Satt med stickningen och Fritz ( eller iaf del av store Fritz) i knät i går kväll och lyssnade mer än tittade på speedwaysfinalen som sändes i Canal Plus. Hajade till gång efter annan, då bildspråket tog sig egna vägar genom min fantasirika hjärna. Här är några exempel:
- Nu är Vetlandakillarna hungriga.....
Men snälla, sluta då för sjutton gubbar och köra runt på de där illalåtande ( och sannolikt även illaluktande) mopedvarianterna och gå och köp en korv eller två!
- Lejonen får ta och äta taggtråd i pausen....
Aj, så fruktansvärt ont det måste göra. För att inte tala om vad det måste blöda genom munhåla, svalg, strupe ..... ja, hela vägen ut..... Inte kan man sitta på en fortkörningscykel i det tillståndet...?
- Nu får Gislavedspojkarna visa framfötterna .....
Fötter, är det inte hjul på maskinerna som de sladdar omkring med ?
- Idag är verkligen Vetlandalaget hungrigt !
Men snälla passade ni inte på att äta i pausen då.
- Få se nu om de kan reta maskinerna, så att man kan ta lite poäng på slutet.
Fy vad du är ful, du smutsiga cykel! Vilka fula repor du har i lacken! Så illa du låter! För att inte tala om hur du luktar! .....
Tänk vad bilder vi använder i skolan också.... som inte alla barn förstår. Vad jag önskar att vi hade tid och resurser till allt vi borde hinna med för att skapa förståelse och helheter för ALLA barn i skolan!
I kväll känner jag mig som ett utskitet äpplamos. Det var ett av min mammas favorituttryck... och ett uttryck som jag bara hört ifrån henne och min morfar. Men visst är det en bra bild att ta till, dubbelt nermald mellan alla (trevliga) utvecklingssamtal, IUP-skrivningar och tid som bara flög i väg och åts upp av sådant man inte planerat för.
Har tiden vingar, är de av stål eller av mera biologiskt material ... och vem är det som äter upp tiden..... och vad SMAKAR den? Kan den kanske vara något för hungriga speedwaykillar ... eller var det kanske de som åt upp en bit av den?
