Visar inlägg med etikett greider. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett greider. Visa alla inlägg

tisdag 12 januari 2021

De bästa böckerna jag läste 2020

Som jag skrev i förra inlägget så läste jag 123 böcker förra året. Det här är tio av de jag tyckte bäst om av dessa. 

När en man faller från himlen av Lesley Nneka Arimah
Novellsamling av den nigeriansk-amerikanska författaren Lesley Nneka Arimah. Samlingen blandar fantastisk och realism. Ett komplement till samlingen är novellen "Blottad" som finns att läsa i Karavan 3/2020.
 
En av dessa morgnar ska jag stiga upp sjungande av Göran Greider
Ett fylligt urval med Greiders dikter som påminner en om hur bra hans poesi ofta är och hur synd det är att den blivit överskuggad av allt annat Greiders gör. 

Carol av Patricia Highsmith
Jag har inte sett filmen. Men jag antar att det var uppmärksamheten kring den som fick mej att läsa boken. Och det är jag glad att jag gjorde. 

Rent spel av Tove Jansson 
Kortroman om ett äktenskap mellan två konstnärliga kvinnor. En av de sista luckorna i min Tove Jansson-läsning. 

Galärdagbok av Imre Kertész
En arbetsdagbok av den ungerska författaren. 

(Boken om) Min trädgård av Jamaica Kincaid
En bok om trädgårdar, imperialism och om att hata vintern. 

The Bluest Eye av Toni Morrison
En del klassiker är lika bra som folk säjer att de är. 

Maj. En kärlek av Jan Myrdal 
Jag brukar inte ta med böcker jag läst om på såna här listor. Men jag gör ett undantag för Maj. En kärlek av Jan Myrdal (som dog i år – jag höll på att skissa på ett inlägg om boken när han dog) då nyutgåvan av boken hade både nya för- och efterord som gav mej delvis en ny syn på den här jagboken (som enligt efterordet från början var tänkt att vara en vi-bok: skriven tillsammans med romantitelns Maj).

The Wise Man's Fear av Patrick Rothfuss
Fantasyroman som nog var den längsta boken jag läste förra året.

Det osynliga motstyckets bok
Göran Sonnevi visar ännu en gång att han är Göran Sonnevi. 

onsdag 16 september 2015

Det dialogiska ordet av Michail Bachtin

 "Rabelais [nämner] konstnären Zeuxis som dog av skratt vid åsynen av ett porträtt av en gumma som han själv hade målat."
övers. Johan Öberg

Michail Bachtins verk är lätt att ta till sej. "Som ingen annan av hans yrkeskollegor verkar det som om Bachtin sätter något i rullning inom dem som läser honom" skriver Göran Greider i essäsamlingen Det levande löftet. 
Greiders essä handlar om Bachtins idé om den dialogiska texten (och är delvis en uppgörelse med denna). Det är nog hans mest populära teori. På 90-talet kunde det mesta påstås vara dialogiskt på svenska kultursidor.

Därför är det kanske inte så konstigt att Det dialogiska ordet fått sin titel efter denna teori. Trots att en lång text om kronotopen dominerar boken.

Kronotop är en term tagen från den matematiska naturvetenskapen (Bachtin var trots allt en sovjetisk litteraturvetare). Och en undersökning av tids- och rumsformer i litteraturen kan låta krångligt. Men denna och de andra texterna i boken är mycket fängslande och faktiskt hyfsat lättlästa.

I slutet av "Svar på en fråga från 'Novyj mir'" efterlyser den åldrade Bachtin "en vetenskaplig utforskande djärvhet, utan vilken det är omöjligt att nå höjderna eller sänka sig ned i djupen".
Det dialogiska ordet är ett exempel på en sådan djärvhet.

måndag 3 oktober 2011

Stormcentrum - modern tysk prosa


Stormcentrum. Modern tysk prosa är en antologi redigerad av Stig Jonasson och Carl-Henning Wijkmark från 1964. Så modern är den kanske inte längre. Och texterna i den var inte så nya när den kom heller. Flera av de är från mellankrigstiden. Till skillnad från de flesta såna här urval är det fler romanutdrag än noveller.

Här finns Max Frisch och Klaus Mann (third most famous Mann!); Gottfried Benn och Ernst Jünger. De två senare har fått lite av en renässans i Sverige på senare tid. Att Jünger (och i mindre mån Benn) inte översattes brukar förklaras med författarens radikalkonservativa politiska läggning (och som Göran Greiders artikel i Aftonbladet visar så är Jünger fortfarande kontroversiell). Men de flesta av de tio författarna i Stormcentrum är dåligt representerade på svenska. Inte bara de som vart ultrahöger.
Förordet beklagar att bara ett fåtal tyska namn rönt intresse i Sverige. Vid den här tiden så hade det anglosachsiska tagit över den roll det tyska tidigare haft.

De två höjdpunkterna i boken är "Antigone" av Alfred Döblin och "Generalen talar" av Karl Kraus.
"Antigone" ett kapitel ur Döblins romantrilogi November 1918 omredigerat till novell. Den skildrar en diskussion i en skolklass om det antika dramat. De olika politiska fraktionerna i klassen har sina tolkningar av pjäsen.
"Generalen talar" är ett kort utdrag ur Kraus pjäs Die letzten Tage der Menschheit. En pjäs som den österrikiske Kraus (tysk prosa betyder här tyskspråkig) själv ansåg bara kunde sättas upp på planeten Mars och som brukar kallas för oöversättlig. Men dramat har satts upp på Jorden och den finns numera på engelska så man skulle ju önska att någon kunde ta och ge ut den också på svenska.

Stormcentrum gavs ut i en häftad volym av Prisma. De gav ut flera liknande antologier. Den bör gå att få tag i begagnat.

söndag 16 augusti 2009

Om DNs 10 böcker som förändrade världen


I veckan avslutades DNs artikelserie 10 böcker som förändrade världen. Tio skribenter skriver om tio böcker (som DNs redaktion verkar ha valt). Urvalet är nog inte direkt menat som en de tio viktigaste. Kvalitén på artiklarna varierar. Många av författarna tar boken som utgångspunkt för att diskutera närliggande frågor. Något som irriterat en del av kommentatorerna på DNs nätsida. Men det verkar ha ingått i uppdraget. (En del av kommentarerna är också av det där lite underliga högerrabulisiska slaget. Man skulle på de kunna tro att det handlade om gillande beskrivningar av Stalins Leninismens problem eller Koka Borsjt med Brezjnev.

Jag har bara läst fem av böckerna. Men detta hindrar mej inte från att kommentera också resten.

Göran Greider om En dag i Ivan Denisovitjs liv av Alexandr Solzjenitsyn
Greiders artikel är en av de som ändå huvudsakligen handlar om boken och till en del Solzjenitsyns övriga författarskap. Han kallar författarskapet för dialogiskt - en term använd av Bachtin som också nämns i artikeln. Jag har inte läst boken sen gymnasietiden. Kansker skulle det vara dags för en omläsning.

Thomas Götzelius om Media av Marshall McLuhan.
Jag har läst många underliga noveller och romaner som influerats av McLuhan. De är ofta roliga. Troligen roligare än boken själv.

Malena Rydell om Du sköna nya värld av Aldous Huxley
Om Huxleys roman har jag skrivitHÄR (även om den senare romanen The Island) och HÄR (om Anthony Burgess och en filmatisering som inte blev av.)

Barbro Hedvall om Det andra könet av Simone de Beauvoir
Hedvall kallar boken för misogyn och kall och föredrar Fredrica Bremer. Själv tycker jag nog den är rätt skoj.

Andreas Malm om Tyst vår av Rachel Carson
Carsons bok är en sån som man väl oftare hört talas om än läst. Malm ger en översikt över dess inflytande och den backlashsom senare drabbat Carsons idéer.

Tom Malmqvist om På väg av Jack Kerouac
Kerouac kan kanske tyckas lite udda i sammanhanget. Men på sitt sätt har den väl påverkat världen. Som att få en massa människor att skriva dåliga romaner (ingen nämnd, ingen lundell). Jag har för mej att jag tyckte bättre om hans The Subterraneans. Men det är länge sen jag läste de där (På väg borde också komma med en "för åldrarna 14-17"-lapp på sej.)

Alexandra Coelho Ahndoril om Drömtydning av Sigmund Freud
Jag hara bara läst en Freud från pärm till pärm. Och den var tunn. Leonardo da Vinci. ett brndomsminne. Det är å andra sidan en riktigt rolig bok. Att en viktig del av Freuds läsning av en da Vinci-dröm bygger på en felöversättning (en detalj som spelar en stor roll i P.C. Jersilds roman Geniernas återkomst) gör heller inte särskilt mycket. Freuds drömtydningar är där friare än i Drömtydning.

Zac O'Yeah om Jordens fördömda av Frantz Fanon
Frantz Fanons Jordens fördömda är nödvändig läsning. En av de starkaste texter som skrivits.

Maria Sveland om Kinsey-rapporterna
Kommentarerna har blivit färre efter varje artikel på nätet men här blir de genast fler igen. Vilket väl kanske antyder att det ämne som Kinsey studerade fortfarande intresserar många.

Aase Berg om Globaliseringsfällan av Hans Peter Martin och Harald Schulmann
Det är inte så många år sen Globaliseringsfällan var på allas läppar. Men det är sällan man hör om den idag. Glömmer vi nyare böcker fortare?

Naturligtvis finns det andra böcker som hade kunnat varit med. Som Kapitalet, Hobbes Leviathan, Eldridge Cleaver, han Singer med djurrätten (eller då Leninismens problem), eller Kennelklubbens nya regler men listan verkar som sagt inte göra anspråk på att vara heltäckande.