Från öst och väst

"Stalin suger tankfullt på sin pipa, men som svar på intervjuarens anbud att förena den västerländska kapitalismen med den österländska kommunismen till 'en planetarisk avrundning av den revolutionära processen', har han endast en vänlig huvudskakning och ett saktmodigt 'Net'."
ur H. G. Wells och världsalltet av Erik Blomberg (det är alltså Wells som är intervjuaren)

Erik Blomberg gav själv ut tre urval med sina artiklar om litteratur. Från öst till väst har undertiteln "Trettiotalskritik i urval" men ett par av texterna kommer från slutet av 20-talet.
En femtedel av artiklarna är med i Margareta Zetterströms Folket och litteraturen. Till skillnad från med Från Josephson till Picasso där alla texterna kändes som om de kunde platsa i en best-of-samling så är det flera texter här som man förstår att de inte kom med i det urvalet.

Som recensionerna av H. G. Wells självbiografi. Där man känner att man inte behöver läsa den. Eller en recension av en bortglömd roman av Aldous Huxley. Blomberg hade varit nöjd med att boken är bortglömd om man går efter recensionen.
Men jag har ändå läst alla artiklarna med nöje. Och jag känner att jag borde skaffa de andra två artikelurvalen som Blomberg satte samman.

Primal urge

Det kan vara svårt det här med hur man ska förhålla sej till det motsatta könet. På senare tid har vi kunnat läsa om hur norska författare fantiserar om att ha sex med varje cyklop de möter och hur resenärer önskar de kunde tala om för kvinnor att de är fulsnygga. Tänk så mycket enklare livet vore om vi hade plattor i pannan som talade om hur pass attraherade vi är av varandra.

Detta händer i Brian Aldiss roman The Primal Urge (1961). Den brittiska regeringen beslutar att alla människor ska ha en ER, en Emotional Register. Den gör att man kan se om den som har den vill ha sex med den den träffar.

Boken utspelar sej 1961. Vilket gör hela scenariot mycket osannolikt. Men det är en satir där man ser samtida brittiska personligheter reagerar på nymodigheten.

En och annan av dessa känner också den nutida svenska läsaren igen. Som Aldous Huxley (som gett Aldiss tillåtelse att använda honom). Men många är åtminstone för mej okända. Och man tänker att så här måste det kännas att läsa en svensk nyckelroman för en engelsk läsare.

Och till skillnad från med boken i förra inlägget så har jag den inte i originalutgåva utan i en ful senare utgåva.

Anthony Burgess och Du sköna nya värld och minikjolar

I slutet av 60-talet tillfrågades Anthony Burgess om han kunde göra ett filmmanus av Aldous Huxleys Du sköna nya värld.
Filmbolaget ville se minikjolar och fri kärlek. Vilket Burgess tyckte tydde på att man inte riktigt hade förstått bokens budskap.

Filmen blev aldrig av och Huxleys roman saknar fortfarande en riktig filmversion (det finns två TV-filmer.)

Minikjolar var länge den självklara utstyrseln för kvinnor i framtiden på den vita duken. Det fanns filmer som Logan's Run som skildrade hedonistiska dystopier. Där männen hade overaller och kvinnorna var mer lättklädda.

Egentligen är det underligt att Huxleys roman inte blivit till film. De kommunala orgierna är rätt vagt antydda i romanen och skulle säkert kunna göras om till den sortens äta kakan och ha den kvar-skildring som finns i Logan's Run och många andra framtidsfilmer.

Ridley Scott hade planer på att som sin andra sf-film efter Blade Runner göra Du sköna nya värld men det är länge sen det var några nyheter på den fronten. Det finns andra filmer som påverkats av Huxleys roman såsom George Lucas THX 1138 och Gattacca.
Bägge med en viss minikjolsbrist.

Åtta länkar en lördag

Ravnene med Folque. En liveversion.
Till twa corbies-samlingen. (På engelska: Twa Corbies med skotska The Corrs)

Folque-låten har lagts upp på youtube av användaren Kopijeger som har en hel del kul om man är road av folkmusik.
Som den här norska folkrockversionen av den av Folk och Rackare inspelade "Haugebonden".med Kong Lavring.

Stefan Jonsson om Timbro i DN
Om att den fria marknadens förespråkare inte skulle klara sej på en fri marknad.

Artiklarna i DNs serie "Tio böcker som förändrade världen har alla haft en något raljerande stil. Värst är artikeln om Simone de Beuvoirs Det andra könet. Men jag tyckte Malena Rydell om Aldous Huxleys Du sköna nya värld var rätt bra. (Snöflingor håller inte med)

Fever Rays senaste video är rätt snygg.

Island av Aldous Huxley - en nyare skönare värld

Av de klassiska dystopierna är Aldous Huxleys Du sköna nya värld från 1932 den enda som man kan hävda är en bra bok. Språket och konflikterna har åtminstone en antydan till djup.

Liksom hos Orwell och de andra skiner visserligen arbetarfobin genom, men Huxleys klonade b-människor förmedlar åtminstone denna avsky på ett mer intressant vis än Orwells överviktiga tvättgumma, vars värsta oförlåtliga vidrighet är hennes gnolande på en populär visa.

Men det finns en del rätt bra skrivna scener. Ett utanför inom det omslutande kollektivet skildras väl.

Vilket inte hindrar att man kan hålla med den 14-årige Jan Myrdal: ""Så borde världen naturligtvis bli"..."Huxley"..."hade tyvärr missuppfattat ämnet genom att skriva in en avsigkommen dåre som huvudperson. Man borde skriva om boken åt honom."

Detta 1942 på en kristendomslektion. Citatet är från Jan Myrdals förord till Jules Verne-Magasinet: en antologi.

Möjligen kan man säja att den äldre Aldous Huxley ger honom rätt när han 1962 ger ut The Island. En bok där en utopi skildras. En utopi där den huvudsakliga sysselsättningen är att ta droger och idka sexuellt umgänge. Alltså ungefär som i 1932 års dystopi. Fast istället för soma tar man moksha och istället för de lite vagt beskrivna aulasamlingsliknande orgierna i den första boken så har man här tantrisk sex.

Men där i Du sköna nya värld soman och sånt visserligen verkade sövande så tog folk det för njutningens skull. I The Island tar de svampar för att utvidga sitt medvetande. Och tantra är ju närmast sex som Friskis & Svettis.

Paradoxalt är den bra sköna nya världen på Ön ett ställe som verkar betydligt tristare än dystopin.

Själva prosan är också sämre, blommig.