor. Något som skulle ha en stor inverkan på hans senare författarskap.

En novell handlar om en soldat som lägger en hand på en kvinnas knä i en tågkupé. Ska han ta bort handen eller låta den vila kvar? En annan om en kvinna som tappar sin baddräkt när hon är ute och simmar och inte vet hur hon ska komma i land. En om ett gift arbetarpar, där mannen arbetar kväll och frun dag och hur de var för sej smeker den andres tomma sängplats.

Allt berättat omständligt, liksom tvekande. Omvärlden tolkas av huvudpersonerna och de handlar ofta så som om konventionerna tvingar dem. När soldaten lagt sin hand på sin medpassagererskas knä så går han vidare mest för att han inte kan läsa hennes reaktioner.

Det här noggranna detaljerade berättandet är rätt typiskt för den italienska neorealismen. Ett och annat komma blir det. Vilket kan riskera att tråka ut läsaren. Calvino löser det till en del genom att låta de flesta av novellerna att handla om sex, ett ämne som var populärt redan på den tiden (ett par av novellerna handlar också om våld men här passar inte riktigt stuket).

Det är också en stil som finns även i Calvinos senare författarskap. En av novellerna, den humoristiska "Adventures of a reader" om en man på en strand som vill läsa sina romaner ostört men som liksom mot sin vilja inleder ett kärleksförhållande med en kvinna påminner tydligt om passager ur Om en vinternatt en resande.

Nu är ju anledningen att man läser de här tidiga realistiska novellerna, även om de är bra i sej, den senare mer fantastiskt inriktade delen av författarskapet, så likheterna kan framstå tydligare än de är, läsandet format av senare texter (och man får anta att även den engelskspråkige översättaren har läst den mer calvinoska Calvino först, så novellerna kan därmed översatta ha blivit ytterligare något lika de senare verken).

Ändå tycker jag man här kan se en del av det som gör att Calvinos böcker från Klätterbaronen och senare står ut från de många andra fabulerande märkliga böcker som finns. Den detaljrika minutiösa stilen från hans denna hans tidiga period påverkar hela hans författarskap och ger Calvinos texter en egenart.

I de senare romanerna och novellerna kommer denna detaljrikedom delvis användas ironiskt. Men så görs den redan här (och faktiskt mer i de tidigaste). Det finns också i Adventures of..-novellerna en förundran inför världen. Hur människor agerar, hur huvudpersonerna själva agerar.

I ett mer allvarlig svar på "...a reader"-novellen: "Adventures of a poet", så ser titelns poet skönhet i naturen men när han möter "the human world" är den alltför rik på intryck. En lång beskrivning med många många komman av en fiskeby avslutar novellen och samlingen. Barn, yngre och äldre, leker. Kvinnor, män - färger. Det blir för mycket för poeten i novellen, orden blir för många. Verkligheten har för många detaljer.

(Först publicerad den 21:a oktober 2009)

På den italienska bokkartan

O har nått Italien i sitt bokgeografiska tema. I början av sommaren hade jag ett inlägg om 10 bra italienska böcker. Men det finns ju fler, så:

Berätta om en bok du läst som utspelar sig i Italien eller är skriven av en författare med anknytning dit.
En av böckerna på den var av Italo Calvino. En av de senare fantastiska. Men också hans tidiga realistiska period är intressant. Som i novellerna i Difficult loves av Calvino. "Beyond the towel, the lady had undone her halter, paying no attention to whether he was looking at her or not. Amadeo didn't know whether to look at her, pretending to read, or to read, pretending to look at her". ur The adventure of a reader, översatt till engelskan av William Weaver.

Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till Italien
Ruzante hette egentligen Angelo Beolco och var en dramatiker från Venedig på 1500-talet. Han skrev på pavanska, ett så kallat dialektspråk närbesläktat med italienska. Hans komedier blandade talspråk och mer högtidligt språk och var ofta burleska. Styckenas oanständiga karaktär gjorde att de sågs ner på av en del av teaterkritikerna i hans samtid. Och är kanske en anledning till att han fått en något undanskymd plats i teaterhistorien.
På senare år har flera dramatiker, som till exempel Dario Fo, åter lyft fram honom som ett föredöme och en av den folkliga teaterns föregångare. Som följd av denna ruzanterenässans så har han även satts upp i Sverige. Bland annat i regi av Hans Alfredson. I boken Dialoghi / Dialoger : två teaterstycken finns två av hans mest inflytelserika komedier. De håller fortfarande att läsa.

Berätta om en bok av en författare som anknyter till Italien, som du inte läst, men är nyfiken på.
En av mina favoritfilmer är Kaos av bröderna Taviani (inlägget handlar om en av kortfilmerna i filmen och ingick ursprunglingen i en serie inlägg om varulvsfilmer). Denna episodfilm bygger på en handfull noveller av Luigi Pirandello.
Jag har bara läst en novell av Pirandello (som annars mest är känd för pjäsen Sex roller söker en författare) och det var ingen av dem som bröderna Taviani adapterade. Men i Krukan och andra berättelser från Italien av Pirandello så bör åtminstone titelnovellen vara en av de som finns med i filmen. Om en man som fastnar i en kruka.

10 bra italienska böcker

Italiens nationaldag firas som är brukligt med en lista:

Vitaliano Brancati - Den vackre Antonio
Roman från tidigt 50-tal om Antonio som bor i en siciliansk by och tyvärr är impotent. Det är en komedi, mer eller mindre.

Italo Calvino - Om en vinternatt en resande
På jakt efter en roman han läst ett kapitel av får huvudpersonen tag på ett kapitel ur en annan roman. Jakten efter denna roman leder honom till ytterligare en ny roman... Calvinos roligaste bok.

Dante - Paradiset
"En fri man lider hellre hungerdöden/än att han rör vid en av tvenne rätter/på samma avstånd och som frestar lika,/och lammet, som är trängt från ömse sidor/av glupska vargar, darrar för dem båda;/och mellan tvenne hjortar tvekar hunden." (övers. I. Björkeson)

Dario Fo - Gycklarens teater
Ett urval av pjäser och monologer av Fo. Bland annat texter ur Mistero Buffo. Som monologen om Bröllopet i Kanaan. Mistero Buffo utgår från en medeltida komedianttradition. Och borde finnas på svenska i sin helhet. Det gör den inte.'

Antonio Gramsci - Brev från fängelset
Som jag skrivit tidigare: "Den italienske kommunistledaren sitter i fängelse under Mussolini och skriver brev till sin hustru och sina söner. Han uppmanar sönerna som han aldrig mer kommer att träffa att läsa Kipling, särskilt fablerna. Och säjer att de ska tänka på igelkottarna. Hur de större igelkottarna hjälper de mindre, rullar fram fallfrukt till dem.
Gramsci finns förvånansvärt lite av på svenska. Mycket av hans viktigaste arbeten skrevs under fängelsetiden. De här breven handlar dock inte i första hand om Gramscis teorier utan man för möta människan Gramsci." Kom i nyutgåva 2007.

Niccolò Macchiavelli - Diskurserna
Machiavelli må vara främst känd för Fursten och Komedierna (de senare har som bekant gjort ordet machiavellisk synonymt med skämtsam). Men Discorsi (inte heller på svenska) är hans främsta verk. Fast om du läst Fursten så ska du vara beredd på att den i stort sett finns med i diskurserna. Om du inte läst Fursten skulle jag rekommendera att hoppa över den och läsa Diskurserna istället. Och Komedierna.

Pier Paolo Pasolini - Gramscis aska
Dikter. Pasolini var en poet som ibland också gjorde filmer.

Ruzante - Dialoger
Denne italienske 1500-talskomediantens dialoger tillhör den folkliga teatertraditionens största klassiker. Till skillnad från en del andra klassiska komedier (I'm looking at you Moliere) är Ruzante fortfarande rolig. Egentligen skrev han mest på pavanska. En dialekt i Venedig. Volymen Dialoger innehåller, förutom den svenska översättningen, den pavanska originaltexten och en italiensk översättning. Vilket gör att den kan kallas Dialoghi på bibliotek och liknande.

Antonio Tabucchi - Påstår Pereira
Var väldigt populär när den kom. Fortfarande rätt kul.

Simona Vinci - Om barnen vet man ingenting
Den nya italienska litteraturen får representeras här av denna roman (kom 1997 och är därmed vad jag brukar kalla rykande färsk). En ömsom vacker, ömsom hemsk skildring av en grupp barn och deras lekar. Slutet på boken kan vara obehagligt att läsa.

Tematrio - Långtbortistan

Lyran kallar denna måndag sin tematrio för långtbortistan. Man ska berätta om tre romaner som utspelar sig på (för oss) lite ovanliga, "exotiska" platser.

Augusto Roa Bastos - Jag den högste
Utspelar sej i Paraguay. Handlar om en diktator som själv kallar sej för den högste. Denna roman från 1976 blandar realistiska och groteska fantastiska passager. Det är min favorit bland de latinamerikanska diktatorromanerna, en genre med många bra böcker - från Tyrannen Banderas av Ramón del Valle-Inclán till Patriarkens höst av Gabriel García Márquez.

Italo Calvino - De osynliga städerna
"Det som gör Argia olikt alla andra städer är att det har jord i stälet för luft. Gatorna är fullständigt nedgrävda i jorden, rummen är fulla av lera ända upp till taket, över trapporna är det en annan spegelvänd trappa, över husens tak vilar tunga lager av stenig jord som en himmel med moln." (övers. Estrid Tenggren)

Reseskildringarna var en gång i tiden ofta rena fantasierna. Sen lärde vi oss lite mer om världen och man fick åka ut till rymden och andra planeter för att kunna berätta om sällsamma varelser och platser.
En av dem som var med och slog sönder världen som plats för vidunder och förtrollade städer var Marco Polo.
Calvino låter emellertid här Polo berätta för Kublai Khan om flera fantastiska städer som han sett på sina resor.
Korta märkliga berättelser.

Chenjerai Hove - Skuggor
Hove, som jag häromdagen på Zimbabwes nationaldag tolkade en dikt av, skriver förutom poesi också romaner. Den här som utspelar sej i en by i Zimbabwe är både en kärleksroman och en roman om Zimbabwe genom en familjs och en bys historia.

"De sjunger, alla barnen som lär sig att beskriva utseendet hos den de vill gifta sig med. De beskriver brösten hos den som skulle kunna amma deras barn. Den med den långa halsen är min. Den med bröst som spricker av mjölk är min. Pojkar, ta inte den med en glipa mellan framtänderna, hon är min. Flickor, pojken som spelar banjo är min. Kan ni inte se hur hans ögon slukar mig när han spelar banjo?
Barnen sjunger om varje välbekant ting, nhengure, fågeln, som jagar efter ugglor för att lura de andra fåglarna i många år, och hotar alla med horn som inte finns där." (övers. Roy Isaksson)

Om ett par tidiga noveller av Italo Calvino

Italo Calvino är mest känd för märkliga fantastiska romaner som Klätterbaronen, Om en vinternatt en resande och De osynliga städerna men han började som en realistisk författare i den italienska neorealistiska rörelsen.

I en not till en samlad utgåva av de tre tidiga fabulerande romanerna Den tudelade visconten, Klätterbaronen och Den obefintlige riddaren skriver Calvino om de problem han hade med att följa upp sin första roman och hur den fabulerande stilen lösgjorde skrivandet för honom.

Men Calvino fortsatte ännu några år att skriva noveller i den neorealistiska traditionen. De noveller som finns i engelsk översättning i volymen Difficult loves sträcker sej mellan 1949 och 1958. Den tudelade visconten började Calvino att skriva 51. De flesta av novellerna i samlingen är skrivna runt samma tis som Calvino skrev Klätterbaronen.

Urvalet samlar ett antal noveller som alla har en titel som börjar med Adventures of...(plus två långnoveller från samma period) Calvino har själv gett ut ett antal olika sammanställningar av dessa noveller. Men här är urvalet (ur dessa urval, får man anta) gjort av översättaren. "Adventures of..."-novellerna tillhör de minst politiska av Calvinos tidiga. (Calvino var aktiv kommunist fram till 1956 (då Sovjet gick in i Ungern). Ibland sätts likhetstecken mellan hans brytning med kommunistpartiet och brytningen med realismen. Men han skrev den första fabulerande romanen som kommunist och fortsatte skriva noveller i neorealistisk stil även ett par år efter 56. En kommunistpartiet närstående redaktör uppmuntrade honom att ge ut en samling italienska folksagor. Något som skulle ha en stor inverkan på hans senare författarskap.)

En novell handlar om en soldat som lägger en hand på en kvinnas knä i en tågkupé. Ska han ta bort handen eller låta den vila kvar? En annan om en kvinna som tappar sin baddräkt när hon är ute och simmar och inte vet hur hon ska komma i land. En om ett gift arbetarpar, där mannen arbetar kväll och frun dag och hur de var för sej smeker den andres tomma sängplats.

Allt berättat omständligt, liksom tvekande. Omvärlden tolkas av huvudpersonerna och de handlar ofta så som om konventionerna tvingar dem. När soldaten lagt sin hand på sin medpassagererskas knä så går han vidare mest för att han inte kan läsa hennes reaktioner.

Det här noggranna detaljerade berättandet är rätt typiskt för den italienska neorealismen. Ett och annat komma blir det. Vilket kan riskera att tråka ut läsaren. Calvino löser det till en del genom att låta de flesta av novellerna att handla om sex, ett ämne som var populärt redan på den tiden (ett par av novellerna handlar också om våld men här passar inte riktigt stuket).
Det är också en stil som finns även i Calvinos senare författarskap. En av novellerna, den humoristiska "Adventures of a reader" om en man på en strand som vill läsa sina romaner ostört men som liksom mot sin vilja inleder ett kärleksförhållande med en kvinna påminner tydligt om passager ur Om en vinternatt en resande.

Nu är ju anledningen att man läser de här tidiga realistiska novellerna, även om de är bra i sej, den senare mer fantastiskt inriktade delen av författarskapet, så likheterna kan framstå tydligare än de är, läsandet format av senare texter (och man får anta att även den engelskspråkige översättaren har läst den mer calvinoska Calvino först, så novellerna kan därmed översatta ha blivit ytterligare något lika de senare verken).

Ändå tycker jag man här kan se en del av det som gör att Calvinos böcker från Klätterbaronen och senare står ut från de många andra fabulerande märkliga böcker som finns. Den detaljrika minutiösa stilen från hans denna hans tidiga period påverkar hela hans författarskap och ger Calvinos texter en egenart.

I de senare romanerna och novellerna kommer denna detaljrikedom delvis användas ironiskt. Men så görs den redan här (och faktiskt mer i de tidigaste). Det finns också i Adventures of..-novellerna en förundran inför världen. Hur människor agerar, hur huvudpersonerna själva agerar.

I ett allvarlig svar på "...a reader"-novellen: "Adventures of a poet", så ser titelns poet skönhet i naturen men när han möter "the human world" är den alltför rik på intryck. En lång beskrivning med många många komman av en fiskeby avslutar novellen och samlingen. Barn, yngre och äldre, leker. Kvinnor, män - färger. Det blir för mycket för poeten i novellen, orden blir för många. Verkligheten har för många detaljer.

Citerat från veckans läsning

"Addressed to the frog which swallows the moon in an eclips".
Förklarande not till ett utdrag ur A. C. Grahams översättning av The eclipse of the moon av Lu T'ung. En lång dikt från 800-talet.

"Ibland föreställde jag mig frälsningen som en ejakulation av miljarder leviterande fjärilar i en guldglänsande sädesvätska."
Mircea Cartarescu Orbitór Kroppen
(övers. Inger Johansson)

"given the speed of growth, it becomes necessary to photograph the child often, because nothing is ore fleeting or unmemorable than a six-month-old infant, soon deleted and replaced by one of eight months, and then of a year; and all the perfection that, to the eyes of the parents, a child of three may have reached cannot prevent its being destroyed by that of the four-year-old"
Italo Calvino "The adventure of a photographer"

Beyond the towel, the lady had undone her halter, paying no attention to whether he was looking at her or not. Amadeo didn't know whether to look at her, pretending to read, or to read, pretending to look at her".
Italo Calvino "The adventure of a reader"
(detta citat och det ovan översatt av William Weaver)

De fem bästa julberättelserna

En liten tid och allt det där

5. Tove Janssons Granen. Mumin.

4. Charles Dickens En julsång på prosa
Trots allt en klassiker. Och med en fin moral:



3. Italo Cavinos Santa´s Children (jag hittar inte den svenska titeln).
Om en jultomtes barn. Från Calvinos realistiska period.

2. Neil Gaimans Nicholas was...

1. Heinrich Bölls Ej blott i juletid
Om en familj som firar jul året runt. Finns i novellsamlingen Doktor Murkes samlade tystnad.