Starten

 Det är både fläckigt och trasigt. Förklädet. Favoriten, Som blir använt en hel del nu i jultid, när det både ska bakas och lagas extra mycket mat.

Det var i Zandvoort, några mil utanför Amsterdam, som fröet såddes. Fröet som skulle växa sig till en snart tretton år gammal blogg. 

På den "gamla goda tiden", då när milleniet fortfarande var riktigt ungt, anställde vår lilla kommun en EU-koordinator. Joanna hette hon. En driftig tjej, som kom ut till skolorna och berättade om all skolsamverkan som fanns ( finns?) inom EU. Man behövde bara söka olika kurser, så skulle man från kommunens sida, se till att det gick att ordna med vikarier om man kom med. Allt, utom vikariekostnad, betalades av EU.

E-twinning berättade hon också om. Enkla- eller mer komplicerade- samarbeten europeiska skolor emellan.  Joanna uppmanade oss att söka till någon e-twinningkurs, för att bekanta oss med samarbetsformen.

Klart att jag nappade på detta. Det är ju sådan jag alltid var, då jag var "riktig" lärare, och inte en avdankad en. ( Jaja, jag vet.... det låter bittert... men jag fortfarande lite svårt för pensionärstillvaron.... ) Jag ville testa allt nytt som kom i min väg. Ibland blev det jättebra, ibland blev det mindre lyckat. Men just e-twinning, det var nog det mest lyckade jag gett mig in i. Framförallt för min egen skull, men även för  eleverna.

Näväl, kursen jag sökte tog mig till Nederländerna. Ytterligare två lärare från Sverige var med på kursen. Marie från Visby och en tjej från Kalix.  Vi som pratade samma språk kom ju att umgås lite under kursens gång. Marie berättade att hon bloggade. Tror att hon kallade sin blogg "Öpedagogen", Hon använde Blogger, och hon skrev uteslutande om arbetsrelaterade ämnen.   Men visst kunde man skriva om annat också. Hon för sin del, var helt anonym på bloggen, och funderade på om hon skulle våga komma ut med vem hon var.

Vem satte igång att blogga, bara dagarna efter hemkomst? Den som måste pröva allt som hon tyckte lät spännande... förstås.

Bloggen gav mig snabbt några lärarvänner i närområdet. Inga, som jag umgicks mycket med, och som jag lärde mig så mycket av. Hon gick bort i cancer för mer än fyra år sedan. Bodil träffade Inga och jag då och då under några år. Sen slutade Bodil  att blogga, och träffarna blev färre. Men vi följer varann på Instagram och Facebook.... Samma med Mia i Jönköping. Geocaching var ett gemensamt intresse  för oss två och vi var ute på flera geocachingresor tillsammans.

Marie gick ganska snabbt över till WordPress i son blogg.  Den var bättre påstod hon. Numera följs vi åt på Instagram och skriver några rader i bland. 

E-twinningen gav mig så mycket. Ett antal samarbetsprojekt, där det största var Schoolovision. en variant av Eurovision song contest. Mina klasser var med i många år. Projektet fick pris och vi lärare, från alla hörn i Europa,  träffades på ett stort event i Sevilla.

 Jag blev senare "årets E-twinnare" i Sverige. Fick åka till BETT ( Brittiska IT-mässan)  i London i samband med detta....

Förklädet då? Jo, vi skulle laga mat i olika grupper, där i Nederländerna. Kommer inte ihåg  maten, men vi fick med  förklädet som minne.

Nej, jag bor inte här . Det är grannhuset. Vackert i vinterskrud. Ägs av makens kusin. De är sällan där.

Bloggandet har gått upp och ner under dessa nästan 13 år. I början skrev jag mest varje dag. För bara några år sedan, så blev det inte alltid ens ett inlägg per vecka.  Bloggandet ställde till det en del i början. Efter ett par månaders bloggande hade jag fått betala 1600 kr för att jag använt en otillåten bild ( från Ulricehamns tidning) och jag hade blivit kallad till skolchefen, där jag fick en skriftlig varning, för att jag skrivit  något negativt om några pojkar, vilka skulle kunna identifieras, utifrån mina ord....

Några år senare blev det ett allvarligt samtal hos rektorn, eftersom jag uttryckt min besvikelse över att inte kollegor - och rektor- ville vara med i ett större samarbete via EU.

Men allra mest har bloggen varit till glädje, och en slags ventil, för ibland har jag skrivit saker på gränsen av vad man bör skriva offentligt.  Under senare år har jag fått många nya vänner via bloggen. Det är så roligt att följa er alla, och att få kommentarer på det jag skriver. 

Det slitna förklädet är tillbakahängt på sin plats för denna gång. För nu är julmaten klar. Så gott att ha trappat ner ordentligt mot vad som jag "krävde" av mig själv förr. Julgodiskok är borta. Det är ju ändå bara jag som äter, och jag behöver då inte en massa onödiga kalorier. Sillinläggningarnas tid är förbi. Har aldrig lyckats  lägga in någon sill som blir riktigt god. Det finns det proffs som gör, och de sillarna kan man köpa. Sillsallad är det heller ingen som äter, den köpta rödbetssalladen smakar jättebra. Inte ens köttbullarna rullas här hemma längre, Mannerströms frysta smakar jättebra. Bättre att spara  köttbullsrullandet till en lunch. Då kan man ju njuta av dem... i julbordsblandningen känner man (jag) 

inte vad de smakar....

Önskar er alla en fin och god jul! Kram till er alla!

                                        

Värme, väntan, våfflor, vrede

Nä, nån värme det går inte att uppbåda denna kalla senvinter.
Tur att man lätt kan få upp värmen inombords istället.
Njuter dagligen av de fantastiskt fina eleverna som vi har på vår skola.
Njuter av min egen klass, där jag då och då känner mig ganska överflödig.
Eleverna jobbar så bra och tar eget ansvar för sitt lärande.
Webbstjärnan går in på sluttampen nu, och eftersom vi tog en del webbstjärnetid till matte före nationella prov för sexorna och före provräkning för femmorna, så tar vi gen detta nu.
Eleverna älskar att arbeta med Webbstjärnan.
Sannolikt för att man får jobba med det man är intresserad av och för att det innebär såväl egna ställningstaganden, kläckande av idéer som samarbete.
Vi har ju inte en chans att komma till final i tävlingen, tyvärr. Trots att eleverna har jobbat så bra och gjort fina arbeten......
Eleverna i femman frågade idag, när nästa omgång startar.
Tror att det startar i september, sa jag.
Eleverna ville börja redan första skoldagen i höst!

E-twinning/Schoolovision har fått pris i Lissabon.
Ett tiotal av lärarna som jobbar i projektet var på plats.
Jag mailade vårt programkontor och frågade om man glömt mig.
Fick aldrig något svar, så det har de nog gjort.
Ska spela in årets bidrag "Eiffeltornet" efter påsklovet.
I år är det 41 deltagande länder/landsdelar med i tävlingen/projektet. Alldeles för många, tycker jag.
"Schoolovision" är inne på sitt femte år och det är ju en bedrift.
Men jag tycker inte att det är ett så bra projekt.
Under tre fjärdedelar av året, så händer ingenting.
Under en femtedel av året så tränar man och spelar in i den egna klassen.
Man behöver mycket hjälp utifrån för att det ska bli bra.
Under två-tre veckor har man kontakt med de andra skolorna, genom att man kollar bidragen, kommenterar och röstar.
Sen är det över.
Schoolovision är mest en happening.... men eleverna gillar idén.
På bilden har några av killarna letat fram vårt gamla bidrag "Macken"  och kollar på det.
Visst ger det värme inombords att se engagemanget hos eleverna.

Tycker annars att ett projekt ska återkomma regelbundet, varje/varannan vecka- varje månad, och att eleverna ska jobba mera på egen hand med innehållet/formuleringarna..
Har ju jobbat med sådana projekt tidigare.
Hoppas att vi får till ett nytt projekt inom e-twinning till hösten.

 Vi väntar alla på våren.
Några av eleverna har tagit på sig vårkläder i härliga färger.
Idag tycktes det inte göra våren mer intresserad av att komma på besök.

Tjocka vantar var gott att ha på händerna, när vinden blåste snålt på dagens lunchrast.

Men man blir lite glad åt vårfärgerna, trots allt.

Kingbollen har också kommit ut, och eftersom inte den markerade planen kommit fram under snön, så kör man King med regler enligt alternativ nummer två.
Bandyspelet har haft en säsong redan, men de senaste dagarna så har snön förstört den planen också.

I väntan på våren.... och ( enligt eleverna själva) för att skydda sig mot snålblåsten, så kröp man ner i den nästan tomma sandlådan. Ser rätt mysigt ut, tycker jag.

Även tulpanerna vid solväggen går i väntans tider.
En dag som denna, tycker de nog att det var dumt att låta sig förledas av solen som lockade upp dem  förra veckan. Det hade nog varit skönare för att hålla sig under jord ett tag till.

Idag var det våffelcafé i "Grimsåsrummet" i gamla ICA-byggnaden.
Kul att man använder delar av det stora huset som byggdes i mitten av 70-talet.
På den tiden så inrymdes  ICA, bank och post i byggnaden.
Tror att det var på 90-talet som banken och posten slogs ihop till en lokal.
Biblioteksfilialen flyttade in i den tomma delen av byggnaden.
Banken/posten lades ner ganska snabbt.
ICA och biblioteket gick i graven för tre-fyra år sedan.
Nu används en av lokalerna till ungdomsgård en eller två gånger i veckan.
Dessutom finns Grimsåsrummet, där Grimsås IF och pigga pensionärer bjuder till happenings ibland.
Idag var det våffelcafé från klockan 15.
Var på plats tio minuter efter tre, men jag var långt ifrån först på plan.
Att våfflorna smakade gott kunde E och C intyga.

Har längtat efter våfflor ett bra tag.
C-E är inte så förtjust i företeelsen, och det blir ju inte så att man gräddar våfflor till sig själv.
På Grimsåscafét slank det ner två våfflor och två koppas kaffe.
Extremt gott, och nu är våffelsuget stillat för ett tag.
Två våfflor blev man ganska så rejält mätt utav!

En flock ringduvor flög upp från marken under fågelbordet när jag kom hem.
De väntade med all säkerhet på våren och gillade inte alls att mötas av snötäckta marker, när de kom tillbaka till sitt vår och sommarviste.

Satte på radion när jag kom innan för dörren.
Radio Sju sände en intervju med barnbibliotekarien på Tranemo bibliotek.
Det lånas ut allt färre barnböcker, det hade det kommit ut statistik om.
På biblioteket i T-mo hade utlåningen av barnböcker minskat med 17 % från 2011 till 2012.

- Det finns ju bara två bibliotek på skolorna i kommunen, hörde jag barnbibliotekarien säga genom etervågorna.Ett på Tranängskolan och ett på gymnasiet. Och så har man en filial i Limmared.....
De andra ytterskolorna har bara besök av bokbuss.

Oj, vad jag blev arg och upprörd!
Hur kunde människan säga så!
Vi har ett jättebra bibliotek i vår skola.
Även de andra båda skolorna i vårt område har bra bibliotek.
Vi läser mycket och vi jobbar medvetet med böcker.
Ibland använder vi böcker från kommunbibliotekets skolpool, men det är för att det ger oss möjlighet att ha mer än ett ex av varje titel.
I övrigt så har vi böcker så att det räcker till alla barns behov på vår skola.
När bokbussen kommer, så visar det sig att eleverna lånar samma titlar som finns i skolbiblioteket!

Letade upp en gammal telefonkatalog och ringde till Radio Sju och talade om att man bara inte kan säga så, fara med osanning, undervärdera oss lärare och skolor.
Ringde också till biblioteket i Tranemo och pratade med barnbibliotekarien, och visst, det var så hon tänkte... finns det ingen bibliotekarie på skolan, så finns det inget bibliotek.
För mig är ett bibliotek en samling böcker och vi har en stor sådan samling. Tämligen up to date, dessutom!

Kände mig - som så ofta i vårt jobb - kränkt i min yrkesroll. Både jag och en kollega har gått ett antal kurser och utbildningar på högskolenivå vad det gäller barn/ungdomsböcker och skolbibliotek. Dessutom känner vi barnen och vet vad de vill ha/ger dem möjlighet att önska.

Känner vrede än, när jag tänker på det....samtidigt som jag blir vred när jag hör att även om inte barnbibliotekarien nämnde våra bibliotek som "obemannade skolbibliotek" vilket hon borde gjort, så berättade hon att hon blivit besviken när hon hörde intervjun på radio. Journalisten hade vinklat reportaget mot "elände, elände... barnen lär sig inte läsa" vilket inte alls barnbibliotekarien gjort gällande. Bl.a hade det inte alls framkommit att den nedgången av barnboksutlånadet hade sin grund i att man bytt datasystem under 2012, och att barnböcker blev upptagna som vuxenböcker i datasystemet under en lång period. Vilket förklarar en hel den av de dalande siffrorna.

Känner mig också lite skamsen för att jag kanske gjort barnbibliotekariens dag till en dålig dag,  genom mitt telefonsamtal.

Påskstädningen är fixad.
Det fick bli städning i stället för träning, efter våfflor och vrede.
Har varit lite småförkyld den senaste veckan, då tycker gammal argsint tant att det är bäst att låta bli spinningscykeln.

Känns bra med ett rendoftande hus och påskdukar på borden.
I morrn ska jag att fram lite tuppar.
Hoppas att de kan locka fram lite vårvärme.

E-twinning, entreprenörskap, egen erfarenhet

Man ändrar sitt sätt att arbeta under tid. Man ändrar innehåll i sitt undervisningssätt.
Arbetsbördan påverkar definitivt. Klasstorlek och klassammansättning är också en bidragande orsak.

Tänker på åren med e-twinning. Blev bjuden till både London och Sevilla ... och Amsterdam...
Blev t.o.m utsedd till månadens e-twinnare.....
Personligt utvecklande tid. Utvecklande för de elever jag hade då.
Det enda som återstår av mitt e-twinningliv, det är Schoolovision. Känns lite betungande, det också. Men visst ska vi fixa till det, med hjälp av Kulturskola och tidigare elev... Årets bidrag blir " Jag tänker hoppa ner från Eiffeltornet".
Mina e-twinningvänner i schoolovisionäventyret skickar massmail om att de är inbjudna till konferens i Portugal. Mitt namn finns inte med på inbjudningslistan. Det är det svenska programkontoret som sköter de svenska inbjudningarna.
Nejdå, jag är inte ledsen för detta.
Jag är bara lite besviken för att jag inte har några egna e-twinningprojekt på gång. Det är så bra att skapa internationella kontakter med såväl lärare som elever.

Men jag får inte till det. Inte detta året. Allt arbete med det som läroplanen kräver, det äter upp en, ända in i märgen.... Jaja, bildligt talat, ingen fara... mitt hull rår inte ens den mest krävande läroplan på.....
Men jag får inte tid med det utvecklande europeiska mötet. Det är synd.

Både femmorna och sexorna är med i Webbstjärnan.
Det är enklare att organisera, eftersom man skriver på svenska. Internationellt så är det ju engelska som är kommunikationsspråket. Då behövs mycket mer assistans.

Tyvärr är det inte så många som kollar på bidragen som varje klass jobbar med i webbstjärnetävlingen.
Alla har ju nog med sitt eget arbete och hinner inte med något annat.
Men här kommer länkarna för den som har tid. Vore kul med någon kommentar:
http://girlfootball.se/
http://footballskillers.se/
http://emtiem.se/
http://livetarorattvist.se/
http://mediagirls.se/
http://datatime.se/

Visst är de duktiga, mina elever. Det allra bästa är att alla arbetar med det som intresserar dem. Det blir mycket sökande efter fakta, formulerande och diskuterande.
Nu är det bara ett fåtal som får pris och uppmärksamhet. Vore bättre om fler fick ett litet pris än att några blev speciellt uppmärksammade. Tycker jag.

Synd att man inte hinner mer roliga saker.
Pratade om detta på lärarnas rum i veckan.
Tänk så mycket kul man gjorde förr.
Man hade teaterföreställningar, musikaler, soarér, utställningar, riktiga skolresor som inte bara var nöje,utan en del av skolans arbete.
Idag finns inget av detta kvar.
Allt ska bedömas.
Inget får kosta.

Det mesta faller på det.

Det är inte kul att ha musik, slöjd, bild, idrott... när man samtidigt måste tänka bedömning.

E-twinning kostar inget.
I läroplanen står det att man ska arbeta internationellt.
Vi behöver tid för detta.
Mer tid för viktigt skolarbete, mindre tid för att bedöma.

Nästa år vill jag ha tid för såväl egna e-twinning-projekt som webbstjärnearbete.
Eget intresse, eget ansvar, egna initiativ..... det som kallas entreprenörskap. Det tror jag på.

Blomstertid Lärartycket#36

Genom detta blogginlägg har jag fått förmånen att vara en av hundratalet lärare som skriver  i Lärartycket.
Ni som brukar läsa min blogg kommer att känna igen innehållet. Det är hjärtefrågorna inom skolvärlden som jag passar på att ta upp, nu när det finns möjlighet att nå ett större antal läsare.

Europeiska projekt
Under  ett antal år har mina klasser arbetat ihop  med andra skolor i Europa, i första hand genom e-twinning-samarbete. Det har handlat om projekt mellan två eller tre klasser, där vi framförallt kunnat utveckla kunskaper om våra respektive länder, det har handlat om projekt med ett antal länder där vi inspirerat varandra att utveckla våra färdigheter och kunskaper i bild/konst och det har rört sig om större fotoprojekt och det har handlat om ett av de största projekt och längsta projekt som funnits i e-twinnings åttaåriga historia, Schoolovision.
Projektet har just genomfört sitt fjärde år och genom detta lyckade och prisbelönadeprojekt har jag fått resa till London och till Sevilla, och elever på vår lilla skola i Grimsås har fått tårtuppvaktning ända från huvudstaden. Europeiska projekt har också lett till ett stort nätverk av goda lärarkontakter.

Vi är blommor
Fyra olika enkla filmer har vi producerat  inom projektets ram. Förutom själva arbetet med vårt eget framträdande, så har projektet lärt oss massor om andra länders ( och vår egen)  kultur, musik, språk, geografi. Det har handlat mycket om analys, värdering och framförande av åsikter ... och projektet har  även  stärkt elevernas självkänsla.
Som bäst har vi kommit på nionde plats med Macken. I år kom vi delad tjugosexa ( av trettioåtta länder) med detta framträdande " Vi är blommor".


Vi fick hjälp av Kulturskolan med inspelning av såväl musik som video. (En utmärkt och alltid positiv resurs som hjälper till när vår egen förmåga inte räcker till.)
Tjugosexa av trettioåtta, ja visst var eleverna lite besvikna. Men vi var överens om att resan var viktigare än målet.
Efter omröstningen har diskussion om vilka regler som ska gälla, gått varm via e-post.  Olika länder har ju så olika möjligheter att framställa en video,   Nya regler eller ej, Schoolovison kommer att fira femårsjubileum nästa år. Vi kommer att fortsätta att vara den skola som representerar Sverige. Egoistiskt ... men lite beroendeframkallande.

Visa upp vad vi gör och kan
Förra året var hela skolan med i Schoolovision. Då kom vi näst sist. Men alla var delaktiga och tyckte att det var kul. Det var en samarbetsvinst för vår lilla skola.
I år har ingen av de andra klasserna tittat på den video som vi spelat in.
Kom på att min klass inte kollat på grannklassens, treans stenåldersbyar eller på sexornas pjäser om lag och rätt.
Tog upp saken med kollegorna och vi var rörande överens om att vi måste börja visa vad vi gör och förmår, både för varann och för föräldrar och för alla som vill ta del.
Jobbar på att få till en skolblogg till nästa läsår. Har för egen del haft en klassblogg i tre och ett halvt år.
Min förra klass hade en öppen blogg medan föräldrarna i min nuvarande klass inte vågade ha en öppen blogg.
Eleverna skriver gärna på Toppenklassens blogg, och vi har genom den stängda bloggen ett eget dokument om lärande, produktion, roligheter och utveckling. Men vi har väldigt få besökare, eftersom man måste ha gmailkonto och lösenord. Det tycker många förälrar är för besvärligt.

Med en blogg för hela skolan skulle vi nå många och många skulle kunna diskutera och berätta om vilka viktiga saker som händer i vår ( nedläggningshotade) skola. Ringar på vattnet skulle kunna visa att den framåtsträvande skolan har ett absolut berättigande att finnas kvar. Förhoppningsvis. Vet iallafall att en öppen blogg genererar ett  större antal besökande föräldrar.

De som inte vågar visa bild på sina elever, de ska naturligtvis slippa vara med på bild. Men kan vara delaktig utan att synas.
En utställningskväll på skolan per termin ska vi också försöka få till, gärna i samband med någon aktivitet i vårt Grön Flaggarbete

Bedöma blommor.
I dessa dagar får våra elever, våra blommor, sina bedömningar.
Olika skolande trädgårdar har olika verktyg för detta bedömande. Men alla bedömningar handlar i grunden om hur mycket näring som respektive blomma har kunnat tillgodogöra sig.


I trädgårdsmanualen kan man läsa att varje trädgårdsarbetare ska ta hänsyn till varje blommas behov och förutsättningar.


Trädgårdsarbetarna gör ett gott jobb, och försöker sköta varje planta på bästa sätt, med den uppsättning av näringsmedel som står till buds.

Trots att det i manualen tydligt framgår att varje blomma ska behandlas individuellt, så ska blommorna två gånger gånger per år bedömas enligt samma  kriterier som alla andra..
En del av de ömtåliga växterna får veta att de inte riktigt duger, att de inte tagit till sig näringen på det sätt som förväntats.

"Det är inte blomman som bedöms" säger de som har ett större inflytande på trädgården, de som har rätt att skriva manualerna." Det är bara näringsintaget som kollas."

Som trädgårdsarbetare så vet jag naturligtvis att det är en förutsättning för fortsatt utveckling att man kollar hur näringen tas upp, och om det inte funkar, så måste jag som professionell yrkeskvinna ändra näringssammansättningen eller näringsdosen ... eller kanske sätta upp stödpinnar.

Men att ge blommorna omdömen som säger att du duger inte, du riskerar att bli underkänd eller ännu värre, ge det underkända omdömet, det är helt förödande för de små outvecklade blommorna.


För visst är det så att rötterna utvecklas olika fort hos olika växter. Kanske har ett oväder farit fram över den lilla blomman, då tar det tid att återhämta sig.
Vi ska stödja blomman, inte kväva den eller trampa ner den.

Hörde om en ranglig blomma som dessutom utvecklat en del taggar. Blomman fick röda varningstrianglar i vart enda av de olika områdena för bedömning av upptagen näring.
"Det är inte lönt att jag försöker, jag blir ändå aldrig en blomma som är något av värde", konstaterade blomma bittert.

Den rangliga blomman började hämta näring från platser som bara gjorde den ännu rangligare, mer taggig samt som fick den att utveckla förmågan att brännas när man tog i den.

En annan blomma försökte på alla sätt att tillvara ta näringen från den grundläggande trädgården. Det fungerade inte, det var helt fel näringsblandning. Efter nio år kunde plantan förflyttas till en helt annan skolande miljö. Blomman utvecklades snabbt till en av de vackraste och mest välgörande växter man kunnat hitta.

Som trädgårdsarbetare tycker jag det är märkligt att man inte kollar upp och gör någon slags bedömning på hur en växt harmoniserar med andra, om den växer sig stor och yvig och kväver andra växter eller om den kan leva tillsammans med andra och kanske t.o.m ge näring åt andra växter.
Det är förmågor som behövs  när blomman ska  planteras i den stora livsträdgården.





Jag vet att de allra flesta trädgårdsarbetare gör ett mycket gott arbete. De flesta trädgårdsförmän gör också så gott de kan. De är dock lite för bakbundna i sin lojalitet mot överträdgårdsmästaren. Och där finns ett aber, Överträdgårdsmästaren mästrar över den trädgård som är vår framtid, utan kunskap och utan erfarenhet av trädgårdskötsel. Det värsta är att han inte heller litar på de erfarna trädgårdsarbetarnas stora och goda kunskaper.

"Vi är blommor, bryt oss inte ..... ge oss möjlighet att växa genom att visa på våra möjligheter att utvecklas istället för att stämpla oss!"

Tänkte taggtrådstankar

Taggtråd, det är synnerligen irriterande om man befinner sig på gående fot ( vad skulle man annars gå på... nu gjorde jag nog en tafta-tårta på tårta)... hur som helst, taggtråd gör mig på dåligt humör.
Hur man än gör, om man försöker gå över, under eller mitt emellan, ja, nog fastnar man på något sätt.
Men det är väl det som är tanken, den som taggtråden är uppsatt för ska fastna och inte våga sig över.......konsekvensen är att fastnandet drabbar alla .

 Vet att det inte är tillåtet med taggtråd i hästhagar och vet att taggtråd kan orsaka skador på dylikt djur, att det måste avlivas.
Konstigt att inte det samma gäller nötkreatur. Kommer ihåg från min barndom, att det var flera kor som förstörde juvret, när de försökte ta sig över taggtråd. Med veterinärvård eller nödslakt som följd.
På den tiden så fanns det inte så många alternativ.... och kanske gör det inte det i dagens läge heller.

Elstängsel är ju annars beskedligare, även om jag inte gillar det heller. Men det är iallafall ofarligt. Kanske fungerar det inte ... eller är svårt att övervaka i  utmarkerna.

Skulle vara intressant att veta om det är några vilda djur som blir svårt skadade av taggtråd. Rådjur och älgar hoppar ju lätt över, men uppmärksammar de den vassa tråden när de är lite stressade??

Finns det månne forskning på detta?

Tänkte annars bedömningstankar både före och efter taggtrådspassagen.

Nu har de flesta elever fått hem sina färgmarkerade bedömningar. Grönt, gult eller rött.

Grönt om man uppnått kunskapskraven för åk 6 på E-nivå, gult om man förväntas göra detta tills våren i åk 6 och rött om man inte förväntas uppnå kunskapskraven.

Klart som sjutton att jag förväntar mig att alla når de lägsta kunskapskraven. Om jag inte hade denna tilltro till mina elever i fyran och femman, så anser jag att jag borde sluta som lärare.

Den självuppfyllande profetian tror jag mycket på, förväntar jag mig att någon inte ska klara något, så gör någon inte detta heller. Och tvärtom. Och tror jag att det blir svårt att klara kunskapskraven, ja, då ska eleven ha omedelbar hjälp.

 I år skulle vi bara skriva kunskapskrav. Inget socialt. Nu skrev jag ju en helhetsbedömning som worddokument, men när det kom till kritan, så vågade jag inte skicka detta tillsammans med det gröna- gula- ( röda).
Man vet aldrig när och varför man kan bli kallad till räft och rättarting.
Gav i stället föräldrarna möjlighet att beställa helhetsbedömningen. Eller få den uppläst vid höstens utvecklingssamtal.

 Vi ska skriva formativa ( framåtsyftande) bedömningar i fritext efter det gröna-gula- (röda). Det finns förtryckta meningar i bedömningsverktyget. Synnerligen svårförståeligt för elev och förälder. Ibland även för mig.
Det pratas så mycket om att vi ska ha ett gemensamt språk för att få upp vår status. Vi jämförs alltid med läkaryrket.
Vi kan gott ha ett gemensamt språk och har till stor del det också, men får ha det mellan oss och inte i kommunikationen med barn/föräldrar. De måste ju för sjutton gubbar fatta vad vi menar.
Det är väl likadant med läkarspråket. Om du går till vårdcentralen och för diagnosen cystit, så har du inte en aning om vad det är. Men säger läkaren blåskatarr, ja, då vet du.
Vi måste också prata förståeligt, och det gör vi inte alltid om vi använder läroplansspråket.
Att sedan nästan alla elever ges samma kur ( meningar från webb-verktyget) för att att utvecklas optimalt, det inger inte någon större trovärdighet.
För egen del skulle skulle jag i första hand ordinera självförtroende, självtänk, ambition och målinriktning för uppnående av kunskapskriterierna.
Vilka naturligtvis alla elever i Toppenklassen kommer att uppnå i sexan ... därför att läraren TROR på dem och ska hjälpa dem så gott hon förmår - och det i verkliga skolan och inte skrivet med fikonspråk på ett formulär på webben.

Ett sådant abrupt slut det blev på taggtrådstanketänket.

För tredje året i rad, så var skolans fotointresserade elever med i e-twinningprojektet A Snapshot of Europe.  Det är en fototävling för elever i, företrädesvis, mellanstadieåldern. För två år sedan fick vi två förstapriser.

Resultatet av årets omröstning skulle publiceras idag. Det var inte klart när vi lämnade skolan klockan tio över ett.

Men när jag kom hem efter promenaden, så var resultatet utlagt.

Superkul: Vendela tog en förstaplats med sitt foto på en solnedgång, i kategorin platser.

Noak kom trea med bilden från slalombacken i kategori sport och Ellen kom också trea i kategori människor.

Sjutton länder/provinser deltog.

Grimsåsungdomar / föräldrar är bra på att fota. 

En kul avslutning på en eftermiddag, som en stund gick i taggtrådstänkets tecken.

Tidstant

 Tänker ofta på hur glad och tacksam jag är för att få leva i den tid som är. Den snabba kommunikationens tid, de sociala kontakternas tid, de stora digitala nätverkens tid. Möjligheternas tid.
Samtidigt är jag glad och tacksam att ha levt  i den andra tiden, tiden före. Jag har skrivit brev för hand, på maskin och jag har väntat på att brevbäraren skulle komma med de långväga kontakternas papperspost.
Jag har varit med om att spela in favoritmelodierna på kassettband, och jag har varit med om den härliga känslan att lägga en alldeles ny -orepad- vinyl på skivspelaren med en enda högtalare.
Och tänk, jag har varit med om en tid utan TV. Men det konstiga är att de starkaste minnena från de nästan sju år som jag levde i ett hem utan television, det är när jag ensam ( fem-sex år) eller tillsammans med mamma/mormor gick till någon granne som hade tv på prov. För så var det i slutet av femtiotalet, början av sextiotalet. TV-försäljningen gick till så att man kunde ha TV tre veckor på prov, innan man bestämde sig.
1960 var det OS i Rom, då bestämde sig min far för att behålla prov-tvn.

 Tänk, jag har varit med om att ha bara en enda svart-vit kanal. Som startade med barnprogram klockan 18 och som var nedsläckt på onsdagar. Tror inte ens att det var testbild då, annars var ju det nå´t man kunde fördriva tid och titta på.
Nä, TV är jag väl minst imponerad av, vad det gäller den tekniska utveckling som i övrigt fascinerar och tilltalar mig så. Numera har vi minst 25 tv-kanaler ( nej, vi har inte parabol) att välja på, men det händer ofta att jag inte hittar ett enda program som intresserar mig i det utbudet. Så mycket skit som det visas på TV- förnedrande, demoraliserande, klart negativ påverkan för de unga - på bästa sändningstid. Och det är absolut inte vålds/skräckfilmer jag tänker på  - utan det är alla dessa program där det är skönhetsideal som gäller samt de program där man röstas ut för att man inte duger.

 Det är datorn och dess möjligheter som jag är så fascinerad av, och  jag är så glad att jag fått tillfälle att använda mig av...ja.....iallafall en liten del av dessa enorma möjligheter. Satt här hemma och planerade fortsatt arbete med Michael och hans skotska klass i veckan som gick. Använde chatten på Facebook.
Kan exhibitera mig själv så mycket jag vill på bloggen - och dessutom ha vernissage efter vernissage på de bilder jag tar. Jag har fått vänner som jag träffar i det verkliga livet och vänner som jag bara träffar via bloggen, tack vare detta förnämliga sociala  medie.

 Kan hålla kontakten med vänner och släktingar långt bort via Facebook - då känns det inte så tråkigt att man inte längre riktigt orkar med de riktiga- livet- kontakterna under terminstid.
Man kan hålla hjärnan igång med Wordfued - spela med bloggkompisar eller Facebooksvänner - eller elever. Och tänk vad mycket matnyttigt för lärarjobbet som jag fått genom de olika grupperna på Facebook.  Tips, idéer,verktyg för undervisningen.

I juni var jag i Malmö på ett seminarie om Webbstjärnan. Något jag blev tipsad om på Facebook. Trevligt att träffa några ur Sveriges skol-IT-elit  och en superbra grej för skolan. Min egen klass har två ( ev tre) olika bidrag /webbplaster i Webbstjärnan och sexan har en kanonbra webbplats/ webbstjärnebidrag , där de berättar om sextonhundratalets Sverige.

På tisdagseftermiddagar har jag en sextiominuterslektion som jag kallar projekt. En grupp - nästan halva klassen - jobbar med Michael Purves klass i Gifford, nära Edinburgh - där de utbyter erfarenheter av skola och vardag genom en blogg. En grupp refererar om nyheter - lokalt, inrikes, utrikes, sport, kultur - genom Webbstjärnan, en annan grupp jobbar med att utveckla vår bokblogg ( också webbstjärnan), några flickor har en egen djurblogg - den är också anmäld till webbstjärnan, men jag har inte hunnit hjälpa dem lägga in loggan än - och några flickor har hand om vårt e-twinningprojekt med nordiska länder, och refererar när det kommer in något nytt.

Den lektionen är en av veckans höjdpunkter. Utvecklande för oss alla - och eleverna måste ta eget ansvar för det de valt att jobba med. 

Vi har ju en egen klassblogg också. Tyvärr är den sluten .... men den är bra ... ett så bra dokument för barnen att ha med sig från sin skoltid. Om de kommer ihåg lösenordet....

Så har vi ju Spotify. Helt otroligt att man bara kan söka upp sin favoritmusik och lyssna på den i såväl dator som i mobilen.. 

För att inte tala om You tube. Där finns allt. För bara några år sedan trodde jag att det bara fanns dåliga saker på You Tube ... men ack, vad fel jag hade. En källa för skolundervisningen - och vad kul att kunna vara exhibitionist även vad det gäller halvdåliga filmer, tagna med kameran.

Eller lyssna på favoritmusik och samtidigt kolla.

Idag har lille bror varit på besök. Alltid kul att träffa honom och svägerskan. Hunden var med, vilket gjorde att våra båda katter sprang och gömde sig vid första anblicken av det hemska svarta. Men nyfikenheten tog överhanden, så de vågade närma sig det konstiga djuret, och hade sedan en trevlig stund de också. Kul att det händer något för katter i tråkig vintertid.

Har hunnit med två promenader idag. En med svägerska och hund, en på egen hand. Ganska skönt väder, bra att det inte kommit någon snöpåfyllning. Man kan fortfarande ha lågskor på vägen. Gillar nämligen inte stora tunga kängor..... 

Har kommit i fas med mig själv efter tre jobbiga veckor sedan skolstarten. Nya läroplanstänket och dess planeringar och utvecklingssamtal.  Har några samtal i veckan som kommer, och några efter lovet. Så det blir fler jobbiga veckor, Men just denna helg, kan jag (nästan) vara ledig. Gott!

Tanten bakom bloggen försöker hålla jämna steg med den tid hon lever i, vad det gäller digitala möjligheter/kommunikation/socialisering. Det är inte lätt, men de korn hon hittar är hon så tacksam för.
Funderar på om affärsrörelsen i rörelse är i takt med den tid den just lever i.......... Eller om den också utvecklas hela tiden, just för att möta den aktuella tiden.

E-twinning = elevengagemang

Idag visar jag bara elevarbeten. Bilder tagna av elever från tvåan till sexan, bilder som de engagerade eleverna lämnat mig som bidrag till nästa e-twinning-happening, nämligen tävlingen om Europas bästa foton. Tävlingen är indelad i fyra kategorier: Sport, människor, platser och natur. Projektet startades förra året av e-twinningvännen i Skottland, Michael tillsammans med e-twinningvännen i Danmark - med sommarstuga bara några mil härifrån - Ole.

Det är ju en av vinsterna med e-twinning, som lärare får man europiska vänner - och speciellt de jag träffat irl - i Sevilla eller härhemma - de känns som riktiga vänner. Dana i Tjeckien, Steffen i Tyskland, Ilze i Estland, Aurelija i Litauen, Katja i Frankrike, Ewa i Norge, Marek i Polen, Kolbrun på Island ( som pratar felfri svenska!) - och många flera med dem -ja, dem kan man vända sig till om man behöver svar på något - eller om vill ha hjälp att fixa semesterbostad!

Så e-twinning är super!

Förra året så tog tjejerna i min klass första pris i kategori sport och natur, och andra plats i kategori människor.

Årets tävling har engagerat ca en femtedel av skolans elever. Det finns många goda fotografer i Grimsås - sannolikt beroende på att många föräldrar har foto som hobby, att samhället har en egen fotoklubb ( som jag aldrig vågat mig in i - de flesta är halvgenerationen yngre än jag) och t.o.m en fotostudio. Och visst kan det också påverka något att 3-4an har en fotogalen lärare ...

Tänkte använda dagens blogginlägg och visa på våra bidrag .... och några som vi fick välja bort.

Vi valde ut bilderna genom ,att alla de elever som lämnat in foton samlades tillsammans med mej, och eleverna fick bestämma vilka bilder som de ville skulle represtentera Grimsåsskolan.

Bilden överst, det är en av två utvalda bilder som Vendela tagit. Det är bidraget i kategorin PLATSER. Vendela och hennes familj var på resa i Lappland förra sommaren, och denna bild tog hon vid Torne träsk.

Denna underbara bild av Alvas katt Zimba, blir bidraget i kategori NATUR. Rena vykortet!

Tilde tog denna bild av sin kusin. Vårt bidrag i kategorin MÄNNISKOR.

Bidraget i kategorin SPORT har Vendela också tagit. Fjolårsvinnaren, Elin, gör en flickis på studsmattan.

Många bra bilder blev bortvalda som t.ex.....

.... Alberts ( åk 3 ) bild av isflaket. Rena konstverket

Donikas närbild på liljan. Också det något som jag skulle vilja ha på väggen!

Elins härliga bild på fjället i Funäsdalen......

.... Fabians ( åk 2) bild på vattenkraft i Svenljunga .....

.... Idas underbara vattenbild.....

.... majas fröställningar ... så fokuserad ... wow.....

.... och Philips roliga människobild.

Ytterligare sjuttiotalet utmärkta bilder ligger "inlåsta" på e-twinningplatsen.

Jag är så stolt över våra duktiga unga fotografer. Det är så kul med alla slags bilder. Och foto är ju superbra för den, som jag, har tecknartummen mitt i handen.

Den första juni tillkännages resultatet av omröstningen. Denna gång blir det inget spännande videomöte - det tycks som om man har lika fullt upp i skolorna i Skottland och Danmark - och på flera andra platser - som vi har vid denna tid på året.

Följ gärna länken och kolla vad elever i Europas överiga länder visar för bilder på tävlingsblggen. Personligen tror jag att Sweden - Grimsås kan ta hem något pris även detta år.

Den första juni får vi svaret.

Engagerande e-twinning

Tre e-twinningprojekt har vi på gång i år. Tre projekt som hela vår lilla skola är mer eller mindre engagerade i. Schoolovision går för tredje året och alla elever ska vara kör i refrängen på "Teddybjörnen Fredriksson". Elever är pianister, gitarrister, flöjtister, percussionister och solister. En pappa ska hjälpa oss att filma veckan efter påsk.

Fotoprojektet, där vi tog hem två segrar förra året, går också i repris. Foton börjar strömma in, de ska vara inne före maj månad de också. Så många barn det är som fotograferar, och som dessutom är duktiga fotografer. Det för vi tacka digitaliteten för.

Det tredje projektet som vi jobbar med är ett konstprojekt. Tio skolor från hela Europa har bidragit med sin konst under hösten, och utifrån detta så är det meningen att vi ska bli inspirerade och göra något i samma anda- fast på annat sätt.


Idag och i går har ví haft konst på schemat under två halvdagar. Otroligt engagerade elever, alla jobbade bra och många snygga konstverk föddes.

Potatismålningen ovan är gjort på inspiration av en förskoleklass i Skottland. Många elever ville testa tekniken och flera riktigt fina tryckbilder blev resultatet.

Litauen inspirerade till borgbilder.

"Dot-painting" - visad av elever på Jylland var bland det mest populära.

Mycket dekorativt, ser riktigt proffsigt ur. Sugrör och flaskfärg har används.

Allra mest populärt var det som Jyllandeleverna presenterade som "Shoe-birds". Tänk så häftigt att få måla och pynta skor. Riktigt läckert blev det.

Ska försöka få in en trädgren och låta skorna bli påskpynt. Om nu eleverna inte propsar på att få ta hem skorna redan nästa vecka. De var så stolta över sina kreationer. Kanske kan det bli något för modevärlden .

En skola i Ankara, Turkiet, gav inspiration till "toalettrullerosetten". En riktig proffsinstallation.

Många fler bilder lär säkerligen följa efter hand. Ska göra en Photo story och lägga ut på såväl e-twinningplatsen som på Marathon of Art-bloggen.
Och så ska jag kolla i kursplanen för 2011 - bild - och kolla hur många olika moment vi lyckats få med tack vare vårt europeiska projekt.

På eftermiddagen var alla 3, 4, 5, 6or i Svenljunga simhall. Det var Nexans som bjöd på den resan, som tack för att skolans luciatåg framträdde vid ett antal tillfällen på det stora företaget.

Roligt att resa med trevliga elever, där alla är trevliga mot varann och tar hand om varann. Vi har verkligen toppenklasser i alla klasser på vår skola.

C-E och jag ska åka på teaterresa till helgen. En buss full med vuxna. Där kommer det att finnas människor som inte kan prata med alla ....Inte klokt hur dumt vi vuxna kan bära sig åt... Ändå konstigare är det att det är barnen som är föredömen, när det egentligen är vi vuxna som borde vara det.... Och det gäller inte bara i ett fall, utan i många olika sammanhang.

Heja alla ungar - ni är bäst!