Visar inlägg med etikett fröding. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett fröding. Visa alla inlägg

lördag 1 december 2018

Swamp Thing i helvetet

"There are heroes, there are wicked uncles and princesses, but The drama is askew. The fairy tale contorts Into a tragedy...
  The hero, slow and massive, comes too late..."
ur "Down amongst the dead men" i Swamp Thing: Love and Death

Den bästa delen av Alan Moores Swamp Thing består av fyra nummer eller kapitel: "Love and death" (som gett namn åt det andra albumet i serien där de fyra kapitlen är samlade), "A halo of flies", "The Brimstone ballet" och det extralånga "Down amongst the dead men".

Berättelsen inleds i Saga of The Swamp Thing 29 med "Love and death". Det var det numret då de inte längre fick Comics Code Authority Seal of Approval (ett frivilligt system för att märka serier, påminnande om det filmerna har med PG 13 och sånt). Vilket man nästan kan förstå. Det är en obehaglig och suggestiv berättelse.

Berättelsens epilog gavs ut som en annual, ett längre specialnummer som ges ut en gång om året, där vår hjälte Swamp Thing beger sej till helvetet för att hämta tillbaka Abigails själ.
Man förstår att Stephen Bissette och John Totleben behövde ersättare på en del andra nummer. Det är ett snyggt tecknat helvete.

Moores helvete är byggt av helvetets innevånare själva. "God is no parent or policeman grim dispensing treats or punishment to all" säjer The Demon som här gästspelar igen. Det här är inte en ny idé. Man kan jämföra med Gustaf Fröding i "En syn" i Nya dikter: "Det är ju vi själva,/som slipa vårt pinostål,". Men det måste ha varit rätt avancerat för en skräckserietidning när den kom.

Bilden överst är ur "Love and death" och tecknad av Stephen Bissette och John Totleben. Bilden i mitten är ur "The Brimstone ballet" och tecknad av Rick Veitch och John Totleben. Bilden nederst är från "Down amongst the dead men" och tecknad av Stephen Bissette och John Totleben.

(Först publicerad 7 november 2017. Min bloggjulkalender det året handlade om Swamp Thing, eller Träskmannen som han först hette i Sverige. En seriehjälte i gränslandet mellan skräck- och superhjältegenren. Serien skapades av Len Wein och Berni Wrightson (som bägge dog 2017) men min kalenderinlägg handlade främst om Alan Moores version av serien.)

torsdag 7 december 2017

Love and death – Swamp Thing i helvetet

"There are heroes, there are wicked uncles and princesses, but The drama is askew. The fairy tale contorts Into a tragedy...
  The hero, slow and massive, comes too late..."
ur "Down amongst the dead men"

Nu har vi kommit till den bästa delen av Alan Moores Swamp Thing. Fyra nummer eller kapitel: "Love and death" lsom gett namn åt det andra albumet i serien), "A halo of flies", "The Brimstone ballet" och det extralånga "Down amongst the dead men".

Berättelsen inleds i Saga of The Swamp Thing 29 med "Love and death". Det var det numret då de inte längre fick Comics Code Authority Seal of Approval (ett frivilligt system för att märka serier, påminnande om det filmerna har med PG 13 och sånt). Vilket man nästan kan förstå. Det är en obehaglig och suggestiv berättelse.

Berättelsens epilog gavs ut som en annual, ett specialnummer som ges ut en gång om året, där vår hjälte Swamp Thing beger sej till helvetet för att hämta tillbaka Abigails själ.
Man förstår att Stephen Bissette och John Totleben behövde ersättare på en del andra nummer. Det är ett snyggt tecknat helvete.

Moores helvete är byggt av helvetets innevånare själva. "God is no parent or policeman grim dispensing treats or punishment to all" säjer The Demon som här gästspelar igen. Det här är inte en ny idé. Man kan jämför med Gustaf Fröding i "En syn" i Nya dikter: "Det är ju vi själva,/som slipa vårt pinostål,". Men det måste ha varit rätt rätt avancerat för en skräckserie tidning när den kom.

Bilden överst är ur "Love and death" och tecknad av Stephen Bissette och John Totleben. Bilden i mitten är ur "The Brimstone ballet" och tecknad av Rick Veitch och John Totleben. Bilden nederst är från "Down amongst the dead men" och tecknad av Stephen Bissette och John Totleben.

söndag 5 mars 2017

Citerat från veckans läsning

"Brevet ligger under all litteratur, säger en del. Det kan man undra. Dionysos tänker man sig inte skriva brev.
  Romanen har ibland möjligen låtsats skriva brev.
  Romanen är en essä dividerad med en saga, säger norrmannen Georg Johannesen."
ur "Ett brev till slut till Suzanne Osten" i Fylgja av Lars Andersson

"Om denna dikt har C. D. W. uttalat sig fördömande, hvilket vi blott som ett plus i rekommendationen anmärka." ur recension av Nya dikter av E. K-n. (Emil Kléen) i Kristianstadsbladet 18/5 1894, i Samtida kritik i svensk press av Gustaf Frödings diktsamlingar 1891-1898, red. Ingvald Rosenblad (C. D. W. är Carl David af Wirsén)

torsdag 31 mars 2011

Erik Blomberg


Erik Blomberg var en svensk poet. Numera mest känd för en dikt om dödsskjutningarna i Ådalen.
Han skrev också konst- och litteraturkritik.
Folket och litteraturen är ett urval av hans litteraturkritik. Om Gustaf Fröding, Selma Lagelöf och Maxim Gorkij; Bertil Malmberg, Rudolf Nilsen och Nils Ferlin med flera.
Artiklarna är från åren 1924-1961. De flesta är från 30-talet.
Boken är mycket läsvärd om man är det minsta intresserad av svensk litteraturhistoria.

Så vitt jag kan se (Blomberg gav själv ut ett par volymer litteraturkritik - jag har läst en av dessa) är det ett bra val av artiklar. Det är Margareta Zetterström som har gjort urvalet och skrivit efterordet. Hon har också skrivit en bok om Blomberg. Zetterström är också själv en läsvärd kritiker. Hennes Jag hatar de likgiltiga rekommenderas. Hon har gett ut ytterligare två böcker med artiklar av Blomberg. En om konst och en om politik.

Folket och litteraturen kom ut i originalpocket på Pan/Norstedt 1977.