Asimov-antologier

"Margie even wrote about  it that night in her diary. On the page headed May 17, 2155, she wrote, 'Today Tommy found a real book!'"
ur "The Fun They Had" av Isaac Asimov

Isaac Asimov redigerade en stor mängd antologier. Jag har tre. Två av dem har fler redaktörer än Asimov. Fifty Short Science Fiction Tales (tillsammans med Groff Conklin), Tomorrow's children och The Future I.

Fifty Short Science Fiction Tales innehåller som titeln antyder 50 korta sf-noveller. Samt några haikun av Karen Anderson ("In the fantastic/Seas of Venus, who would dare/To imagine gulls?"). Denna bokidé har en brist. Dessa korta noveller är roligare när man börjar med boken än när man börjar bli klar med den. Uppläggen påminner för mycket om varandra med roliga (o)väntade vändnlngar (en av dessa noveller fanns med i min engelskabok på högstadiet).

Tomorrow's children är noveller med barnteman. Som Jerome Bixbys "It's a Good life" med dess allsmäktiga barn. Och Ray Bradburys hemska "All Summer in a Day".

Framtida barn är ju ett rätt logiskt tema för en antologi. The Future I har ett mer udda sådant. Den innehåller sf-noveller berättade i jag-form. Men det fungerar faktiskt rätt bra. Det är en bra blandning med olika sorters noveller. Och det gör att förstapersonsperspektivet blir tydligare, att man börjar fundera över vad valet av jag-form gör för novellerna när man läser dem.

Här läste jag först James Tiptree Jr.:s novell "Love is the plan the plan is death" som jag skrev om i går. En annan, mindre känd, av mina sf-favoriter finns också här: "The Mathenauts" av Norman Kagan ("Pataphysics, patasociology, patapsychology were wild, baffling new fields of knowledge.").

En egenhet Asimov har som antologiredaktör är att han alltid har med en av sina egna noveller i sina antologier. Ödmjukhet har aldrig varit del av hans persona. I The Future I är det "The Red Queen's Race" och i Tomorrow's children "The Ugly Boy". Bägge är med i Den senfödde som jag skrev om i förra inlägget.
Och i Fifty Short Science Fiction Tales har Asimov med "The Fun They Had" vars inledningsmening jag citerar i början av detta inlägg.

(Detta inlägg ingår i en serie där jag skriver om böckerna i min boksamling, en efter en (eller, som här, tre och tre), i alfabetisk ordning.)

Citerat från veckans läsning

"Jag drömde att jag gick ut ur solsystemet genom en vägg av djungel./Jag drömde att min tunga slickade världen ren från glaciärer/när man städar ska man göra det ordentligt"
ur "Jag drömde att jag gick..." av Theis Ørntoft, övers. Jonas Rasmussen

"Det är vreden, när jag vaknar, det är solen, majestätisk och skitcool, när den shinear så happy däruppe, fy fan vad den shinear,"
ur blogg av Louise Juhl Dalsgaard, övers. Jonas Rasmussen

Bägge citaten finns i antologin Nervsystem. Ung dansk poesi red. Jonas Rasmussen

Jules Verne - Magasinet. En antologi ur 40-talets populäraste novellmagasin redigerad av Jan Myrdal

Jules Verne-Magasinet var en på 40-talet rätt spridd tidning. Den hade inte egentligen så mycket med Verne att göra, mer än att under magasinets första år så gick ett par av hans romaner där som följetong. I stället hämtade tidskriften sina noveller från två amerikanska sf-magasin.

Urvalet i volymen Jules Verne-Magasinet En antologi ur 40-talets populäraste novellmagasin redigerad av Jan Myrdal (1993), som är väldigt snygg och ett nöje att bläddra i, har enligt Jan Myrdal valts dels efter läsbarhet men också tidstypiskhet.
De längre följetongsberättelserna saknas. Dels av utrymmesbrist, dels för att Myrdal anser att dessa var den svagaste delen av tidningen - med rymdäventyr som ofta var dåliga kopior av äldre äventyrslitteratur.

Novellerna är ofta något klumpigt skrivna men trots detta underhållande. Och när de är direkt dåliga så är de ofta det på ett rätt så festligt sätt. Som när hjälten Hank i "Knipslugne Hank's skenande tidsmaskin" löser alla problem med sitt sunda förnuft i en historia där man reser genom olika alternativa U.S.A.n (eller vad nu den nationen heter i plural.

Förutom tidsresor och ukronier så förekommer de flesta av genrens favvoämnen som robotar, den fjärran framtiden och verkligheten som illusion. För den Harry Martinson-intresserade kan det vara av intresse att en av novellerna handlar om en civilisation i ett rymdskepp. Då tidningen sålde i många exemplar så skulle Martinson mycket väl ha kunnat läst denna ett decennium innan Aniara.

En del mer kända författare finns med i samlingen. Även om antologin har behållit de pseudonymer de haft i tidningen. Alfred Bester, Robert Bloch och Ray Bradbury. Bradburys novell är tyvärr dålig. Men det var den första Bradbury publicerad på svenska. Vilket väl gör att den kan vara intressant.

Trots den ibland lite klumpiga prosan finns här också ett par riktigt bra noveller. Som de skrivna av Bester och Bloch. Och en novell av den helt okände signaturen Erik S. Ambrose, vars "På andra sidan muren" är en av de noveller som får lite mer utrymme i förordet. Där science fiction beskrivs som "skrivandet med om och men".

För urvalet står då Myrdal, som också skrivit det läsvärda förordet om tidskriften och hans minnen av den. Myrdal har inte själv skrivit sf (det finns kortprosa i de första Skriftställning-volymerna som skulle kunna kallas för fantastik i ordets breda betydelse) men det finns kopplingar mellan antologin och ett par av hans övriga böcker.

Sammanställandet av den nämns i Inför nedräkningen, som kom ut samma år, och i debutromanen Hemkomst (1953) sitter i första kapitlet en polis och läser tidningen. Men framförallt hör den samman med böckerna i Barndom-serien. Där romanens Jan läser och funderar över både sf och Jules Verne.

Antologin har också författarpresentationer och ett index över alla berättelser i Jules Vernes-Magasinets samt ett efterord av Maths Claesson om dess historia där i slutet den tidskrift med samma namn som började komma ut i början av 70-talet nämns.
Den gavs till nyligen ut av Sam J. Lundwall och hade väl egentligen en rätt svag koppling till ursprungstidningen. Men 1990 gavs det ut ett jubileumsnummer, nr 443, som också återtryckte gamla noveller ur ur-Jules Verne-Magasinet, liksom Myrdals antologi med originalillustrationerna (men med nyöversatta noveller). Det är bara fyra noveller - men med en större tyngdpunkt på äventyrsberättelser kan den läsas som ett komplement till den senare antologin.

(Först publicerad 8 februari 2011 på Jules Vernes födelsedag. Ingick då i temat 365 böcker som jag hade under det året. Då jag skulle skriva om en bok varje dag. Det blev väl inte riktigt 365 inlägg. Men jag funderar på att återuppta idén nästa år.)

Citerat från veckans läsning

"That's how we'd taken the Blackfriars Transmitter, hours before D'kotta. It had been impregnable-wrapped in layer after layer of defense fields against missile attack, attack by chemical or biological agents, transmitted energy, almost anything. We'd walked in. They'd never imagined anyone would do that , that it was even possible to attack that way, so there was no defense against it."
ur "A Special Kind of Morning" av Gardner Dozois, i The Best of New Dimensions

"Ingen kan bevisa att Strindberg är bättre än Sigge Stark. Men det är tillrådligt att alltid utgå från att så är fallet."
ur "Om poesi" i Kritiska ögonblick av Bengt Holmqvist

"Kafka and Dostoevsky were pretty dark and gloomy too, and you'll note that neither of them ever won a Hugo."
Robert Silverberg i presentationen av en av novellerna i The Best of New Dimensions (en Hugo är ett science fiction-pris)

Emil i Lönneberga i Svenska texter

- Måste du sörpla så där, undrade hans mamma.
- Annars vet man inte att det är soppa, sa Emil, det vill säga egentligen sa han så här: "Anners vet en inte att dä ä söppe." Men vi bryr oss inte om det nu, det där med småländskan.

I dag fyller Emil i Lönneberga 50 år. Datumet går säkert att diskutera men Astrid Lindgrens första bok om Emil - Emil i Lönneberga - kom ut 1963.
Jag har tyvärr inte kvar några Emil-böcker. Men ett stycke ur boken har jag i antologi Svenska texter, red. Manne Stenbeck (1968). Och det läste jag om i veckan. Det är det där Emil fastnar med huvudet i soppskålen. Och det är bra skrivet. Jag slås framförallt av hur ledigt Lindgren använder sej av det muntliga berättarperspektivet.

Svenska texter är en rätt rolig antologi. Med svensk prosa efter 1940. Delvis avsedd för att användas i skolorna. Här finns en stor variation med olika slags prosa. Förutom noveller och romanutdrag så finns här även politiska tal, debattinlägg och utdrag ur reseböcker.

Flera av texterna har kortare texter efter den som kommentarer. "Barnens domstol" av Pär Rådström följs av   ett stycke ur Läroplan ur grundskolan. Kommentaren till "När Emil körde huvudet i soppskålen" är en uppsats av Marika Gedin, 11 år (möjligen den framtida Lorca-översättaren): "Jag tycker att Emils pappa är litet väl hård mot honom när han sätter Emil i snickarboden. Emil menar ju bara väl, och får ju aldrig någon chans att förklara." 
'
Innan texterna har Stenbeck inledande vinjetter som presenterar texterna på ett traditionellare sätt. I Emil-vinjetten citerar han en BLM-artikel från 40-talet där Pippi Långstrump säjs vara en typisk 40-talsfigur. Och Stenbeck frågar om inte Emil kan säjas vara 60-talets figur.

Mestadels är Svenska texter ett bra och roligt urval. Men det brister på två punkter. Förutom Lindgren finns bara en till kvinnlig författare med (i kommentarerna finns förutom Gedin Jörel Sahlgren-Oswald om Gösta Oswald). Och av arbetareförfattarna så finns bara Lars Ahlin representerad.

Arbetarlitteraturen märks ändå i en del av texterna i boken. Som i Jan Myrdals Rapport från kinesisk by (som kom, ut samma år som Emil i Lönneberga). Myrdal hade i författandet av intervjuerna med de kinesiska byborna låtit sej påverkas av Ivar Lo-Johanssons statarnoveller.
Och inte minst i Emil i Lönneberga som i sitt språk och i sin berättarröst har lärt en hel del av arbetar- och bondeskildrarna.

Mörk sång. Negerlyrik i översättning av Thorsten Jonsson

Vad ska du ta dig till mot den vilda flodens hast,
mot flodens vilda hast, mister Tärningsman?
Ska skramla mellan händerna för mitt sista kast -
och sedan dunsta bort till Turens land,
ska slå min sista sjua då, o Herre min Gud.
- ur "Memphis Blues" av Sterling A. Brown

1949, året innan han dog, gav Thorsten Jonsson ut antologin Mörk Sång på Bonniers förlag.
Thorsten Jonsson hade tidigare översatt flera amerikanska författare och skrivit artiklar om dem. Hemingway och Steinbeck och såna. Thorsten Jonsson var den av fyrtiotalisterna som var som mest påverkad av den amerikanska samtida prosan. Och bland de svenska äldre författarna hade han skrivit om Martin Koch som på sin tid var en av de mer amerika-influerade.

Därför är det inte så underligt att Thorsten Jonsson blev den som i volymen Mörk Sång först introducerade flera av den amerikanska grenen av den afrikanska diasporans stora tidiga poeter såsom Sterling A. Brown, Langston Hughes och James Weldon Johnsson på svenska.

Det är klart de kallas inte för dikter av den afrikanska diasporan eller afro-amerikansk poesi utan för negerlyrik och negerdikter. En term som kan ge en nutida läsare fel intryck av boken (men kanske inte helt och hållet fel).

Antologin innehåller 45 dikter av 25 författare. Med förord. I förordet intas en något nedlåtande inställning till den afro-amerikanska dåtida litteraturen. Den säjs inte tillhöra den riktigt stora lyriken. Ingen neger-goethe. De franska färgade poeterna framhålls såsom ha frambringat en mer lyckad litteratur. Med surrealistiska metoder. Men där säjes att om de svarta poeterna förmår knyta an till den svarta musikaliska traditionen så kan framtiden vara ljus.

Kritiken mot att de afro-amerikanska tidiga poeterna inte lyckades ta avstamp från bluesen och spirituals fanns bland de svarta poeterna själva. Men de som tog influenser från den svarta musiken såsom Sterling A. Brown i "Memphis Blues" gjorde det på ett mer sammansatt sätt än att bara skriva bluestexter utan musik.
Sterling A. Browns dikt "Memphis Blues" innehåller tre delar i två olika rytmer ingen av dessa skulle passa som en bluestolva.

Det finns ett visst mått av exotiserande i boken främst i de i och för sej vackra illustrationerna av Birger Lundquist. Ja och så titeln då.

Att se Thorsten Jonsson försöka översätta dikter skrivna med ett språk fullt av konnotationer och associationer som vi i dag känner rätt så väl, men som då ännu var nya för den svenska publiken, är intressant. Jonssons fauxhårdkokthet förstärker det i dikterna som förebådar beat-poeterna. Med sina Less och Mister Kärleksfulle Man.

Mörk Sång går att hitta på antikvariat. Thorsten Jonssons författarskap har sin höjdpunkt i novellsamlingen Fly till vatten och morgon.

(Först publicerad 16 januar 2009.

Svenska framtider från förr - Liten utopi av Tage Danielsson

"Liten utopi" av Tage Danielsson från 1966 börjar den 9 januari 1970 med att bussföraren Emil Nilsson äter isterband och potatis - "Ska man sia om framtiden kan man lika gärna göra det grundligt och i detalj". Och går fram till år 2017 - då nationalsocialisten Wolfgang Hitler kommer till makten i Tyskland.

Däremellan återinförs vänstertrafiken, världskrig utbryter (den 6 februari 2000) och världskriget avblåses (den 8 augusti 2000) då man meddelst hjälp av datamaskiner räknat ut att ingen kommer att vinna något på det.

Novellen (eller kåseriet) är skrivet i dagboksliknande form. Vi får följa Clary Wadman från det att hon föds, till att hon själv får barn. Däremellan förlorar hon en fästman i det korta världskriget.
Hur fadern till Clary och fadern till Clarys barn firar beskrivs identiskt - de "bjuder alla sina vänner på cigarrer av märket Corona större och får sig själv[a] en bläcka på stadshotellet, som renoverat sin uteveranda" (3 april 1981 och 13 december 2017). En del saker förblir sej lika, tycks Danielsson mena.
Även om nu faderns roll vid födseln faktiskt har förändrats en del sen 1966.

"Liten utopi" finns i Rena rama utopin - en samling radiokåserier av kända svenska författare kring ämnet utopi. En utmärkt bok - åtminstone för de av oss som ska sätta ihop en sånm här kalender.

5 bra tjeckiska böcker (b)

Det är Tjeckiens nationaldag. Jag har redan haft en lista med 5 tjeckiska böcker. Men här kommer fem till (ett par av författarna finns med på bägge listorna).

Berättelser ur båda fickorna
Antologi med tjeckisk humor. Titeln är inspirerad av två novellsamlingar av Karel Capek. Han och Jaroslav Hasek dominerar urvalet.

Jaroslav Hasek - Den tappra soldaten tar kommandot
Hasek är mest känd för Svejk. Den här berättelsesamlingen skrevs innan den romanen. Det är en humoristisk beskrivning av Haseks roll under ryska revolutionen, eller snarare det inbördeskrig som följde. Den svenska utgåvan får det mer att se ut som en Svejk under ryska revolutionen än boken är - men det finns likheter i tonen med det senare verket.

Bohumil Hrabal - Annons om huset där jag inte längre vill bo

Franz Kafka - En läkare från landet
Novellsamling med några av Kafkas greatest hits - som "Ryttaren på kolhinken": given på alla topplistor över tresidiga noveller.

Ota Pavel - De vackra rådjurens död
Pavel skrev en massa sporthistorier. Men det här en självbiografisk berättelse. Rolig och lite vemodig roman om Pavelsfamilj. Den är dedicerad "Till mamma som var gift med min pappa".

Stormcentrum - modern tysk prosa

Stormcentrum. Modern tysk prosa är en antologi redigerad av Stig Jonasson och Carl-Henning Wijkmark från 1964. Så modern är den kanske inte längre. Och texterna i den var inte så nya när den kom heller. Flera av de är från mellankrigstiden. Till skillnad från de flesta såna här urval är det fler romanutdrag än noveller.

Här finns Max Frisch och Klaus Mann (third most famous Mann!); Gottfried Benn och Ernst Jünger. De två senare har fått lite av en renässans i Sverige på senare tid. Att Jünger (och i mindre mån Benn) inte översattes brukar förklaras med författarens radikalkonservativa politiska läggning (och som Göran Greiders artikel i Aftonbladet visar så är Jünger fortfarande kontroversiell). Men de flesta av de tio författarna i Stormcentrum är dåligt representerade på svenska. Inte bara de som vart ultrahöger.
Förordet beklagar att bara ett fåtal tyska namn rönt intresse i Sverige. Vid den här tiden så hade det anglosachsiska tagit över den roll det tyska tidigare haft.

De två höjdpunkterna i boken är "Antigone" av Alfred Döblin och "Generalen talar" av Karl Kraus.
"Antigone" ett kapitel ur Döblins romantrilogi November 1918 omredigerat till novell. Den skildrar en diskussion i en skolklass om det antika dramat. De olika politiska fraktionerna i klassen har sina tolkningar av pjäsen.
"Generalen talar" är ett kort utdrag ur Kraus pjäs Die letzten Tage der Menschheit. En pjäs som den österrikiske Kraus (tysk prosa betyder här tyskspråkig) själv ansåg bara kunde sättas upp på planeten Mars och som brukar kallas för oöversättlig. Men dramat har satts upp på Jorden och den finns numera på engelska så man skulle ju önska att någon kunde ta och ge ut den också på svenska.

Stormcentrum gavs ut i en häftad volym av Prisma. De gav ut flera liknande antologier. Den bör gå att få tag i begagnat.

Årets bästa SF år 2000

Novellen och novellmagasinet är en viktig del av SF-genren. Och det finns flera årligen utkommande antologier som samlar vad de menar är det bästa ur dessa amerikanska och engelska magasin och årets originalantologier.
En av dessa redigeras av David G. Hartwell (på senare år samman med Kathryn Cramer). Year's best SF 6 var den första av dessa som jag läste.
Hartwells antologi är på 500 sidor i litet pocketformat. Den innehåller därmed inte lika mycket text som dess främsta konkurrent - Gardner Dozois' storpocketserie The year's best science fiction (det är förvisso en subtil skillnad mellan de två titlarna). Men den är å andra sidan mycket billigare.

Det har kommit en sexton volymer i serien. Jag tycker lite de senare har tappat i kvalité. Kanske för att Hartwell och Cramer också börjat ge ut en Year's best fantasy.

2000 års utgåva av antologin innehöll flera mycket korta noveller som hade gått i det vetenskapliga magasinet Nature för att fira det sciencefictiga årtalet. Dessa är ofta humoristiska och piggar upp läsningen.

Då boken är menad att täcka alla sorters SF så finns det en hel del jag inte är så road av. Som SF-thrillernoveller. Och så kallad hard sf (mycket kemi och fysik och sånt man skolkade från i skolan). Men det hör ju till antologigenren och också en del av den hårda sf-en här är fullt läsmöjlig.

Här finns en hel del bra noveller. Som Robert Silverbergs "The Millenium Express" där kloner av kända konstnärer och vetenskapsmän förstör sina originals skapelser. Eller Brian Stablefords "The Last Supper" om framtida gastronomi.

Hartwell har en viss tendens att låta samma författare återkomma. En av dem som finns med i flera Year's best SF är Robert Reed och just han gör Hartwell rätt i att återantologisera. Reeds "Grandma's jumpman" här är en av hans bästa.
Antologin avslutas med långnovellen "Seventy-Two Letters" av Ted Chiang. En märklig historia om en värld där alkemisterna hade rätt. Den är i sej värd bokens pris. Åtminstone de nitton kronor den kostar i Bokus lagerutförsäljning (de rear också pocketversionen av Oceanen - den Göran Sonnevi som vi hade utdrag ur igår)

Det nödvändigaste

Runt omkring mig svävade graciösa stängelembryon som jag såg med goda ögon på[...]Flickorna upptäckte att det handlade om min egen kropp. Jag ryckte loss några hårstrån från mitt ludna bröst och lade märke till att det inte alls gjorde ont, och höll dem mellan fingrarna; hårstråna förenades till en kärna som inte var någonting annat än ett litet stycke av mig själv. Och när jag släppte den öppnade sig hårstråna som en sfärisk solfjäder och fröet svävade i luften.

Förutom ett par svenskar så var alla författarna som presenterades i det fantasynummer av BLM som jag skrev om häromdagen engelskspråkiga (två genren närstående finska böcker recenserades också). Och ett problem med genrelitteratur som fantasy och sf är att det lätt blir att man läser (US)amerikanska och engelska författare. Men det skrivs genrelitteratur i de flesta länder. Deckare och sånt kommer ibland hit. Medan det är sämre med science fiction.

På 70-talet gav förlaget Delta ut en hel del sf från andra delar av världen. Sen var det framförallt sånt som getts ut på engelska. Antologin Det nödvändigaste, redigerad av Bernard Goorden, som kom 1978, är emellertid en översättning av en franskspråkig antologi. Med latinamerikansk science fiction.

Latinamerikansk genrelitteratur såsom kriminallitteratur och sf lär, även om den lånar från den (US)amerikanska, ofta ha en egen karaktär. Vilket jag tycker man märker på urvalet här. De inbördes berättelserna är mycket olika varandra men de flesta har en touch som skiljer de från sina nordamerikanska kusiner.

Mina två favoriter är den humoristiska "Gu ta gutarrak" av Magdalena M. Movjan Otaño (Argentina) om baskernas tillkomst och den märkliga "Trettionde kapitlet" av Mario Levrero - en författare från Uruguay (som idag firar nationaldag). Citatet överst är från den novellen (översatt av Gunnar Gällmo).

BLM - en silverantologi

Det första numret av Bonniers litterära magasin kom ut 1932. Jag har inte läst några nummer från tidskriftens första decennier. Men jag har ett urval som gavs ut när BLM firade 25-årsjubileum.

Den har en viss betoning på de tidiga numrena. Och på författare som gjorde sin debut i tidningen. Bland de utländska såna som först presenterades på svenska där.
Den inledande novellen är "En ros för Emily" av en William Faulkner. Här kommenteras att det torde ha varit författarens Sverigedebut. Och att översättaren i samma nummer hade en längre essay om Faulkner. Översättaren var, naturligtvis, Artur Lundkvist.
Andra i BLM sverigedebuterande författare här är Franz Kafka och J. D. Salinger.

Bland de svenska bidragen finns en del som med tiden blivit mindre namnkunniga. Walter Ljungkvist, Shirley Ann Grau och Margit Abenius. Den senare har en rätt roande essä med i boken. Och här finns förutom noveller också essäer och dikter.
Bland dikterna finns tre av Erik Blomberg som senare skulla komma med i hans sista diktsamling Nattens ögon. Intressant för Blombergfansen (jag) är att två av dikterna är i lite annorlunda versioner än i de i diktsamlingen.

Enligt en kommentar är Vilhelm Mobergs bidrag "En bibliotekarie" inte utgiven i bokform på något annat håll. Men det kan ju ha ändrat sej sen dess.
Arne Sand-novellen "Porslinsgubben och Urmänniskan" tror jag inte fanns med i novellurvalet med Sand som kom på 90-talet. Men jag kan ha fel. Det är i vilket fall en bra novell.

Jag har inte läst riktigt hela antologin. Det är 500 sidor med bidrag av författare som Agnes von Krusenstjerna, Herman Hesse och T. S. Eliot (den med komma och gå och michelangelo). Och Sara Lidman och Ivar-Lo och Arnulf Överland och många till.
I förordet skriver de två redaktörerna att ett framtida redaktörsteam kanske kommer att sätta samman en guldantologi. Det gjordes så vitt jag vet ingen sådan.

En silverantologi, red. Georg Svensson och Åke Runnquist bör inte vara så svår att få tag på.

Snöbollseffekten

I Katherine Macleans novell "The snowball effect" tar en sycirkel i den lilla staden Watashaw över världen.

Novellen, skriven 1952, berättas av en universitetsrektor. Som kräver av ledaren för universitetets sociologiinstitution att han ska visa vad sociologi egentligen är bra till. Sociologiprofessorn skriver ner en ekvation: "I hadn't expected to understand the equation, but it was almost as clear as a sentence[...]here was the growth of the Catolic Church and the Roman Empire, the conquests of Alexander and the spread of the smoking habit". De gör tillsammans utifrån formeln en "idyllically simple and deadly little organization set-up". Som de visar för en ambitiös medlem i Watashaws sycirkel. Sen väntar de på resultatet.

"The snowball effect" publicerades i SF-magasinet Galaxy. Jag har den i antologin Decade the 1950's (red. av Brian W. Aldiss och Harry Harrison). Som domineras av noveller ur detta magasin, medan den tidigare antologin Decade the 1940's enbart hade haft noveller från Astounding (den sista sf-antologin i serien Decade the 1960's har flera noveller från Michael Moorcocks New Worlds). Där novellerna i Astounding hade handlat om raketstyrning och fysik och kemi så handlade novellerna i Galaxy lika ofta om psykologi, religion och sociologi.

Den inledande novellen i Decade the 1950's, "Grandpa" av James H. Shmitz, var en av de första i genren som tog upp ämnet ekologi. De tre Decade-antologierna gavs ut på 70-talet. Antologierna ger en bra bild av skillnaden mellan sf-decennierna. Men hade liknande urval gjorts idag hade de säkert sett annorlunda ut.

Om ämnena delvis är nya i dessa noveller så är berättarstilen av mer klassiskt snitt. "The snowball effect" påminner i sin uppbyggnad om flera av H. G. Wells noveller eller Artur Conan Doyles historier om professor Challenger.

Förutom "The snowball effect" innehåller antologin bland annat Arthur C. Clarkes "The star", Jerome Bixbys "The holes around Mars" och Cordwainer Smiths "Scanners live in vain". Den sistnämnda är både den som åldrats mest och den som pekar framåt mot sånt som Philip K. Dicks noveller och mot cyberpunken.

Women of wonder - två sf-antologier av och om kvinnor

Nyligen läste jag två antologier med science fiction av och om kvinnor.

Dels Pamela Sargents Women of wonder Sf Stories by Women about Women från 1974. Och en från 2001. A Woman's liberation. A choice of futures by and about women redigerad av Connie Willis och Sheila Williams.

Sargentsamlingen är klassikern i sammanhanget. Det är därför inte helt förvånande att Willis/Williams-volymen har flera, eller för att vara exakt fyra, författare gemensamt med den äldre antologin. En novell, Vonda N McIntyres (rätt tråkiga) "Of Mist, and Grass, and Sand" återfinns i bägge. Medan Anne McCaffrey representeras med två olika noveller men ur samma svit.

Såna här antologier ifrågasätts ibland. Var finns Sf Stories by Men about Men? Men svaret är ju att de är allestädesnärvarande.

Science fiction var till sin början en genre som gärna tog andra sorters populärlitteratur och omvandlade den till sf genom att låta den utspela sej i rymden och liknande. Dessa var mestadels pojkäventyr. Det vilda västra Saturnus, de fyra robotmusketörerna. Också historiernas vetenskapliga grund, som - hur felaktig den än oftast var - alltid betonades av genrens förkämpar, var nästan uteslutande manligt kodad.

En del kvinnliga författare började utgå från mer kvinnliga genrer och mindre manliga vetenskaper. En av de författare som finns representerad i bägge böckerna är Katherine MacLean. Hennes novell "Snowball" från 50-talet som nämns i Connie Willis förord även om en annan mycket senare novell finns med i boken var en av de första att bygga uttalat på sociologi som sin vetenskapliga grund.

En annan vanlig vetenskaplig disciplin att utgå från bland författarna i dessa samlingar är antropologi. Ursula K. LeGuin, också hon representerad i bägge böckerna, hade en antropolog till förälder och hennes berättelser har ofta drag av antropologi.
Det har också "Contagion", MacLean-novellen i Sargents samling. Det är knappast en slump att hon låter en av sina karaktärer heta Mead (Margaret Mead var en pionjär inom antropologin som bland annat skrev den fortfarande underhållande studien Kvinnligt, manligt, mänskligt (1935)).

Ursula K. LeGuin tar, inte förvånande, störst plats i böckerna. Förutom en novell citeras en diskussion mellan henne och Stanislaw Lem utförligt i förordet till Sargent-samlingen. Och långnovellen "A Woman's Liberation" har gett namn åt Willis/Williams-antologin. LeGuins långnovell om en slavinnas historia före, under och efter revolutionen som avslutar boken är egentligen ett litet udda inslag i denna den nyare av samlingarna. Förutom Octavia Butlers "Speech Sounds" ("Talljud", på svenska i Första stora Science Fiction-Boken, red. John-Henri Holmberg.) så saknar de övriga historierna i samlingen den ilska som finns bakom det lågmälda berättandet här hos LeGuin.

Flera av novellerna är bra. Som Pat Murphys "Rachel in love" från 1987 om en gorilla med en ung mänsklig kvinnas medvetande. Också Connie Willis egen "Even the Queen" om en framtid där man avskaffat menstruation är rätt rolig. Men udden i den riktas snarast mot radikalfeminister. Och i förordet skriver Willis att genren alltid varit bra på att skildra kvinnor.
Något som står i skarp kontrast till skildringen av genrens hållning till genus i den äldre antologin.

Man ska kanske ändå inte dra för stora slutsatser av att den nyare på detta sätt har en mer defensiv, icke-kritisk hållning. Om Sargent är en klassiker så var valet av Willis/Williams lite slumpmässigt (ett bokreainköp). Det kommer ut feministiska sf-antologier med jämna mellanrum. Och på senare år har James Tiptree jr-priset lett till tre intressanta antologier med noveller, essäer och romanutdrag om genus.

James Tiptree jr. nämns i Willis förord (men finns inte med i boken - Willis/Williams-antologin tar sitt urval från två specifika sf-tidskrifter, vilket förklarar en del författares frånvaro där, dessa namedroppas istället i förordet). Tiptree finns inte med i Sargents urval. Vilket nog har att göra med att Tiptree jr. fortfarande troddes vara man. Annars finns de stora namnen representerade i antologin. Kit Reed, Carol Emshwiller och Joanna Russ med flera. Också en del tråkigare traditionella novellister finns med. Sargent försöker vara heltäckande. Mest synd känns det att MacLean aldrig kom ur genrens traditionella stil.

Den tidigare nämnda "Contagion" är annars en av samlingens bästa noveller. Bäst är, inte oväntat, Joanna Russ-novellen. Hennes "Nobody´s home" skildrar ett kreativt utopia och hur en medelbegåvad kvinna har svårt att finna sin plats i den. Novellen ställer frågor om hur en av oss skulle klara sej i en fri värld. Men i slutändan ställer sej Russ solidarisk med framtidens människa.

(Det här är en repris. Så nyligen var lite innan den 1:a april 2009 när inlägget först publicerades. Jag har flyttat en parantes och lagt till en annan parentes (om Mead))

FANTASTIKA

Var han än befinner sig skall den priviligierade efter att ha yttrat orden: ''Får jag be om maten'' finna följande: två skålpund bröd, en välstekt biff, ett dito fårlår, en tallrik inte sönderkokt spenat, en butelj Saint-Julien, en vattenkaraff, frukt, glass och en liten kopp kaffe. Denna bön skall uppfyllas två gånger om dygnet.
ur "Privilegierna av den 10 april 1840" av Stendhal

Fantastika är en antologi i urval av Lars Bjurman. Med 27 franska författare, från Cyrano de Bergerac (1600-tal) till Arrabal (1960-tal). Den kom först ut 1964 och i pocket 1974. Bägge på Bo Cavefors Bokförlag (jag har pocketutgåvan men bilden är på den första utgåvan)
Antologin innehåller korta texter och utdrag av fantastisk karaktär. Titelns "fantastika" är ett försök till översättning av conte fantastique. En svårdefinierbar genre. Om den är specifikt fransk kan man väl också ifrågasätta. Men författarna i denna antologi har en slags ton eller märklig klang som förenar dem.

Bland de sällsamma berättelserna i boken finns Tallemant des Réauxs svart humoristiska historietter från 1600-talet, Jules Supervielles lyriska sagor och Jean Richepins underbara novell "Det oförutsedda" om en man som alltid försöker göra det oväntade. Och många fler starka historier.

Bjurman valde i Fantastika framförallt författare som tidigare inte varit särskilt väl representerade på svenska. Eller, som den Stendhal som jag citerar ovan, tillhörde en mindre känd sida av författaren.
Sen 1964 har det kommit bra urvalsvolymer av, till exempel, Jean Ferry, Restif de la Bretonne och Alphonse Allais. Kanske influerade av Bjurmans antologi. Som är en av mina absoluta favoritantologier.

Boken är, också i pocketutgåvan, vackert illustrerad av Ragnar von Holten och går nog att få tag på på antikvariat

Den fantastiska romanen

Den bok som fick mej att börja läsa SF var Den fantastiska romanen 4, red. Sam J. Lundwall.

Jag hittade den på Myrorna första året jag bodde i Malmö. 1993 borde det väl ha vart.

Egentligen hade jag inte tänkt köpa boken utan enbart Den fantastiska romanen 2. Som innehöll gotisk skräckromantik. Skräck var då den populärgenre jag helst läste. Och jag hade en förkärlek för äldre skräck.

Men bägge böckerna kostade fyra kronor (prislapparna sitter kvar) och den fjärde hade ett omslag av Hans Arnold. Vad som var billigt att köpa på Myrorna och liknande ställen hade en viss inverkan på min läsning. Något som har bidragit till att ge mej en god och bred beläsenhet. Snålhet är en underskattad dygd.

Den fantastiska romanen var en antologiserie i fyra delar utgiven i början av 70-talet. Den påminner i sitt urval om flera liknande engelskspråkiga antologier som till exempel science fiction through the ages av I. O. Evans. I ett försök att sälja böckerna till ett sf-skeptiskt Sverige så har Lundwall försett kapitlen i boken med studieuppgifter.

Första delen har månfärder från antiken och liknande. Tredje viktoriansk science fiction (nog egentligen den intressantaste delen av serien).

Medan den fjärde har undertiteln "science fiction i dag). Och helt enkelt är ett novellurval med mestadels engelskspråkig sf.

Antologin innehåller klassiker som den korta "Svaret" av Frederic Brown och långnovellen "Blommor till Algernon" av Daniel Keyes.

När jag först läste boken tyckte jag bäst om novellerna "Hur Jorden befriades" av William Tenn och "I kön" av Keith Laumer (som till min förvåning påminde mej om en av Franz Kafkas vinjetter) samt ett romanutdrag av Robert Sheckley. Och den avslutande essän av Alfred Bester med en massa oanvända idéer och utkast ur hans anteckningsböcker.

Gemensamt för dessa var att de var mer eller mindre satiriska. Och påminde en hel del om den sortens böcker jag redan läste.

De författare i boken som jag gillade var de som jag kollade efter när jag började läsa fler antologier och tidskrifter i genren. Och jag införskaffade romanen Världar utan gräns av Sheckley, den som fanns i utdrag i Den fantastiska romanen 4.

Åtta länkar en lördag

Balloon av Kevin Huizenga
Huizengas bidrag till den gargantuanska Kramer's Ergot 7. På nätseriesidan what things do.

Making light: Joanna Russ 1937-2011
Flera minnen av Russ i kommentarerna.

Christopher Priest om Joanna Russ
I The Guardian.

När jag skrev om vilka Joanna Russ som finns på svenska häromdagen så missade jag att hennes novell "When it changed" finns i och gett namn till en novellsamling i En bok för alla, redigerad av John-Henri Holmberg. Marmeladkungen har en lista på innehållet. Förutom Russ innehåller boken bland annat två noveller av James Tiptree jr. Många av novellerna har funnits i tidigare antologier sammansatta av Holmberg, eller i hans tidskrift Nova SF. Men här finns några bra sf-noveller till ett billigt pris (och några rätt så tråkiga noveller - men en sf-samling utan sådana vore knappast representativ).

Houston, Houston, do you read som radioteater
En av Tiptree-novellerna i Holmbergs antologi är "Houston, Houston, var är du?". Som man kan höra som radiopjäs i youtubeklippet på länken.
Själva grundintrigen i Tiptrees novell är egentligen den samma som i den polska sexsatiren Seksmisja som vart med i förra veckans Åtta länkar och på polsk film-listan. De två texterna använder sej emellertid av tropen på mycket olika sätt.

Martin Scorsese ska göra Lars von Triers Five Obstructions
Scorsese ska göra fem kortfilmer som bygger på en gammal Scorsese-film med begränsningar som Trier bestämmer. Det är inte klart vilken film. Men det har tidigare gått rykten om att det skulle vara Taxi Driver. Men det finns många Scorsese att välja mellan. King of comedy eller New York, New York skulle till exempel bägge passa rätt bra för uppgiften.

Dinosaurier mot utomjordingar
Barry Sonnenfeld och Grant Morrison ska göra en film om intelligenta jätteödlor som kämpar mot utomjordingar som invaderat den forntida jorden. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om detta.

Orbit 2 - The best new SF stories-First time in paperback!

När jag fick reda på att Joanna Russ hade dött så gick jag, som man gör, till bokhyllan och bläddrade i några av hennes böcker.

Bland andra Orbit 2. Den andra i en serie originalpocketantologier redigerade av Damon Knight. Som innehåller de två första Alyx-novellerna. Den tredje finns i Orbit 3.
Antologin är från 1967, men Russ hade skrivit dessa noveller om en liten gråögd äventyrerska i en förfluten värld redan 1962. Flera av Russ och andras mer experimentella och litterära genreberättelser hade publicerats först några år efter att de skrevs.

Knight ändrade namnet på den ena novellen och ordningen dem sinsemellan. Men det är ändå en väldigt bra antologi. Med Richard McKennas långnovell "Fiddler's green" ("God is spread pretty thin at 18 south 82 east"), early funny Gene Wolfe och en varulvsnovell av Brian Aldiss.

Amazons! - Joanna Russ gör Emily Brontë

Now hear me: in these regions wild
I saw to-day my enemy,
Unarmed, as helpless as a child
She slumbered on a sunny lea.

Systrarna Brontë hittade i sin ungdom på historier om fiktiva exotiska länder. Emily och Anne Brontë skrev om landet Gondal och dess drottning Augusta.

I antologin Amazons! (1979), red. Jessica Amanda Salmonson, finns en kort text av Emily Brontë kallad "The Death of Augusta", redigerad och annoterad av Joanna Russ.

Antologin är "an original collection of new stories of warrior-women". Del i ett kvinnligt erövrande av de traditionellt manliga delarna av populärgenrerna, så innehåller den noveller av Tanith Lee, Margaret St. Clair och tio andra författare, mestadels kvinnor. Samt då denna Joanna Russ/Emily Brontë-historia.

Sword & Sorcery-genren (eller "heroic fantasy" som den kallas här - det finns säkert en skillnad) kan vara lite svår att ta på allvar. Men antologin försöker göra sitt bästa. Med ett förord om kvinnliga krigare genom litteraturhistorien och då ett anammande av en av Brontëarna som en pionjär inom Conana Barbarinnan-genren.

Bara delar av berättelsen om Gondal har bevarats. En rekonstruktin av historien gavs ut av Fannie E. Ratchford som Gondal's Queen, A Novel in Verse by Emily Jane Brontë. Denna nämns i slutet av "The Death of Augusta". Den har senare kritiserats som mer ett verk av Ratchford än av Brontë. Anne Brontës bidrag till berättelserna är också bortsopade. Den sortens vershistorier om riddare som systrarna skrev var på 1800-talet rätt vanliga. Först med William Morris kom den att börja förvandlas till vad vi idag skulle känna igen som fantasy.

Den fem sidor långa "The Death of Augusta" utgörs av några kortare utdrag av verserna och Russ som berättar historien därimellan. Russ' prosasammanfattningar mellan verserna är mer läsvärda än Brontës diktfragment här. Enstaka formuleringar i verserna lyser till som de rader Russ väljer att avsluta med: "What flower in Ula's garden sweet/Is worth one flake of snow?". Men det är inte enbart det att det bara finns fragment av Gondal-historierna som gör att det inte är dessa som gett henne en plats i litteraturhistorien.

Russ, som namecheckas i flera inledningar till de olika novellerna i antologin, hade ett decennium tidigare med sina noveller om Alyx gjort den hittills intressantaste vidareutveclingen av barbar-fantasyn. Hennes bidrag till antologin kan läsas som en lätt kritik av densamma. Alyx lämnar efter bara tre noveller Sword & Sorcery-genren. För att dyka upp som huvudperson i sf-kortromanen Picnic on Paradise. Russ är själv på väg att vid tiden för Amazons! lämna också sf-genren och skriver på en "riktig" roman.

Även om Emily Brontë fortsätter att skriva enstaka verser om Gondal hela sitt liv, kommer hon som bekant att lämna denna protofantasygenre bakom sej för att skriva Wuthering Heights. "She was to become a classic, in time. But that's another story." (ur Alyx-novellen "I gave her sack and sherry" av Joanna Russ.)

(Först publicerad här 15:e mars 2010. "I gave her sack and sherry" är den titel "I thought she was afeard till she stroked my beard" hade när den först publicerades i antologiserien Orbit. Redaktören Damon Knight ändrade titeln.)

James Tiptree-priset

I år gick Tiptree Award till Baba Jaga la ett ägg av den kroatiska författaren Dubravka Ugresic. Jag har inte läst boken. Men den säjs vara bra. Och finns på svenska. Något som inte alltid är fallt med Tiptree Award-vinnare.

Priset är uppkallat efter den amerikanska sf-författaren James Triptree jr. Det tilldelas en bok inom fatastiken som handlar om kön och genus.

Det är alltså inte ett pris som går till enbart kvinnliga författare. Även om de, kanske inte så förvånande, brukar dominera short- och longlist till priset. Tiptree jr. själv hade alltså kunnat få det även när alla trodde att hon var man.

Tiptree jr. hette egentligen Alice Sheldon och hennes identitet var länge en hemlighet. Men det gick ett rykte om att hon skulle vara kvinna. Något som fick författaren Robert Silverberg att i ett förord förklara att hon skrev typskt manligt, som Hemingway. Och att ingen kvinna skulle kunnat skriva på det sättet.

Denna anekdot berättas i förordet till den första antologin med Tiptree-vinnare: The James Tiptree Anthology 1. Sex, the future, & chocolate chip cookies, redigerad av Karen Fowler, Pat Murphy, Debbie Notkin och Jeffrey D. Smith. Undertiteln är en anspelning på att priset bland annat finansieras med hjälp av kakförsäljning.

Antologin innehåller noveller, romanutdrag och ett par essäer. Två av novellerna (av Kelly Link respektive Kara Dalkey) är varianter på H. C. Andersens "Snödrottningen" - som också finns med i samlingen. Så där har antologin ett sekundärt tema.

Annars är de bästa novellerna "The Ghost Girls of Rumney Hill" av Sandra McDonald - en spökhistoria där ett gäng döda pojkar och flickor för evigt är fast i de könsroller de hade medan de levde, och "Boys" av Carol Emshwiller - om ett framtida krig mellan könen, också den ur barnperspektiv (den senare har gått som Veckans novell i P1).

Fast bäst är nästan en essä (ursprungligen en föreläsning) av Ursula K. LeGuin (som en gång i tiden inte lät Tiptree vara med i en brevdiskussion om feminism - då den uteslutande var för kvinnliga författare) där hon skriver:

"It's not a matter for me of stooping to an occasional amusing bit of slumming in the kiddylit ghetto or the Sci Fi gutter. I live there, in the ghettos and the gutters. I am a street person of the city of fiction. And every now and then I come lumbering up like some sort of Sewer Monster out of the depths of Genre onto the spotless lawns of Literary Realism - since realism, to my mind, is simply another genre, another domain of fiction, and all mine if I want it.
Ur "Genre: A Word Only a Frenchman Could Love"

Det har kommit ut tre James Tiptreepriset-antologier.