Vilken vanvettig värld av Fredric Brown

"Han stod på Månen — och var omåttligt besviken. Det hade inte alls blivit den fängslande upplevelse han väntat. Den kalla luften rev i lungorna — gick han inte in i skeppet, skulle han snart förfrysa. Den tunna sommarkostymen var avsedd för New Yorks sommarklimat, och här var det många grader under noll."
övers. Börje Crona

En redaktör för en sf-tidskrift förflyttas till en värld som är som de billigaste av tidskriftens noveller. Jorden har koloniserat de närliggande planeterna, och befinner sej i ett krig med rymdvarelser.
Den tidskrift huvudpersonen är redaktör för — Äventyr i rymden — finns även i denna värld men är inte science fiction.

Fredric Browns roman Vilken vanvettig värld från 1949 parodierar den äventyrsinriktade delen av sf-genren med hjältar, monster och lättklädda rymdflickor. En viss antydan till kritik av genrens proimperialistiska tendenser finns men annars är det en rätt lättsam historia.

Vi får till slut en förklaring till hur vår hjälte hamnade i den här världen och varför den ser ut som den gör. Den förklaringen gör att romanen fungerar både som parodi på science fiction och som riktig science fiction.

Världens kortaste skräckhistoria och The Best of Fredric Brown

Har du hört världens kortaste skräckhistoria?
'Den sista människan på jorden satt ensam i ett rum. Då knackade det på dörren...'
Jag tror jag läste den första gången i Kamratposten. Ursprungligen finns den i början av Fredric Browns novell "The Knock". Brown berättar den som om det vore en historia han hade hört. Men, även om det finns liknande äldre historier (äldsta varianten är av Thomas Bailey Aldritch om man ska tro internet) så har Brown skrivit denna mininovell själv.

"The Knock" är förutom inledningen egentligen inte en särskilt märkvärdig novell. Den är långtifrån någon av de bästa i The Best of Fredric Brown, ett urval av Browns bästa SF-noveller med förord av Robert Bloch. Många av novellerna är korta historier med en twist på slutet.

Bäst av de längre är "Come and go mad". Om en journalist som wallraffar på ett sjukhus som en patient som tror han är Napoleon. Det är bara det att han faktiskt är Napoleon Bonaparte, bortryckt från sin rätta plats i rumtidsströmmen.

Brown skrev också deckarnoveller och också där var han bra på korta historier med oväntade vändningar. Browns mest kända novellsamling Nightmares and Geezenstacks blandar SF och deckare.

Nobelpriset...

i medicin gick i år till Robert Edwards. Ett val som är ovanligt såtillvida att det han fick priset för, mänsklig befruktning utanför livmodern eller in vitro-fertilisering, var något som gjordes första gången för mer än trettio år sedan. Medicinpriset brukar gå till rätt så nya upptäckter och genombrott.

När det gällde Edwards så ville man emellertid vänta tills det att de första provrörsbarnen växt upp och inte fått några oväntade bieffekter.

Vilket får mej att tänka på Fredric Browns novell "Jaycee" från 1958. Det är en kort novell. Tar upp två sidor i The Best of Fredric Brown. Den tillhör hans så kallade short-short stories. Vinjetter på 3-400 ord. Brown brukar anses vara något av en mästare på formen. De flesta av hans kortnoveller är science fiction men han har också gjort flera deckar- och skräckhistorier i formatet. I min engelskabok på högstadiet dök ett par av dessa short-shorts av Brown upp. Bland annat "Abominable" först publicerad året efter "Jaycee". Fast "Abominable" trycktes i en herrtidning kallad Dude, en av flera Playboy-kopior.

"Jaycee" är s/f. Och trycktes i en s/f-mDen korta novellen handlar om parthenogenesis, eller så kallad jungfrufödsel (förvisso någonting helt annat än in vitro-fertilisering, men vi håller oss åtminstone inom reproduktionsmedicinen).
50 miljoner barn är så kallade parther. Den första parthen föddes en tio år innan de andra. Nu när han blivit vuxen visar han sej ha hobbies som att åka vattenskidor utan skidor ("Told me that with faith he wouldn't need them") och när martiniarna tar slut på ett cocktailparty så förvandlar han vatten till gin.

I början av novellen hörs en läkare muttra "fifty million Jaycees". "Once before in history there'd been a virgin birth. Now fifty million virgin-born boys were growing up." Om tio års tid så kommer världen i novellen att ha femtio miljoner unga män med samma förmågor som Jesus Kristus. När läkaren i novellen inser detta så utstöter han ett förtvivlat nej.

Den första jaycee i novellen föds 1980. Det första provrörsbarnet föddes 1978. Hittills har hon så vitt jag vet inte utvecklat några övernaturliga förmågor.

"Jaycee" är rätt typisk för Brown. Kort och humoristisk. Men kan knappast säjas tillhöra hans allra bästa.