När August Strindberg uppfann smileyn

1908 gav August Strindberg ut En blå bok III. Liksom de tidigare två böckerna i serien innehöll den texter i olika ämnen. I den inledande "Människokroppens Skönhet och Symbolik." tar Strindberg upp Carl Gustav Carus scheman för ögon-, näs-och munavstånd. "Med tre punkter kan man göra en fysionomi[...]sätter man en lodlinje till som näsa, så får man olika typer och uttryck" skriver Strindberg och tecknar sen några exempel. Varav ett ser mycket bekant ut för den nutide läsaren:

Figuren "En grinare" är i stort sett vår tids smiley :-) ställd upprätt.
Strindberg har också med en så kallad sad smiley. Men kallar den för "En melankoliker".

(Först publicerad 3 december 2014. Jag tog en ny bild på Strindbergs grinare då den gamla hade en stor prick för kameran var gammal..)

"Tweet av Petter Malmberg, 21 november 2014"

Magnus Bremmers avhandling Konsten att tämja en bild handlar om hur fotografiet påverkade läsarens uppmärksamhet i 1800-talets Sverige. Det är en intressant bok. Den är också bläddervänlig då den har många illustrationer. En av dessa illustrationer är en tweet jag skrev på twitter. Tweeten finns som illustration i det avslutande kapitlet "Mot ett transparent medium — eller, Strindberg i instagramåldern":

"En fotografisk mikroblogg som Instagram (även Twittet, när den publicerar fotografier) närs av en otvetydig uppmärksamhetslogik. Där kommunicerar användarna med sin sociala krets genom att ta bilder med sin mobilkamera och publicera dessa bilder tillsammans med en bildtext. Här påkallas omgivningens uppmärksamhet genom att riktas i text och bild: mot en plats, en händelse, ett objekt. Eller varför inte mot en text, som i tweeten här intill."

Tweetens text lyder "August Strindberg uppfann smileyn i början av 1900-talet. Men kallade den för "en grinare". Ur En blå bok III:" och innehåller ett foto på en sida med denna grinare. Originaltweeten finns HÄR. Jag har även skrivit om Strindbergs grinare i ett kort blogginlägg.

Bremners avslutande kapitel tar sen upp Strindberg och bilderna i En blå bok. Vilket väl är en av anledningarna till att han tyckte tweeten var en lämplig illustration.

(Detta inlägg ingår i en serie där jag skriver om böcketna i min boksamling i alfabetisk ordning.)

När August Strindberg uppfann smileyn

1908 gav August Strindberg ut En blå bok III. Liksom de tidigare två böckerna i serien innehöll den texter i olika ämnen. I den inledande "Människokroppens Skönhet och Symbolik." tar Strindberg upp Carl Gustav Carus scheman för ögon-, näs-och munavstånd. "Med tre punkter kan man göra en fysionomi[...]sätter man en lodlinje till som näsa, så får man olika typer och uttryck" skriver Strindberg och tecknar sen några exempel. Varav ett ser mycket bekant ut för den nutide läsaren:

 

Figuren "En grinare" är i stort sett vår tids smiley :-) ställd upprätt.
Strindberg har också med en så kallad sad smiley. Men kallar den för "En melankoliker".

En blå bok 2 av August Strindberg

En blå bok II av August Strindberg kom ut 1908 och var uppföljaren till En blå bok som kommit nåt år tidigare. En blå bok var något förvånande en försäljningsframgång.
De blå böckerna innehåller texter av den äldre Strindberg i allehanda ämnen. Ofta rätt egensinniga sådana. Han hävdar att all astronomi är humbug i början av En blå bok II. Uppsatserna är lite längre i uppföljaren. Men annars följer den i tonen denna. 
Förutom astronomin så får historieskrivningen och ornitologin och sina kängor av Strindberg. Men boken innehåller inte enbart uppgörelser med vetenskapen utan även porträtt av och berättelser om människor Strindberg känt.
De senare avdelningarna är väl de som har hållit sej bäst. Men de vetenskapliga delarna är väldigt underhållande. Som hans kamp med (mot) den assyriska kilskriften ("Ungdom! Läs icke assyriska, ty det är intet språk, det är hackelse!") 
Vetenskapliga kanske är fel ord. Strindbergs teorier kan få en att tänka att det var synd att han aldrig fick uppleva möjligheten att förneka månlandningen. 
Men nånstans uppskattar jag ändå Strindbergs motstånd mot de vetenskapliga auktoriteterna här (och ibland har han rätt - som när han kritiserar föreställningen om etern).
Jag har läst den i Nationalupplagan. Det här bandet har en utförlig kommentardel. Med uppsatser av experter i de olika ämnena där det förklaras hur och var Strindberg hade fel. Och det kan ju vara praktiskt. 
Men nog hade det varit lite roligare med ett fanatiskt försvar av Strindbergs uppfattningar mot senare tiders irrläror.

Citerat från veckans läsning

"Så snart en människa fördjupar sig i böcker, så får hon svarta naglar och manschetter, glömmer tvätta, kamma och raka sig. Hon försummar sina plikter mot liv, samhälle och människor, förlorar 
själsförmögenheter, blir disträ, närsynt (glasögon) och stoppar snus i näsan för att hålla sig vaken. Kan icke 
följa ett samtal, icke intressera sig för andras intressen, ser icke landskapet på dagen, icke stjärnorna på natten."

ur "Lärdomens följder." i En blå bok II av August Strindberg

"poeten talar om sig själv han tycker om/att se sig själv på teve/poeten talar i teve/och tittar på sig själv han/sitter hemma hos sig själv i soffan/och lyssnar på vad han säger/på teve Han ler/mot sig själv den andre"

ur "Autistisk dikt" i Relief av Tadeusz Rózewicz, övers. Anders Bodegård 

August Strindbergs tio bästa böcker

Om det inte vore för makterna så skulle den svenske författaren August Strindberg idag ha fyllt 163 år. Vi firar detta jubileum med en lista:


Bland franska bönder
Reseskildring från franska landsbygden. En av de böcker där Strindbergs syn på kvinnofrågan ibland stör helheten (orimligt många av de franska bönderna förtrycks av sina fruar) men annars är det fortfarande ett av de bästa svenska resereportagen.

Brev
Merparten av Strindbergs populära one-liners (du kan följa flera Strindbergscitatmaskiner på twitter, eller låta bli) kommer från breven. 22 volymer eller nåt sånt brev ingår i de samlade skrifterna. Det finns nog fylligare och bättre urval än det sammanställt av Torsten Eklund från 1946 som jag har. Men med Eklunds kommentarer blir volymen till en rätt hyfsad biografi över författaren.

En blå bok
Finns egentligen kornknarren? Känner du någon som har sett honom? Strindbergs blå böcker blandar excentriska spekulationer i naturvetenskapliga och religiösa ämnen med berättelser ur livet. De strindbergskaste av böcker

Götiska rummen
Uppföljare till genombrottsverket Röda rummet. Och föregångare till Svarta fanor (också bra).

Inferno
Vår hjälte förföljs av egendomliga sammanträffanden medan han försöker att skapa guld. "På natten rasar ett förfärligt oväder mellan klockan tolv och tu. Vanligen uttömmer ett oväder inom kort sin kraft och drager bort: men det här stannar kvar över min by i hela två timmar, vilket jag upptager som ett personligt angrepp, och varje blixt siktar på mig utan att träffa."

Ordet i min makt. Läsebok för underklassen
Urval sammanställt av Jan Myrdal. "Lycksalighetens ö" från Svenska öden och äventyr och "Liten katekes för underklassen" och flera korta mycket roliga texter. Det ska komma en ny pocketutgåva av boken senare i år (eller den finns på på Bokus, men jag hittar inget om den på förlagets hemsida.)

Mäster Olof
De historiska dramerna av Strindberg har åldrats en hel del, med undantag av Mäster Olof, en fascinerande blandning av Ibsen och Shakespeare.

Samtidsdramer
Jag har merparten av mina Strindberg-böcker i en utgåva skrifter på 14 volymer. Samtidsdramerna är volym 12. Det är kanske fusk att med en sån bok på en sådan här lista. Men från den inledande komedin "Kamraterna" till kammarspelet "Pelikanen" över "Fröken Julie" och "Dödsdansen" så vrider sej dessa pjäser kring samma teman och volymen bildar en helhet på ett annat sätt än Historiska dramer (volym 10) eller Lyriska dramer (volym 11).

Till Damaskus
Ett av de lyriska dramerna, enligt den utgåvan. Brukar buntas samman med Ett drömspel men är ett snäpp bättre.

Tjänstekvinnans son
Strindbergs roman om Strindberg.

Bästa ditt och bästa datt

En enkät från Lyran.

Bästa bilderboken
Ägget av Lennart Helsing (text) och Fibben Hald (bild)

Bästa kapitelboken
Olle och fabriken av Sven Wernström. Även om denna barnboksklassiker om det riktiga i att strejka kom ut innan begreppet kapitelböcker fanns. Men när nästa utgåva kommer så kommer den nog att inordnas bland kapitelböckerna.

Bästa ungdomsboken
Trollkarlen från Övärlden av Ursula K. LeGuin

Bästa deckaren
Rött regn av Dennis Lehane

Bästa skräck/spänningsromanen
Doktor Jekyll och Mister Hyde av R. L. Stevenson

Bästa dystopin
"White Fang goes Dingo" av Thomas M. Disch (finns som utökad romanversion - The Puppies of Terra). I framtiden har människorna blivit husdjur till en utomjordisk ras. De flesta människor, som huvudpersonen White Fang, är nöjda med sin lott. (Bästa utopin är "Nobody's home" av Joanna Russ.)

Bästa självbiografin
En familjeflickas memoarer av Simone de Beavouir

Bästa kärleksromanen
Vid Grand Central Station där satt jag och grät av Elizabeth Smart.

Bästa arbetarskildringen
Död mans hand av Folke Fridell

Bästa uppväxtskildringen
Barndom av Jan Myrdal

Bästa svenska samtida
Jag gillade Yarden av Kristian Lundberg. Som fick mej att gå tillbaka till Fridell ovan.

Bästa svenska klassikern
En blå bok I av August Strindberg

Bästa klassikern
Jakob fatalisten av Denis Diderot

Bästa romanserien
Våldets barn-trilogin av Doris Lessing (ibland kallad Martha Quest-sviten efter huvudpersonen - första boken i sviten heter Martha.

Bästa chick litten
Bridget Jones dagbok av Helen Fielding. Det här är då den enda chick-litt jag har läst (om den nu är chick-litt). Men jag läste den när jag låg på rehabsjukhus efter en operation. Och som sjukhuslektyr fungerade den alldeles utmärkt.

Bästa nobelpristagaren
Jean-Paul Sartre. Som hade förstånd att tacka nej.

Bästa vampyrboken
Gästspel av vampyr av Suzy McKee Charnas (eller antologin Vampyrbiten, red. Nils Petter Sundgren)

Bästa grafiska romanen
Grafisk roman är en klumpig försvenskning av graphic novel. En term som jag tror att Will Eisner hittade på för att få de tecknade serierna att låta lite mer respektabla. Seriealbum heter det på svenska. Barnhemmet av Gimenéz. Spansk skildring av ett barnhem under Franco-tiden.

Bästa poesisamlingen
Popsange av Michael Strunge

Bästa novellsamlingen
Svarta biljetter av Jayne Anne Phillips

Bästa dramat
Mannen på trottoaren av Anders Ehnmark och P. O. Enquist

Vad är svart, rött och blått? - tematrio

Lyrans tematrio handlar idag om böcker med en färg i titeln.

The league of extraordinary gentlemen Black Dossier av Alan Moore och Kevin O'Neill
Det är en otymplig titel det där.
Jag står fast vid de reservationer jag har i inlägget som länken ovan leder till. Men vid omläsning fungerar albumet lite bättre. Då man kan hoppa över de svagare delarna. Och enbart läsa om de bättre. Som den tijuanabibel(8-sidiga oanständiga serietidningar som var populära på tjugotalet)version av 1984 vars första sida pryder detta inlägg. Tyvärr förlägger jag hela tiden 3D-glasögonen.

Sången om den röda rubinen av Agnar Mykle
Denna norska klassiker kan man emellertid läsa utan 3D-glasögon. Fast man skulle kunna tänka sej en filmversion i 3D. Som en drive-in-feature.

En blå bok I av August Strindberg
En samling texter om allt möjligt. Språk, fågelskådning, kemi och inte minst om umgänget mellan människor. Mycket av de vetenskapliga spekulationer Strindgerg här har är kanske inte helt korrekta. Men många av styckena har en stark kraft och de blå böckerna hör till hans mest underhållande skrifter.

Stig Larsson och Jan Myrdal

På Babel igår så rekommenderade mot slutet av programmet den norske författaren Karl-Ove Knausgård Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell av Jan Myrdal. Stig Larsson som satt bredvid höll med Knausgård om den romanens storhet (Larsson citeras också på baksidan av Modernistas pocketutgåva av boken - den utgåva Knausgård höll upp i programmet). Och tillade att Myrdal är en av våra allra största författare och orättvist förbigången.

I en vänbok som kom ut till Myrdals 80-årsdag medverkar Larsson. Han skriver där bland annat om Samtida..., Den onödiga samtiden och Myrdal om August Strindberg.

Framförallt uppehåller han sej vid Inför nedräkningen. En bok från 1993 som enligt den själv ingår i samma serie som (den senare omarbetade versionen av) Samtida....

"Då jag läser Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell och Inför nedräkningen upplever jag det, helt oreflekterat, som att jag står inför ett ting som inte tidigare har funnits till i världen. Det är som att det grävs fram något som inte i första hand har med mänskliga relationer att göra, utan, hur konstigt det än låter, att det ligger djupare än så."

Larsson skriver om glädjen det ger att läsa Myrdal. Hur en bok som Inför nedräkningen "gör mig glad eller stärkt. Den liksom utandas fågelsång. En sån där mitt-i-pricken-beskrivning av hur underbart det är att skriva." Och "att leva".

En del av Larssons prosaverk kan påminna om Myrdal i språket. Särskilt Introduktion. Men om det är någon påverkan är svårt att säja då de bägge påverkats starkt av Strindberg.
Larsson håller, till exempel i texten i vänboken, En blå bok högt. En blå bok är en uttalad inspirationskälla för Myrdals Rescontra och Samtida....
Inferno av Strindberg märks både i Larssons Introduktion och i flera av Myrdals verk.