Magnolier är bland de vackraste blommorna, tycker jag. Hade inte en aning om att dessa blommande träd och buskar fanns, förrän vi besökte Johanna i Lund en gång i vårtider. Då visade hon på de rosablommande träden utanför "Akademiska" ( tror att det heter så, det stora vita huset, varifrån man sjunger in våren vi TV varje år)
Några år senare så upplevde vi magnolier i massor i Kew Garden i London. Där finns det buskar och blommor i olika fäger, från vitt till rött.
Igår var det magnolierna utanför centralstationen i Värnamo som hamnade i kamerans blickfång.
Synd att man inte kan återge doften. Men det är nog något som kommer med tiden, det här med att fånga och dela doft. Även om den delade bara blir syntetisk, så tycker jag att det skulle vara en sympatisk utveckling vad det gäller datorer och dess möjligheter.
Våren vid hade kommit en bit längre i området kring staden vid Vidöstern, jämfört med hur det är här hos oss på västra höglandet. Fast det går fort nu, speciellt som det kom lite regn i natt... det märkte jag på dagens promenad.
Kabbelekor, styvmorsvioler, maskrosor i sydläge är i blom... och små björkar i söderläge har fått stora "musöron" bara på någon dag.
Till Hjälshammar for vi sedan, för en kort mellanlandning. Johanna har alltid så fina uteväxter. Denna korgen och dess mustigt färgade innehåll var dagens favorit.
Massor av penséer hade frösått sig i gräsmattekanten. Här kan de inte klippa något gräs på ett bra tag, så fint som här är. En miniäng av penséer.
Häggen slår snart ut i blom i Hjälshammar, och under det att jag konstaterade detta faktum, så kom trebenta Elvira smygande på stenmuren.
Hur hon kunde få en skada, den elaka augustidagen förra året, som enbart massakrerade hennes ena ben, det är och förblir höljt i dunkel. Intressant är att se att en katt kan ta sig fram alldeles utmärkt, trots att benens antal bara är tre.
Till Växjö gick så färden genom ett vårfint småländskt landskap. Är helt överens med min dotter om att den bästa tiden är nu ( + - ett par veckor), nu när allt är i sin skira start, innan det blir för varmt och otäcka blodsugande insekter gör livet mindre trevligt.
Redan i början av året hade vi bokat biljetter till "Chess in consert", som framfördes på den stora arenan, Vida arena, i Växjö. Stor symfoniorkester blandat med rockorkester, stor kör och mindre kör... och ett antal solister - de mest kända var Sara Dawn Finer, Anders Glenmark och Gunilla Backman... skulle uppträda och framföra Chesslåtarna.
Verkade ju lovande för en härlig musikupplevelse.
Johanna hade beställt bord på Kök 11, den gamla regementmatsalen, som nu var allmän restaurang. Buffé och god efterrätt ... fast jag vet ju att jag egentligen inte behöver efterrätt... speciellt är jag redan är ordentligt mätt. Att jag aldrig lär mig.....
Men gott var det!
Hade bra parkettplats, på rad sex. Perfekt läge för att verkligen kunna vara med i det som hände på scenen.
( Nu händer det inte så mycket i en konsertuppsättning av en musikal... men artisterna agerade iallafall med kroppsspråk, och det kunde man lätt avläsa när man satt nära)
Det var nu kvällen vedervärdighet uppstod. Hårda platsstolar med väldigt dåligt ryggstöd, tätt ihopsatta.
Jag, som inte vill vara tätt packad med någon, fann mig som en tjock sardin inlagd bland andra sardiner av olika form i en sardinburk.
Nu hade jag stått ut med det trånga, för musiken var superbra.
Fast jag kunde inte riktigt koncentrera mig på den... för jag fick riktigt ordentligt ont i ryggen av den dåligt ergonomiskt utformade stolen. Det gjorde så ont att jag bara skrek rakt ut vid ett tillfälle. Av smärta... och ilska och besvikelse. Jag säger till mina elever att det är bra att skrika ut sin ilska. Flera har prövat och håller med om att det hjälper.
Men det var tur att de som var på scenen skrek ännu högre än jag...
Kunde förstås gått och satt mig på läktarplats efter paus, för där tycktes stolarna vara ordentligt uppbyggda i ryggen. Nu kändes det bättre, då jag stått upp i tjugo minuter... men det blev förstås likadant i akt två. Så det blev mycket vridande för att hitta så bra ställning som möjligt, och en befrielse då konserten tog slut.
Synd att jag inte kunde uppleva musiken till 100 %... för den var bra. Bäst gillade jag helinstrumentala (+ kör ) "Chesslåten" och ett stycke i slutet där både symfoniorkester och rockband drog på så taket nästan lyfte. Då var det nästan så det onda försvann för en stund.
Skönt att sitta i mjuka bilsäten på hemvägen.
Även idag kändes ryggen ganska så öm, då jag vaknade. Också de stora rumpmusklerna med vidhängande fett kändes... jag hade spänt den vidlyftiga kroppsdelen ordentligt, för att avlasta ryggen....
Skrev ett mail till VDn för Vida Arena och berättade min eländiga historia... och tyckte att han gott kunde betala tillbaka de 750 kr som biljetten kostade..... Få se om jag får något svar : ) Klart man ska säga ifrån... eller? Antagligen struntar han i mig...men försöka duger.
Kletade in ryggen med Voltaren och tog sedan en snabb promenad runt Mods. Efter det var ryggen i det närmaste normal igen. Så nu är det bara träningsvärk i bakändan kvar....
Ser ni den hollänska flaggan/stora vimpeln. Våra grannar tycks växla mellan att flagga svenskt och hemländskt ( hollänskt). En fantastisk vitsippshage har de.
I min klass har jag jobbat med retorik ett tag. Följer en bok som ska göra eleverna till goda talare och goda lyssnare, genom ett tolvstegsprogram. Onsdagens retoriklektion fick flytta på sig till kommande vecka,p.g.a förnämliga fågelredovisningar.
Den framflyttade lektionen handlar om hemligheter. Man ska skriva ner någon "hemligt"... något som nog inte så många känner till om en... och jag tänkte ge exempel på "hemligheter" om mig på "rätt nivå", så att eleverna kan komma på något eget utifrån det. En av mina hemligheter kommer att var att jag känner mig glad då Elfsborg vinner och lite smådeppig då de förlorar.
Idag blev det lite deppigt. Tur att C-E inställde den planerade resan till Halmstad och Örjans vall. Hade vi varit på plats och sett eländet, så hade det känts ännu värre.
Blev glad igen då jag pratade med malmödottern, och hon var jättepigg, efter att ha varit lite hängig ett par veckor. Tänk att mamma är man alltid, och oroad över "barna" trots att de passerat de 30 med flera år.
Fyradagars veckan känns ganska så färdigplanerad.
Kommer att sakna spinmixen i morgon.... den har ju varit måndagens "goa" motion så länge. Nu är det i princip gruppmotionsslut för säsongen. En eller ett par tillfällen till funktionell träning i Dalstorp bjuds fortfarande...Kanske det kan bli cykeltur irl i morrn....
