Kritiska essäer av Roland Barthes

"Det som skiljer oss från Voltaire är kanske, när allt kommer omkring, att han var en lycklig författare. Ingen har bättre än han förstått skänka striden för Förnuftet en sådan festlig prakt."
övers. Malou Höjer

Kritiska essäer av Roland Barthes är som titeln antyder en samling med essäer om litteratur och teater av Barthes. Den gavs ut på mitten av 60-talet och innehåller essäer från 50- och 60-talet. Liksom Litteraturens nollpunkt gavs den i Sverige först ut på Bo Cavefors förlag. Men jag har den i Förlaget Näktergalens nyutgåva.

Som en första Barthes-bok skulle jag hellre rekommendera den lättsammare Mytologier. Men Kritiska essäer innehåller många bra texter. Texter om Brecht, Baudelaire och många andra. Flera teman återkommer från Litteraturens nollpunkt men Barthes är inte lika yvig.

Höjdpunkten i volymen är "Zazie om litteraturen". En lysande läsning av Raymond Queaneaus roman Zazie.

10 bra franska diktsamlingar

14 juli och dags för den femte årliga franska listan. Den här gången med diktsamlingar. De flesta av de nedanstående är urval ur poeternas

Aloysius Bertrand - Casper Natt
Prosadiktsamling från 1800-talet. Den första till den sjätte Boken Fantasier av Casper Natt. En märklig bok.
"Luta, stor gitarr och oboe. Löjlig besättning och knappast välljudande musik."

René Char - För ormens hälsa 
Ett urval aforismer.
"Blixten består mig." ur "Biblioteket står i lågor", övers. Roger Fjellström

Paul Eluard - Smärtans huvudstad
Urval i förlaget Coeckelberghs poesiserie Tuppen på berget. På baksidan av dessa vackra tunna volymer citeras en annan fransk poet Charles Baudelaire: "...Man kan leva tre dagar utan bröd. Utan poesi - aldrig." Trots detta har jag hört rykten om att folk överlevt ett bra tag utan dikter.
"På mina läxböcker/På min skolpulpet på träden/På snöns sand/Skriver jag ditt namn//På alla lästa sidor/På alla vita papper/Sten blod papper eller aska/Skriver jag ditt namn" ur "Frihet", övers. Pierre Zekeli

Eugène Guillevic - Bröd och stenar
"- Ändå lärde jag så mycket i min fattiga skola://Rättskrivning, räkning, fransmännens historia,/Den Fjortonde Juli, Valmy, Carmagnolen,/Framsteget, dess bakslag, och, alltid, dess Victoria." övers. Lars Gustafsson

Benjamin Péret - Hjärtats lilla skeppsventil
"Hanrejshimmel blir det regn/regnar det får jag din fru/om det inte regnar alla flickorna//Svartrockshimmel blir det regn/regnar det blir du dräpt/om det inte regnar blir du bränd", övers. Ingemar Johansson
Péret är min favoritsurrealist.

Jacques Prévert - Behagliga och obehagliga dikter
En bok som är vad den heter. Dråpliga satiriska dikter och mycket vackra dikter. Ibland bägge på en gång.
"när den store statsmannen/hunnit nästan till slutet/på ett utomordentligt viktigt tal/snavade han/på en vacker ihålig fras", övers. Arne Häggqvist

Raymond Queneau - Stilövningar
En busspassagerare anklagar en annan för att trängas. Senare under dagen så får han rådet att sy in en knapp i sin överrock. Denna historia berättar Queneau på 99 olika sätt.
Är väl egentligen i en alldeles egen genre. Men det är nära poesin. 

Arthur Rimbaud - Dikter och diamantprosa
Tjockt urval ur det poetiska underbarnets produktion.
"Nu är jag fördömd, jag avskyr fosterlandet. Det bästa är att sova rusets djupa sömn på stranden.", övers. Helmer Lång

Francois Villon - Stora testamentet
Medeltida fransk poesi när den är som bäst.
"Jag vet att fattiga och rika:/slösare, snåljåp, lekt och lärd, präst, bonde, hög som låg, är lika/för Döden vid sin hädanfärd.", övers. Erik Blomberg

100 franska dikter
Antologi sammanställd av Erik Blomberg som också översatt dikterna och skrivit ett långt lärorikt förord. Dikter från nio århundraden.

Tidigare 14 juli-listor:
10 bra franska romaner
10 bra franska böcker
10 bra franska filmer
5 bra franska skivor

10 bra franska böcker

Ännu en nationaldag och ännu en lista. Den här gången med tio bra franska böcker (som inte är romaner, då de franska romanerna redan fått en lista)

S/Z av Roland Barthes
Barthes närläser en novell av Honoré de Balzac. Han går igenom så gott som varje rad och ser på dess teman och uppbyggnad.

Det andra könet av Simone de Beauvoir
Det pågår någon slags back-lash mot den här. De dumheterna borde genast upphöra.

Den andra jorden av Yves Bonnefoy
Till allas förvåning seglade Bonnefoy upp i nobelprisspekulationerna förra året. Det bör inte hindra en från att läsa denna vackra bok med ett urval av hans essäer.

Människans revolt av Albert Camus
Bok om, och mot, upprorsidéen genom tiderna. En lysande essä som kom ut första gången 1951 och visar att man kan skriva anti-upproriska texter utan att vara så mördande tråkig som vår tids Axess- och DNledare-skribenter och alla de där.

Just här av Jean-Claude Forest (text) och Jacques Tardi (bild)
Seriealbum som är som om Franz Kafkas Processen fått ett kärleksbarn med Italo Calvinos Klätterbaronen och det sen tagits om hand av Luis Bunuel och Jacques Tati och den här jämförelsen har på något sätt spårat ut men det är en bra och utsökt tecknad tecknad serie.

Bröd och stenar av Eugène Guillevic
Skåpet var av ek.
Och det var inte öppet.

Kanske skulle det ha fallit döda ur det.
Kanske skulle det ha fallit bröd.

Många döda.
Mycket bröd.

(ur "Saker" översatt av Lars Gustafsson)

Lodjurets historia av Claude Lévi-Strauss
Lévi-Strauss går igenom myten i bokens titel och ser på de versioner som finns hos olika indianstammar i Nord- och Sydamerika. Han analyserar sen skillnaderna mellan dessa utifrån sina strukturalistiska teorier. Men även för den som inte är så intresserad av dessa teorier (som kan bli lite långrandiga, men det finns betydligt värre exempel på det än den här volymen) bör boken gå att läsa bara för berättelserna i den.

Stilövningar av Raymond Queneau
En busspassagerare anklagar en annan för att trängas. Senare under dagen så får han rådet att sy in en knapp i sin överrock. Denna historia berättar Queneau på 99 olika sätt.

Revolutionens nätter av Restif de la Bretonne
"Jag gick för att se när belägringen av Bastiljen tig sin början men allt var redan över; fästningen var
intagen: ursinniga människor kastade papper, historiskt värdefulla papper, från de höga tornen ner i vallgraven... Förstörelsens ande svävade över staden... Jag såg den nu, denna fruktade Bastilj som jag tre år tidigare, när jag varje kväll vandrade rue Neuve-Saintgilles, inte ens vågade kasta en blick på! jag såg den nu falla" (övers. Margareta Zetterström) Anteckningar från åren 1789-1793.

Saint Genet av Jean-Paul Sartre
Sartres biografi över Jean Genet är en egensinnig och väldigt underhållande bok.

Tidigare 14:e juli-listor:
10 bra franska filmer
10 bra franska romaner

En fransk space opera från 1854

Star ou Psi de Cassiopée: Histoire Merveilleuse del'un des Mondes de l'Espace av läkaren C. I. Defontenay gavs ut 1854. Förutom att Camille Flammarion nämnde den på ett kort och avfärdande sätt i en essä, där konceptet bakom boken sades vara rätt fyndigt men att själva utförandet knappast visade på några kunskaper i astronomi.
Att romanen möttes med tystnad är inte så konstigt då det är en mycket konstig bok. Den beskriver en värld som har flera solar. Början av boken är skriven på blankvers.

Defontenays bok återupptäcktes av Raymond Queneau, som var intresserad av udda böcker, i början av 1930-talet. För att ges ut på franska för andra gången 1972.
Jag kan inte läsa franska och har alltså boken på engelska. Där den är utgiven av billighetsförlaget DAW: sf books. Vilket jag tycker ökar det bisarra hos boken. Den heter i den engelska översättningen Star (Psi Cassiopeia).

"AN EPIC COMPARABLE ONLY TO THE WORK OF STAPLEDON AND TOLKIEN" påstår DAWs reklammakare på försättsbladet. Och de säjer sej på baksidan vara stolta över att presentera den första engelska översättningen av detta länge försvunna mästerverk.

Nu är romanen inget mästerverk. Och knappast ens en klassiker inom genren. Även om den kan säjas ha varit först med att försöka beskriva en utomjordisk civilisation. Men ingen byggde vidare på Defontenays verk. Boken är mer kuriosa.
Dert finns ändå en del fascinerande inslag i den - som att Defontenay också ger exempel på planetens poesi och dramatik.

ZAZIE

Queneau avslöjar lika mycket om sätten att leva och reagera i slarviga hem, på enklare barer och smalare gator som några tunga, dubbeldäckande samhällsromaner och är samtidigt ojämförligt mycket roligare, mångbottnad, med alla falluckor i ordning. - Artur Lundkvist

Louis Malles film Zazie - flickan som gör vad som faller henne in från 1960 har kommit på svensk DVD. Gjord strax innan den franska filmens nya våg så var den en favorit bland de regissörer som ingick i den. Affischen till filmen finns i bakgrunden i en scen i Jean-Luc Godards Une femme est une femme.

Det är en rolig film full av slapstick och lek med filmspråket.

Också den roman som filmen bygger på är bra. Zazie av Raymond Queneau kom ut året innan Malle gjorde sin version. Den blev en stor succé bland annat därför att den använde sej av talspråk.
Romanen, liksom filmen, handlar om en odräglig ung flicka som hälsar på sin morbror i Paris. Den ständigt svärande Zazie är enbart intresserad av att åka i Metron. Den är tyvärr stängd pågrund av strejk. I stället ställer hon till oreda vart hon än går. Det är en av de roligaste böcker som skrivits.

Boken gavs ut på svenska i den av Artur Lundkvist redigerad bokserien Tellus. Som gav ut den tidens mest intressanta romaner. Boken har också ett bra förord av Lundkvist. Aspekten med talspråket går naturligtvis lite förlorat i den svenska översättningen. Och översatt talspråk kan dessutom inte undvika att åldras. Så en nyöversättning vore på sin plats. Men annars flyter Evert Lundströms översättning rätt bra.
Och om man får anta att mycket av Queneaus lek med ord går förlorat (för den som kan franska så lyder romanens första ord i original "Doukipudonktan!!!" vilket i den svenska versionen översätts med "Vemedesomstinkerså". Som exempel) så finns det så mycket annat i boken. Queneau leker inte bara med ord utan också med fraser, vilket klarar sej bättre och handlingen är fängslande och flyfotat absurd. Romanen är också översatt en stor och underhållande upplevelse (den danska bloggen Nilles litteratur skriver om den franska originalversionen här).

Malle stod i sin filmatisering inför vissa liknande problem som den som skulle översätta boken (och en filmatisering är också en slags tolkning även om den har rätten och skyldigheten att vara friare än en prosaöversättning). Dialogen utsagd blir inte fullt lika chockartat ny som romanen måste ha varit för 1959 års franska läsare.
Malle löser det genom att ersätta Queneaus lek med ord med en lek med den filmiska bilden. Scener klipps ihop på ett vansinnigt sätt. I en scen äter Zazie ostron och hittar i varje ostron en pärla som hon glatt kastar väck. Jaktscener skildras som de gjorde i gamla stumfilmskomedier.

Skillnaden mellan de två Zazierna kan man se i mitt tidigare inlägg Zazie - två stilövningar. Där det dels finns ett klipp från filmen och under det den passage som filmscenen är byggd på.

Bägge versionerna är lysande. Så hyr eller köp filmen och låna boken på biblioteket.

Tematrio Bok blir film

Lyrans trio denna vecka handlar om böcker som blivit film och filmer som varit böcker. Tidigare har jag gjort en lista på mina tio favoritfilmatiseringar

På den listan fanns
Zazie
Filmen av Louis Malle, boken av Raymond Queneau.
Queneaus roman kom första gången 1959. Det är en humoristisk roman om en flicka som kommer till Paris och det enda hon vill göra där är att åka med metron. Som är stängd. Boken är skriven på talspråk och leker mycket med ord. Något som mestadels kommer bort i den svenska översättningen då svenskan inte riktigt har den här starka skillnaden mellan tal- och skrivspråk. Malle ersätter leken med ord med lek med bild. Som man kan se om man jämför videoklippet med romanutdraget under i Zazie - två stilövningar. Klippet är filmatiseringen av just det utdraget.

(Uppdatering och förtydligande: De två följande är inte med på den listan, även om jag tyckte bägge på sitt sätt var bra)
Watchmen
En film som Watchmen hade jag nog aldrig sett om jag inte läst seriealbumet som det bygger på. Alan Moore och Dave Gibbons klassiska verk hade pendlat mellan diverse filmmakare sen det kom ut 1986. Med mycket spekulationer. Seriefans är ofta engagerade i huruvida deras seriehjältar blir till film. I en av diskussionerna på en sida när Zach Snyders film bara var påtänkt så undrade en av kommentarerna över detta och menade att man aldrig på samma sätt såg folk hungra efter en filmatisering av Om en vinternatt en resande av Italo Calvino.
Min recension av filmen när det begav sej. "Alan Moores Watchmen är en tragedi. Zach Snyders Watchmen är en komedi."

Låt den rätte komma in
Filmen av Tomas Alfredsson, boken av John Ajvide Lindqvist.
Att ha läst den bok en film bygger på innan man sett filmen riskerar att göra en blind för nyanser i det nya verket, alltför styrd av den tidigare föräldratexten. Något man kunde märka i den svenska receptionen av Alfredssons film. Filmen har också gått bra utomlands och om man ser på recensionerna där så var de inte lika styrda av romanen. Vilket gav de möjlighet att se fler plan.
Något jag skrev om i Om Låt den rätte komma in och förväntningar. Jag tyckte filmen var bättre (men också den synen är styrd av läsningen av förlagan). Den kommande engelskspråkiga remaken tror jag emellertid att vi alla kan enas om att döma ut på förhand.

Åtta länkar en lördag

Things we can do in our sleep av Rene Engström
En dagboksserie av den kanadensisk-svenska serietecknaren Rene Engström.

Early one morning in the forest (del 1) av Rasmus Gran
Rasmus Gran har påbörjat en serie som skiljer sej lite från hans tidigare. Han började rita den när hans elever inte dök upp. Den svenska elevkårens lättja är vår vinst. Hittills är serien uppe i 4 avsnitt eller sidor. Ser bra ut.

Nilles Litteratur om Raymond Queneaus Zazie
Romnen Zazie av Raymond Queneau använde sej av det franska talspråket på för tiden nya sätt. Själv har jag bara läst boken i översättning. Men det här inlägget på en danska blogg handlar om den franska originaltexten. "Doukipudonktan!!!"

Lyrans Jorden Runt 2.0
Bloggen Lyrans Noblesser har en virtuell bokcirkel Jorden Runt på 8 böcker. (Ett av (de tre) valen från Östeuropa var förra gången Herta Müllers Hjärtdjur. I samband med att Müller fick nån mindre utmärkelse häromdagen så ger Lyran i sitt inlägg om detta också länkar till de av jordenrunt-deltagarna som skrivit om Hjärtdjur.) Nu är den andra bokurvalet till den andra resan uppe. Det verkar vara ett bra urval av böcker.

Darkseid Jenkins
Darkseid som luffare. På twitter. På en radiokanals blogg stod det nyligen om HoboDarseid. Matt Fraction som skriver den passade på att använda detta som ett sätt att avsluta skämtet "NATIONAL PUBLIC RADIO YOU ARE THE NEMESIS OF FUN. CRACK, *YOU* ARE THE NEMESIS OF MY HEART. ONE OF THE TWO OF YOU HAVE KILLED ME." Så nu finns hela verket avslutat.

'I want to vapourise you with a death ray from space'
"Since the dawn of time, humans have wanted to kill other humans from space. The Bible's full of it. Indeed, to this day, many committed Christians believe that only an orbital death ray can make them worthy companions of God."
Artikel i Wired av Warren Ellis om nya tekniska landvinningar.

Bald Midget In Peanut Shocker
Roger Landridge postar en sida han gjorde till en utställning kring Charlie Schulz (skaparen av Snobben.

Fransk tematrio

Lyran hr idag, apropå att det är dagen innan Bastiljen äntras, en Tematrio med franskt tema. Tre franska favoriter:

Tjuven av George Darien
Denna anarkistiska äventyrsroman om en yrkestjuv kom ut första gången 1897. Få la märke till den när den kom. Men sen dess har den med hjälp av fans som Alfred Jarry och André Breton blivit en mindre klassiker.

Zazie av Raymond Queneau
Lär vara den första franska romanen skriven på talspråk. En aspekt som lite försvinner i översättningen.
Men denna roman om en odräglig ung flicka som hälsar på sin morbror i Paris är även i översättning en av de roligaste böcker man kan läsa. Den ständigt svärande Zazie är enbart intresserad av att åka i Metron. Den är tyvärr stängd pågrund av strejk. I stället ställer hon till oreda vart hon än går. En försäljningssuccé när den först kom 1959.

Hösten i Peking av Boris Vian
Dagarnas skum av Boris Vian hyllas ständigt. Och det med skäl. Men hans Hösten i Peking (som varken utspelar sej under hösten eller i Peking) är också väldigt bra. En absurd berättelse om ett järnvägsbygge. Om vännerne Anne och Angel och flickan Rochelle. Med märkliga motton och Passager där berättaren riktar sej direkt till läsaren:
"Nu är det dags att stanna upp ett slag, för berättelsen kommer att bli tilltrasslad och få normala kapitel. Man kan förstå varför: vi har redan en flicka, en söt flicka. Det kommer att dyka upp andra, och ingenting kan få någon varaktighet under såna förhållanden. Otvivelaktigt vore det oftast lyckligt om det inte vore så; men det måste bli sorgligt när flickor är med i spelet; inte så att de älskar det sorgliga - säger de åtminstone - men det följer de i spåren."

Zazie - två stilövningar

"Zazie håller ett stort tal för sig själv med sin inre stämma: nej, vet nån vad, vad är det jag ger mej in i egentligen, vad inbillar han sej, den där typen, han har sannerligen inte förtjänat bättre än det som skall ske nu.
Snabbt hoppar hon upp, rycker till sig paketet och smiter. Hon kastar sig in i folkhavet, glider mellan folk och salustånd, rusar fram i zick-zack, viker i snabba kast av åt vänster, åt höger, springer och går, omväxlande, driver upp farten igen, slår av på den, börjar åter småspringa, gör kast och finter.
Hon skulle just börja skratta åt karlstackaren och minen han måtte ha gjort, när hon förstod att hon lyckönskade sig för tidigt. Någon gick vid hennes sida. Hon behövde inte lyfta blicken för att veta att det var typen, men hon lyfte den ändå, man kunde ju aldrig vara riktigt säker".

ur Raymond Queneaus Zazie, översättning av Evert Lundström.

Videoklippet är ur Louis Malles filmatisering och skildrar ungefärligen den passage som citeras under det..

Filmatiseringar

Nyligen såg jag Tomas Alfredssons Låt den rätte komma in och ikväll ska jag se Watchmen. Bägge dessa filmer är filmatiseringar, ett faktum som betonats i mottagandet av dem.

Många filmer vi ser är filmatiseringar utan att vi tänker på det. Howling IV och den där bankrånarfilmen man ser på fyran när man inte kan somna.
En filmatisering förändras så fort vi känner till ursprungsverket. Dess relation till grundtexten understryks.

Här följer tio filmatiseringar som är de bästa av dem där jag både sett filmen och läst boken den bygger på.



Jan Svankmajers Alice efter Lewis Carrols Alice i underlandet.
Svankmajer omtolkar barnboksklassikern i denna lätt surrealistiska delvis dockanimerade film.

Fassbinders Berlin Alexanderplatz efter Döblins roman med samma namn.
I Watchmen-diskussioner är en vanlig åsikt att serien borde blivit en miniserie på TV. Uppenbarligen har folk inte sett lika många usla TV-serieversioner av böcker som jag har. Berlin Alexanderplatyz gjordes som en tretton eller fjorton avsnitt lång TV-serie. Fast jag såg den på bio första gången jag såg den.
Kortspelspartiet är bäst. Hos Fassbinder som hos Döblin.

Schlöndorffs Blecktrumman efter Grass' roman med samma namn.
Schlöndorff filmar halva boken.

Truffauts Fahrenheit 491 efter Bradburys bok med samma namn.
Bokbål har aldrig varit snyggare. Scenen där Montaigne (eller nåt liknande) konfiskerar leksaksboken från ett barn, slutets (fanatiska) högläsande människor. Filmen är ett lyriskt mästerverk.

Pasolinis Matteusevangeliet efter ja Matteusevangeliet
En förvånansvärt engagerande film.

Milos Forman Ragtime efter E. L. Doctorows roman med samma namn.
Milos Formans filmatiseringar säjs ofta vara rättframma och rakt av. Vilket visar hur skicklig han var på att omarbeta ett verk från ett medium till ett annat.

Tarkovskijs Stalker efter bröderna Strugatskijs Picknick vid vägkanten
Tarkovskijs film, som alla Tarkovskijfilmer i ett rätt lugnt tempo, bygger på det sista kapitlet i brödernas roman. Boken är bättre än sitt rykte.

John Carpenters The Thing efter John W. Campbells "Who goes there?".
Carpenter förvandlar Campbells vetenskapsoptimism till ett mer nihilistiskt synsätt. Och frigör de existentiella frågorna ur Campbells novell.

Hal Ashbys Välkommen Mr Chance efter Jerzy Kosinskis Finnas till
En filmatisering som följer romanen nära. Men det är inte att bara flölja en roman som skapar en bra tolkning. Hal Ashby överför tonen från boken och gör den till sin egen. Det finns en anledning till att alla amerikanska filmmakare vill vara Hal Ashby.

Louis Malles Zazie efter Raymond Queneaus roman med samma namn.
Malle översätter Queneaus språkliga vitsigheter med visuella. Slapstick-filmen nummer ett.

27 Saker ur Världslitteraturen - del 3

Efter två följer här tre, så som det är i de flesta fall:

ur Georges Perecs Livet - en bruksanvisning, en lothringerkorspusselbit,

ur Raymond Queneaus Zazie, metron,

ur Arne Sands Ljugarstriden, stenen Jan Eriksson lägger i Gabriels famn,

ur Hans Scherfigs Den fortabte abe, Ästhetische Faktoren bei Farb und Formbevozugungen von Affen av Proffessor B. Rensch,

ur John Sladeks Roderick, den kostym Roderick roboten bär i skolpjäsen,

ur Gertrude Steins Melanctha, brevkorrespondensen mellan Jeff Campbell och Melanctha Herbert,

ur Stefan Themersons Bayamus, den specialgjorda skon till Bayamus tredje fot,

ur John Kennedy Tooles Dumskallarnas sammansvärjning, Ignatius J. Reillys samlade skrifter,

ur Virginia Woolfs Jacobs Rum, ett par av Jacobs gamla skor,

Vera Chytilova: Sedmikrasky och Panel Story

Vera Chytilova är en tjeckisk filmregissör född 1929. År 1966 gjorde hon den definitiva tjeckiska nya vågen filmen: "Sedmikrasky" ("Tusenskönor", men lättare att hitta under den engelska titeln "Daisies").

Det är en bisarr roadmovie om två unga kvinnor. I ton påminner den kanske mer om Louis Malles filmatisering av Queneaus Zazie än senare mer direkt nyavågen-filmer. Hon lär dock varit påvekad de vanliga misstänkta.

Ett någorlunda representativt utdrag:



Chytilova jobbade inom många genrer, ett vanligt sätt för regissörer i de realsocialistiska länderna att försöka handskas med censurens restriktioner. De direkta uppföljarna till "Sedmikrasky" ska gå i en liknande surrealistisk stil. Men sen, antingen pågrund av de restriktioner som en diktatur medför eller som ett sätt att vidga sitt hantverk, varierade filmerna i ton.

Nya vågen hade dock influerats starkt av samma sorts källor som också influerade de mer direkt realistiska verk som bättre passade regimen.

"Panel Story" (också kallad Prefab Story) tar filmen som kollektivroman men lite på sned. Vilket gör att filmens beskrivning av ett bostadsområde en historia som man sett berättad så många gånger förr känns ny.

Sedmikrasky går att hitta på importdvd(men nog inte Region 2), Panel Story kan vara svårare.

De fem bästa slutmeningarna

December är listornas månad.
Här en lista på de fem bästa sluten i litteraturen

"There has been joy. There will be joy again."
ur Alfred Besters Ensam mot universum

"De lär Jean-Paul Sartre att simma och lever lyckliga i alla sina dagar."
ur Jane Magnussons Esther Williams

"-Jamen, vad har du då gjort?
-Jag har blivit gamlare."
ur Raymond Queneaus Zazie

"Om än ingenting har hänt och allt är som förr."
ur Arne Sands Ljugarstriden
och
"Livet; en barnlek för Monsieur."
ur Jean-Philippe Toussaints Monsieur