Kemikul

Läste i söndagens GP att kemistudier skapar stora förutsättningar för att få ett arbete direkt efter avslutade studier. Blev storligen förvånad då intagningspoängen till universitetsstudier i Göteborg låg på 15,0 från gymnsiet och på (!) 0,3 från högskoleprovet.

Kemi som är SÅ kul, varför är det inte ett attraktivt studieval?

Att läsa kemi fanns med i mina eftergymnasiella tankar - tillsammans med teologi och journalistik. Nu blev det lärarbanan i stället, men på förra seklet, då man läste till mellanstadielärare, så fick man välja två tillvalsämnen, där man blev behörig att undervisa på högstadiet. Naturligtvis blev det KEMI och BIOLOGI för min del. Det har aldrig blivit så att jag använt mig av min högstadiebehörighet, tyvärr.

Men kemi ska vi ju ha på lägre stadier också. Om man ser till ämnesinnehållet i nya kursplanen - läroplan 2011 - så har ämnet kemi nästan lika stor omfattning under åk 4 -6 som det har under åk 7-9. ( Jo, jag ska nog bli no-lärare - bara det funkar med kollegornas inriktningar!)

2011 har utnämnts till "Kemiåret". Har lite svårt för olika dagar och år .... tulpanens dag och köttbullens dag och byggnadsåret ..... ja, jag vet inte allt.

Men ordet kemi fick mig att söka lite på nätet och hamnade då på Kemikalendern, såg på videon för januari och hamnde så småningom på lektionsförslag.


Lektionsförslaget passade så bra, eftersom vi slutade höstterminen med att konstatera att vatten och olja är inte lösligt i vartannat, det blir inte ens någon blandning när de omaka molekylerna får bestämma. Nu handlade det om att hitta ämnen som gjorde att olja och vatten kunde bli vänner och fortsättningen på temat var att göra en äggtemperablandning som skulle användas till att göra en schablonmålning med.
Färgpigment kostar ju, men den gode slöjdlärare kunde undvara en del av de mindre populära färgerna. En mycket bra och inspirerande - och framförallt kreativ - lektion. I morgon fortsätter vi att prata om vad det finns för kemi i de olika schablonerna och därefter så ska vi se video, och göra en kortvariant av ett rödkålsexperiment.
Jag känner mig så nöjd med mig själv, när jag känner att eleverna fått vara kreativa - och utvecklats i detta.

Har besett ( heter det så?) största delen av webbsändningen om en Digital Agenda. Synnerligen gott initiativ av ITminister Hatt att initiera samtal och framförallt genomförande av agendan. Många intressanta synpunkter framfördes, jag fastnade för det här med tillgänglighet för alla samt ett nytt pedagogiskt tänkande och förhållningssätt. Varvid jag kom på att jag vill att s-twinning ska genomföras å det snaraste. Ett nätverk av svenska skolor som arbetar digitalt tillsammans inom olika teman. Skickade förslaget direkt till Hatt... för det kan man göra. Sen ska vi ha e-twinning också förstås.... men s-twinning är tillgängligt även för de elever som inte har kommit så långt med engelskan.

Nå´n som vill jobba med mig och mina 3-4or i något tema redan i vår .... jag är öppen för förslag ... och att testa.... vi behöver bara blogg, e-mail och Skype... sen är vi igång. Plus en planering förstås .... vore bra att börja med något litet... på ett par-tre veckor. Ska läsa medeltid så småningom ...kan det vara nå´t. ????

Skönt att vara igång igen .... jag gillar verkligen mitt jobb.... utom klockan sex på morgonen.

Trettondagstraditioner....

... det har vi inga alls. Mycket beroende på att C-E alltid har en av sina mest arbetskrävande perioder dierkt efter nyår. Årsbokslut. Vilket innebär långa dagar och arbete på helgdagarna.

Sen kan jag ju personligen tycka att det kan räcka med firande, när man både firat jul och nyår. Det kan vara gott att bara ta det lite lugnt.

Naturligtvis har " frökentankarna" tagit över allt mer under de senaste dagarna. Speciellt som vi igår fick ett mail med skolinspektionens beslut, vilket gjorde mej arg, upprörd, ledsen, besviken. Efter att ha besökt vår skola en dag och läst några dokument, så hade man massor av kritik att komma med. Det värsta är att jag inte känner igen mig i det som sägs. Jag känner mig idag som om jag fått skäll för något som jag inte gjort.... och det känns inte bra. Får nog anledning att återkomma .... allt är ju offentlig handling och måste ges möjlighet att belysas från olika håll.

Var i centralorten en sväng på förmiddagen. Passade på att besöka biblioteket och låna lite böcker från såväl skolpool som vanliga biblioteket, till klassen. Bra start att inleda lässäsongen med helt nya böcker, sådana som vi inte har i skolbiblioteket.

Jag blir nästan mållös när jag ser hur många nya, fräscha böcker som står i kommunbiblioteketes barn/ungdomsavdelning. Till synes outlånade. Egentligen borde vi kunna ha ett mycket tätare samarbete med kommunbiblioteket än det vi har. Tänker mig att alla böcker köps in centralt, såväl till kommunbibliotek som skolbibliotek. Allt katalogiseras i samma databas. En del böcker ska finnas på alla ställen, men vissa böcker skulle kunna vandra från ställe till ställe, kanske med en förflyttningshastighet av fyra flytt per läsår. På så sätt skulle ett ständigt förnyande ske, samtidigt som välutbildade barnbibliotekarier skulle göra urvalet och köpa in böcker till såväl fast bestånd som till det vandrande.

Idag är det jag som köper böcker till skolbiblioteket, har gjort så i många år, så jag har väl en viss insikt i vilka böcker som går hem. Men inte riktigt tillräckligt - OCH det skulle vara gott att slippa beställningar, enkla katalogiseringar som inte funkar mm. Biblioteksansvarig kunde jag ändå vara ....

Körde vägen från Tranemo över Mossebo till Grimsås. En stor lastbil låg vält vid sidan av vägen och omlastning höll på att göras. Själv tyckte jag att det var helt OK vinterväglag idag. Men det blir en hel del avåkningar så här års, det hör man talas om på radio titt som tätt.

I skolan var det gott och varmt. Vaktmästaren höll just på att sätta upp en ny filmduk i mitt klassrum. Så det kändes välkomnande, både rumsvärme och mänsklig kontakt. Mer än vad jag vågat hoppas på efter två veckors lokalstängning.

Satte mig ner för att planera lite inför nästa vecka, kollade på den Storyline idé som jag fick av min bästa kollega K tidigt i höstas samt plockade med lite grejer hem. Få se om de blir tittade på idag eller i morrn....

Tänkte göra en Storyline om Sverige och det hade K redan klart. Naturligtvis använder jag hennes tankar och gör dem till mina. Har bara gjort Storyline inom ämnet historia tidigare. K och jag gjorde både vikingatid och Sverige för 100 år sedan under de sista åren jag jobbade i Dp.

Hundraårs-storyline har jag gjort vid två olika tillfällen i G-s. Sista gången blev det en riktig höjdare, jag hade min gamla klass i femman då och så jobbade vi tillsammans med trean. När arbetet med trean var klart, så jobbade femmorna med sina olika personporträtt, översatte till engelska och gjorde en Photo Story som vi använde i ett e-twinningprojekt.

Nu blir det Sverige först - och sen hade jag faktiskt tänkt mig hundraårsprojektet också, för min tre-fyra. Nästa år får vi ny läroplan, och då ska vi läsa kronologiskt - och kommer inte fram till förra sekelskiftet under åk 3-6. Så det gäller att passa på att använda ett vinnade koncept medans tid är.

Kom på att jag skulle vilja ha en Mind Map på datorn, som jag skulle kunna använda genom projektorn. Okladdigt - sparbart. Kollade efter gratisprogram. Hittade först ett helt underbart och enkelt program som heter Smart Draw. Tyvärr så var det bara fritt en vecka, sen kostade det hur många dollar som helst. XMind var däremot bara att ladda ner. Lite klumpigare, lite svårare att sätta sig in i. Men ändå en jättetillgång - ett program som jag sannolikt kommer att använda mig av en hel del. Förhoppningsvis eleverna också.

Kattkryptik och kakkatastrof

För några veckor sedan var hallen full med fågelfjädrar och fågeldun när jag öppnade dörren på eftermiddagen. Två små katter kom sömnigt emot mej - Nej, de hade inget gjort.
- Men Fritz var ju inte inne, sa jag och tog fram dammsugaren.Den sög fjädrar och dun i hela nedervåningen. De små katterna tittade nyfiket på, men kunde inte ge någon förklaring till förödelsen. Jag funderade och funderade, diskuterade med C-E - och den enda förklaring vi kunde komma på var att Fritz hade haft med sig en fågel in, som legat och torkat - kanske under sängen. Men några fågelrester hittade vi inte .... och mysteriet har kvarstått.

När jag kom hem i den mörka seneftermiddagen i går så fanns det återigen fågelfjädrar och fågeldun på hallmattorna. Inte alls lika mycket som förra gången, bara ett par fjädrar, resten dun. Två betydligt större katter kom emot mej, och försökte smita ut i det stora svarta därute - men blev stoppade. Inte heller denna gång kunde de ge svar på vad de sysslat med, och historien med dammsugaren upprepades.

Jag städade i söndags, ganska så noggrant och såg inte tillstymmelse av fågelrest. Eller fjädrar.Eller dun. Alltså begriper jag ingenting. Det enda jag, med min lite för goda fantasiförmåga kan komma fram till, är att våra små ( ja, halvstora då) kattungar, har en egen fågel Fenix som de plockar fjädrar och dun av och som återuppstår med jämna mellanrum ... har det något med himlakroppar eller jordiska element att göra, månne.

Kryptiskt är det i allafall.

Det händer mycket kring katpojkarna. Ett antal fönsterlampor har åkt i golvet, liksom ett antal, lite mera lättviktiga skålar. De känns som om katterna växer på samma snabba sätt som barn i förpuberteten. De blir långa, både i kropp och i lemmar och har lite svårt att hålla reda på hela sin kattlekamen.

Idag, vid lunchtid, hördes en jätteskräll. Katterna förstås, suckade jag inombords, och ställde i från mig koppen med lunchkaffe, som jag var i färd med att dricka. Kunde inte inte riktigt definiera var skrällen kommit i från, det kändes som om det var från ett diffust ställe i huset.Kollade alla rum i nedervåningen - nej, inget nedslaget och inga katter. Gick till ovanvåningen och fann samma resultat. Källaren kvar, de hade kanske varit med mig där nere tidigare och dröjt sig kvar. Ingen förödelse, inga katter.

Började bli riktigt orolig, det var ju bara en dryg halvtimme innan jag skulle stoppa in dem i buren och åka i väg till veterinären. Fantasin skenade iväg, var det kanske Fågel Fenix som attackerat och fångat dem .... eller något annat oindentifierbart objekt som kommit ut ur väggarna .... eller gått in när jag var i duschen....

Ett ynkligt jamande hördes..... Klädkammaren! Dörren kunde bara öppnas en lite bit, trappstegen som normalt står lutad mot väggen, låg på golvet och bildade en effektiv barrikad mot intrång i klädkammaren. Men katterna är smala, och de kunde ta sig ut ur sin egen gjorda fälla, och fick pusta ut i mjuka sängen en stund.

Flera indikationer har gjort att vi misstänkt att våra små husdjur har öronskabb. Lämpligt att kolla med veterinären, så här i ledighetstider. Kul att åka bil, kul att träffa på katter och hundar, tyckte både Frasse och Freddie. Men det där med att rensad i öronen, det var väl ingen höjdare.

Örongångarna var fulla av små kvalster, levande och döda och deras avföring. Riktigt skitäckligt, det vår trevliga, glada, djurälskande smådjursveterinär fick ut ur öronen på kattpojkarna. Ett under att de har hört något alls.... men de har aldrig vetat att de kunnat ha bättre hörsel- de har med säkerhet fått kvalstren från mamman.

Så nu blir det till att tvätta varje dag, det blir kanske inte allt för populärt. Om fyra veckor är det dags för nytt besök på veterinärstationen, och då ska man samtidigt passa på att beröva dem deras manlighet, och det innan de fått känna på hur det är att vara manskatt.... men det är nog inte mycket att stå efter. Man kan ha kul i livet ändå, fråga Fritz, han har mycket att bestyra på dagarna och har säkert ett mycket mer varierat och innehållsrikt liv än den som bara tänker på kattjejer och kattslagsmål.

Kakkatastofen då? I går kom en ledig kollega till oss och bjöd på fika på den tiorast som vi inte alls behövde ha klockan tio igår, eftersom det inte fanns några barn i skolan ... men vi tog den då ändå. Nej, det var inte kakorna ovan, det är bilder från sommaren, det var morotskakor och kolakakor. Mmmm, så gott .... ja, det var så gott, så att jag helt glömde bort att jag skulle avstå kakor och godis i november ( det hade gått så bra i september... :)

Alla ( utom vaktmästaren) var samlade - vi hade en trevlig fikastund tillsammans, och till vår glädje, så lämnade kollegan alla överblivna kakor kvar .... dem kunde vi äta på eftermiddagen.

Vi åt lunch på lokal, och vi såg verkligen fram emot eftermiddagen - det skulle bli god fika en gång till denna välsignade kakdag.

När vi kom till lärarrummet, ja, då var det bara några kakor kvar - tre ynka morotskakor ( av tio) och lika illa var det med de fantastiska kolakakorna. Tre av minst tio kvar.

Det var ett antal långansiktade pedagoger som tyst tittade på de nästan helt länsade kakfaten.

Till slut tog jag initiativet i denna katastrof och delade morotskakorna, så att vi plötsligt hade dubbelt så många men hälften så stora sådana.

Vaktmästaren tittade in i rummet. Naturligtvis blev han överfallen med frågor: - Hur många hade han ätit ? ( En av varje + en gammal veteskiva) - Hade han sett något? - Hört något?

- Kunde det vara hantverkarna som befann sig på skolan som varit och nallat?

Han kunde ju inte veta detta ... men de hade ätit sin lunchmatsäck i lärarrummet.

Nu vill jag ju inte misstänka att dessa medelålders män, med trevligt yttre, hade stulit VÅRA KAKOR. Deras mammor måste väl ha talat om för dem när det var små, att man inte tar andras saker .... och på ett lärarum aldrig någonsin andras kakor!

Nä, jag tror att det var alla gamla lärare och annat kakgalet skolfolk som sitter kvar i väggarna, som roffade åt sig lite kakor när ingen såg på. Frestelsen blev för stor.

Låter det otroligt? Inte för mig - för om våra katter kan få stekta sparvar från ingenstans - ja, då kan väl kvarsittande lärar-andedelar äta goda kakor. Speciellt när det är så sällan mellan gångerna som det serveras, som det gör just i deras gamla personalrum.

Växlande vindar

Det känns verkligen som om hösten kommit blåsande och försökt tränga undan sommaren, denna vindpinande tisdag, fyra månader före jul. Tycker att det är alldeles för tidigt, än vill jag att det ska vara sommar och utesittareftermiddagar ett bra tag till. Så vi hoppas att det bara är ett skrämskott, det här med vindväxlingen till kyligt och blåsigt.
Ser man sig om i naturen, så är det ändå ofrånkomligt sen sensommar, med höstinslag. Vackert.... men lite sorgligt. Iallafall för alla, som liksom jag, inte gillar höstmörker. Men årstidernas gång, det hör också till det som kallas livet.

Tog en promenad, när jag kom hem. Första gången som fleecetröjan kom på, sedan i våras. När vindarna tog i som värst, jag, då blev det kyligt, trots värmande tröjan. Men det var ganska skönt att promenera, kunde gått långt i den kyliga luften om jag inte lovat komma hem och fixa ihop kasslergrytan till middag/kvällsmat.

Recept: Kassler i tärningar, röd paprika, purjolök och vitlök fräses i lite smör. Tillsätt matlagningsgrädde, creme fraiche, tomatpuré, peppar, salt, curry, paprikapulver och ev. buljongtärning. Koka en stund och servera med ris. Gott! En sådan där rätt som jag glömt bort, och som kom upp i hjärnklumpen när C-E köpt hem en stor bit extrapriskassler.

Skolan upptar den mesta tankeverksamheten, så här i terminsstart. Konstigt vore det annars. Fick ett SMS från en av mina elever i superklassen i dag. Han tyckte att allt var bättre i T-mo. Vilken tur, tänkte jag, så skönt att han trivs. Faktum är att jag inte saknar dem alls, vi hade gett varann allt vi kunde, och det i osedvanligt positiv anda.

Och efter trettiofem år i det här jobbet, så vet jag ju vad det innebär. Mötas, nötas, skiljas.

Den nya klassen är också en samling fina barn. Men naturligtvis finns det saker som man tänker på- och skulle vilja diskutera med någon- när man börjar en ny termin. Visst kan man prata med kollegorna, men det finns för lite tid.Vilken kan vara rätt frustrerande och kan ge upphov till högeffektivt hjärnjobb nattetid. Det är inte bra för sömnen.

Det tar lite tid att komma i fas med varann, konstigt vore det annars. Det kommer att bli bra, och det blir bättre och bättre dag för dag! . I morrn ska vi skriva vårt första blogginlägg. Än så länge är det en sluten blogg, få se vad föräldrarna tycker när jag möter dem om några veckor. De kanske vill att även andra ska kunna följa klassen, och då gör vi så att vi öppnar den.

Sista studerarstunden

Sista skoldagen. Fyra långa år är över. Alla böcker är nedpackade, allt som minner om superklassen är borta.Känns lite sorgligt, men är en naturlig övergång som jag varit med om många gånger. Man känner sig lite tom på avslutningsdagen och någon dag därefter, sen så ser man framåt mot nästa elevgrupp. Det är så de ska vara.....

Vi skrev sista inlägget på elevbloggen idag. Var och en skrev en mening. De handlade om resan till Göteborg, som man gjorde fredag-lördag. Insåg projektorns möjlighet vad det gäller skrivträning. Det ska jag använda mig av i nästa klass.

I morrn är det traditionell brännbollsturnering med blandade lag. Sexorna är ledare i lagen. Seger är viktigt. Tack och lov slipper vi lärarmatch!

Barnen slutar klockan ett. Om jag vill, så kan jag gå hem då också. Plocka rätt i hyllor och slänga allt gammalt skräp, det har jag hela sommaren på mig att göra.

Och dessutom ska jag ju befinna mig i skolan till tisdag eller onsdag nästa vecka.

Skulle behöva klippa gräset, men yr.no hotar med regn i morrn också. Nu har vi fått regn så det räcker ett tag.

Hittade av en händelse vägen till gratis Spotify via en gammal elev på FB idag. Verklgen schyyst att kunna ladda ner gamla låtar. Py Bäckmans "Halleluja" och " Jag lever", Zappas "Bobby Brown", Dylans "Blowing in the wind" och "Knockin´on heavens door"...... Det kommer att bli många gamla låtar i den listan.....Har tänkt skaffa en i-phone också, så kan jag ta med lite låtar på promenader ibland.....

Pratade med Ingrid i Slovenien via FB för en liten stund sen. Där slutar man terminen den 24 juni.

Pratade också med malmödottern. Alldeles vid hennes bostad så hade det varit rånförsök och skottlossning idag.... I storsta´n så händer det saker.....och inte bara positiva sådana.

Vid dagens lunch samtalade jag och några elever i fyran och femman om datorer, mobiler och i-pods. Vi förstod alla lika lite av den tekniken..... och vid närmare eftertanke så var eleverna lika imponerad av den som jag..... Vi insåg alla dess nödvändighet i en fungerande skola.

Disappearing days

Min e-twinningvän Ingrid från Slovenien skickade ett mail i helgen.... "I Slovenien brukar det vara så att dagarna i juni försvinner, så jag tror att vi får svårt att få ihop vårt tilltänkta skrivprojekt."

Det är inte bara i Slovenien, där man slutar terminen i slutet av juni, som de sista veckorna försvinner. Det är också en rådande verklighet i svenska förhållanden. Speciellt när man har en sexa... där är det ännu mer extra som ska göras.

Idag har vi ägnat stor del av dagen till att kolla igenom de Schoolovisionbidrag som vi tidigare inte kunnat/hunnit se. Vilken härlig blandning av musik och videor. Tjeckien, som vann förra året, ligger i en klass för sig.... den videoproducenten skulle jag vilja gå i lära hos. Om ni inte tidigare kollat, så gå in på Schoolovisionbloggen! Nu har vi valt ut elva favoritvideos. Av dem ska vi ge tio stycken poäng från 1-12 enligt bästa Eurovision Song Contest manér. Det får bli på fredag......

....för i morrn ska sexans killar på "killdag" (tjejerna hade sin dag förra tisdagen), på onsdag ska vi göra studiebesök nummer två på Nexans, på torsdag åker jag med min blivande klass ( nuvarande 2-3) till Ekhagens forntidsby.....

Nästa vecka är sedan soarévecka... vi ska ha en miljösoare på onsdagen.... dessutom är det Schoolovision flashmeeting och så är det badresa.... och så ska sexorna förbereda en långpromenad som ska äga rum den 31.... och mitt i detta ska det förberedas ett sista elevråd.....

Skolresa kommer sen.... brännbollsturnering.... avslutningsförberedelser .....När jag går igenom de kommande veckorna i huvudet, så känns det som om jag redan haft min sista lektion för året ....Några stora förberedelser är i allafall inte lönt att göra......

Bortkastad tid de sista veckorna???? Absolut inte, kanske det är under denna tid men lär sig allra mest, för man får en massa insikter om hur det går till i "riktiga" livet.... det som inte är inrutat i 40-60minuterspass, och som har sin bakgrund i klosterskolorna, då man skulle be en gång i timmen....

I går gick jag ut på tranjakt med kameran..... det finns minst fyra tranpar i byn.... Fyra av tranorna hade tid att visa sig för mig.... det blev "långt-håll-bilder" trots det stora objektivet.