Märkligt

Om ett drygt halvår, så ska det återigen bli val till ett av världens mäktigaste ämbeten.
Den tredje november är det dags att välja president i USA.
Hur valsystemet fungerar, det har jag en gång fått lära mig, men har till stor del glömt bort. Men visst är det märkligt att man väljer vilka som ska få välja president och att dessa specifika väljare har olika stor makt, utifrån vilken stat man tillhör.

Än märkligare är den ålder som presidentkandidaterna har.
Trumpen hinner fylla 74 år innan det är val, och hans utmanare, Joe Biden och Bernie Sanders,  uppvisar den respektabla åldern på 78 respektive 79 år.

Själv är jag fortfarande 66 den 3 november, och har jag förmånen att få vara med så långt, så har jag gått i pension. Jovisst, jag har "rätten" att som offentliganställd jobba ytterligare två år, men jag känner att dels så är det så mycket i skolans värld som jag reagerar starkt emot och dels så kommer det - faktiskt- att finnas övertalighet av lärare i vår kommun, så det är dags att tacka för sig.

Hur tänker de som är betydligt äldre än jag, och som vid den åldern står beredda att ta över ett presidentskap? Visst är ålder och erfarenhet underskattat, men när man kommit upp i sjuttioårsåldern, då kanske man borde ägna sin tid till att bli någon form av konsult, om man känner att man krafterna kvar.

Jag tycker det är så märkligt att de röstberättigade i ett land, överhuvudtaget supportar någon i den åldern.

Sen tycker jag också att det är märkligt att man i Sverige har valt "flicksnärtor" till partiledare.
Den ena "flicksnärtan" tycker jag har vuxit in i sin roll, medan den andra har flippat ur totalt.
För visst är det märkligt, att den som leder ett parti med kristet förtecken, allierar sig med den som står för värderingar, som ligger  helt i motsats till det kristna budskapet.

Rätt ålder, för att bli vald till ledare för ett politiskt parti, en inflytelserik post, ett land - vad skulled et kunna vara?

Jag har ju en klar idé om det. Någonstans mellan 40 och 60 år. Plus  minus några år. Naturligtvis beror det på vem man är och vilken ledande post man ska ha.
Olof Palme var 42 år då han tillträdde som partiledare, Ingvar Carlsson var 52 då han plötsligt fick ta över partiledarrollen, Fredrik Reinfeldt var 38 då han blev partiledare, 41 år gammal blev hans  statsminister.
Tre exempel - enligt mig - på väldigt goda ledare.
Kanske inte ledarskap har enbart med ålder att göra, men  jag tycker ändå att man behöver komma upp i 40-årsåldern för att ha den erfarenhet som man som ledare behöver.

En av våra partiledare reste iväg till Turkiet för att hindra flyktingar att komma till Sverige. Ett synnerligen märkligt sätt att bete sig på. "Sverige är fullt" hävdar han. Helt fel, här finns massor av space- bara det att vi, om vi ska ta emot nya flyktingar måste ta hand om dem på ett människovärdigt sätt.
Hur i hela friden kan man bete sig som Jimmy Åkesson, och hur i hela friden kan en fjärdedel av alla röstberättigade människor i Sverige säga sig vilja ha honom som vår ledare?

Åldern - enligt mitt sätt att se -har han visserligen inne, men  det är väl också allt.

Tänker mig en framtid i Sverige, där hans parti får flest röster av  alla, och där han sedan allierar sig med henne som säger sig ha kristna värderingar, men tycks fara med osanning om det. Undrar om de moderata väljarna är beredda att hoppa på de tåget - tänker att det finns en maktlysten falang i toppen- men att många moderater har högre ambitioner än att slå sig ihop med en samling lågutbildade, mindre vetande människor - de som jag inbillar mig är de som stöder  SD.

Jag säger inte att det är så - men jag tror att det är så - att SD samlar dem som inte vet bättre.
Men visst är det skrämmande, att en sådan människofientlig/främlingsfientlig svensk regering skulle kunna komma till stånd om några år....För mig känns det som rena skräckscenariot.

För egen del så anser jag att det här med migrationen inte är riktigt enkelt.
Vi har ju misslyckats så kapitalt, oberoende vilket demokratiskt parti som haft regeringsmakten, under så många år.
Jag tänker på alla de segregerade områden som finns i de flesta städer. Områden där vi inte lyckats ge de unga tillräcklig utbildning, ej heller deras föräldrar de möjligheter till arbeten, som de borde ha.

Det blir mycket frustration, det blir våld och kriminalitet, för man hittar inget bättre sätt att hantera tillvaron på.
Kontentan av det hela är att de "som inte vet bättre" drar alla invandrare över en kam. Samt försöker hindra fler att komma hit.
Visst finns det "skit" i invandrargrupper också, men de allra flesta vill bara få lugn och ro och bo i ett land där de slipper att vara rädda.

För egen del, så har jag en favoritgrupp, vad det gäller nya svenskar. Det är de som kommer från Afghanistan. De elever som jag mött under senare år, och som bara för en kort tid sedan kom från det landet, har varit helt otroliga. Otroliga i sitt bemötande, otroliga i sin vilja att lära, otroliga i sin vilja att bli en del av det svenska samhället - och samtidigt hitta ett sätt att behålla traditionerna från hemlandet.
Jag blir så heligt förbannad, då jag läser om och hör om hur välfungerande familjer och ensamkommande, vägras uppehållstillstånd i Sverige, fast de bott här så länge så att de känner sig mer som svenskar än som afghaner. Gäller förstås även asylsökande från andra länder...
Jag tycker att det är så märkligt att  myndigheter i vårt land, kan ta beslut som helt förstör livet, för den som verkligen skulle kunna bli en tillgång för oss, som medmänniska, som arbetskraft.

Ja, det är mycket som är märkligt i världen - så även att den ständigt lögnaktige och plumpe Trumpen, får sitta kvar som president. Men det gäller väl att omge sig med rätt personen, då man kommit i en sådan position.
Och som sagt, så märkligt att så många människor som bor i vårt välmående land, inte kan dela våra tillgångar med dem som ingenting har.
Det är mycket som jag inte förstår - det är tydligt! Det vore intressant om någon kunde hjälpa mig till att komma till insikt.

Bilderna är - som så ofta - tagna på dagens promenad. Visst är det märkligt att tidig mars-natur har så mycket vackerhet i sig. Stengubbarna- de symboliserar USAs presidentkandidater.

Försvinnande företeeelser

 Ögnade igenom lokala annonstidningens aktivitetsannonssidor. Fastnade med blicken på en annons som bjöd in till "Säsongens sista dans". Tid och plats gjorde att jag förstod att det rörde sig om "pensionärsdans". Snart är jag där, tänkte jag, samtidigt som jag undrade om jag/vi någonsin kommer att besöka slik tillställning.
Har aldrig riktigt förstått den där dansen, där man går omkring på golvet mer eller mindre taktmässigt och med mer eller mindre kreativa steg och svängvariationer.

Tanken for vidare och jag kom att tänka på "riktig" dans. Gammaldans t.ex. Så kul det var! Så många olika variationer av turer det fanns. Var med på många kurser i min vuxna ungdom, från före 25 till efter 35 års ålder. Har t.o.m intyg och diplom på att jag är instruktör. Har aldrig använt mig av denna kompetens, utom en del i skolsammanhang. I läroplanen á la 1980 så ingick danskultur i såväl idrott som i musik.

Gammaldans, en försvinnande företeelse, absolut.
Hoppas att den kommer tillbaka.  Borde finnas en del personer i min egen ålder, som skulle föredra den typen av dans som pensionärsmotion, i stället för ( som det var i ungdomen iallafall) dansgolvspromenad med mer eller mindre intressant och kunnig dansförare.

- Har ni samlat in pengar till en julblomma till gympaledarna, undrade min vän och kollega, då vi var på adventskaffe hos vår gemensamma vän i veckan.
- Har inte haft en tanke, det måste jag medge, blev mitt svar.

Förr var det en självklarhet att köpa lite uppskattningsblommor till de som engagerat sig mer eller mindre ideellt. Idag tycks det vara en försvinnande företeelse. Man tänker inte så långt... man tycker att det är besvärligt. Man tänker inte längre än näsan räcker.
För visst blir man glad av en uppskattning, det behöver inte vara något stort, bara något som visar på att människor sätter värde på det man gjort.
Kanske är det där med värdesättande också en försvinnande företeelse..... för många människor tycks allt vara en självklarhet.....

"Tjej"-"tant-träffar" tycks också höra till det som hör till det som inte längre är vanligt. Vet att det finns "tjej-tanter" som träffas regelbundet, och som har gjort det sedan skoltiden. På dem är jag ordentligt avundsjuk....

Är så glad och tacksam över att det som finns kvar av vår "tant-tjej-grupp" från tiden i Dalstorpsskolan, fortfarande träffas en eller par gånger per år.

Förr hade vi symöte i vår by. Vi kallade det så, även om det var en lögnaktig beskrivning på vår verksamhet, mycket handarbete var det aldrig fråga om. I början träffades vi varannan vecka, senare övergick det till tre-fyraveckorsintervall.
När symötena dog ut försökte vi iallafall träffas en fredagskväll, någon gång om året och  äta gott och dricka lite vin. De sista tre -fyra åren så har detta också försvunnit.
Liksom byfesterna, liksom de gemensamma söndagspromenaderna, liksom de gemensamma utflykterna.

Känns som om att träffas och att ha lite trevligt ihop och hör till de försvinnande förteelserna.

En annan företeelse som försvunnit, det är att få vara ärlig och säga hur saker ligger till. I skolan får vi inte framföra kritik mot elev i våra  omdömen, och gör vi det muntligt så måste man linda in det.

Inte konstigt att det blir problem i bland. Speciellt som vi inte får ställa några krav på föräldrar, men att de har alla möjligheter att anmäla skolan för bristande ansvar. 

( Handlar inte om min klass, eller ens om vår skola.... utan generellt)

Media för absolut  inte fram sanningar, kanske har de aldrig gjort det... Reagerar i samband med den mycket tragiska bussolyckan söder om Tranemo, över att man inte säger sanningen om varför olyckan inträffade. Jag vet från mycket säker källa att, den nu avlidne chauffören drabbades av en stroke. Varför säger man inte det, utan framhärdar med att olyckan skedde av ännu inte utredd orsak?

Nu ska jag sticka ut hakan riktigt och hävda att ytterligare en försvinnande företeelse är lärare, som har tillräckligt goda grundkunskaper  i de ämnen som de undervisar i, och framförallt i den allmänbildning som behövs för att kunna möta elevers frågor och för att visa på sammanhang och helheter. Gäller inte alla lärare, men många, alldeles för många. Det är min åsikt...Välmeriterade representanter från OECD är av samma åsikt. Fram till åttiotalet var det svårt att komma in på lärarhögskola.... under senare år har "vem som helst" kunnat komma in. 

Läraryrket måste få en högre status, tjejer och killar med höga betyg från skolans teoretiska linjer bör vara de som tas in på lärarutbildningen i första hand. Plus gärna kvinnor och män med ett antal års arbetslivserfarenhet.  Sen måste man ju gilla människor/barn i skolåldern och respektera dem som personligheter... ja, det är inte riktigt enkelt att få till personer med både goda kunskaper och "bra hand" med unga människor. Men så otroligt viktigt för framtiden.

Tog en eftermiddagspromenad och såg skymten av en ännu under tidig eftermiddagstid försvinnande företeelse, solen.

Där bakom molnet fanns den, och den hann bryta igenom molnen innan den försvann helt.

Företeelsen är inte försvinnande, utan följer sin årscykel. Den kommer tillbaka.

Så hoppas jag att flertalet andra försvinnande företeelser också gör. Fast jag inser också, att det finns företeelser som har sin tid, och som sedan blir en del av historien.

En försvinnande företeelse som jag hoppas är högst temporär, det är politikernas sandlådeliknande beteende. Helt sanslöst att dessa demokratiskt valda personer dagligen syns och hörs i media och slänger okvädningsord mot varann. Inte speciellt utvecklande för vårt land. 

Ansvarstagande tycks man inte veta vad det är, och det är ju högst oroande. Mår fysiskt illa av att se och höra Bartra, Björklund och den småländska rödhåriga tösen uttala sig, och bara kasta skit på de partierna som de enligt demokratisk ordning skulle vara skyldiga att försöka finna samarbete med. Under största delen nittonhundratalet fanns det ingen blockpolitik, och då var man ibland tvungen att samarbeta med dem som var av annan åsikt. Varför skulle man inte kunna göra det i politiken? Det måste man ju göra i det verkliga livet.

Blev synnerligen besviken på Löfven och hans finansminister, då de under de senaste dagarna uttalat sig om SD som fascister. Så onödigt! Att SD är ett, för mig osympatiskt, en-fråge-parti, det framkom verkligen under presskonferensen efter det att de hjälpt till att sabba för alla som har det lite taskigt, och skulle varit betjänta av den röd-gröna budgeten. Men att jämföra dem med hitlervänliga stöveltrampande svartskjortor, det är att ta i lite i mesta laget.

Tyvärr Stefan, där tappade du min eventuella röst i nyvalet. Jag kommer att fortsätta att vara det enda riktigt människovänliga och miljövänliga partiet trogen.... och hoppas att den girighet och bara-tänka-på sig-själv-förteelse som utmärker borgerligheten någon god dag ska försvinna.

Pepparkaksbakning tycks också vara en försvinnande företeelse, åtminstone för den som inte har barn- barnbarn att baka tillsammans med. För egen del lovar jag att företeelsen inte ska försvinna så länge jag på något sätt orkar hålla i kaveln. Jag gillar att baka pepparkakor, tycker både om doft, smak ... och hantverk.

Idag blev det fem sorters kakor bakade. Flera av dem har smakats av. I torsdags åt jag också fem sorters kakor. En företeelse försvann i och med kakfrosseriet, nämligen det kvällsliga sötsuget.  På torsdagskvällen fick den gröna burken med "Lillebrors kolor" vara i fred för mig. Lär sannolikt bli det samma denna kväll.  Även sötsuget har sina cykler.... är det tillfredsställt, så är det lugnt till nästa dags-cykels med sugande timmar.

Vad det anbelangar Lillebror och hans kolor.... även de är försvinnande företeelser....men med möjlighet till återkomst.

Intressanta insikter

Kunde också valt "Juholtjakten" som rubrik. Men det skriver så många andra om, samtidigt som de synar Juholts tio månader ur olika perspektiv. Nu är jag varken expert på politik eller på jakt, men tycka får man (väl?). Personligen tror jag inte Juholt har de ledaregenskaper som en framgångsrik ledare behöver, men han gavs aldrig någon chans att bevisa vad han kunde. Mediadrevet satte igång nästan direkt, och jag tycker så fruktansvärt illa om detta. Bara för att man är offentlig person, så ska man kläs av in på bara kroppen. Jag struntar fullständigt i om hans sambo var dömd för något, lika lite som jag ( som är republikan långt ut i tånaglarna) tycker att det man rotar i, såväl om Silvias far och den stackar kungens ungdomssynder, är rent osmakligt. Hyresgrejen, det är väl sån´t som kan hända alla. Vi klarar inte av att alltid  hålla oss ajour med allt, samtidigt som vi har ett pressande jobb.

Sen tror jag att Juholt var dömd från början. Jakten började redan i det egna partiet. Denna förbaskade avundsjuka. Vi unnar inte varann framgång, utan försöker sätta fart på krafter som ifrågasätter, kullkastar och förstör.
Som varade på den vänstra sidan, vad det gäller politiskt tänkande, så hoppas jag av allt mitt hjärta att man kan enas om en partiledare och tillsammans ( helst även med v och mp) stödja den personen på samma sätt som hela alliansen, tycks se till Reinfeldt svävar lite högre an alla andra. Han är absolut en duktig politiker, och trevlig person.... bara det att hans politik är förödande för skola, vård, omsorg, utsatta människor....
Och jag är säker på att även han har något litet lik i garderoben, bara det att de krafter som finns runt honom ser till att stänga till för de små misstag, som han, precis som alla vi andra har gjort.

Nä, nu blev det alldeles för mycket skrivit om det där med politik. Som jag inte kan - men som jag kan tycka till om. Hoppas Juholt möts med respekt, nu när han tagit de steg som så många vill att han skulle ta...steget bort från partiledarrollen. Och jag vill ha en människa som partiledare, inte någon glorifierad individ.

Ett par intressanta insikter fick jag igår. Riktiga aha-upplevelser. Vi var i Hjälshammar hos dotter med sambo. Alltid roligt att träffas några timmar, promenera i andra omgivningar än hemma och att spela spel.
När vi kom, så höll 70-80-talsgenerationen på att spela TV-spel. Jag har aldrig gjort detta, testade inte ens döttrarnas Game boy och allt vad de hette, de första handdataspelen, som de fick någongång i skiftet 80-90tal.
Nu följde jag med stort intresse, med hög adrenalinhalt och anspänning hur Super Mario togs sig förbi hinder efter hinder, för att gång efter annan möta sin död. När 70-80-talsgenerationen så småningom klarat sitt mål genom att ha genomlevt en"värld", så plockade man fram ett spel där man kunde använda hela fyra olika spelkonsoller och där jag, med lite skräck i hjärtat och kunde vara med. Den intressanta insikten som jag fick i detta min första kontakt med TV-spel, den var att inte är lätt att manövrera med såväl höger som vänstertumme samtidigt.  Det krävs tumträning för att bli bra. Om man får förmånen att leva tills man blir pensionär, så önskar jag mig alla tiders olika TV-spel, för jag förstår helt att man kan fastna i spelvärlden. Den är häftig.... det lilla jag såg.... och tänk så mycket häftigt det måste finnas i den världen.... för att inte tala om hur det blir i framtiden.
Tycker absolut alla lärare skulle ha studiedag i TV-spel.... hur det funkar... och hur man kan använda det i skolan.  För TV-spelsvärlden, den är en realitet för många unga och då menar jag unga upp till 35-40 år. Förhoppningsvis så använder de unga lärarna TV-spel i undervisningen...MEN det finns många i 70-80-90-talsgenerationen som inte har använt sig tillräckligt mycket av mediet, för att riktigt se användningsområdet i skolan. Men det lär komma, det är jag säker på.

Var med J och gjorde de bekanta stallsysslorna. Hästens kraftfoder var slut och vi skulle tillsammans bära en lite mer än halvfull säck de ca 200 metrarna till stallet. Vi tog en bit var.... men usch, vad tungt det var att bära så där 15 kg... och vad andfådd man blev av det. Varvid den intressanta insikten slog mig ... Jag väger ungefär 15 kg för mycket.... tänk vad lätt allt skulle gå om jag blev av med dem! Jag skulle nästan sväva fram....
Tack och lov så sitter väl inte de 15 kg samlade på samma framtunga sätt som man bär en säck på.... men ändå, klart att femton kg mindre måste kännas. Bara det att det är alldeles för gott med mat ... och att de genetiska förutsättningarna för att bli av med påsamlat fett är dåliga. Men det gäller säkert att bestämma sig, och sedan komma in i det tänk där man avstår godis och fikabröd.... och bara äter en portion åt gången....Skulle vara intressant att känna skillnaden ... - 15 kg istället för + 15.

Kvinnan i Borås, som blev utestängd från sin arbetsplats för att hon tyckt på sociala medier, hon har fått tillbaka jobbet. Intressant att man kommit till insikt om att man får tycka om sin arbetsplats, så länge man inte hänger ut någon. Hoppas bara att de ledare som tillintetgör sina underordnade genom att ta till ogenomtänkta maktmetoder, kommer till insikt och ställer saker tillrätta.

Vintern kom till slut, och en intressant insikt om detta är att jag tycker att det är superfint med snö, jag som hela tiden hyllat grönvintern. En  fin promenad fick jag igår- med dottern -under rådande snöfall och en ännu vackrare fram och tillbakapromenad på nästan fem km blev det vid middagstid idag.Hoppas nu att snön ligger kvar och att det inte kommer så mycket mer. Hoppas att solen kommer att lysa upp och göra dagarna långa och ljusa, och hoppas att alla skidsugna ungdomar får några fina veckor i skidbackarna/spåren - eller i pulkabackarna.
För egen del, så känns veckan lite tung, det är många samtal som man ska igenom när man har stor klass. Detta är något som jag tycker är så orättvist, utifrån hur många elever vi har, så har vi lärare en ganska olik arbetsbörda. Men när man väl är igång, så är det ganska kul, och det känns väldigt bra med goda samtal och de individuella utvecklingsplaner som man är nöjd med.

Har fått intressanta insikter i den nya läroplanen, bla. tack vare webbplatsen Bedömning för lärande och Christer Lundahl föreläsningar. Får börja morgondagen med att revidera den arbetsgång som jag gjort för "Vasatiden". Får lägga till lite mer varför, elevernas egna val av hur och lite mindre i varthän. Alla ska ha en rimlig chans att komma i mål ... och det handlar inte om direkta kunskaper - det handlar om förmågor.

Önskar alla en bra arbetsvecka !