Ur Christoffer Ofödd av Carlos Fuentes (1928-2012)

"Först föll hela byn på knä framför den och ingen sade någonting, alla tog varandra i händerna, och nu, för första gången under hela dagen, slöt de ögonen och drog ett djupt andetag: de nynnade inte ens, andades bara rytmiskt, samstämmigt, drog in lukten av skit, kroppens allra starkaste lukt, tänkte min farbror, den som tar loven av alla andra och bekräftar vår existens: kroppens mjuka metall, dess offergåva till gudarna: skiten är vår kropps guld, liksom guldet är gudarnas avföring, deras uttömningar som skapar våra rikedomar.
Gamle farbror Fernando kände sig dödlig och dum. Hans andlighet försvann plötsligt som genom ett såll när han försökte få grepp om kroppens absurditet[...]
Han kände till ett polynesiskt folk som uppfattar varje dödsfall som ett mord. Dödens skamlöshet våldför sih inte på våra liv utan på vår odödlighet.
De satt i en timme i tillbedjan inför bajshögen,"
Carlos Fuentes
övers. Elisabeth Helms och Manni Kössler

På den mexikanska bokkartan

Stora Os bokgeografi har kommit till Mexiko:

en mexikansk bok
Juan Rulfo - Pedro Páramo
En man kommer till byn Comalo och letar efter sin far som han aldrig träffat. Det är något underligt m,ed den lilla byn.
"Jag är något sådant som inte stör friden för någon. Och du ser att inte ens nere i jorden har jag tagit någon plats. De lade mig i din grav, och jag fick mycket väl rum i din armhåla. Här i hörnet där du finner mig. Jag kommer just nu att tänka på att egentligen borde det vara jag som höll dig i mina armar. Hör du? Där ute regnar det. Hör du inte hur regnet piskar?" (övers. Karin Alin). Rulfo skrev bara en roman. Eftersom det var tillräckligt. Från 1955. Romanen säjs ha haft ett stort inflytande på den latinamerikanska berättarkonsten.

en mexikansk författare
Carlos Fuentes
Förr hördes man ofta talas om Fuentes. Som skrivit böcker av många slag. Från realistiska romaner till magiskt realistiskt underliga men läsvänliga tegelstenar. Och essäer. Och så en thriller (visserligen en rätt dålig sådan). När jag tidigare skrivit om Fuentes har jag påstått att min favoritfuentes är Terra Nostra ena gången, och Cristoffer Ofödd andra gången. Dessa tillhör då den tjocka konstiga (fast inte så konstiga) delen av hans bibliografi.

en mexikansk bok jag inte läst
Sor Juana Inéz de La Cruz - Poems, Protest, and a Dream: Selected Writings
Octavio Paz, som nämns i Os inlägg, har skrivit en bok om Sor Juana (den finns på svenska). Hon var en mexikansk nunna på 1600-talet. I den utmärkta boken finns utdrag ur hennes dikter. Men lite mer av hennes produktion som innefattar sonetter, kärleksdikter och protofeministiska skrifter borde man läsa. Detta urval utgivet på Penguin verkar som en bra början.

5 bra mexikanska böcker

Idag är Mexikos nationaldag. Min mexikanska litteraturfu är egentligen rätt svag och jag har bara läst en handfull mexikanska författare. Så på denna lista fuskar jag på två sätt: en författare får två böcker, visserligen av olika slag. Och en annan är om man ska vara noga inte alls mexikan:

Carlos Fuentes - Terra Nostra
Fuentes har skrivit flera såna här tjocka romaner med flera handlingar och de flyter ärligt talat lite ihop i mitt minne. Men som jag minns det är Terra Nostra den mest underhållande. En bok som när du läst den gör det möjligt för dej att se lite lätt nedlåtande på valfri magisktrealistisk/modärnistisk tegelsten och sucka och säja att någon Terra Nostra är den ändå inte.

Gilbert Hernandez - Den skrattande solen
Gilbert Hernandez' far var mexikan, hans mor spansktalande (US)amerikan. Detta är första seriealbumet om den mexikanska byn Palomar. Palomar-serierna tillhör det bästa inom de tecknade serierna. Den skrattande solen är en fascinerande berättelse om en stor mängd intressanta karaktärer mästerligt utförd. Albumet efter det är ytterligare lite bättre.

Octavio Paz - Rappaccinis dotter
Pjäsen bygger på en novell av Nathaniel Hawthorne om en kvinna som blivit uppväxt bland giftblommor. Hawthornes novell är egentligen en rätt trist historia. Paz följer novellen men förser berättelsen med kraft och konstiga monologer.

Octavio Paz - Vid världens strand
"Dina tånaglar är gjorda av sommarens kristall." (rad ur "Betraktad kropp", övers. A. Lundkvist & M. Torres). Utgiven i Röster en lyrikserie redigerad av Lars Gustafsson. Det finns ett par urval av Paz' poesi på svenska (dikten "Betraktad kropp" finns till exempel, i en annan översättning med en annan titel, också i Varje dags eld). Detta är ett bra sådant. Paz är en bra poet (hade han annars fått två böcker på listan?).

Juan Rulfo - Pedro Páramo
Äldst av böckerna här men den som senast blev översatt till svenska.
En man kommer till byn Comalo och letar efter sin far som han aldrig träffat. Det är något underligt m,ed den lilla byn.
"Jag är något sådant som inte stör friden för någon. Och du ser att inte ens nere i jorden har jag tagit någon plats. De lade mig i din grav, och jag fick mycket väl rum i din armhåla. Här i hörnet där du finner mig. Jag kommer just nu att tänka på att egentligen borde det vara jag som höll dig i mina armar. Hör du? Där ute regnar det. Hör du inte hur regnet piskar?" (övers. Karin Alin). Rulfo skrev bara en roman. Eftersom det var tillräckligt

Fo och Fuentes

Lyrans senaste bokstav i nobelalfabetet är F.

En som fått priset på F och en som borde få det:

Dario Fo
Den italienske dramatikern Dario Fo bygger på en gammal folklig teatertradition. Både de medeltida gyckelspelen och mer klassisk dramatik som Ruzante tillhör hans förebilder. I Sverige är väl det mest spelade stycket Vi betalar inte, vi betalar inte! (när Lunds Studenters Teatergrupp skulle sätta upp den fick de slut på pengar och kunde inte betala de affischer där titeln var tryckt.) Den handlar om en hyresstrejk. Och ofta tar Fos pjäser upp såna politiska händelser. Men hans bästa bygger mer direkt på gamla berättelser. Som hans monolog om Bröllopet i Kanaan eller omarbetningen av den gamla Ikaros-myten.

Mitt första möte med Fos texter var med den svensk-italienska folkmusikgruppen Bella Ciao som på plattan om åtta timmar... gjorde dels flera sånger med text av Fo (en inspirerad av en dikt av Mao Tse-Tung), men också hade Björn Granath läsa stycken ur Mistero Buffo (i vilken också Bröllopet i Kanaan ingår) som Bondens födelse.

Mistero Buffo är så vitt jag kan bedöma hans storverk. Utdrag finns i ett par volymer på svenska, bland annat Gycklarens teater.

Carlos Fuentes
Jag tycker inte man hör talas om den mexikanske författaren Carlos Fuentes lika ofta längre. Länge var han ett namn som brukade nämnas i nobelprisspekulationer. Hans böcker är i alla fall fortfarande bra. Artemio Cruz död och Christoffer Ofödd med flera. Christoffer Ofödd är min favorit en bok som berättas av ett barn i sin mors mage.

Motivering: För att ha förnyat romankonsten är en vanlig fras men i Fuentes fall så stämmer den.