Igår var det städdag, idag blev det bakdag. Jag har inget emot någon av dessa sysselsättningar, men bakning är nog ändå favoriten. Det har blivit lite av varje - Bodils prästgårdslimpor, vörtbröd, upplandskubb, sockerringar, mandel och kanelhjärtan och biskvier. Allt blev helt OK - men jag kan ändå aldrig sluta beundra dem som kunde få sockerringarna smala och jämna även efter gräddning. Mina ringar är så slanka och fina när de blir lagda på plåten, men efter jäsning oh gräddning så har de blivit lika tjocka som bagarn själv :) Men de är goda.
De riktigt duktiga ringbagarna - de är på utdöende. Tyvärr..... Känns som den yngre generationen helst bakar mjuka kakor - sådana som inte tar så lång tid att göra. Helt OK - och jag tycker att det är värdefullt att ungdomarna bakar hemma - att den hemtrevliga bakväldoften fortsätter att spridas.
Baka och städa ger mycket funderartid. Har tänkt mycket på det här med att bedöma/betygsätta barn. Det är ju bedömningstider på många skolor så är dags. Det finns ett antal olika webbtjänster att använda, en del kommuner väljer det, andra kommuner väljer att låta sina pedagoger göra bedömningar utan färdiga mallar.
Jag har gjort bedömningar väldigt länge, inför de samtal som man alltid haft med föräldrarna två gånger om året. En gång om året har det varit ett skrivet bedömningsunderlag som jag diskuterat med föräldrarna .... framförallt har dessa diskussionsunderlag tagit upp hur man ska kunna utvecklas i positiv riktning, såväl kunskapsmässigt som socialt.
Numera är vi ålagda att skriva bedömningar varje termin. Jag tycker att det måste vara svårt att göra det, i de fall man bara har eleven någon lektion i veckan. När jag själv styrde mina föräldrasamtal, så skrev jag aldrig något till det första samtalet - det var ett "lära känna varann samtal".
En del kommuner väljer att bara skriva omdömen, andra väljer att ge betygsliknande bedömningar - "inte så bra "-" ok" - "riktigt bra" ..... Har hört att det finns barn som får betygsliknade bedömningar redan från förskoleklass och att det finns barn som är väldigt oroliga för dessa omdömen - att få för många ( eller t.o.m. något) "inte så bra" gör att det får obehag därhemma. Föräldrarna ställer krav på sina barn att de ska vara åtminstone "ok" - helst "riktigt bra".
Hörde en riktigt dum grej när vi diskuterade bedömningar här om dagen.
Det var eleven A i skolan B i kommunen C som fått ett antal "inte så bra"- Hon var nio-tio år, hon tyckte att hon gjorde sitt bästa och hon blev väldigt ledsen när hon fick se sitt bedömningsformulär.
Den kloka modern gick tillsammans med den ledsna flickan för att träffa läraren redan samma vecka.
Flickan ställde själv frågan: - Varför har de gett mig så många "inte så bra" när jag jobbar så bra jag kan?
- Jo det förstår du, sa läraren, det är för att du ska bli ännu bättre!
Fattar någon logiken? Inte jag i allafall...
Jag tror att det är riktigt farligt med negativa bedömningar vad det gäller yngre barn - och framförallt barn i latensåldern. I stället ska man ta fram det som är bra och utgå helt från detta.
- Men eleverna (och föräldrarna) måste väl varnas om att man inte har nått målen/kommer att nå målen? säger någon.
Här gör ju fortfarande skolpolitikerna en skrivning som inte håller ihop - man ska möta eleverna där de är - samtidigt som eleverna ska ha kommit till samma nivå i trean och femman ( sexan) enligt de prov som ges då.
Personligen tror jag även att prov i trean är farligt .... barnen utvecklas ju i så olika takt. Under mina år som lärare, så har jag vid flera tillfällen haft elever som inte lärt sig läsa med flyt och förståelse förrän i fyran eller t.o.m i femman. Jag har också haft elever som haft riktigt svårt för matte. Alla dessa elever har gått igenom gymnasiet och i många fall fortsatt på högre utbildning. Flera har blivit goda yrkesmän inom praktiska yrken. Det har alltså gått bra för dem, trots att de var sena i utvecklingen. Matten har en del förstått, först när de verkligen behövt använda den.
Däremot kan proven var bra i diagnostiskt syfte ... vad behöver var och en jobba extra med .... fast egentligen vet man det ganska väl, som deras klasslärare.
Jag hoppas att inte alltför många barn i vårt land känner dig lite ledsna och nedtryckta av alltför nitiska bedömningar. Hoppas att man i stället för att bli bedömd "inte så bra" fått idéer om hur man kan utvecklas och komma ännu längre än vad kursplanerna beskriver i sina mål.
Detta har gnagt i tankarna så här i julförberedelsetider. Liksom tanken att det viktigaste för en lärare måste väl vara att ge barnen positiv respons, en så trygg och positiv skoltillvaro som möjligt samt att ge eleverna olika vägar att hitta kunskap, färdigheter och få social kompetens.
Två skoldagar kvar - sedan avslutning och ledigt i två veckor och en dag. För kort tid att släppa skoltänket helt .... Den sjunde januari börjar lärarna terminen - på årets mesta klämdag! Är det fler terminsplanerare som glömt att kolla almanackan?
