Visar inlägg med etikett patricia highsmith. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett patricia highsmith. Visa alla inlägg

tisdag 12 januari 2021

De bästa böckerna jag läste 2020

Som jag skrev i förra inlägget så läste jag 123 böcker förra året. Det här är tio av de jag tyckte bäst om av dessa. 

När en man faller från himlen av Lesley Nneka Arimah
Novellsamling av den nigeriansk-amerikanska författaren Lesley Nneka Arimah. Samlingen blandar fantastisk och realism. Ett komplement till samlingen är novellen "Blottad" som finns att läsa i Karavan 3/2020.
 
En av dessa morgnar ska jag stiga upp sjungande av Göran Greider
Ett fylligt urval med Greiders dikter som påminner en om hur bra hans poesi ofta är och hur synd det är att den blivit överskuggad av allt annat Greiders gör. 

Carol av Patricia Highsmith
Jag har inte sett filmen. Men jag antar att det var uppmärksamheten kring den som fick mej att läsa boken. Och det är jag glad att jag gjorde. 

Rent spel av Tove Jansson 
Kortroman om ett äktenskap mellan två konstnärliga kvinnor. En av de sista luckorna i min Tove Jansson-läsning. 

Galärdagbok av Imre Kertész
En arbetsdagbok av den ungerska författaren. 

(Boken om) Min trädgård av Jamaica Kincaid
En bok om trädgårdar, imperialism och om att hata vintern. 

The Bluest Eye av Toni Morrison
En del klassiker är lika bra som folk säjer att de är. 

Maj. En kärlek av Jan Myrdal 
Jag brukar inte ta med böcker jag läst om på såna här listor. Men jag gör ett undantag för Maj. En kärlek av Jan Myrdal (som dog i år – jag höll på att skissa på ett inlägg om boken när han dog) då nyutgåvan av boken hade både nya för- och efterord som gav mej delvis en ny syn på den här jagboken (som enligt efterordet från början var tänkt att vara en vi-bok: skriven tillsammans med romantitelns Maj).

The Wise Man's Fear av Patrick Rothfuss
Fantasyroman som nog var den längsta boken jag läste förra året.

Det osynliga motstyckets bok
Göran Sonnevi visar ännu en gång att han är Göran Sonnevi. 

torsdag 24 november 2016

Främlingar på ett tåg - boken


"Hon talade långsamt, och Guy blev plötsligt förskräckt och insåg att hon var en främmande person, en person med helt andra tankar, helt andra känslor än han."
övers. Hans Ullberg

Du känner säkert till att Främlingar på ett tåg handlar om två män som byter mord efter att ha träffats under en tågresa.
Att du känner till detta beror nog mer på Alfred Hitchcocks filmatisering än på Patricia Highsmiths roman.

Främlingar på ett tåg kom 1950. Den var Highsmiths debutroman och en stor succé. Nu har den kommit i nyutgåva på Modernista med nytt förord av Henrik Berggren. I förordet får man bland annat veta att Highsmith ett tag försörjde sej på att skriva superhjälteserier. Något jag inte kände till.

Om du har sett Hitchcock-filmen så skiljer den sej tillräckligt mycket från romanen för att du inte ska behöva känna att du vet vad som ska hända (jag såg om filmen efter att ha läst boken - den håller bra).

Framförallt är det skillnad på hur de två männen förhåller sej till varandra i filmen och boken.

Bruno som föreslår mordutbytet är en alkoholiserad ung man som har drag som påminnner om senare highsmithromanfigurer som Tom Ripley och sonen i Ediths dagbok. Guy Haines är här visserligen ett offer för Bruno och hans perfekta mord-plan. Men det framgår att han också känner en slags dragning till Bruno.

Främlingar på ett tåg skiljer sej från den gängse kriminalromanen i att den bara visar ett förstrött intresse för mordutredningen. Highsmith har apropå Tom Ripley sagt att hon inte är intresserad av vedergällning och att hon ofta tycker att rättvisan är en fars.
Spänningen i Highsmiths bok ligger istället i spelet mellan de två männen. Men spännande är det.

(Först publicerad 2 oktober 2016.)

fredag 2 oktober 2015

Främlingar på ett tåg av Patricia Highsmith

"Hon talade långsamt, och Guy blev plötsligt förskräckt och insåg att hon var en främmande person, en person med helt andra tankar, helt andra känslor än han."
övers. Hans Ullberg

Du känner säkert till att Främlingar på ett tåg handlar om två män som byter mord efter att ha träffats under en tågresa.
Att du känner till detta beror nog mer på Alfred Hitchcocks filmatisering än på Patricia Highsmiths roman.

Främlingar på ett tåg kom 1950 . Den var Highsmiths debutroman och en stpr succé. Nu har den kommit i nyutgåva på Modernista med nytt förord av Henrik Berggren. I förordet får man bland annat veta att Highsmith ett tag försörjde sej på att skriva superhjälteserier. Något jag inte kände till.

Om du har sett Hitchcock-filmen så skiljer den sej tillräckligt mycket från romanen för att du inte ska behöva känna att du vet vad som ska hända (jag såg om filmen efter att ha läst boken - den håller bra).

Framförallt är det skillnad på hur de två männen förhåller sej till varandra i filmen och boken.
Bruno som föreslår mordutbytet är en alkoholiserad ung man som har drag som påminnner om senare highsmithromanfigurer som Tom Ripley och sonen i Ediths dagbok. Guy Haines är här visserligen ett offer för Bruno och hans perfekta mord-plan. Men det framgår att han också känner en slags dragning till Bruno.

Främlingar på ett tåg skiljer sej från den gängse kriminalromanen i att den bara visar ett förstrött intresse för mordutredningen. Highsmith har apropå Tom Ripley sagt att hon inte är intresserad av vedergällning och att hon ofta tycker att rättvisan är en fars.
Spänningen i Highsmiths bok ligger istället i spelet mellan de två männen. Men spännande är det.

torsdag 12 augusti 2010

En man med många talanger av Patricia Highsmith


"EN AV ÅRETS BÄSTA BÖCKER I GENREN enligt Sven Sörmarks deckarguide i Femina" utlovar baksidan på mitt exemplar av En man med många talanger.
Jag får nog säja att Highsmiths roman från 1955 med god råge levde upp till dessa Sörmarks lovord.

Highsmiths första roman om Tom Ripley brukar också vi som vanligtvis inte läser thrillers och deckare känna till.
En anledning till detta är att den, liksom flera andra verk av Highsmith, har filmats. Jag har sett en och en halv av filmerna som bygger på boken (och en filmversion av en av de senare böckerna i serien: Den amerikanske vännen av Wim Wenders där Dennis Hopper spelar Ripley i en av sina bästa rolltolkningar).

Tom Ripleyarna i filmerna är rätt olika varandra. Vilket när jag nu läst boken blir förståeligt. Handlingen beskrivs här helt genom Ripleys perspektiv. Medan vi i filmerna ser honom utifrån. Och historien därmed förlorar en stor del av det som gör att romanen står ut.

Ripley är en ung man som försöker ta sej fram i de bättre kretsarna i samhället. Han stöter ihop med fadern till en Dickie Greenleaf. Dickie Greenleaf lever i Italien och försöker bli konstnär. Fadern vill ha hem honom till företaget. Ripley överdriver sin bekantskap med Dickie Greenleaf. Och anlitas av fadern för att locka hem sonen.

Genom att avslöja att fadern sänt honom lyckas Ripley bli vän med Dickie. Men en dag kommer Dickie på Ripley när han står framför spegeln iförd Dickies kläder.Överrumplad ser Ripley deras vänskap och därmed sitt nya liv gå upp i rök.

Highsmith får Ripleys handlande därefter att framstå som om inte rätt så ändå rätt rimligt. Läsaren har vaggats in i in i Ripleys syn på tingen. En viss svart humor finns som en distanserande effekt. Men annars ses världen med Ripleys ögon.

Av och till märks i boken det som gör att dess baksida citerar Feminas deckarguide. Temat med undertryckt homosexualitet är inte direkt subtilt och amerikanens ställning i Europa på 50-talet används mest som en metod att förklara bort svagheter i handlingen. Som samhällsskildring har den sina brister.

Men Ripleys uppfinnande av ett nytt förflutet, den gradvisa glidningen i hans tänkande som rättfärdigar hans handlande är väl skildrat.
Liksom förskjutningen mellan Ripley-som-Ripley och Ripley när han föreställer någon annan. Hur han tänker att han måste öva på att vara Tom.
Klassklättraren som förställer sej är ett tema som måste ha talat till bokens samtida.

De flesta som läste romanen när den först kom ut bör ha haft mer gemensamt med Tom Ripley än med Dickie Greenleaf.
De flesta av oss har det nog fortfarande.

söndag 25 juli 2010

Citerat från veckans läsning

"'Mitt surrealistiska försök', sa Dickie och stödde ännu en duk mot knäna.
Tom ryckte till. Han nästan skämdes å Dickies vägnar. Det var otvivelaktigt Marge igen men med långt ormliknande hår och, värst av allt, två horisonter i ögonen - ett miniatyrlandskap med Mongibellos hus och berg i det ena ögat och stranden full med röda människor i det andra. 'Den där tycker jag om', sa Tom."
(övers. Mårten Edlund)
Patricia Highsmith, ur En man med många talanger

"- No grown-ups! It's like 'The Tribe!'
- Scott. We are grown-ups. And I have no idea what 'The Tribe' is."
Bryan Lee O'Malley, ur Scott Pilgrim's Finest Hour

söndag 30 maj 2010

Dennis Hopper 1936-2010


(öppningsscenen ur Wim Wenders Den amerikanske vännen från 1977)
När Dennis Hopper spelade Tom Ripley i Wim Wenders film så hade han länge haft svårt att få bra roller i USA efter att hans The Last Film levt upp till sitt namn.
I denna första scen ur filmen spelar han mot Nicholas Ray, en regissör och skådespelare som hölls högt av de europeiska filmmakarna (Wenders kom senare att göra en dokumentär om honom).
Den amerikanske vännen, en filmatisering av en av Patricia Highsmiths Tom Ripley-böcker innehåller en av Hoppers bästa skådespelarinsatser.
Det finns en hel del underliga filmer i Hoppers skådespelarfilmografi (Super Mario Bros, My science projekt). Men när han var som bäst var han riktigt bra (och han var också ofta rätt underhållande också i dåliga filmer).