Citerat från veckans läsning

"Ingen kunde sälja som Kansas; han var de socialistiska förlagens störste, punktligaste och säkraste kund, genial när det gällde att sprida socialismens urkunder och attributer. En gång fick han en gumma att vandra en halv mil hem efter en krona till Bellamys 'Återblick'. Kansas hade upplyst, att boken in i minsta detalj skildrade, hur världen skulle se ut år 2000, och som gumman hade för sig, att Kristi tillkommelse skulle ske vid den tiden, så vandrade hon en god mil fram och åter, ty den boken skulle hon ha, kosta vad det ville."

ur Rebellerna III: Den stora striden av Fredrik Ström 

Berömda böcker

Mitt exemplar av Edward Bellamys En återblick är nummer 82 i serien "Berömda böcker". Den gavs ut av antikvariatet Björck & Börjesson. Som bokutgivare är de mest kända för att ha gett ut en handfull böcker av August Strindberg.
Vid en snabb genomgång av min boksamling så hittar jag två till böcker i serien: Världens undergång av Camille Flammarion och Gobseck av Honoré de Balzac. Berömd bok nummer 40 respektive 66.
Flammarion var en fransk författare som skrev en slags populärvetenskapliga essäromaner. Han var väldigt populär. Världens undergång har två avdelningar: "I 25:e århundradet" och "Om tio miljoner år". Bland de cirka 100"berömda" böckerna ingår flera Flammarion.

Också Balzac gav de ut flera av. Och här görs det reklam för tidigare utgåvor på baksidan av denna samling "tvänne berättelser" (förutom "Gobseck", "Överste Chabert"). Bland de fyra på baksidan finns några som tänjer på innebörden i begreppet berömd. Som Två unga hustrurs memoirer och Äktenskapets fysiologi (de utelämnar undertiteln "eller ekletiskt filosofiska betraktelser över lyckan och olyckan i äktenskapet")

Jag vet att jag åtminstone läst en bok till i "Berömda böcker"-utgåvan: Mark Twains En yankee vid Kung Arthurs hov. De gav också ut Fjodor Dostojevskij, Sherlock Holmes och många fler.

Flammarion är från 1912, Balzac från 1917 och Bellamy från 1919. Flammarion-boken kostar 2 kronor, medan Bellamyn kostade 2:75. Vilket är en rätt rejäl höjning på sju år. Särskilt med tanke på att Världens undergång är en rikligt illustrerad originalöversättning medan En återblick saknar bilder och förfogar sej av en äldre översättning när den "presenterar sig nu för femte gången på svenska".

Anekdot hämtad från en svensk roman

Apropå Edward Bellamy och svensk socialdemokrati så finns det en scen i en svensk roman (jag tror att det är en i Fredrik Ströms Rebellerna - en romansvit från 20-talet på fem böcker om den svenska arbetarrörelsens framväxt) där några socialistiska aktivister säljer böcker. Marx, Lassalle, August Palm och Bakunin och såna. Men också Edward Bellamys En återblick.
En äldre kvinna beger sej hemåt för att hämta pengar för att köpa boken när hon ser att den utspelar sej år 2000.
Då det är det år hon hört vår herre Jesus ska komma tillbaka. Och hon är nyfiken på att läsa om hur världen då ser ut.

Edward Bellamy - En återblick

>>Nåväl>>, sade han, >>då skall jag ställa telefonen till klockan åtta. >>
>>Vad menar ni? >> frågade jag.
Han talade då om att genom ett slags urverk kunde man inrätta det så, att man väcktes av musiken, vad tid man önskade.

Edward Bellamys roman En återblick (Looking Backward 2000-1887) från 1888 har undertiteln "Sociala iakttagelser efter ett uppvaknande år 2000". Den handlar om en man från Bellamys tid som vaknar upp i ett framtida utopiskt samhälle (hade han bara haft en av deras musikväckningsapparater så hade han inte behövt försova sej en hundratretton år). Liksom Jack Londons senare Järnhälen så utgör sej texten för att vara ett dokument från framtiden. I det här fallet hjältens berättelse om världen av år 2000. Som då riktar sej till läsare från samma värld. Som måste bli rätt uttråkade av den utförliga beskrivningen av deras eget samhälle.

I förordet till En återblick så skrev Bellamy att romanformen mest var ett socker i botten. Det viktiga var hans samhällsidéer.

Boken blev en enorm framgång. Den sålde i hundratusentals exemplar, översattes till flera språk och det bildades Looking Backward-klubbar och en Nationaliströrelse inspirerade av samhället i boken.

Men den som läser boken idag skulle nog ha önskat lite bättre socker.
Berättaren spenderar dagarna på att lyssna till långrandiga beskrivningar av detta perfekta tråkiga samhälle som helt verkar bestå av amerikanska medelklassmänniskor från 1880.-talet, som lyssnar på dålig musik och läser Dickens. Ibland använder han nya uppfinningar. Som klockradion.

Det finns en kärlekshistoria i boken. Den är den svagaste delen av berättelsen. Bellamy kritiserade William Morris' för att han i Nytt från en ny värld, en roman som skrevs som ett svar till boken, hade med ett svartsjukemord då det i Bellamys värld inte fanns någon svartsjuka eftersom alla var fria och jämlika och ingen ägde någon annan. Trots detta framstår könsrollerna i En återblick såsom direkt hämtade ur en amerikansk 1880-talsroman av det sämre slaget.

Nu hade Bellamy idéer om könsfrågorna som han av försiktiga skäl inte tog med i romanen. Han var bland annat motståndare till föräldraskapet. En del av de idéerna kom med i en inte lika framgångsrik uppföljare.

Redan 1889 kom den första svenska översättningen av Looking Backward (den översättning jag läst är från 1901 omtryckt i Björck och Börjessons bokserie "Berömda böcker"). Den lästes flitigt av svenska socialdemokrater, både En återblick och uppföljaren gick som följetong i Axel Danielssons Arbetet. Danielsson skrev också en egen utopi influerad av Belamy. Ernst Wigforss nämner En återblick och dess inverkan på honom i sina memoarer.

Och om denna framtidsstat från förr med dess av militären inspirerade arbetskårer och radiofrälsta befolkning kan framstå som lätt förfärlig för den som läser boken idag så får man inte glömma att dess vision om ett samhälle utan fattigdom,svält och krig också måste ha varit väldigt lockande.

Järnhälen - en dystopi som är en utopi

1 Wall Street - namnet är efter en gata i den tidens New York där fondbörsen låg och där samhällets förnuftsvidriga organisation möjliggjorde bedrägliga manipulationer med alla landets industrier.

Man kan rätt ofta läsa att det att det skrivs så många dystopier och katastrofskildringar säjer något om vår tid.
Men att dystopin är vanligare än utopin beror nog mer på att det är svårt att skriva något spännande om ett (påstått) perfekt samhälle. Den stora klassikern i utopigenren - Edward Bellamys En återblick är också bedövande tråkig.

Det har funnits flera sätt att försöka komma förbi utopins händelsebrister. Ibland låter författare det perfekta samhället finnas på jorden och handlingen utspela sej på andra mindre harmoniska men mer spännande platser. Så som i Star Trek eller en stor del sovjetisk science fiction.

En tidig kreativ lösning för hur man ska skildra ett gott framtida samhälle utan att tråka ut läsaren bjöd Jack London på i Järnhälen från 1907. Romanen presenteras som ett gammalt dokument - Everhardmanuskriptet. I texten beskrivs hur ett fascistiskt samhälle växer fram under 1910-talet. Men i noterna kommenteras berättelsen av en framtida författare. Som lever i en tid när socialismen segrat flera århundraden senare (Margaret Atwoods Tjänarinnans berättelse har en liknande konstruktion).

Järnhälen är en dystopi men dess fotnoter och inledningen beskriver en utopi.