Visar inlägg med etikett jesus. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett jesus. Visa alla inlägg

måndag 16 april 2018

Citerat från förra veckans läsning

"Jag har i egenskap af smutsförfattare särskildt studerat klosetterna på hotellen. Den mest glänsande uppfinningen träffade jag i Hamburg. Der träckade man i något som liknade en soppskål och när man tittade sig om så var der ingenting att se, oaktadt man kunnat svära på att man nedlagt ett par meter; skålen var så fin efter förrättningen att man kunnat äta äkta sköldpaddsoppa ur den;"
August Strindberg i brev till Pehr Staaff den 18 september 1883, i August Strindbergs brev 3

"'King Jesus and Queen Mary Magdalene,' said the girl presently. 'You've heard of them?'
  Lying on her stomach, she had raised herself on thick forearms, shaken the hair out of her face. 'Sure,' Miranda said. Different stories though, she guessed. 'Tell me.'
  The girl looked fierce for an instant. Then she relented. 'Mary Magdalene fought the vampire in this place when Jesus sent her to Roumania. She brought the Gypsies with her out of Egypt.'
  'Well, now you see that's already a little different,' said Miranda, putting down her pot. A bug was biting her."
ur The Tourmaline av Paul Park

söndag 8 november 2015

Citerat från veckans läsning

"Jag har hört sägas att farmor kunde röka opium utan att bli beroende och att det var därför som hon hade hy som en persika, ett glatt humör och ett klart förstånd."
ur Det röda fältet av Mo Yan, övers. Anna Gustafsson Chen

"Vi följde tre radioteaterföreställningar. En handlade om Jesus liv, eller egentligen Jesusbarnets.[...]Jesus och hans små vänner var ett sympatiskt gäng som innefattade en svart, en tjockis, en stammare, en kraftkarl. Pojken Messias var ledaren och han utförde ett litet puerilt underverk i varje avsnitt, som en sorts träning inför större uppgifter. Han var inte felfri, inte än, och gänget brukade hamna i problem i sin iver att hjälpa de fattiga och urspårade i Nasaret."
ur "Hur jag blev nunna" i Fri flykt framåt av César Aira

lördag 22 december 2012

When We'll Worship Jesus

"We'll worship Jesus
When jesus do
Something
When jesus blow up
the white house
or blast nixon down
[...]
when jesus get out of his yellow lincoln
w/the built in cross stain glass
window & box w/black peoples
enemies we'll worship jesus when
he get bad enough to at least scare
somebody - cops not afraid
of jesus
pushers not afraid
of jesus, capitalists racists
imperialists not afraid
of jesus shit they makin money
off jesus
we'll worship jesus when mao
do, [...]
Jesus need to hurt some a our
enemies, then we'll check him
out,"
ur "When we'll worship Jesus" av Amiri Baraka, i Hard Facts

lördag 7 april 2012

Getsemane - Stig Larsson om en återuppstånden Kristus

Jag borde ringa till Reagan. Han är ju ändå kristen. Jag skulle vara mycket artig, presentera mig så ödmjukt jag kan. Det är ju lite svårt. Svårt att förklara det hela på ett ödmjukt sätt. "Det är så här att jag är Kristus". Jag hinner aldrig få tillfälle att tala med honom. Sekreteraren katalogiserar mitt samtal som Mental Diseas Call. Det kanske är bättre att köra med hela konkarongen. Våldsamt utfall. Som ett åsknedslag. En röst som skrämmer henne och gör att hon tjugo år senare i en villa vid havet vaknar av att hon hör den igen. Och den ska alltid följa dig, det säger jag dig, stackars sekreterare. Sekreterare till Reagan...

ur Getsemane

Radiopjäsen hör inte till den dramatik som får störst uppmärksamhet. Pjäser som författare skriver direkt för radion hör nästan alltid till de mindre kända i dennes produktion.

Formatet har sina fördelar, men också uppenbara begränsningar.
Just dessa begränsningar är ibland anledningen till att en del författare prövar på radiopjäsen.
Beckett exempelvis förvandlade formatets restriktioner till dess styrka. Även om nu hans hörspel ibland har betraktats som bland hans svagare verk. Som ett steg tillbaka. (Vilket är fel.)

Sveriges Radio har genom åren beställt mycket dramatik. Det har getts ut samlingar med dessa radiopjäser (en gång i tiden hade jag planer på att läsa igenom alla volymerna, men de äro många). Stig Larssons Getsemane finns i Svenska Radiopjäser 1984. En volym som också innehåller bra pjäser av Anne-Marie Berglund, Heidi von Born, Sven Christer Swahn, Erland Josephson med flera.

Pjäsen är (huvudsakligen) skriven i monologform. Det är på många sätt en typisk Stig Larsson-monolog.

Han som pratar säjer sej vara Kristus. Den nye Kristus som kommit tillbaka och samlar anhängare i Stockholm. Den han talar till är Gud. Under tretton sekunders tystnad pratar han med Gud tyst. (En effekt som lite försvinner när man läser pjäsen).
Han beskriver sina svårigheter att nå ut. "Jag har undrat så mycket över den förre Kristus. Han var så stark."..."Jag är solstickebarnet. När jag blir arg ler jag samtidigt. Och jag ville så gärna att Du hade utrustat mig på ett bättre sätt, att jag kunde ha höjt svärdet ( i TV-utsändning, inför miljoner tittare, i blåaktig belysning)".
Och berättar om hur han raggar upp en flicka på ett diskotek. Efter samlag får kvinnan andningssvårigheter. (Andningssvårigheterna visar sej ha en betydelse senare). Han pratar om Gun Club. Och om hur han sparkar en man i ansiktet.

Är han vår frälsare eller sinnesförvirrad? Eller både och?
Det finns ett religiöst tema i pjäsen, men det är på sätt och vis gömt bakom den bokstavliga religiösa aspekten. Denne Kristus drömmer om en värld där alla är lugna därför att alla tar droger. Handlingsförlamningen verkar vara vad denne nye messias förkunnar.

Slutet av pjäsen påminner om hur det icke-realistiska bryter in i en text som Stig Larssons roman Introduktion från 1986.
Pjäsen bör ha skrivits mellan Nyår och Introduktion. Och jag anser nog att den är lika bra som dessa texter.

Pjäsen är rolig och underhållande samtidigt som den är lite obehaglig och förvånansvärt lyrisk. En typisk, men inte genomsnittlig, Stig Larsson-text.

(repris från 8 april 2009, texten något reviderad).

torsdag 5 april 2012

Häxan och lejonet och Bacchus och jultomten


Aslans återkomst till Narnia i Häxan och lejonet av C.S. Lewis föregås av att jultomten åker runt i landet och delar ut presenter till narnierna. Att Narnia har haft, och kommer att ha, jul är kanske lite underligt då de varken haft Jesus eller någon Oden. (Fast inte konstigare än att de pratar engelska.)

I uppföljaren Caspian Prins av Narnia så spelar Bacchus i form av en ung gosse samma roll som jultomten i den tidigare boken. Bacchus förvandlar elaka pojkar till grisar, en elak man till ett träd och skrämmer "knubbiga prudentliga små flickor" på flykten.
En del av Narnias nya befolkning (landet har ockuperats av ett folk som inte tror på Aslan och magi) ansluter sej till Bacchus, hans dansande flickor och Aslan och våra hjältar. Bland annat en flicka från samma flickskola som de knubbiga flickorna. Två menader hjälper "henne att ta av en del av hennes onödiga och obekväma kläder" (övers.Birgitta Hammar), det vill säja skoluniformen.

Dessa karnevaliska inslag i Narnia-böckerna är dock underordnade den kristna traditionen. "Jag skulle ha blivit nästan rädd för Bacchus och alla hans vilda flickor, om vi inte hade haft Aslan med oss", säjer Susan till Lucy. Liksom julen är äldre hedniska traditioner här domesticerade av den kristna kyrkan.

Att jultomten och Bacchus ingår i Aslans entourage är ett av flera inslag som gör att ekvationen Aslan=Jesus inte är helt korrekt.

En annan sak där berättelserna skiljer sej åt är att Aslan kommer tillbaka inte en eller två gånger utan åtminstone tre. Om Aslan är Kristus är han den segrande Kristus, ständigt återkommande. Men liksom vår Jesus så kommer han inte med fred, utan med svärd.

(Då jag är en dålig bloggare blir det idag en repris från påsken 2010. Det senare inlägget Problemet med Susan - om Neil Gaiman och Narnia tar upp närliggande ämnen.)

måndag 5 mars 2012

Pier Paolo Pasolinis 5 bästa filmer

I dag så skulle den italienske poeten och filmregissören ha fyllt 90 år. Nu blev han istället mördad 1975. Everyone's a critic.
Som alltid gäller den här listan av de filmer jag sett. I just det här fallet är det två av Pasolinis mest omtalade jag försummat att se: Medea (som jag har hemma) och Oidipus-filmen. Men i alla fall:
Canterbury Tales
En av tre episodfilmer av Pasolini som tillsammans brukar kallas Livets trilogi. Den här bygger på Chaucers medeltida berättelsesamling. De andra på Decamerone av Boccaccio och på Tusen och en natt. Jag vet inte egentligen om den här är den bästa av de tre, men den har min favoritepisod - Tjuvens berättelse. Som innehåller en chaplinhommage.

Comizi d'amore
Dokumentär från 1964 där Pasolini intervjuar italienare om deras syn på kärlek, äktenskap, homosexualitet. Fascinerande film.

Matteusevangeliet

La Ricotta
Från episodfilmen Ro.Go.Pa.G (som också innehåller filmer av Godard och RosseliniR). Om ett filmteam som spelar in en film om Jesu korsfästelse. Fördömd av katolska kyrkan. Men egentligen är denna och den senare Matteusevangeliet som samma kyrka omfamnade präglade av samma moral. Det är en vacker film.

Teorema
En del av Pasolinis filmer kan nuförtiden framstå som lite fåniga. Till denna del hör avsnitt av Teorema. Men det är sånt man får stå ut. För andra delar av filmen är fortfarande starka och vackra. Den inledande diskussionen bland arbetarna som ärvt sin fabrik av den döde fabriksägaren ger filmen en annan slags tyngd än de flesta filmer där den borgerliga familjen invaderas.

Förutom filmer så skrev Pasolini romaner - Teorema bygger på en av dessa - poesi och essäer. Jag rekommenderar poesiurvalet Gramscis aska. Medan Vittnet är ett bra urval med film- och kulturartiklar.

onsdag 20 juli 2011

Anekdot hämtad från en svensk roman

Apropå Edward Bellamy och svensk socialdemokrati så finns det en scen i en svensk roman (jag tror att det är en i Fredrik Ströms Rebellerna - en romansvit från 20-talet på fem böcker om den svenska arbetarrörelsens framväxt) där några socialistiska aktivister säljer böcker. Marx, Lassalle, August Palm och Bakunin och såna. Men också Edward Bellamys En återblick.
En äldre kvinna beger sej hemåt för att hämta pengar för att köpa boken när hon ser att den utspelar sej år 2000.
Då det är det år hon hört vår herre Jesus ska komma tillbaka. Och hon är nyfiken på att läsa om hur världen då ser ut.

måndag 11 juli 2011

We'll all be safe from Satan when the thunder rolls - The Wire och Way down in the hole


Jag har börjat att se om TV-serien The Wire. En kriminalserie som gick på HBO. I förtexterna så spelas sången "Way down in the hole" över ett montage av scener. I första säsongen, som handlar om knarklangning, är det bilder av hur heroin distribueras och pengar byter ägare. Montaget ändras för varje säsong. Musiken byts också ut. Men inte låten. Fem säsonger har fem olika versioner av "Way down in the hole" - ursprungligen gjord av Tom Waits.

Säsong 1
Waits-låten är lite av en pastisch på en religiös sång. Gospel-gruppen The Blind Boys of Alabamas version gör den utan det drag av ironi som finns hos Waits. Problemet med sången är att The Blind Boys också gjort Waits-låten "Jesus gonna be here" på liknande sätt men betydligt bättre.
Det är ändå en helt okej cover. Med ett bra munspelsparti som har ett waitskt och gospelskt sound samtidigt. I kontrast med knarkmontaget återfår sången en viss satirisk udd och den passar bra som seriens ledmotiv

Säsong 2
Andra säsongen har Waits' original. Från albumet Frank's wild years. En bra skiva.

Säsong 3
Seriens fokus flyttade från Barksdale till en ny grupp kriminella i andra säsongen. I tredje så får vi åter följa flera av den första säsongens karaktärer. Neville Brothers cover är också samma slags cover som Blind Brothers-versionen. De gör den som en religiös r'n'b-låt. Gruppen har gjort många covers. En av deras mest kända är av Leonard Cohens "Bird on a wire". Den är inte särskilt bra. Det är inte den här heller. Också montaget är svagare - även om det kan bero på att sången inte förstärker det på samma sätt som i de två tidigare säsongernas förtexter.

Säsong 4
Den här säsongen handlar om skolan och följer en grupp fjortonåringar. Seriens musikproducenter lät spela in en version där tre fjortonåringar sjunger. Sången passar bra som kontrast till texten. Och den fungerar bra som titellåt. Men utanför The Wire-montaget är det ett svagt spår med något halvfärdigt över sej

Säsong 5
Den sista säsongen sjunger Steve Earl. Han spelar också en av personerna i serien. Det är en hyfsad version. Låter mer som om han har utgått från Blind Boys än Waits. I Wire-sammanhang så är Blind Boys också originalet. Deras version spelas i slutet av det sista avsnittet.

Vilka versioner som använts om serien hade fortsatt kan man ju fundera på. Det har gjorts fler covers på sången. Många nog inspirerade av serien. M.I.A. gjorde en med Blaqstarr som är rätt usel. En bra cover, om man bortser från den 90-taliga produktionen, är John Campbells.
Det finns några på andra språk än engelska. Jag vet inte om det finns en spanskspråkig. En sådan hade annars kanske passat för en sjätte säsong - då det säjs att ett tema för den skulle vara den ökade invandringen av latinos till Baltimore.
Från och med säsong 3 så är versionerna inspelade speciellt för serien. Så de hade alltid kunnat låta göra en på spanska. Nu hade de säkert gjort något annat.

"When you walk through the garden/You gotta watch your back/Well I beg your pardon/Walk the straight and narrow track"

fredag 1 juli 2011

10 bra kanadensiska filmer

Det är Kanadas nationaldag. Som de firar med anledning av att den firas tre dagar före U.S.A.s.

Cube

Geometrisk science fiction-skräck från 1997.

Dubbelgångare
Dead Ringers från 1988 var David Cronenbergs första långfilm utanför genrefilmen. Men hans teman känns igen från hans tidigare skräckfilmer. I ett tidigt stadium så skulle de två gynekologerna vara de enda tvillingarna i denna värld. Något som, trots att det inte finns med i den färdiga filmen, vilar under texten.

Exotica
Atom Egoyans långsamma, deprimerande men vackra film om strip-tease och saknad.

Ginger Snaps
Kanadensisk varulvsfilm när den är som bäst.

Jesus från Montreal
Fransk-kanadensisk film från 1989 om en teatergrupp som ger liv till ett gammalt passionsspel. En mer rättvis lista hade säkert haft fler fransk-kanadensiska filmer.

Mitt liv utan mig
Den här är gjord av den spanska regissören Isobel Coixet. Men utspelar sej i Kanada med kanadensiskt folk som gör kanadensiska saker. om en kvinna som får reda på att hon snart ska dö och gör upp en lista över saker hon ska hinna med innan dess. Sorglig och upplyftande. Med Sarah Polley huvudrollen. Han som dör i första scenen i Cube spelar hennes läkare.

Scott Pilgrim vs the world

Screwballs
"Bra" är kanske inte riktigt rätt ord för att beskriva den här. Men det är den mest underhållande av 80-talets många sexkomedier. Screwballs har ett mer genomtänkt utseende än såna här filmer brukar ha. Med en lätt överdriven, serietidningsliknande stil. Som en filmatiserad Acke-tidning. Om Acke-serierna handlat om att Acke och Sopprot och de andra försökt att se Veronikas bröst. Så precis som en filmatiserad Acke-tidning.

Shivers
Cronenberg är med två gånger på listan då han är Cronenberg.

Sjöjungfruns sång
Underbar film från 1987 av Patricia Rozmer om en kvinna som är lite eljest. Heter I heard the mermaids singin i original.

tisdag 14 juni 2011

Då kom han från himlen en Atombombsdag, han red en elektrisk vit svan



"Tonårsjesus" är sista spåret på första sidan av Imperiets album Blå Himlen Blues från 1985. Ett album med flera bra sånger men lite underlig, glammjazzig produktion.
På det här spåret tycker jag dock det passar på nån konstig vänster.

"Gatorna har aldrig varit så långa/Och så fulla med skitig snö/Mitt spegel-liv är en Gudarnas plåga/Nu klär jag Granen i aska och glöd//Tonårsjesus, du kommer väl kommer väl kommer/Tonårsjesus, du kommer väl kommer väl kommer"

(Sången heter "Tonårs Jesus" på baksidan av albumet och på skivetiketten men "Tonårsjesus" i innerkonvolutet.)

torsdag 2 juni 2011

Jesus på Mars


"'The Martians are orthodox Jews,' Bronski replied."
Den första bemannade marsexpeditionen upptäcker att planeten är befolkad av ättlingarna till en grupp judar som var lärjungar till Jesus. Som återuppstod här på Mars och är deras världs ledare.

De judiska marsianerna pratar grekiska (avsnitten om hur expeditionen lär sej denna speciella variant av gammalgrekiska upptar en större del av boken än som är vanligt i såna här böcker, Farmer var något av en amatörspråkvetare) och deras samhälle bygger på hebreisk lag.

Jesus följer med expeditionen tillbaka till jorden. Huvudpersonen börjar dock tvivla på att denne marsianske messias är den han utger sej för att vara.

Premissen i Philip José Farmers roman från 1979 är förvisso absurd. Men den tar sitt tema om tro på allvar.

Flera av Farmers böcker handlar på olika sätt om Jesus. Flera andra sf-författare, från Ray Bradbury till Philip K. Dick, har ofta avhandlat religiösa frågor.
Jesus on Mars (som tyvärr inte finns på svenska) är en av de bästa böckerna i denna subgenre.

söndag 4 april 2010

Häxan och lejonet och Bacchus och jultomten


Aslans återkomst till Narnia i Häxan och lejonet av C.S. Lewis föregås av att jultomten åker runt i landet och delar ut presenter till narnierna. Att Narnia har haft, och kommer att ha, jul är kanske lite underligt då de varken haft Jesus eller någon Oden. (Fast inte konstigare än att de pratar engelska.)

I uppföljaren Caspian Prins av Narnia så spelar Bacchus i form av en ung gosse samma roll som jultomten i den tidigare boken. Bacchus förvandlar elaka pojkar till grisar, en elak man till ett träd och skrämmer "knubbiga prudentliga små flickor" på flykten.
En del av Narnias nya befolkning (landet har ockuperats av ett folk som inte tror på Aslan och magi) ansluter sej till Bacchus, hans dansande flickor och Aslan och våra hjältar. Bland annat en flicka från samma flickskola som de knubbiga flickorna. Två menader hjälper "henne att ta av en del av hennes onödiga och obekväma kläder" (övers.Birgitta Hammar), det vill säja skoluniformen.

De karnevaliska inslagen i Narnia-böckerna är dock underordnade den kristna traditionen. "Jag skulle ha blivit nästan rädd för Bacchus och alla hans vilda flickor, om vi inte hade haft Aslan med oss", säjer Susan till Lucy. Liksom julen är äldre hedniska traditioner domesticerade av den kristna kyrkan.

Att jultomten och Bacchus ingår i Aslans posse är en av flera inslag som gör att ekvationen Aslan=Jesus inte är helt korrekt.

En annan sak där berättelserna skiljer sej åt är att Aslan kommer tillbaka inte en eller två gånger utan åtminstone tre. Om Aslan är Kristus är han den segrande Kristus, ständigt återkommande. Men liksom vår Jesus så kommer han inte med fred, utan med svärd.

lördag 3 april 2010

Fem länkar en påskafton


Aslans död och uppståndelse
Scen från den tecknade filmatiseringen av Häxan och lejonet (1979).

Phil Ochs - Crucifixion
Live i Stockholm 1969.

La Ricotta av Pasolini
Från episodfilmen Ro.Go.Pa.G. På italienska och utan text men det är en huvudsakligen visuell film. Om ett filmteam som spelar in en film om jesu korsfästelse.


Tidigare på Butter tar ordet:

Getsemane - Stig Larsson och Kristus återuppstånden

Lenny Bruce - om att döda en Jesus

fredag 25 december 2009

De tio bästa sångerna om Jesus


Om hin den andre kunde få en lista så är det klart Jesusbarnet ska ha en på sin fölsedag. Här är vi neutrala. Bägge sidor har starka argument.

A. L. Lloyd - Bitter withy
En annan hyfsad version är denna med John Tams (klippet är illustrerat med foton av Diane Arbus). Jesus springer från Jungfru Maria som knattarna från Kalle Anka.

Tom Waits - Chocolate Jesus

Terry Allen - Gimme a ride to heaven boy

Arrogant Worms - Jesus' brother Bob

Nick Cave - Jesus met the woman at the well

Pete Seeger - Mary had a baby

Paul Newman - Plastic Jesus
Låten i sej är kanske inte så märkvärdig, men den här scenen ur filmen Cool Hand Luke är rörande.

Alan Stivell - Son ar chistr
Det verkar som om "Son ar chistr" inte alls, som jag alltid trott handlar om Jesus Kristus utan om att dricka sej full. Men i alla fall. Klippet på länken är sammansatt av en massa versioner av låten (två med Stivell) och nånstans i nån av dem åkallas säkert Jesus. Klippe är illustrerat med bilder ur George Melies Gullivers resor.

Nina Simone - Suzanne
Leonard Cohen gjorde som bekant originalet. Under namnet "Suzanne Takes You Down" fanns texten, vars mittparti handlar om Jesus, som dikt i samlingen Parasites of Heaven

Imperiet - Tonårs-Jesus
Då kom han från himlen en atombombsdag
och han red en elektrisk vit svan

onsdag 14 oktober 2009

Matteusevangeliet enligt Pasolini


Pier Paolo Pasolinis Matteusevangelit kommer på svensk DVD idag. Jag har den sen tidigare i Tartans utgåva.
Det är en på sätt och vis rätt trogen filmatisering av den gamla bestsellern. Men bildspråket och sättet skådespelarna för fram replikerna får en att se historien som på nytt. Se hur märklig den egentligen är.

Mycket av Pasolinis verk har åldrats. Och en del av det framstår idag som lite fånigt. Men Matteusevangeliet håller.
Det religiösa temat finns i mycket av Pasolinis verk. Förutom Matteusevangeliet är hans bästa mer öppet religiösa kortfilmen "La Ricotta" där Orson Welles spelar en regissör som ska filma Jesu liv och framförallt död.

måndag 27 juli 2009

Tonårsjesus


Då kom han från himlen en Atombombsdag
Han red en elektrisk vit svan
- Imperiet

Under gårdagen sitter jag och läser i The New Adventures of Jesus (se bild) av Frank Stack, eller Foolbert Sturgeon som han kallade sej när serien var ny, samtidigt som jag lyssnar på Blå Himlen Blues. "New Adventures of"...-biten i titeln på Stacks klassiska satir får mej alltid att associera till de här kitschiga TV-versionerna av Tarzan och Robin Hood med mera i Xena och Herkules efterföljd, som gärna hade en titel i stil med "New Adventures of Sancho Panza".
Och när spåret "Tonårsjesus" kommer på så får det mej att fundera - varför gör de inte en TV-serie med Jesus som tonåring som de gjort med Kung Arthur i den där brittiska Merlin?

De skulle kunna ta en del av hans bästsäljande äventyr och placera de i människogossens ungdom. Som de där demonbesatta grisarna - han kan ju ha fajtats med såna redan i tonåren (eller åtminstone med griskultingar). Tempelhistorien borde också kunna äga rum under dessa år. Blanda och ge bland myterna.
Låta honom ha plågsamma minnen av hur han dränkte tre rikemansbarn innan han lärt sej att kontrollera sina superkrafter. Det skulle ge lite lagom angst till det hela. Hans ambivalenta hållning till sitt öde kunde göras som en blandning mellan Buffy och Omen.

Så kan man låta hans bästa vän heta Judas, för att få den där klassiska tragiska ironin á la Smallville. Och grannflickan kunde heta Maria Magdalena. The Comic Relief-karaktären torde bli Tomas (med catchphrasen "I'll doubt it").

Det är egentligen underlgt att det inte redan finns en New Adventures of Teenage Jesus på TV. En copyrightfråga säkert.

torsdag 9 april 2009

Lenny Bruce - om att döda en Jesus


Den amerikanske judiske komikern Lenny Bruce brukade köra ett nummer om att döda Jesus. Fast egentligen handlade det om synen på judar. "but - I'll say to an audience - you and I know what a Jew is: one who killed our Lord. Now there's dead silence in the audience after that." Citatet är från Bruces självbiografi How to talk dirty and influence people. Två sidor berättar om olika sätt han drar skämtet och om hur publiken reagerar. "Not only did we kill him but we're gonna kill him again when he comes back." är en variant han använder.

Genomgången av numret är den klart bästa delen av boken och mer intressant än att lyssna på en av versionerna av skämtet. (Att höra inspelningar av Lenny Bruces monologer idag ger en nog bara en aning om den effekt han kunde ha).

I början av skämtet säjer han "We did it about two thousand years ago, and there should be statute of limitations with that crime.". Nu brister publiken, tidigare nervös tyst när ordet "jew" först yttrades, lättat ut i skratt. Nu vet de att han skämtar. Men Bruce skriver att han menar allvar. Brottet borde vara preskriberat för länge sen. Och det kan man ju hålla med om.

onsdag 4 mars 2009

Goodtime Jesus

Jesus got up one day a little later than usual. He had been dreaming so deep there was nothing left in his head. What was it? A nightmare, dead bodies walking all around him, eyes rolled back, skin falling off. But he wasn't afraid of that. It was a beautiful day. How 'bout some coffee? Don't mind if I do. Take a little ride on my donkey, I love that donkey. Hell, I love everybody.

James Tate
(ur Riven Doggeries (1979)

onsdag 18 februari 2009

27 Saker ur Världslitteraturen - del 2


Nio till:

ur Jaroslav Haseks Den tappre soldaten Svejk, den livrem Svejk glatt lånar ut till sin cellkamrat,

ur Erik Hermelins Persisk antologi, kurbitsen lagårdsflickan trär på åsnan såsom en ring i Rumis "Narrens Hus",

ur Ilf & Petrovs "En genomskinlig personlighet", uppfinnare Tantskijs lite för effektiva tvål mot fräknar,

ur Alfred Jarrys Dåd och idéer av Doktor Faustroll, tjugosju udda volymer funna i Doktor Faustrolls rum,

ur Judasevangeliet, det skratt Jesus brister ut i när han ser lärjungarna tacka Gud för maten,

ur Torsten Kassius Tälje Tokar, de många kioskerna i paradiset,

ur Yasar Kemals Låt tistlarna brinna, Magre Memeds avtryckarfinger,

ur Stig Larssons Introduktion, Skitboken,

ur första bandet av Karl Marx Kapitalet, det brännvin som en bibel förvandlats till

söndag 7 december 2008

Kicking Against the Pricks 10- Jesus

Kicking Against the Pricks har tagit sin titel från nya testamentet. Något att göra med hur Saul blev Pål. Religiösa teman och bildspråk återfinns under hela Nick Caves konstnärskap. Den roman han började skriva innan Kicking: And the Ass saw the Angel (När då åsnan såg herrens ängel) är bara ett exempel.

Musikaliskt var en av de främsta skillnaderna melan Birthday Party (Nick Cave och Mick Harveys första band) och The Bad Seeds en starkare bluesgrund.
Intressant är att endast en av låtarna på Kicking Against the Pricks är en blues. (I'm gonna kill that woman, albumets andra låt vilken i Nick Caves version uppvisar likheter med Jesus met the Woman at the Well albumets näst sista). Även om låtarna i Nick Cave & The Bad Seeds versioner låter bluesigare än originalen. Muddy Waters låter betydligt mer blues än blue grass här för att ta ett exempel.

Blueselementen minskar efter The Firstborn is Dead (skivan innan kicking). Ett musikaliskt element som ökar fast i början halvt ironiskt (som i Deannaversionen från den akustiska singel vilken medföljde the Good Son) är gospel.

Gospeln Jesus Met the Woman at the Well befinner sej i många versioner redan på gränsen till blues. Pilgrim Travelers gjorde den i tolvtakt.
Texten hänför till en av de där lite underliga ställena i Nya Testamentet. Möjligen är poängen att visa att Jesus förutom sina många andra krafter även var telepatisk (Teologi är inte min starka sida.)

Den här versionen med Mahalia Jackson är från Newport Jazz Festival 1958: