And there ain't nobody that can sing like me

Billy Bragg & Wilco: "Way Over Yonder In The Minor Key"


I slutet av 90-talet gav Billy Bragg ut en skiva med tonsättningar av några av Woody Guthries efterlämnade låttexter tillsammans med bandet Wilco. Skivan Mermaid Avenue följdes upp med ytterligare ett album.
Nu har dessa två kommit ut i CD-boxen Mermaid Avenue: The Complete Sessions med en skiva med outgivet material. (Om man har plattorna är den väl lite onödig - extraskivan finns på spotify).
Det här var Braggs bästa skivor efter de tre första. Och låten ovan hör till hans allra bästa.

When I copy my masterpiece - Bob Dylan Lånaren

i No direction home, Martin Scorseses film om Bob Dylan, så berättar Dylans bekanta från hans tid i Greenwich Village att när Dylan hade bott över så försvann alltid ens bästa skivor.
Och mycket av Dylans musik är lånat från andra sånger. Oftast från traditionell musik - "Masters of war" har som exempel samma melodi som "Nottamun Town". Fraser från folkvisor och blueslåtar återkommer i Dylans sånger under åren.
I folkmusikrörelsen var detta ett någorlunda accepterat beteende. Woody Guthrie brukade säja "Don't bother. Sing a song. Steal it."

Flera tavlor i Dylans senaste konstutställning säjs nu ha lånat sina motiv och kompositioner från fotografier. Tavlorna ska föreställa bilder från Dylans resor. Det har nu hänt förut att Dylan inte varit helt sanningsenlig om resor och sånt.

Dylan kom att göra något nytt och vackert med bitarna han stal från den amerikanska sångboken. Hans tavlor är dock rätt trista. Vilket jag tycker är tråkigare än att de möjligen inte är helt originella.
(Bilden är Dylans "The Monk". Den är lånad härifrån)

Knoxville Girl och Danville Girl

En gång i tiden befolkades den populära musikvärlden av band som slutade på Brothers, klädde sej i samma kostymer och sjöng i stämmor.

Om Everly brothers går att lyssna på i små doser så är Louvin Brothers, idag om inte tidigare, ren kitsch.
Omslaget som pryder denna post är ett på internet ofta förekommande just pågrund av sitt kitschvärde.(Inte för att säja att Everly Brothers omslag inte är kitsch.)

Här gör de i alla fall "Knoxville Girl":




"Knoxville Girl" har sin rot i en skotsk ballad.
Melodimässigt ligger den nära "Danville Girl". Som spelats in av New Lost City Ramblers och Woody Guthrie. Pete Seegers version på tiotummaren Darling Corey tillhör hans bästa. ("Danville Girl" påverkade Bob Dylans "Brownsville Girl")

Inom folkmusiken hittar man ofta samma melodi på olika visor. Vilken som är först kan vara svårt att bestämma.

Dock Boggs version av Danville Girl.

Louvin Brothers polerade stämmor är på den ena änden av det som är föregångare till americana. Dock Boggs inte så polerade stämma ligger på den andra.