10 bra engelska filmer

Idag är det Englands nationaldag. Som infaller på Sankt Görans dag. Då man gömmer drakägg och gör fåniga listor. Som den här:

Brazil

The Devils
En konstig film även för att vara en Ken Russel. Om ett kloster vars nunnor anklagas för att vara häxor.

En dam försvinner
En av de sista filmerna Alfred Hitchcock gjorde i England. Den engelske Hitchcock hade ofta en lite lättare, mer humoristisk hand än den amerikanske. Som här.

Firman
TV-film av Alan Clarke.

Gandhi
Historieförfalskande dynga eller en stor och mäktig filmupplevelse?
Både och.
If....
Lindsay Andersons mästerverk från 1968.

Stormen
Derek Jarmans version av Shakespeares pjäs. Slutet när de sjunger "Stormy Weather" är så bra som en film kan bli. Kanske lite bättre.

This is England
Den här 80-talsskildringen från 2006 tyckte jag var rätt bra. Trevlig musik.

Wicker Man

Zoo
Peter Greenaway. För att vara en film om förruttnelse så är den rätt vacker.

Brazil och Terry Gilliam

Terry Gilliams bästa film - Brazil visas på tvåan ikväll 22.30 (observera: det gör den inte alls - Butter av år 2010). Om ni inte har sett den så rekommenderas den. Jag har den på DVD själv så jag kommer nog inte att se den. Även om det inte är självklart att det är riktigt samma version som visas på SVT och som är på den DVD-n.
Det finns flera versioner av Brazil. Det finns tre varianter, och ytterligare några som bara skiljer sej lite från dessa. Den europeiska, ibland kallad Director's cut även om Gilliam själv motsätter sej termen, som troligtvis är den som går ikväll. Och den av Gillian godkända något kortare amerikanska. Dessa skiljer sej från varandra enbart i några scener. Om det är moln i början av filmen så är det den amerikanska.
Sen finns det en tredje, radikalt omändrad version som brukar kallas Love conquers all-versionen med ny förklarande dialog och ett annorlunda slut.
Alla tre versionerna finns på Criterions utgåva av filmen.

Egentligen har Gilliam aldrig nått i närheten av Brazil med sina senare filmer. De tolv apornas planet är en hyfsad film (och har i delar vissa likheter med Brazil men är svagare än "La jetée" den kortfilm av Chris Marker som den bygger på.)
Emellertid finns det nästan alltid några scener i Gilliams filmer som är utmärkta. Som när Monica Belluccis karaktär krossas som en spegel i den annars usla Bröderna Grimm.

(Det här inlägget är då en repris. Först publicerat den 26:e november 2009. Så om du sätter dej för att se filmen är du ett år sent ute.
Detta är kanske inte något särskilt märkvärdigt inlägg. Men då det är Terry Gilliams 70-årsdag idag (gratulerar) så tycker jag det är passande).

Åtta länkar en lördag

Peter Milligan om Shade
Shade the Changing man har till slut börjat komma ut i albumform igen. Milligan pratar om denna serie och om en del nyare (bland annat en där Shade kommer att vara med) i den här intervjun.

Brazil - ett lyckligt slut
Så här slutar Terry Gilliams Brazil i den så kallade Love conquers all-versionen.

La Jetée (del 2) (del 3)
Chris Markers klassiska stillbildskortfilm. Här med franskt ljud och engelsk text. Inte det bästa bild och ljud. Fast det är inte hela tiden lika dåligt som i början. (Du kan hitta antingen dubbade eller franskspråkiga versioner utan text till höger om klippet. Med bättre bild- och ljudkvalité.)

Midnight in Dostoevsky av Don DeLillo
Novell i New Yorker. Hittade denna hos On Words Art. En blogg som ofta har roliga länkar och citat.

Intervju med Sean T. Collins
Åtta länkar-upplägget gör att jag ibland kan vara dålig på att redogöra för var jag hittar mina länkar. Inte sällan hittar jag de på Sean T. Collins blogg Attentiondeficitdisorderly Too Flat. I den här intervjun talar Collins bland annat om den amerikanska serietidningsbloggosfären och dess historia.

Brazil

Terry Gilliams bästa film - Brazil visas på tvåan ikväll 22.30. Om ni inte har sett den så rekommenderas den. Jag har den på DVD själv så jag kommer nog inte att se den. Även om det inte är självklart att det är riktigt samma version som visas på SVT och som är på den DVD-n.
Det finns flera versioner av Brazil. Det finns tre varianter, och ytterligare några som bara skiljer sej lite dessa. Den europeiska, ibland kallad Director's cut även om Gilliam själv motsätter sej termen, som troligtvis är den som går ikväll. Och den av Gillian godkända något kortare amerikanska. Dessa skiljer sej i några scener. Om det är moln i början av filmen så är det den amerikanska.
Sen finns det en tredje, radikalt omändrad version som brukar kallas Love conquers all-versionen med ny förklarande dialog och ett annorlunda slut.
Alla tre versionerna finns på Criterions utgåva av filmen.

Egentligen har Gilliam aldrig nått i närheten av Brazil med sina senare filmer. De tolv apornas planet är en hyfsad film (och har i delar vissa likheter med Brazil men är svagare än "La jetée" den kortfilm av Chris Marker som den bygger på.
Emellertid finns det nästan alltid några scener i Gilliams filmer som är utmärkta. Som när Monica Belluccis karaktär krossas som en spegel i den annars usla Bröderna Grimm.

De tio bästa dystopiska filmerna

Newsarama har en lista med de tio bästa dystopiska filmerna. Som de i en av de sämsta ordvitsarna någonsin kallar för Apocalypse Wow. Detta för att fira den nya Terminator-fyran. Inte för att jag för min del egentligen finner någon anledning att fira just detta. Men ändå - Mina egna 10 favvodystopier, från bäst och neråt som omväxling:
1. Brazil

När man pratar om denna Terry Gilliam-film brukar det vara obligatoriskt att varna för varianten med det hollywoodiserade slutet. Men har någon någonsin sett detta? Säkert en myt, ett påhitt av överheten som den där Trotskij-figuren i 1984.

2.Den sista striden

Om en framtid där människorna förlorat talförmågan. Så man slipper Bessons försök till dialog-

3. Alphaville

Hade jag fått bestämma hade Godard hyrts att göra den nya Terminator. Hårdkokt framtidsdrama med Eluard-citat. Vill man se mer Godard gör SF bör man kolla in "Il nuovo mondo" i RoGoPaG.

4. Videodrome

Om man nu inte anser att det är en utopi.

5. Dark City

Liksom den populärare av de gnostiska 90talsfilmerna: Matrix så finns det väl inget som direkt säjer att den utspelar sej i framtiden. (Många anser att Matrix äger rum på 1530-talet). Men det finns många drag av dystopi i denna genreblandning. Som sökandet efter en plats som kanske inte finns.

6. Fahrenheit 451

Vad vore en lista inspirerad av en Terminator-uppföljare utan Truffaut. Regissörens dagbok från inspelning: Dagbok med Fahrenheit 451 rekommenderas. (Senast jag läste förlagan av Ray Bradbury så konde jag inte låta bli att tänka att jag gärna skulle vilja ha den trippel-storskärmsTV som de har i sin lägenhet.)

7. Terminator

Den första filmen är en bra underhållande enkel tidsreseparadoxhistoria med mycket explosioner. Den dystra framtiden används här effektivt som bakgrund. Den nya filmen verkar inte riktigt, om man får tro recensionerna, ha fått ut lika mycket av den hur mycket de än har använt.

8. Sex Misja

Polsk sf-satir från 80-talet om en värld befolkad enbart av kvinnor dit två manliga astronauter från nutiden kommer. Jag tyckte den var jättebra när jag var elva.

9. A boy and his dog

"Det tog lång tid innan jag slutade höra henne ropa i mitt huvud. Fråga mig om och om igen: vet du vad kärlek är?
Det är klart att jag vet.
En kille älskar sin hund."
Inte lika bra som den novell av Harlan Ellison som den bygger på. Men de clownsminkade bönderna i den dystopiska framtidsmiljön (i en av de rätt få avvikelserna från novellen) är roliga.

10. Gas or It became necessary to destroy the world in order to save it

Roger Corman.

Peter Greenaways Watchmen och Aki Kaurismäkis

Innan Zach Snyder gjorde sin Watchmen så har under årens gång flera regissörer varit knutna till projektet. Paul Greengrass och tidigast och kanske den som hade kunnat göra den mest intressanta filmatiseringen Terry Gilliams (även om Gilliams gjort en hel del svaga filmer - Brazil är hans enda mästerverk).

Andrew Hickman frågar vem som skulle ha gjort den bästa Watchmen-filmatiseringen.På Jog - the Blog föreslår Joe McCulloch Peter Greenaway och går in på en längre och underhållande beskrivning av hur det hade kunnat se ut.

Själv skulle jag föreslå Aki Kaurismäki. Kärlekshistorien mellan Nite Owl och Silk Spectre skulle fungerat bäst om den behandlats som den i Tatjana. Det världsfrånvända hos Doktor Manhattan passar Kaurismäkis teman som hand i handske. Och med Hamlet visade han att kan klara de dramatiska tongångarna väl.