Visar inlägg med etikett Norge. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Norge. Visa alla inlägg

torsdag 28 juli 2016

Norge nästa!

Det var bror och svägerska som tyckte att vi skulle ge oss ut på en gemensam tur.
De ville visa oss yngsta sonens och flickvännen hans norgeboende, och så skulle vi färglägga en gemensam vit fläck på vår karta, nämligen platsen för den norska huvudstaden.


En tvådagarstur blev det, och det är bara att konstatera: På två dagar hinner man väldigt mycket!

Avresa från Stockremma vid sextiden, bilparkering i Rångedala en knapp timme senare och så iväg, R40 mot Göteborg, E6 mot Svinesund.
Roger, som kört vägen många gånger, valde att köra av E6 och ta den gamla Svinesundsbron in i Norge.
Vi konstaterade, jag och C-E, att den sannolikt är 39 år sedan som vi åkte här senast. Då var vi på väg till Lom, i Jotunheimen, för andra året i rad. Det blev vår förlovningsplats.... ja, jisses, det var riktigt romantiskt då vi bytte ringar vid den brusande floden Lomma...... ( Romantik är väl inte min/vår grej direkt.... )



Resan mot Oslo gick fort, E6an leder snabbt norrut. Noterade att bror Roger var lite mer försiktig med gasfoten när han passerat norska gränsen. Påföljderna för fortkörning är strängare i grannlandet.



Vi lämnade E6 och följde E18 in mot Oslo. Vägen gick längs Oslofjorden, riktigt vackert var det där.
Men säg den vackerhetsvy som varar, rätt som det var så gick vägen ner under jord, i en mer än 3 km lång tunnel.
Då vi såg ljuset igen, var vi inne i centrala Oslo, så det var bara att köra in i närmaste parkeringshus.
Det visade sig vara vid Akers brygge. Det är en tämligen nybyggd del av centrum, med affärer, bostäder, kontor, restauranger, som ligger precis vid fjorden och gästhamnen.


Akers brygge ligger med utsikt mot Akershus.
Vi kände oss lockade att känna lite historiska vingslag, innan vi begav oss in mot stadens paradgata.
En promenad upp till fästningen alltså.... och på vägen passade jag på att leta upp en enkel geocache... en Oslosouvenir som passade mig.


Fästningen har en 700-årig historia.Den byggdes som kungaborg, men  blev senare stadens försvarsanläggning.
Akershus är fortfarande ett militärt område, och bevakas av vakter i gammaldags uniformer.


Stationära konstverk fanns det en hel del på området,


och ännu fler installationer som ingick i sommarens utställning. Elefanten gillade jag!




Absolut en bra början på vårt Oslobesök.


Vädret var på  vår sida och på andra sidan tanten och farbrorn var det en härlig havsutsikt.



Uppskattningsvis dryga halvkilometern bort låg Karl Johan. En måsteplats för förstagångsbesökaren i Oslo. Då min bror är besatt av troll så besökte vi en butik med en stor uppsättning av sådana.


Men affären fick långa näsan, inget inköp blev gjort.


Att Karl Johan har priser som lätt kan konkurrera med Ullared, det kunde man inte tänka sig.
Herrarna storhandlade på Dressman till riktigt lågpris, och damerna fann färgglada kläder med 90 % rabatt i en annan affär. Fina kläder!
Ölen var dock inte billig, men fruktölen som C-E bjöd på efter avslutad shopping, den var supergod.


Mitt livs mest välsmakande fish and chips-lunch, åt jag/vi på en tvärgata till paradgatan.
Priset på maten låg i samma nivå som i Sverige. Norge är inte så dyrt som det sägs, om man undantar alkohol, cigaretter, snacks... ja, onyttigheter.
Jag tycker att man i Sverige skulle tänka på samma sätt, höja skatten på onyttigheter, och ta bort den helt på t.ex. grönsaker, frukt, mejeriprodukter. Helt sjukt egentligen att man betalar skatt på basmat.
Förstår heller inte varför vår svenska regering inte vågar lägga på en ordentlig skatt på sötsaker, en sockerskatt. Samt skatt på t.ex chips och annat som bevisligen är ren skit för oss att äta.

Efter  lunch gick vi upp mot slottet. Det ligger på en höjd i slutet av Karl Johan. Riktigt snyggt beläget var det!


Heja Norge! Tjejer som vakter. Har vi kanske i Sverige också.
Men Norge är föregångare vad det  gäller jämställdhet. De var åtta år för oss med rösträtt för kvinnor.


Nog har de kunglige en grann utsikt över unionkungens paradgata.


Och se där, där står ju den franske militären huggen i sten.
Snyggt slott, snygg park där bakom.

Jo, jag gillade Oslo storligen. Stortinget passerade vi också.

Oslo gillade oss också, tror jag. Under det att vi tog oss ner i det underjordiska garaget vid Akers brygge och betalde 365 Nkr ( nästan exakt lika mycket som samma summa i svenska kronor) i bompeng för att komma ut, så hade det börjat regna ordentligt.
Ett regn som följde oss en bra bit söderut längs fjorden.


Fredriksstad skulle vara en fin stad, speciellt den gamla staden.
Det var vackert här, i stadsdelen med en bebyggelse som förde tankarna till hästkärror, långa kjolar, hucklen, fint folk, mindre fint folk....
Gamlebyen har funnits sedan 1500-talet och också varit en befästning.


Norges största älv, Glomma, har sitt utlopp i Oslofjorden strax söder om Fredriksstad.


Lite trötta var vi allt efter en rolig och innehållsrik dag.
Det kändes bra att komma fram till övernattningsplatsen, nämligen Malins ( Rogers och Annkis sons flickvän) hus i Aremark, ca tre mil norr om Halden.

Korv i lomper smakade supergott till kvällsmat. Köpte f.ö.med mig flera paket med det tunnbröd, oftast baserat på  potatis, som norrmännen sveper in den grillade/stekta korven i.  Helt annat än våra tjocka, torra korvbröd.


Morgonstund har guld i mund. Det är inte ofta som jag kommer upp och upplever detta morgonskimmer, men just i vackra Arenmark skedde det ovanliga. Anledning: Jag hade spanat in en geocachingrunda bara några hundra meter från Malins hus.


Det var en runda som gick längs rikligt blommande vägrenar....



... visade på byns kyrka....


... tog oss till campingplatsen vid Aremarkssjön... ( någon som vet vad denna sjöväxt heter?)


... förbi festivalområdet. där snart Älgfestivalen ska äga rum....


... förbi privata bryggor...


... spår av kroppsarbete ....


...blommande ängar...


....  vackra vyer...


... och böljande sädesfält.
En särdeles fin morgonpromenad blev det.... vilken tur att hitta en anledning att utnyttja den gyllene stunden på dagen.


I Malins trädgård blommade liljorna.


Två sorter som var nya för mig.....


... och så den gamla sorten, som fanns utanför mitt barndomshem.

Vi sa tack och hej till Aremark.
Hoppas kunna återvända, för här var det fint!


Nästa och sista stopp i nabolandet, gjordes i Halden.
Det gick bra att ta bilen en bra bit upp på Fredrikstens fästningsområde.
Det var här Karl XII blev skjuten 1718. Kanske av en norrman, kanske av en av sina krigströtta egna soldater.

Fästningen dominerade den fina lilla staden Halden, belägen vid Idefjorden.


Dålig skärpa, men jag måste bara visa Nexanstornet.
Ja, det finns ett sådant utanför Halden och byggandet av detta gjorde att att tillverkningen av kraftkabel i vårt eget torn här  i Grimsås lades ner och flyttades till Norge.




Fredrikstens fästning rymmer ett jätteområde.
Men så har fästningen alltid hållit stånd mot de elaka, krigiska svenskarna.


Utsikten från fästningsmuren var inte fy skam.




En tysk dam tyckte att vi alla skulle vara med på bild, och så fick det bli. Nog syns det vem som är bror och syster och bär på gemensamma gener!


Monumentet över vår svenska krigarkung hade bytt plats sju gånger. Nu fanns stenen i en vacker lite lund av bl.a.  väldoftande lindar.


Ner till staden bar det i det rymliga Volvon.

I huset här, med egen brygga, bodde Johan under sin första tid i Norge. I samma hus bodde även Malin. En svensk-norsk union blev det av det!


Lite fika i ett av torgets caféer passade bra, efter alla backpass i fästningsområdet.



Enligt min uppfattning, så har vi godare fikabröd i Sverige, medan norrmännen är mycket bättre på att göra god glass.
Inte för att jag har tillräckligt underlag för att göra en vetenskaplig undersökning utifrån mina smaklökar.... men utifrån ett glasinköp och en fika.


En sista glimt på unionshuset ( Johans och Malins) över fjorden.... därefter tillbaka på svensk mark.



Norge och Sverige ligger nära varann, och den närmaste staden, det är Halden.
Tog  en svindlande promenad ut på gamla Svinesundsbron, och se, därborta,  där Idefjorden slutar, där ligger ju Fredrikstens fästningsstad.


Hemfärden gick genom ett turisttokigt Bohuslän.
Ja,utom på en del platser då.... där turisterna lämnat området för mer shoppingvänliga områden.

Tack kära bror och svägerska för att ni tog oss med på denna roliga tur. Tack Malin och Johan som bjöd oss in till övernattning i det fina gamla huset.




söndag 24 juli 2011

Regnbågars rättigheter

Lite konstig rubrik kanske, i dessa dagar, alldeles efter den 22 juli. Det är ju tankar på Norge som gäller, och jag hade funderat ut rubriken "Norge = Nära".... men så kände jag att regnbågarnas situation ( kommer dit senare) gjorde mig riktigt ärligt arg, och då fick det bli rubriken.
Norge är nära, det är tydligt. Funderade på hur jag reagerat om samma händelse utspelats i Sydafrika, USA,Kina, Australien ..... tror inte att jag funderat vidare på det ..... Hade det hänt i Tyskland, Frankrike, Holland .... jo, lite ..... Danmark ... absolut.... På något sätt så känns det som om Sverige- Danmark- Norge fortfarande är en union ....det ligger nära.
Brukar vakna en stund efter C-E. Han hade hört sju-nyheterna i går morse - och kunde, när jag slog upp ögonen meddela åttio döda ungdomar. Jag trodde inte det var sant. Sån´t händer inte. Inte så nära. Han berättade också att det var en ensam norrman som utfört det hela.
- Så bra, sa jag. Då slipper islamisterna få skuld. De får ju skuld för allt numera. Det är så lätt att utse syndabockar. Speciellt sådana som man inte tycker om = inte riktigt känner och förstår.
En annan tanke som kommer upp, är hur denne unge massmördare blivit den han är. Det finns - tror jag - många som är ansvariga för att han fyllts med sådan ilska och besvikelse mot allt och alla att han planerar och genomför något sådant här hemskt.
- Se mig! Ett rop på bekräftelse.
- Nu är jag iallafall någon!
Jag tror att mannen varit en som uteslutits från gemenskaper, som inte blivit accepterad, som blivit nedtryckt av kamrater och överordnade. Jag tror, men jag vet inte.
Vi har alla ett ansvar för varann, att ta hand om varann och inte utesluta någon - att försöka förstå varann, att ge varann utrymme.
En annan ska som jag funderat på är tragedi- frosseri. Jag satt också vid TVn i fredags kväll, och någonstans inom mej kändes det som om jag iakttog en mest spännande film som jag någonsin sett - inte sedan i september 2003 iallafall. Knappast då - det var ju i Amerika.
Det tänds ljus och det bildas grupper som tänker på det sörjande Norge. Det är förstås OK, men man ska inte inbilla sig att man gör det för dem som verkligen sörjer, utan för sin egen skull.
Under några veckor kommer det att rapporteras om händelserna i Norge.... sen kommer andra händelser att dominera nyhetsflödet... och människor får något annat att frossa i. Förhoppningsvis händer det inget allvarligt, så frossandet får ske i det lilla. För det finns ju ingen som frossar i den katastrof som äger rum på Afrikas horn, där torka, svält och inbördeskrig tar massor av liv varje dag. Det ligger för långt bort - eller rättar sagt - medierna bryr sig inte.. och då vet i inte heller....
Vad jag ville komma fram till är att vi sörjer med Norge nu, men det kan inte de som har drabbats på riktigt, ta in. De är i chock. Om några veckor, när allt har lagt sig i medier, då kommer verkligheten i fatt dem. Vem hjälper dem då? Vem sänder dem någon tanke..?
Personligen förstår jag inte hur dessa människor, vars barn blivit ihjälskjutna, någonsin kan gå vidare.... Olyckor, sjukdomar tar unga liv ..... ingen kan bli hel igen efter att ha mist sitt barn på det sättet, men kanske man kan fungera efter en tid. Men dessa människor, hur kan de gå vidare ?
För att gå till den nära verkligheten, så ska jag komma framåt till regnbågarnas rättigheter - eller behov av sådana.
Åkte till Hjälshammar för att kolla hus och växthus i går, och planerade att ta ( den långa) omvägen över Tiraholm för att äta fisklunch - och handla insjöfisk - på hemresan.
Passade på att ta en cache vid vackra OS-udden... en kreativ person ( sannolikt man - tänk om jag har fel) hade skapat en superhäftig gömma, längst ut på udden.
Tog vägen över Forsheda för att försöka hitta några av Ingas gömda burkar. Hade inte förberett mig hemma med att skriva upp cachenummer.... hade ju kollat TV hela fredagskvällen.
Stannade vid kyrkan för att ansluta c:geo i androiden till satellit och till internet. Fick napp direkt, en cache på bara dryga 100 meters avstånd. Vid HP ( som visade sig betyda hembygdspark). Det var inte Ingas, men jag tyckte att vi skulle leta upp den när vi var så nära.
Sagt och gjort.
Kollade några andra "nära avståndsgömmor" och hittade två stycken som var Forjois/Ingas. Den närmsta på dryga 500 meters avstånd, vid missionskyrkan, den andra en dryg km bort.
-Blir jättebra med två stycken, vi tar bilen!
Lade ner androiden med kompassriktning utpekad på instumentbrädan, och vips, så försvann alltihopa. Försökte "koppla upp" mig igen, under det att vi ( utan kompass) körde ut ur samhället. Fel väg.
- Stanna, sa jag. Du fattar väl att det kan vara svårt att få tag i satelliten om man hela tiden rör på sig. Och här är det förresten ingen internetkontakt heller.
C-E vände bilen och stannade nedanför kyrkan. Fortfarande ingen kontakt med nätet. Gick tillbaka uppför backen till HP - där hade jag ju haft god kontakt tidigare.
Försökte koppla upp mig mot nätet, men det gick inte heller.
I dagar av katastrof, så infann sig en ny katastrofkänsla. Nå´n som ödelagt hela internet ..... vad är på gång egentligen? Skyndande till bilen och meddelade att Ingas gömmor fick fortsätta att vara gömmor.....Väntade på att det eviga Norgemalandet i radion skulle avbrytas och ny katastrof tillkännages. Men där fortsatte man prata på - tryggheten infann sig igen.
Hittade den fina missionskyrkan, men gjorde ingen ansats att leta. Hade jag kollat hinten innan allt kopplades ner, så hade det nog kunnat funka utan gps-appen.
Återkommer till Forsheda, och hoppas på bättre kontakt vid annat tillfälle. Det blir ganska många resor till V-mo, så här i målarhjälp och kattbytestider. Går lika bra att ta 27an som 151an hem.

Fortsatte vår resa mot lunchmålet. Vid Ås var det full kontakt med internet igen... och satellit.
Slogs av hur vackra trakterna i detta område är. Det syns tydligt att man åker något som tidigare varit sjöbotten. Grönt och öppet, vackra vyer i det pastorala landskapet.
Tiraholm var det mycket folk. Beställde en grillad fiskmix, bestående av gös, gädda och regnbågslax. Frigående gös och gädda från Bolmen och odlad regnsbågslax från den samma.
Blev lite irriterad över den långa väntan på maten - säkert 45 min - men det gick över när den grillade fisken serverades. Det var supergott... med tre helt olika smak och konsistens på de tre olika fiskkötten.
Handlade lite i butiken...
.... och gick ner till sjön för att kolla den vackra vyn. Därute syntes några konstiga träställningar. Fiskodlingen? Jovisst. Precis vid bryggan fanns också två odlingsanordningar.
Där simmade regnbågarna runt, runt -tätt, tätt. Kan detta vara förenligt med de rättigheter till friutrymme som varje djur har.? Finns det någon som kollar upp regnbågars - och andra odlade fiskars - rättigheter. För mig tycks det som rena djurplågeriet att ett djur får vistas i samma trånga utrymme från litet yngel till stor, fångstfärdig fisk. Snacka om stressade djur! Gösar och gäddor, de har ett lyckligt liv.... Laxarnas liv är ett liv i ständig fångenskap.
Nu kommer dilemmat, ska jag från och med nu bojkotta det goda laxköttet? Ser all laxodling ut så här eller har andra laxar ett bättre liv. I vilket fall som helst så borde alla laxar som lever i en laxask få sina rättigheter prövade.