Terry Gilliams bästa film -
Brazil visas på tvåan ikväll 22.30 (
observera: det gör den inte alls - Butter av år 2010). Om ni inte har sett den så rekommenderas den. Jag har den på DVD själv så jag kommer nog inte att se den. Även om det inte är självklart att det är riktigt samma version som visas på SVT och som är på den DVD-n.
Det finns flera versioner av
Brazil. Det finns tre varianter, och ytterligare några som bara skiljer sej lite från dessa. Den europeiska, ibland kallad Director's cut även om Gilliam själv motsätter sej termen, som troligtvis är den som går ikväll. Och den av Gillian godkända något kortare amerikanska. Dessa skiljer sej från varandra enbart i några scener. Om det är moln i början av filmen så är det den amerikanska.
Sen finns det en tredje, radikalt omändrad version som brukar kallas Love conquers all-versionen med ny förklarande dialog och ett annorlunda slut.
Alla tre versionerna finns på Criterions utgåva av filmen.
Egentligen har Gilliam aldrig nått i närheten av
Brazil med sina senare filmer.
De tolv apornas planet är en hyfsad film (och har i delar vissa likheter med
Brazil men är svagare än "La jetée" den kortfilm av Chris Marker som den bygger på.)
Emellertid finns det nästan alltid några scener i Gilliams filmer som är utmärkta. Som när Monica Belluccis karaktär krossas som en spegel i den annars usla
Bröderna Grimm.
(Det här inlägget är då en repris. Först publicerat den 26:e november 2009. Så om du sätter dej för att se filmen är du ett år sent ute.
Detta är kanske inte något särskilt märkvärdigt inlägg. Men då det är Terry Gilliams 70-årsdag idag (gratulerar) så tycker jag det är passande).