10 bra grekiska böcker

Idag är den ena av Greklands två nationaldagar. Det finns två olika slags grekisk litteratur också. De gamla grekerna och de nygrekiska författarna. Dagens grekiska författare är inte alltid så roade av att sammanhopas med de klassiska grekiska författarna. Men på denna lista kommer vi att blanda grekiska och nygrekiska författare. Risken att en nygrekisk författare läser detta är väl ändå rätt liten (och chansen för att någon av de gamla grekiska författarna skulle se listan är kanske ännu mindre.

Aristofanes - Två Komedier. Fåglarna och Lysistrate
"I read Aristophanes when I was fourteen[...]And liked it very much, and of course read it, as fourteen-year-olds do, because I was told it was dirty.[...]And it certainly was . It was great. I won twice, you know; it was not only dirty, it was good" - Kurt Vonnegut >(ur "A talk with Kurt Vonnegut" av Robert Scholes från The Vonnegut Statement,red J. Klinkowitz & J. Somer)

Kiki Dimoula - Från mina rum
Dikturval med dikter mellan 1956-1994. "Dags att du ingår i förändringen./Att du blir vad jag undrade ifjol:/'Hur blir min nästa höst?'/Dags att du blir 'min nästa höst'./Kylan är här./Dra på dig flyttkläder." (övers. H. Edgren)

Odysseus Elytis - Lovad vare
""Nu månens obotliga svartfärg/för evigt Galaxens blåtindrande guld" (övers. I. Rhedin)

Euripides - Medea
En av de bästa av de grekiska dramerna. Många författare och filmare har senare utgått från pjäsen, från Pasolini till Willy Kyrklund.

Konstantin Kavafis - Den osannolika gryningen
Jag är inte helt säker på att det är den här volymen med Kavafis som jag har läst, en nackdel med att låna böcker. Men de dikter av honom som jag har läst i denna eller något annat urval och i tidskrifter och annorstädes har varit väldigt bra. Och det här är säkert ett bra urval - i ellerströms enhörningserie.

Lukianos - En sann historia
Lukianos var inte född i Grekland men skrev på grekiska. Parodi på reseskildringar, med flygande trehövdade gamar och en resa till månen och de mest fantastiska händelser och varelser - allt åtföljt av författarens försäkran att han hatar överdrifter och lögner.

Kostis Papakongos - Vågor kring Rhodos
Satirisk roman om hur juntan tar över i Grekland 1967. Skriven något år efteråt.

Ezra Pound/Sofokles - Kvinnorna från Trachis
Pounds av och till rätt fria översättning/version av Sofokles pjäs. "What SPLENDOUR, IT ALL COHERES"

Sapfo - Dikter och fragment
Den här volymen sammanställd av Vasilis Papageorgiou & Magnus William-Olsson innehåller förutom de hela och nästan hela dikter som finns bevarade av poeten också de där bara en eller två rader finns kvar. Dessa presenteras som om de vore hela korta dikter. Just dessa fragment är fascinerande.

Thukydides - Kriget mellan Sparta och Athen
Betydligt mer fängslande läsning än den vår tids militärhistoriska författare bjuder på.

Deus ex machina - Medea vs The God-Weapon

I Grant Morrisons Final Crisis finns en anordning som kallas dels Geh-Jedollah-The Absolute, dels Mirachle Machine och dels God-Weapon. Detta är bara en av de många Deus Ex Machinerna i verkets överflödande final. Men att Morrison ger den namn som tillsammans åkallar denna narrativa devis med tvivelktigt rykte är något av ett ställningstagande.

Deus ex machina brukar användas när en upplösning kommer utan att tidigare etablerats i verket och löser allting. Kungen i Molieres Den inbillade sjuke är ett exempel. Men termen beskriver ett grepp inom det antika draman.

I Euripides Medea, som utgår från samma Jason-sägner som Morrison flitigt hänvisar till i Final Crisis, blir Medea i slutet hämtad av en vagn som flyger iväg med henne bort ur historien. Det finns också antika pjäser där Deus ex Machina känns påklistrad. Men greppet tillhör genren.

Och på samma sätt kan det säjas tillhöra flera av de mindre ansedda genrerna idag. I fantasy, en del science fiction och superhjälteserier så är användandet av olika slags deus ex machini något som tillhör dessa genrers redskap.

Också modernare absurd prosa och dramatik kan mer bokstavliga dei ex machini förekomma. Men de används där ofta med en viss ironi eller förskjutning - deus ex off-machina.

I rätta händer kan deus ex machinan ge fullt tillfredställande upplösningar.

Willy Kyrklund - hans fem bästa

Så Willy Kyrklund har dött. När jag kom hem igår natt bläddrade jag i mina Kyrklund i hyllorna som man gör. Det kan se ut som om Kyrklund hade ett smalt enhetligt författarskap. Men även om det finns ett par volymer som så att säja hör ihop så är hans böcker spretigare mer varierade än man kanske ser vid en första genomgång.
Fast det vart enhetligt så tillvida att jag inte kan påminna mej att ha läst en dålig Kyrklund. Men som alltid har man favoriter.

En lista då för att hedra hans författarskap. Willy Kyrklunds fem bästa:

Gudar och människor
Kyrklunds roligaste pjäs. Bäst är när gudarna diskuterar matematik.

Medea från Mbongo
Komedi och tragedi i syntes i en pjäs där Medeas barn finns på scenen endast i form av deras koppar med choklad. Användandet av kören gör att det är en de (rätt få) pjäser som jag väldigt gärna skulle vilja se en uppsättning av.
Jag hade en föreläsare en gång i tiden - Vasilis Papageorgiou, som hade skrivit sin avhandling om Medea (alltså den gamla pjäsen). Han var väldigt inne på Kyrklund och skrev en intressant essä om den här pjäsen, en old school poststrukturalistisk läsning.

Mästaren Ma
Boken består av en samling visdomsord av den fiktive vagt österländske mästaren Ma. Samt kommentarer till dessa av en Yao. Och kommentarer till dessa kommentarer av Li. Yao och Li går oftast direkt emot varandra. Ibland blir kommentarerna till långa utvikningar. Funny, funny shit.

Om godheten
Kyrklunds sista bok från 1988. Om godhetens roll i politiken och djurlivet och så vidare. Satiriska burleska moraliteter. I en av passagerna får författaren besök av Gud som för dagen iklätt sej en krokodils kropp.

Polyfem förvandlad
Blandar stilar, humor och allvar, högt och lågt. Kanske den typiska Kyrklundboken.

"YAMA DOG. Gudarna sökte trösta Yamï. När de talade till henne, sade hon: 'Han dog i dag.' De överlade sinsemellan: 'På det här sättet kommer hon ju aldrig att glömma honom. Låt oss två (?) skapa natten.' Vid denna tid fanns endast dag, icke natt. Gudarna skapade natten. Då blev det en morgondag. Då glömde hon honom. Därför heter det: 'Dagar och nätter och sorgen sin kos.'
(Maitrayani samhita I, 5, 12)

Hä va en bra predikan. Hän va inga lang."

(Fotografiet överst är taget av Mathias Grate)