10 bra amerikanska filmer

Det är den 4:e juli. Det är kanske inte allom bekant men det görs en hel del filmer i USA. En liten del av de är bra. Här är tio sådana:

Arizona junior
Bröderna Coen. Feel-good.

Brick
Rian Johnsons film från 2005 är en high school-film sedd genom film-noirgenren. Krocken mellan de två genrerna ger filmen en egenartad ton.

Down by law
Jim Jarmusch när han var bra.

Fyra vänner
Arthur Penn är en något underskattad regissör. En av hans bästa.

Moderna tider

Den stora lögnen
Imitation of life heter denna sista av Douglas Sirks amerikanska filmer i original. Sirks melodramer är fängslande och fascinerande trots (eller på grund av) att de ligger så nära så många sentimentala skräpfilmer.

Sweet Sweetback's Baadasssss Song
Filmen överheten inte vill att du ska se, hette det i reklamen när det begav sej. Filmen har sina brister rent hantverksmässigt. Men det finns en energi här som man sällan ser.

Taking off
Den amerikanska filmen har stärkts av att många europeiska filmmakare har arbetat i USA. Denna är Milos Formans första spelfilm i USA. Påminner fortfarande mycket om hans tidigare filmer. Jag skrev tidigare om filmen när en av sångerna från den var Veckans Sång.

The Thing
Genrefilm har en stark ställning inom den amrikanska filmen. John Carpenters s/f-skräckfilm har ett av genrens bästa slut.

Wassup rockers
Larry Clarkes blandning av komedi och halvdokumentär skildring av ett ungt punkrockband fungerar kanske inte filmen ut. Men den har en del starka scener.

Hård men rättvis

Brendan Frye: No. I gave you Jerr to see him eaten, not to see you fed.
Vice Principal: Fine. And very well put.
B. F: Accelerated English. Mrs. Kasprzyk.
V. P.: Tough teacher.
B. F.: Tough but fair.

A. V. Club har en serie artiklar om vad de kallar New Cult Cinema. Det är en intressant serie. Filmerna är, som det ska, en udda blandning. Senast i serien är en artikel om Rian Johnsons Brick från 2005. En film jag såg om häromveckan.

Både de som gillar och ogillar filmens blandning av film noir och high school brukar nämna scenen i rektorns kontor som citeras ovan. (Bilden bredvid på filmens stjärna Joseph Gordon-Lewitt är dock inte från filmen.) Men redan innan mam kommer dit har man nog redan bestämt om man gillar filmen eller ej. Det är scenen bakom fiket som fick mej såld på Brick

Veronika Mars och Brick - två nyanser high school noir

Som utfyllnad har svt visat de två första säsongerna av Veronika Mars.
Jag såg om pilotavsnittet och bitar av några avsnitt till.

Piloten grundar idéen med en highschool-detektiv. Med sheriffdotterdutten och mordet på hjältinnans vän försöker serien ge ett visst mått av motivation till varför en tonårsflicka skulle lösa brott.
Skolflickor som löser brott är en gammal ungdomsgenre som vanligen hoppar över sådana försök att få folks agerande att verka trovärdigt.

Att jämföra med Rian Johnsons film Brick från 2005. Brick är en high school-film där high-school påminner om miljöerna i en Raymond Chandler-roman. Krocken mellan de två genrerna döljs inte utan är poängen. Vilket är tydligast i scenen i rektorsexpeditionen.




Också i Veronika Mars spelar rektorn ibland rollen/tropen som polis. Men då det också finns poliser i serien så är den rollen mindre.
Veronica Mars försöker måla över sprickorna mellan high.schoolserien och krimiserien.
Influenserna inte heller lika tydligt Chandler. Men att källorna är flera är resultat av serie-formatet.

En aspekt där Veronika Mars lyckas bättre än Brick är med kvinnokaraktärerna.
Bricks femme fatales och kvinnor i nöd skär på fel sätt.
I Veronica Mars är hjälten kvinnlig. Vilket är regel i skolungdom löser brott-genren. Men en vändning gentemot detektiv-genren i stort. Brain i Brick och Veronica Mars dataexpertkompis Mac utgår bägge från samma arketyp. Men Mac blir en mer fullgången karaktär(detta också delvis formate).

Genderförändringen är som mest intressant i Veronicas döda väninna. Som blir en syntes av två genretroper. Vännen som ska hämnas och kvinnan som ska hämnas.

35 år i filmer, del 4 : 2001-2008

2001
Bäst: Donnie Darko
Också bra: 8 kvinnor
Sämst : Pianisten(haneke)

2002
Bäst: Mannen utan minne
Sämst: Undercover Brother ("it's a mockery of black radicalism! Some fool with a big afro running around fighting 'The Man' What's so funny about afros?!
What's so funny about fighting 'The Man'?" för att tala med Huey Freeman)
Skulle vilja se: Adaptation (eller vill är väl fel ord)

2003
Bäst: Noí Albinoì
Också bra: Station Agent, Tokyo Godfathers
Sämst: League of extraordinary gentlemen
Skulle vilja se: Återkomsten

2004
Bäst: Med kameran som tröst del 2
Också bra: Primer
Sämst: The day after tomorrow

2005
Bäst: Brick
Sämst: Cursed (Ger varulvsgenren ett dåligt namn)

2006
Bäst: Sympathy for Lady Vengeance
Också bra: V för Vendetta, Thank you for smoking
Sämst: Scary Movie 4
Skulle vilja se:I'm a Cyborg but that's OK

2007
Bäst: No country for old men
Sämst: Cassandras dröm

2008
Bäst: Paranoid Park
Sämst: Cloverfield
Tycker varken så bra om Paranoid Park själva den hemska hemligheten skär sej med resten av filmen) eller så illa om Cloverfield(handkameran onödig övertydlig understrykning av filmens bra idé den lille mannens perspektiv av en monsterattack - de skulle ha godardat skiten ur den) som dessa val kan ge intryck av men jag har inte hunnit se så många 2008-filmer
Skulle vilja se: Midnight Meat Train