Bästa jag sett, läst och hört 2018: Tecknade serier

Serierna nedan är inte nödvändigtvis serier som kom ut 2018, även om flera av dem gjorde det, utan serier som jag läste för första gången 2018. Tio tecknade serier i bokstavsordning efter titeln (då merparten av dem har olika tecknare och manusförfattare och de bägge är lika viktiga).

Arsene Schrauwen av Oliver Schrauwen
Belgiskt märkligt seriealbum som är en fiktiv berättelse om serietecknarens farfar.

Astro City 50 - 52 av Kurt Busiek (text) och Brent Anderson (bild)
De sista tre numren av serietidningen är en fortsättning på en tidig kort klassisk Astro City-serie om en man som drömmer varje natt om en kvinna han aldrig träffat. En passande final på serien. (Det ska komma fler miniserier, men det är sista numrena av den här utgåvan av tidningen.) Omslaget ovan är gjort av Alex Ross.

The Finder Library vol 1 av Carla Speed McNeil
Tjock samlingsvolym som innehåller Sin Eater, King of Cats och Talisman. Bilden ovan är dedikationen till Talisman. En mycket bra tecknad serie om ett framtida samhälle. Jag läste fyra såna här samlingsvolymer.

Lone Wolf and Cub Vol. 2: The Gateless Barrier av Kazuo Koike (text) och Goseki Kojima (bild)
Klassisk japansk tecknad samurajserie om en lönnmördare och hans bedårande lille son.

My favorite thing is monsters av Emil Ferris
Seriealbum om en liten varulvsflicka som löser brott (eller nåt sånt). En mycket bra serie.

Providence Act 1 av Alan Moore (text) och Jacen Burrows (bild)
Hommage till H. P. Lovecraft. Tecknad serie men med stort inslag av prosa. Varje kapitel följs av ett brev där huvudpersonen berättar det han upplevt (som läsaren just läst). Mycket bättre än Moores och Burrows andra lovecraftserie Neonomicon (som tyvärr tar över serien i sista albumet, men det påverkar inte det här första albumet).

Southern Bastards Vol 4: Gut check av Jason Aaron (text) och Jason Latour (bild)
Om en liten stad i den amerikanska södern. Och om myten om den amerikanska södern.

Unbeatable Squirrel Girl 31 av Ryan North (text) och Erica Henderson (bild)
Inte siste numret av Unbeatable Squirrel Girl men det sista tecknat av Erica Henderson. Och ändå gjort som en slags final. Det charmigaste numret av den charmigaste superhjälteserien.

The Unwritten: Tommy Taylor and The Ship That Sank Twice av Mike Carey (text) och Peter Gross (bild)
Jag läste hela Mike Careys och Peter Gross metalitterära serie om förebilden till en Harry Potter-liknande figur. Det här albumet består mestadels av den första berättelsen i den barnbokserie i serien som historien rör sej kring. 

Wonder Woman: Earth One Vol. 2 av Grant Morrison (text) och Yanick Paquette (bild)
Lite bättre än första albumet, jämnare. I serien finns Wonder Woman i niqab och en skurk som ser ut som Nick Cave. Grant Morrison har också, tillsammans med Liam Sharp, tagit sej an Green Lantern. De första numren av av den tidningen verkar rätt lovande.

Astro City: Life in the big city

På första sidorna i seriealbumet Astro City: Life in the big city (text av Kurt Busiek, bild av Brent Anderson) ser vi en man som drömmer att han flyger. Han skrattar medan han svävar naken i skyn. På tredje sidan väcks han av väckarklockan som drar honom ner till jorden.
Twisten är att mannen kan flyga också i vaket tillstånd. Men han har inte tid att njuta av sitt flygande. Hans namn är Samaritan och han är en superhjälte (som har vissa likheter med Superman) och han kan inte slösa bort en minut för han måste alltid rädda människor.

"In dreams" är första kapitlet eller första numret av serien Astro City som med miniserier och två pågående (ongoing) serier kommit upp i hundra nummer, alla skrivna av Busiek, nästan alla tecknade av Anderson.
Serien utspelar sej i en stad där det bor många superhjältar. Dessa superhjältar är oftast ett slags analoger till etablerade figurer som Stålmannen eller X-men.

Vid första anblicken kan Astro City tyckas tillhöra den slags serier som undersöker hur superhjältegenrens brister. Som Watchmen eller The Dark Knight Returns. Stålmannen skulle i verkligheten aldrig få en stunds ro. Den eskapistiska drömmen visar sej vara en mardröm, typ. Men kapitlet slutar trots allt i en förhoppfull ton.

Astro City ser på superhjältegenren lite från sidan. Perspektivet är ofta den vanlige invånarens. Men det är mer en hommage än en uppgörelse. I det här första albumet finns en serie om källkritik i en värld med superhjältar. Och en serie om en kvinna som bor i stadens övernaturliga kvarter, befolkat av vampyrer och monster.

Den senare serien har Busiek och Anderson återvänt till i den nuvarande pågående versionen av serietidningen. Som också, när serien fyllde tjugo år, gjorde ett nummer som var en fortsättning på "In dreams".

Astro City är som bäst när den omfamnar det lite fåniga i superhjältegenren. Som när i ett nummer ett lejon från en tecknad film får liv eller som när en talande gorilla kommer till staden och alla förväntar sej att han ska börja bekämpa brott trots att han bara vill bli rockmusiker. Andersons rätt så realistiska teckningar hjälper till att understryka det absurda.

Det här första albumet håller sej så att säja mera på marken. Men det lägger grunderna för serien.