S/Z

"(352) Visserligen var det hon som börjat fotkurtisen med honom, hon som spjuveraktigt eggat honom med en frigjord och förälskad kvinnas djärvhet; * HER. Gåta 6: attrapp, som la Zambinella lurar Sarrasine med. ** REF. Kvinnors typologi."
ur S/Z av Roland Barthes, övers. Malou Höjer.

Min favoritbok av Roland Barthes är S/Z från 1970. Där han går genom en novell av Honoré de Balzac nästan mening för mening och visar hur den är uppbyggd och hur den använder sej av ledtrådar och falska ledtrådar.
Novellen heter "Sarrasine". Den finns längst bak i volymen. Du bör läsa den först. Det är en bra, mycket balzacsk novell.

Jag köpte boken på ett antikvariat. Den är utgiven på Bo Cavefors Förlag. Det ör en snygg volym. Det var ett recensionsexemplar. Men bara tjugo sidor av boken var uppsprättade. (Jag ser recensionen framför mej: 'Barthes har gjort det igen!'.)
Den tidigare ägaren är nog inte den ende läsare som gett upp S/Z. Det är en bok som kräver arbete. Men som ger en lön för mödan. Jag vet ingen bok som ger en bättre bild av hur litteratur är uppbyggd.

Kritiska essäer av Roland Barthes

"Det som skiljer oss från Voltaire är kanske, när allt kommer omkring, att han var en lycklig författare. Ingen har bättre än han förstått skänka striden för Förnuftet en sådan festlig prakt."
övers. Malou Höjer

Kritiska essäer av Roland Barthes är som titeln antyder en samling med essäer om litteratur och teater av Barthes. Den gavs ut på mitten av 60-talet och innehåller essäer från 50- och 60-talet. Liksom Litteraturens nollpunkt gavs den i Sverige först ut på Bo Cavefors förlag. Men jag har den i Förlaget Näktergalens nyutgåva.

Som en första Barthes-bok skulle jag hellre rekommendera den lättsammare Mytologier. Men Kritiska essäer innehåller många bra texter. Texter om Brecht, Baudelaire och många andra. Flera teman återkommer från Litteraturens nollpunkt men Barthes är inte lika yvig.

Höjdpunkten i volymen är "Zazie om litteraturen". En lysande läsning av Raymond Queaneaus roman Zazie.

Litteraturens nollpunkt av Roland Barthes

"Romanen betyder död; den gör livet till ett förutbestämt öde, minnet till en användbar akt och kontinuiteten till ety manövrerbart och signifikativt tidsförlopp. Men denna förvandling kan bara fullbordas inför samhällets ögon. Det är samhället som framtvingar romanen, dvs. ett komplex av tecken, som översinnlighet och som historien om ett tidsförlopp."
övers. Gun och Nils A. Bengtsson

"Det finns inget skriftspråk utan adress" skriver Roland Barthes i inledningen till sin essä Litteraturens nollpunkt. Detta gäller så klart även Barthes egna essä från 1953 som blev hans genombrott.

Den tunna skriften (60 sidor) går raskt igenom formspråket i litteraturen under olika tider. Mest den franska litteraturen. Kapitlena heter sådant som "Romanens formspråk" och "Formspråket och talspråket".

Det hade varit intressant med en essä som undersökte formspråket i Litteraturens nollpunkt.

Boken gavs ut på svenska på Bo Cavefors Bokförlag 1966. Märkligt nog går den att köpa på nätbokhandlarna.

Alison Bechdels elva favoritböcker.

Bilden ovan (som blir större om du klickar på den) är ritad av Alison Bechdel och kommer från boken Unpacking My Library: Writers and Their Books, (red. av Leah Price) och föreställer Bechdels favvoböcker.
De andra tolv författarna som intervjuas i boken har istället fotograferat sina tio-i-topp-böcker (Bechdel har med elva böcker - it's one more, innit?). Där finns också bilder på deras boksamlingar.

Bilden är från ett inlägg om boken på Every day is like wednesday. Det är en blogg om tecknade serier (onsdagar är dagen när nya serietidningar och -album kommer ut i amerikatt) så där skrivs om det i boken som har med tecknade serier att göra.

Bechdel är i Sverige mest känd för serien Husfrid (Fun home>). Som innehåller en hel del referenser till litterära verk. Bland böckerna på bilden finns Roland Barthes, Susan Sontag och Hergé. Och Adrienne Rich, en feministisk poet som dog för ett par dagar sen.

Citerat från veckans läsning

"Dante reportern."
Peter Weiss
i Notisböcker 1971-75, övers. U. Wallenström

"(421) Endast en kvinna kan ha så mjukt rundade armar, sådana smäckra linjer. * Det estetiska beviset vilar på ett felaktigt enthymem (skönhet är kvinnorna förbehållen), eftersom även kastrater kan vara vackra
(HER. Gåta 6: attrapp, som Sarrasine lurar sig själv med.)"
Roland Barthes
i S/Z, övers. M. Höjer (meningen i fetstil är ur Honoré de Balzacs novell "Sarrasine", så vitt jag förstår står Höjer även här för översättningen)

"I put on the ring and became invisible. No one noticed."
Jonathan Lethem
i The Fortress of Solitude

10 bra franska böcker

Ännu en nationaldag och ännu en lista. Den här gången med tio bra franska böcker (som inte är romaner, då de franska romanerna redan fått en lista)

S/Z av Roland Barthes
Barthes närläser en novell av Honoré de Balzac. Han går igenom så gott som varje rad och ser på dess teman och uppbyggnad.

Det andra könet av Simone de Beauvoir
Det pågår någon slags back-lash mot den här. De dumheterna borde genast upphöra.

Den andra jorden av Yves Bonnefoy
Till allas förvåning seglade Bonnefoy upp i nobelprisspekulationerna förra året. Det bör inte hindra en från att läsa denna vackra bok med ett urval av hans essäer.

Människans revolt av Albert Camus
Bok om, och mot, upprorsidéen genom tiderna. En lysande essä som kom ut första gången 1951 och visar att man kan skriva anti-upproriska texter utan att vara så mördande tråkig som vår tids Axess- och DNledare-skribenter och alla de där.

Just här av Jean-Claude Forest (text) och Jacques Tardi (bild)
Seriealbum som är som om Franz Kafkas Processen fått ett kärleksbarn med Italo Calvinos Klätterbaronen och det sen tagits om hand av Luis Bunuel och Jacques Tati och den här jämförelsen har på något sätt spårat ut men det är en bra och utsökt tecknad tecknad serie.

Bröd och stenar av Eugène Guillevic
Skåpet var av ek.
Och det var inte öppet.

Kanske skulle det ha fallit döda ur det.
Kanske skulle det ha fallit bröd.

Många döda.
Mycket bröd.

(ur "Saker" översatt av Lars Gustafsson)

Lodjurets historia av Claude Lévi-Strauss
Lévi-Strauss går igenom myten i bokens titel och ser på de versioner som finns hos olika indianstammar i Nord- och Sydamerika. Han analyserar sen skillnaderna mellan dessa utifrån sina strukturalistiska teorier. Men även för den som inte är så intresserad av dessa teorier (som kan bli lite långrandiga, men det finns betydligt värre exempel på det än den här volymen) bör boken gå att läsa bara för berättelserna i den.

Stilövningar av Raymond Queneau
En busspassagerare anklagar en annan för att trängas. Senare under dagen så får han rådet att sy in en knapp i sin överrock. Denna historia berättar Queneau på 99 olika sätt.

Revolutionens nätter av Restif de la Bretonne
"Jag gick för att se när belägringen av Bastiljen tig sin början men allt var redan över; fästningen var
intagen: ursinniga människor kastade papper, historiskt värdefulla papper, från de höga tornen ner i vallgraven... Förstörelsens ande svävade över staden... Jag såg den nu, denna fruktade Bastilj som jag tre år tidigare, när jag varje kväll vandrade rue Neuve-Saintgilles, inte ens vågade kasta en blick på! jag såg den nu falla" (övers. Margareta Zetterström) Anteckningar från åren 1789-1793.

Saint Genet av Jean-Paul Sartre
Sartres biografi över Jean Genet är en egensinnig och väldigt underhållande bok.

Tidigare 14:e juli-listor:
10 bra franska filmer
10 bra franska romaner

Böcker om böcker - en lista

Just nu läser jag en bok av Samuel R. Delany kallad The Jewel-Hinged Jaw. Som har undertiteln "Notes on the language of Science Fiction". Det är essäer, förord, recensioner och sånt. Alla texterna är lika pretto som om det hade handlat om riktiga böcker.
Såna här samlingar med essäer och kritik tillhör min favoritgenre. Och en bra sån här bok om böcker kan man återkomma till ofta.

På den här listan med tio av mina favoriter av denna slags böcker är böcker med flera kortare texter om olika böcker och författare. Alltså inte avhandlingar eller litteraturhistorior:

Honoré de Balzac - Om litteraturens teori och praktik
Mest om Balzacs eget författarskap. Men huvudnumret är en lång text om Stendhal som är mästerlig.

Roland Barthes - Kritiska essäer
Den här listan är ordnad alfabetiskt efter författarnamnen. Men Barthes passar bra efter Balzac. Då den bäste Barthes-texten, S/Z, är en närläsning av en Balzac-novell. Den finns då inte i den här artikelsamlingen. Där han istället skriver om diverse böcker. Bland annat Butter tar ordet-favoriten Zazie av Raymond Queneau.

Madeleine Gustafsson - Berättelsens röst
Artiklar om Christa Wolf, Arne Sand och Stendhal. Med flera. En viss betoning på tyskspråkiga böcker. Gustafsson är en av Sveriges bästa kritiker. Texterna här är intressanta. Och i slutet av boken finns biografier i urval av författarna som hon skriver om.

Folke Isaksson - Gnistor under himlavalvet
Tjugofem kapitel om tjugofem dikter. Kapitel om en medeltidsballad, kinesisk poesi, "Kommunismens vagga" och W. H. Auden. Han läser Edith Södergran, en Fria Pro-text och Artur Lundkvist. Och om ytterligare 18 dikter. En bok att ständigt återkomma till.

Ola Larsmo - Odyssér
Titelessän har undertiteln "Om 'tid' och 'rum' i den svenska nittonhundratalsromanen" och visst är det sent på 80-talet i boken. En genomgång av P. C. Jersilds författarskap bredvid en text om Frankenstein

F. R. Leavis - Essäer
Essäer om Ezra Pound, E. M. Forster, T. S. Eliot och flera. Bäst är texten om Gerard Manley Hopkins. Hopkins poesi har jag sen aldrig tyckt lever upp till essän av Leavis. Hopkins dikter blir som en skugga av den idé, den bild av Hopkins poesi som Leavis ger.

Artur Lundkvist - Vandringar i böcker
Samling med texter, mest artiklar i dagspressen, om svensk litteratur. Ofta lyfter man fram Lundkvists texter om utländska författare. Men då Lundkvist var så pass framgångsrik som introduktör så är de författare han presenterar där idel välkända namn för en nutida läsare. I den här tjocka samlingen finns recensioner av böcker av Eyvind Johnson, Harry Martinson, Bertil Schütt, Ivar-Lo, Stig Dagerman och en stor mängd andra svenska författare.

Jan Myrdal - Ord & avsikt
Boken har undertiteln "Ett resonemang". Det är en bok om läsning. Från Strindberg till Simenon. Med kapitelrubriker som slutar i utropstecken som "Brödskrivandet alltså!". En mycket underhållande bok.

Ezra Pound - Litterära essäer
Den enda nyttan jag har haft av att ha läst latin är att jag en gång i tiden kunde ljuda mej igenom de latinska styckena i essän här om olika Homeros-översättningar genom tiderna.

Göran Printz-Påhlsson - Slutna världar öppen rymd
"Essäer och kritiker 1956-1971" (kritiker är en pluralvariant av ordet kritik som man inte ser så ofta). Om pornografi, William Golding, Lovecraft, Diderot, protestsångare och sånt.

Läst i veckan- Samuel R. Delanys Neveryóna

"She was fifteen and she flew.
Her name was pryn-because she knew something of writing but not of capital letters."(Så börjar Neveryóna)
Innan kapitlet är slut kommer hon att heta Pryn.
Under romanens gång lär hon sej om makt matematik och träffar en sadomasochistisk Spartakus-figur.

Samuel Delanys Neverÿon-svit är ett slags Sword & Sorcery (Conan, typ). För den som intresserar sej för genréhierarkier kan se i brevsamlingen 1984 att Delanys förlag såg Neveryóna och de andra Neverÿon-böckerna som mindre viktiga än vad de betraktade som Delanys riktiga böcker- vilket kan tyckas underligt då Delany vanligen skrev science fiction. SF-genren hade dock fått ett högre anseende(som idag har gått något tillbaka), Fantasy om barbarer och drakar sågs fortfarande som den lägre sortens litteratur. Trots Barthes-referenser.
Sword & Sorcery-genren hade också tidigare utstått litterära försök. Joanna Russ' (som är en av tre personer som tackas i den första volymen av sviten Tales of Neverÿon- en samling med fem långnoveller; Delany kallar Neveryóna den sjätte berättelsen från Neverÿon) hade redan skrivit sin svit Alyx-noveller.
Och New York Times Review-blurren på omslaget ovan och omslagsbilden illusterar krocken mellan högt och lågt.