... har det som vanligt varit full fart. Inser att jag ska vara tacksam för att kunna orka/ha möjlighet att ha ett så aktivt liv. Det är ju absolut inte alla sextio plusare förunnat....eller en självklarhet.
Någon geocaching har det inte varit fråga om sedan långpromenaden förra måndagen. Det tog ju över sex timmar att gå en dryg mil.... och jag var skittrött den sista biten och en bra stund in på nästa dag.
Nu var det nog inte en-milen som var tröttande, utan letandet efter fyrtioen burkar. Det var ju det som tog huvuddelen av tiden, och det var det som var det jobbiga.
Lite ambitiöst att lägga ut 40 geocacher på en runda.... och enligt mig, tjugo för mycket...
Mätt på burklet blev jag iallafall... men aptiten ska snart komma tillbaka, det tror jag.
Var bara tvungen att kolla upp min ork lite bättre... vi ska ju åka till Dolomiterna och gå vandringar på ca en mil per gång, om en månad ungefär. Tog den åtta kilometer långa promenaden runt Kroken... Den tog drygt en och en halv timme och jag var helt opåverkad efteråt.
Så det är nog geocaching som är mest utmattande.... inte promenerandet.... Kan dock tänka mig att det tar ett antal timmar att ta sig en mil i bergen, och att det är den långa tiden på vandring som också gör en extra trött.
Den gamla Halmstadsstugan fick besök i lördags.
Blev en liten utflykt till Halmstad city också.... och en sådan utflykt är ju sällan gratis. Men visst är det kul med lite nya kläder.... om än onödigt.
Insåg att vi inte hade kaffe i stugan, så jag gick till the och kaffeaffären och köpte nymalet "specialkaffe". Bara att konstatera att oj, vilken skillnad det är på sådant kaffe och Gevaliakaffe. Specialkaffe kan man gott unna sig ibland, bestämde jag.
Johanna och Martin gjorde också en utflykt över dagen till den gamla gemensamhetsstugan. Promenad längs havet ( det blåste rätt rejält) och minigolf på "berömda" Japan stod på programmet.
Jag anser mig vara helkass på allt vad det gäller bollar och sporter, men i lördags gick det riktigt bra. Tanten slog sitt rekord med marginal, 52 slag på de arton banorna. Johanna vann med enbart 41 slag och Martin spelade som vanligt bra, och behövde bara några få slag mer än sin fru för att nå alla de arton bollmålen.
Relativt bra väder var det .... helt ok för att vara sensommar.
I går, söndag, så kom tre härliga- men rätt trötta tjejer - på besök. Det var Karin och två av hennes vänner som var ute på en road-trip. De hade besökt vänner, syskon, föräldrar, musikfestival... och nu var turen kommen till oss, och ett besök i Karins barndomshem.
Kul att träffa de härliga tjejerna som man hört talas om så ofta, men som man bara sett på bild.
Trevligt också att Karin kunde bjuda på finkaffe i sina egna kaffekoppar.... som tyvärr tycks få stanna kvar i Stockremma, i stället för att följa med sin ägare till Malmö.
Måste bara dela med mig av receptet på blåbärspajen som jag bjöd på till finkaffet. Godaste och enklaste bärpajen jag någonsin gjort. ( Tack Annki för receptet)
Bärpaj
Blanda
2 dl mjöl
1 dl strösocker
1 tsk bakpulver
150 g smält smör eller margarin
Häll ut smeten i en pajform
Blanda
2 dl creme fraiche
1 ägg
1/2 dl strösocker
4 -5 dl bär
Häll bärblandningen över kaksmeten.
Grädda i 200 grader ca 30 minuter
Lite blåbär ville tjejerna ha med sig hem tills storstan.
Det blev en olaglig resa på by och skogsväg ut till skogen. Karin passade på att guida sina vänner genom sin barndoms speciella ställen, farmors och farfars hus, stallet som var fullt av hästar...med de inridna favoriterna Ronja, Athena och Corina....
Helt sjukt mycket blåbär finns det i skogarna just nu. Stora fina blå bär... det tycks som varje blomma som fanns i maj, lyckats sätta frukt. Nog är det kul att plocka några liter bär, när tillgången är så stor.
Kantarellerna har också fått ordentlig fart på sitt fruktbärande.
Det visade sig att man kunde få såväl bär som svamp med sig från skogen.
Kul besök. Lämnade Stockremma före våra gäster, för jag skulle träffa....
... Christina.
Christina är en vän sedan lärarhögskoletiden. Vi har träffats lite av och till under årens lopp. Under ett antal år fick vi till en träff varje sommar, men nu är det tre år sedan det begav sig senast. Så kul med vänner som man kan fortsätta samtalet med, där man bröt senast... men det är kanske det som vänskap handlar om...
Denna gång var det Christina som fick åka den längre vägen, eftersom vi bestämt oss för att träffas på Torpa café och äta lunch och sedan gå med på en guidad visning genom det gamla stenhuset, med anor från 1400-talet.
Jag har nog besökt slottet bortåt tiotalet gånger, men det är lika nytt och spännande varje gång, för guiderna berättar hela tiden nya fakta. De gamla spökhistorierna om Grå damen och om Gustaf Stenbock, formuleras på olika sätt utifrån vem som är berättaren.
Tranemo kommuns mesta sevärdhet, det är verkligen en plats att besöka ofta.
Köpte dessutom en stickad "hatt" i hantverksboden. Provade hatt-mössan bara som en ploj.... men när jag såg mig i spegeln, så tyckte jag om det jag såg.... och det är inte så ofta jag gör det....så då gäller det att passa på.
Efter att ha beundrat slottet från alla ( ja tre) sidor, så avslutade vi eftermiddagen med att fika på Hofsnäs.
Kul har jag haft i dagarna tre. Tack alla ni som hjälpt till med det!
Sista lovveckans första dag är det, hösten börjar närma sig. Det märks att dagarna kortats ordentligt, augustinätterna är mörka. Har bokat in mig på höstens spinmix-pass i kväll. De börjar om två veckor, samma dag som eleverna har sin första skoldag. Ska bli bra med lite mera allsidig träning igen, inte bara promenader och cykeltrampningar.
