Citerat från veckans läsning

"Aomame nickade. 'Det gäller alltså att gå emot Tjechovs idéer om att skriva romaner.'
'Just det. Tjechov är en fantastisk författare, men det säger sig självt att hans sätt att gå till väga inte är det enda. Det behöver inte nödvändigtvis skjutas med alla pistoler som dyker upp i en berättelse', sa Tamaru."
ur 1Q84. Andra boken av Haruki Murakami, övers. Vibeke Emond

"För allt som finns är själva/himlen, inget finns mer än molntäcket, skulle du säga,/moln som speglar sig i tusen sjöar; visst betyder ordet/Minnesota 'himmelsfärgat vatten', och himlen är en ofantlig/granit- eller järnmalmshäll som när som helst kan omvandlas till/en uttömd himmelgruva, ett uttömt himmelsstenbrott."
ur "Incantata" i En hare på Aldergrove av Paul Muldoon, övers. Lars-Håkan Svensson

Från jorden till månen

Efter att människan väl åkt till månen så minskade intresset för månresor i fiktionen.
Innan dess fanns det dels många fantastiska skildringar av månen som Cyrano de Bergeracs Resa till månen där Cyrano försökte färdas med flaskor fyllda med dagg i bältet. Solens värme fick flaskorna och dess bärare att lyfta. Tyvärr funkade det för bra och han åkte förbi månen och fick skära väck flaskorna för att senare färdas till månen på ett mindre poetiskt sätt i en maskin.

I Jules Vernes Från jorden till månen från 1865 (med uppföljaren Månen runt fem år senare är också själva månresan mer prosaiskt skildrad, boken är späckad av fakta och siffror på det där väldigt julesvernska sättet. Som Anton Tjechov drev med i "De flygande öarna".

Det finns förutom den faktabemängderi som ändå är själva grejen med Verne en förundran över vetenskapen och det rent ingenjörsmässigt heroiska i projektet i romanen.
Där man tänker skjuta ett par passagerare till månen i en kanon. Hur de skulle överleva detta förklaras aldrig riktigt trots alla siffror. "Maybe they found a way around it" heter det i det artonde numret av Planetary: "The Gun Club" som avslutar det tredje albumet Leaving the 20th century.

I detta nummer så kommer månkanonkulan tillbaka mer än hundra år senare. En slagsmålsscen i kapitlet tillåter Warren Ellis och John Cassaday att låta i stort sett ingenting egentligen hända i numret mer än att kulan kommer tillbaka och öppnas (om det fungerar kan diskuteras, jag verkar vara den enda personen som gillar det här numret).

Liksom hos Verne finns här en ton av beundran över vetenskapen och de som en gång tog risker för den.

Det kunde i verklighetens ingenjörsprojekt finnas en antydan till fanatism. I Barbicane & Co en fortsättning på Vernes två månreseromaner skriven tjugo år senare så möter vi återigen männen som drog i gång månreseprojektet. Redan Från jorden till månen är något av en humoristisk roman. Barbicane & Co är närmare det burleska. Kanonklubben köper upp Nordpolen och tänker flytta på jordaxeln. Obekymrade om att detta kommer att leda till jordens undergång. Det är en mycket rolig roman. Och själv har jag oftare återkommit till den än till Från jorden till månen. I och för sej främst helt enkel för att jag har ett ex av Barbicane & Co men inte Från jorden till månen. Men den mörkare humorn i uppföljaren tilltalar mej också mer.

Barbican & Co (som också finns översatt med titeln Upp-och-nervända världen var utgiven i Deltas Jules Verne-serie, en fortsättning på Askild & Kärnekulls Jules Verne-serie. Bägge var redigerade av Sam J. Lundwall. Det är en vacker volym med bevarade originalillustrationer.
Från jorden till månen har kommit i fler svenska utgåvor. Men många är tyvärr starkt förkortade.

Dawn of the Dead 2004

De tio bästa zombiefilmerna, plats 6
Zombiefilmen är en genren med rätt få möjligheter till variation. Vilket är en av anledningarna till dess framgång på senare år. Detta bidrar också till att Zach Snyders remake av George Romeros Dawn of the Dead blir en film som kan stå på egna ben jämtemot förlagan. Då de flesta zombiefilmer ändå är så pass lika Romeros Dawn of the Dead. Men Snyder får möjligheten att återanvända köpcentret som centrum för filmen.
Filmen har en stark inledning och Sarah Polley är ett bra, något oväntat, val av hjältinna.
Att zombiesarna är snabba till skillnad från i originalet var något som diskuterades mycket när filmen kom. I Romeros filmer så är de levande dödas långsamhet en viktig ingrediens. Om de överlevande skulle agera rationellt så skulle de ha god chans att klara sej. Gör man zombierna snabba så ändrar man detta.

Vilket gör att denna ändring är bra för nyfilmatiseringen. Den ger den en annan karaktär än originalet.

Tyvärr bryter filmen mot den gamla tjechovska regeln. Om man antyder att en zombiebäbi är på väg att födas så bör man se till att zombibäbin kommer fram och biter folk i sista akten.

10 bra isländska böcker

Bland de tidigare norska/svenska/danska nationallistorna har jag haft tio romaner. Men skulle jag ha det med de isländska skulle jag vara tvungen att ta till böcker jag inte tycker om. Så i stället kommer här tio bra isländska böcker:

Eddan
Ett vet jag som inte... och allt det där.

Njals Saga
I vissa kulturer brukar man säja att den bästa hämnden är att leva väl.
Den isländska traditionen som den skildras här i den mest kända och kanske också bästa av kämpasagorna ser annorlunda på saken.
(Det kom en nyöversättningför ett par år sen som fick blandad kritik. Men de flesta av översättningarna är möjliga att läsa.)

Egil Skallagrimssons saga
Min morfar brukade ofta berätta den del av sagan där den treårige Egil inte får följa med på gillet då han är svår att ha att göra med även när han är nykter.
Egil smyger ändå med på festen där han kväder sin första visa: "månde en skalddu finna/som treårig kväder/bättre kväda än jag". (Ghostface Killah ska ha gjort samma sak när han var tre.)

Halldór Laxness: Gerpla - en kämpasaga
Påverkad av de gamla kämpasagorna. Svärdsslagsmål och åter svärdsslagsmål.

Einar Már Guðmundsson: Riddarna av runda trappan

Stefán Hörður Grímsson: Bilder utan vägg
Då jag frångått romanregeln kan jag lika gärna smyga med en diktsamling. Stefán Hörður Grímssons dikter är centrallyrik fast ändå bra. Som i dikten som fått ge namn åt samlingsvolymen - "Bild utan vägg": "O i sommar tänker vi simma i den blåaste sjön på Island/och vi kommer att låta solen torka oss/och jag skall se på dig/men du skall se på vattnet" (översättning, som ofta när det gäller isländsk litteratur, Inge Knutsson).

Guðbergur Bergsson: Svanen.

Auður Grímsson: Folket i källaren
Yngst av författarna på listan. Hippiebarn som själv blir typ yuppie fast i Island. Temat har man läst förut men det är välskrivet och det isländska ger ett sken av nytt åt det hela.

Steínunn Sigurðardóttir: Jökelteatern
Humoristisk skildring av en teatergrupp som sätter upp Tjechov (alltid en tvivelaktig idé).

Vigdis Grimsdóttir: Från ljus till ljus
Vigdis Grimmsdóttir är en av de till svenska mest översatta av islänningarna. Jag har bara läst två. Men de var bra. Den här är första i en trilogi men jag har inte läst de andra två.