Påsklov

Ute faller snön så sakta, under det att påsklovet lider  mot sitt slut.

Lider och lider.... vilket ålderdomligt ord.
Här är det ingen som lider direkt.....det har varit fina tio dagar.
Att vädret gick från altansolningsväder till utebaraförattröraigliteväder....  det är väl heller inte så lidelsefullt. Nu blev det ett tokigt ord igen..... inte lätt för nya svenskar att vare sig förstå språk eller väder i detta land.
Eller tokiga påskseder.

Fast jag vet inte om det finns så mycket påsktaditioner kvar.
När jag var liten/ung, så var påsksmällare och raketer vanligt förekommande. Nu tycks vansinnet
( min åsikt om det hela) med smällande fyrverkeripjäser ha blivit förflyttat till nyår istället.
Påskeldar hade vi, när jag var barn.
Påskkärringarna tycks ha blivit  mindre hotfulla, de behöver inte skrämmas i väg längre... vare sig med eld eller oljud.
Påskharen kom aldrig när jag var barn, eller ens när våra egna barn var små. I år hade han t.o.m letat sig in till vårt personalrum i skolan. Märkligt ! Fast kul med nya traditioner...

Konrads påskklädsel, den var verkligen up to date, så här i påskveckan.
Fick möjlighet att umgås med den lilla ögonstenen, under tre olika dagar i påsk.

Tänkte på det, då jag såg kompisen  Tuva  handskas med två och en halv månader gamla babisen, att det är skillnad på nu och förr. Tänk när de stackars babisarna skulle lindas, Konrad som tycks gilla bus och som verkligen gillar att ligga på rygg och fäkta med ben och armar, tänk om han skulle blivit av med den möjligheten.. Hur kunde små babisar vara nöjda med att var hårt inlindade i lager av tyg?

Ordet ögonsten har också fått en verklig betydelse. Det är svårt att slita blickarna från en liten babis.... det händer något hela tiden.... om inte annat med minspelet.

Minspelen och de olika sätten att söka kontakt, ger tillfälle till många leenden och skratt från oss som hela tiden har blickarna på den lille.

Visst har jag blivit en sådan där mormor som har bakgrundsbilder på Konrad, både på telefonen och på datorn. Man blir nog bara sådan..... Däremot skulle jag aldrig slänga upp mobilen i ansiktet på någon bara för att visa mitt vackra barnbarn. Det är det alldeles för många som har gjort i mitt ansikte under årens lopp. Tror någon att någon annan delar ens intresse för barnbarnet? Nej, det är allt ett egenintresse som utomstående betackar sig. Och som sagt, barnbarnsbilder på FB  eller Instagram, det kommer jag heller inte att bidra med. Är lite överkänslig mot sådant, även från andra....

Jaja, var och en gör som den vill. På min blogg kan jag inte låta bli att visa lite Konradbilder....

Det blev besök i Ulås vid två tillfällen under veckan. Bra för barnledig hästägare att kunna ägna hästarna lite tid, medan mormor/morfar gärna ägnar sin tid åt den charmige lille ögonstens-pojken.

På skärtorsdagen, så passade det bra att besöka ett trevligt geocachingevent i Värnamos närhet,i Rannäs, Forsheda.
Det var Inga som återigen bjöd in till en trevlig geocachingträff och dessutom förplägade oss ( det var värst vad jag får till gamla ord idag) med en välsmakande påskbakelse.

Ett antal kända, och några för mig okända. gecoachare hade samlats i den lilla samlingslokalsladan ute i skogen.

Extra kul var det att träffa vännen Katrin och hennes  dotter Helena. Den trevliga dottern har jag hört tals om en hel del, och då var det extra roligt att träffa henne irl.

Kul med ett "lagom" stort event, för den (jag) som inte trivs när det är för mycket folk....

På vägen tillbaka från Rannäs, så passade det bra att ta med moster Karin till Ulås. Hon kom med tåget till Rörstorp, med packning för fyra övernattningar på tre olika ställen. Bra tänkt att passa på att hälsa på både familj och en av de bästa vännerna, under fyra dagarsledigheten.

Långfredagen blev en dag med skolarbetesförberedelser och långpromenad.

På påskaftonen kom familjen Friberg samt Karin till Stockremma och träffade bla. "gamlafaster" och hennes make ( blir det gamlefarbror då?) Konrad har verkligen förmågan att sova var som helst, i alla famnar som ger honom möjlighet till avslappning. Under det att Konrad vilade middag på Rogers högerarm, så hann vi med både Kahoot, frågespel och allsångsspel. 

Att byta blöja är en av favoritsysselsättningarna för den som har drygt tio dagar kvar till sin tremånadersdag. Han han med några sådana mellan tupplurar, mattillfällen och hoppa från famn till famn...Mamma - son-kontakten på bilden är härlig att se...Mamma är BÄST, säger ögonen! Åtminstone för den som är ett riktigt litet matvrak,,,

Karin stannade kvar hos mor och far tills påskdagens eftermiddag. Det blev en hundpromenad med lånehundar, ända ut till Rävdal. 

Någon räv såg vi inte till, men på vägen hem träffade vi på lilla no-named fölet, för tillfället boende i Tindras ( Johannas halvblod) födelse och uppväxtstall.

Bara att konstatera .... babisar växer fort, från att ha varit en lite okontaktbar individ, till synnerligen sociala individer.... men hästar är bättre på den kroppsliga utvecklingen.... det lär väl dröja något år innan Konrad kan galoppera på samma sätt som lilla no-named. 

Alla små drar verkligen blickarna till sig, gäller både djur och människor.

På påskdagens eftermiddag, så var det dags att säga hej då till Karin och lämna henne i goda vännen Majas "vård".

Lite tråkigt känns det väl alltid att säga hej då till dottern som bor "hela" tjugofem mil bort, och som man inte träffar lika ofta som dottern, vars hem man når på ca 50 minuter med bil.  Men jag vet ju hur det är, efter alla år, så länge man finns, så kommer det att bli nya möten... och nya hej då... Tror säkert att mötena kommer att bli tätare framgent.... när en ny liten ögonsten ska se världens ljus....

Tack för ett fint och kul påsklov, alla!

Ute faller påskasnö. Fåragö, säger den gamla bondepraktikan. Får väl bli en promenad fram emot eftermiddagen.... och spinmix ikväll. Skönt att röra på sig.... och det känns bra att antalet påskgodis är så få detta år, så att de kan räknas på  fingrarna på en hand....

Förflyttningar och flyktande fyllningar

Förflyttning har det handlat om under de senaste två dagarna. Förflyttning av prylar i första hand. Dåligt med bilder blev det under dessa två dagar,så jag får använda några av dem som jag tog längs dagens egenförflyttningsväg - modsrundan.

I dagarna två var det packning, bärande, flyttande och förflyttande som gällde.
I förrgår förflyttade vi oss till Hjälshammar och flyttade alla kvarvarande prylar i lådor och skåp till flyttkartonger, som i sin tur förflyttades till Ulås.
Inte helt fel att gå igenom dotterns och svärsonens  glas, porslin, köksapparater och annat som skulle kunna användas i hushållet, och inse att  det där med presenter av sådan sort, det finns det inget behov utav.....Oj, vad mycket grejer det snabbt blir.....

Allt som fanns i lådor och skåp,förutom några få glas,tallrikar, muggar och bestick packades ner  och lastades i bilar och hästsläpp för vidare transport till nya boendet. När det sedan var dags för lunch, och lite kaffe på maten, så visade det sig att alla kaffefilter blivit förflyttade in i ohittbar flyttlåda.
Espressomaskinen fanns kvar så att lite kaffe kunde det ändå bli....

Efter det att alla kartonger förflyttats till nya adress, så förflyttade vi oss hemåt under det att vi lämnade av Karin på den lilla tågstationen vid Rörstorp. Det var många som skulle förflytta sig öster/söderut på seneftermiddagen, denna tisdag, det var tydligt, det var många påstigande på Krösatåget.

En tandfyllning försvann då jag kokande knäck före jul. Ytterligare en, eller rättare sagt, del av en, flyktade under det att jag avnjöt de goda flytt- kolor som man bjöd på  i Hjälshammar. Flyktande fyllning nummer ett har inte varit ett dugg besvärande. Nummer två däremot, har inte varit nådig mot tungan. Det gör ont att både äta och prata. Har fått tid hos tandläkare den andre januari. Ringde idag och frågade om det inte fanns någon som kunde slipa bort en vass del av kvarvarande tand tidigare... men det gjorde det inte. Fick rådet att lägga ett sockerfritt tuggummi över det vassa. Funkar bra vad det gäller pratande och drickande! Äta så mycket, det behöver ju inte en tjock tant som jag! Äta kola eller annat segt godis, det kommer jag aldrig att göra mer!

Gårdagen ägnades åt förflyttning av bohag, mellan Hjälshammar och Ulås. C-Es syster och svåger var också behjälpliga, vilket vi tackar dem jättemycket för. Det underlättar att vara många och dela på jobb och bördor.  Knepigast var att få upp en 160 cm bred säng till andra våning, men med hjälp av nedmontering av räcken, så klarade det sig.
Det blir säkert jättefint i Ulås när man kommit i ordning. Det jag kommer att sakna mest från Hjälshammar, det är resan dit, den sista biten utmed Vidöstern.

Efter förflyttning av bohag, så förflyttade vi oss till Apladalen. Där hade Inga ett geocachingevent. För fjärde året i rad, så anordnade hon ett sådant i mellandagstid.
Vår avsikt var att "titta in" och säga hej... men det var lättare sagt än gjort.  Mörkermänniskor är vi inte, efter mörkrets inbrott så håller vi oss på riktiga vägar.... och sådana finns inte överallt i Apladalen. Min mobil med geocachingappen strejkade och hela mobilen led av batteribrist.
Vi försökte lukta oss till grilldoft, men kände ingen.
Satte igång C-Es geocachingapp. Det är knappast inte använd, men visade sig funka. Trodde att vi gick fel, då vi tyckte oss se glöd på andra sidan Lagan....så vi vände om igen... tills C-E insåg att förflyttningen var felaktig och vi vände in i mörkret igen. Efter en liten bit möttes vi av välkomnande marschaller och grillglöd under tak.
Mörkt var det, men några personer som vi kände igen, kunde vi byta några ord med. Speciellt roligt var det att prata lite med eventdrottningen forjoi.
Fint ordnat, som vanligt, var det  Lotter till förmån till cancerfonden, fina, fina ljuslyktor ( var köper man sådana???) och godis... som tanten med flyktande fyllingar inte vågade avsmaka. Nyttigt för denna tanten att låta bli att äta en massa onyttigt.... kanske borde skjuta fram tandläkartiden några veckor ....?

Det var en härlig kväll och ett härligt ljus, då vi förflyttade oss från grillplats till parkeringsplats. Kameran ogillade förstås det här dåliga ljuset... men den kunde urskilja att det var en fin plats om vi varit på. Får åka hit i dagsljus när det våras och blir ännu vackrare.

Förflyttningar kan ställa till det.  Vi har haft en sådan i vår lilla skola på sistone. En lärare, med bara en månads uppsägning, sade upp sig vid luciatid.
Tycker att alla skulle ha tre månaders uppsägning i vårt jobb, för plötsliga avhopp ställer till det. Kollegorna mina är verkligen toppenbra, men  de är av den yngre generationen, och har inte alls samma mängd kompetens i  olika ämnen, som jag har. Jag känner mig riktigt orolig över vad som ska hända efter jul, hur mycket jag tvingas ändra på schema och arbetstid.
Kan inte annat än att tycka att det är lite egoistiskt att säga upp sig och sätta sina elever, sina kollegor och sin skolledning på pottkanten.  Hoppas att att allt fixar sig på bästa sätt!

Solen har förflyttat sig åtta minuter åt rätt håll på eftermiddagen och så sent den tänker göra åt soluppgångstid. Vi förflyttar oss mot våren.

Mellandagsmöte

... eller event, som det heter med ett mera  modernt ord.

Googlar på ordet event och  finner Wikipedia som första träff:

Ett event (engelsk plural events, svensk plural event.^[1] Ordet är hämtat från engelskans ord för evenemang eller händelse) är ett specialarrangemang som ett led i en intern eller extern marknadsföring och som regel ett moment i en kommunikationsplan. Eventet ska fungera som plattform för överföring av värderingar och idéer i avsikt att påverka deltagarna och öka deras förståelse för till exempel en varas värden eller ett företags eller en organisations värderingar och framtidsplaner.

Ofta sker eventet med inslag av stämningshöjande umgänge med underhållning och catering av mat och dryck. Det interna eventet avslutas ofta med samkväm, barmingel och ibland dans. Event genomförs oftast i för ändamålet specialdesignade miljöer.

Seriösa eventleverantörer brukar mäta eventets effekter relaterat till uppsatta kommunikationsmål.

Kollar om förklaringen stämmer överens med dagens trevliga möte:

Specialarrangemang: Absolut, bara för geocachare.

Marknadsföring: Nej, alla är redan förförda till de marker, där geocacher finns arrangerade på mer eller mindre speciella sätt.

Kommunikationsplan: Jo, fast det tar lite tid att bli kommunikativ. Äntligen kände jag att jag kunde kommunicera med ett flertal av eventdeltagarna. Hade träffat många av dem eller deras gömmor vid flera tillfällen.

Överföring av värderingar:Ganska överflödigt i den grundläggande geocachingen, den att leta skattgömmor. Men att få mig att värdera en FTF  eller en TB, det är helt omöjligt. Men andra kan säkert påverkas att värdesätta alla olika delar av geocachingens möjligheter.

Stämningshöjande umgänge: Ja absolut. Man blir glad av event, av att träffa andra trevliga människor  och av att leta nya gömmor, gärna i sällskap med någon annan trevlig geocachare.

Catering av mat: Medhavd korv smakar alldeles utmärkt. Hemgjort bjudgodis  smakar ännu bättre - som efterrätt.

Dans: Nja... fick ju till lite på vårt dansbaneevent i höstas. Svårt att hålla instrument välstämda i vinterkylan....

Specialdesignade miljöer: Ett vindskydd med grillplats är verkligen toppen!

Uppsatta kommunikationsmål: Vi pratade på ganska så bra.... och bildade små spontana grupper. OK, tycker jag!

Konstaterar att mellandagsmötet korresponderar väl med begreppet event!

Ja, det var ett trevligt event som Sveriges leading geocaching-lady hade ordnat.

Vi hade en presentationsrunda där alla ( trettiotalet?) närvarande geocachare presenterade sig.

 Där fanns bekanta namn som Ejaz, olskog42, aquila, linsrille...



... bonkebenke, berggren65, snövit,  johansson5, ardbegh10, gsk-nisse....

... sandhäll, 1000sjöar, kicken, sangris....

Konstaterar att det är mycket roligare att gå på ett event,  när man känner igen ett flertal av deltagarna och när tanten med (lätt) social fobi funnit så många bekanta att hon inte besväras av denna åkomma längre, utan kan vara riktigt social.

Måste bara uttrycka lite irritation... de som brukar läsa min blogg vet ju att jag är gnälltant.

 Från Stockholm hade en två eventtokiga personer kommit. Kul med utsocknes.. och det var trevliga personer.... UTOM detta att damen i sällskapet berättade om eventen i Stockholmstrakten och påstod att där fanns geocacharnas leading lady ( ladies)... och så nämnde hon ett namn... ja, flera namn... jag har glömt dem alla...

KOM INTE TILL SMÅLAND och prata om leadingladies.... för här har vi forjoi ( Inga) som vår leadinglady... och vi är inte intresserade av varken Stockholmsgelikar eller någon annan lady med liknade epitet... dom kan man i såfall behålla inom 08-området. Morr, morr!

Tycker denna tanten!

Letade upp en 1000sjöargömma på andra sidan den välfyllda Storån, under det att korvarna fick lite inbjudande bränna, på glödande kol, på vindskyddets grillplats.

Det var  mysigt med öppen eld från de eldkorgar som fanns utställda som extra värme 

nära grillplatsen. Bara ett aber.... kontakt av mildare grad luktar som en hel skogsbrand i kläder och hår... och där kläder och hår senare förvaras. Men det är det värt!

Min gamla elev har det blivit "folk av", trots att han hade en riktigt ung och oerfaren lärarinna under två år av sin mellanstadietid. Kul att träffas i olika geocachingsammanhang, prata lite GAMLA minnen och leta burkar tillsammans.

Vi var allra först på den multi som fanns i anslutning till eventplatsen.

Bra att Tomas kan ha nytta av att vara först. Jag är ju ingen förstahittarsamlare.....

Då vi kom tillbaka från multicacheletandet, så fanns det massor av godis framställt på bordet (med vit naturduk). Smakade på ett par hemgjorda sorter och hittade en ny tryffelfavorit... apelsintryffel.

Har redan fått receptet från vår geocaching leadinglady.

Värm 1 dl grädde och blanda i 300 g hackad vit choklad som får smälta. Värm i mikro eller över vattenbad om det behövs men se till så chokladen inte blir grynig. Klicka i 25 g smör och rör tills smeten är jämn och blank. Smaksätt med rivet skal av en apelsin plus 1-2 msk cointreau. Jag hällde upp smeten i silikonformar, men man kan ställa in den i frysen och rulla kulor i stället. Jag rullade tryfflarna i florsocker så de inte fastnar i varandra. Lycka till!

Ska testa så fort jag fixat vit choklad!

Solen sa hejdå för idag, redan vid den trevliga multigömmans mål.

Vi sa hejdå och tack till Inga och tog bilarna en  bit mot de tre ytterligare mål som var utlagda dagen 

till ära.

Då vi kommit en liten bit in på anvisad skogsväg, mötte vi drygt tiotalet glada geocachare. De hade 

haft lite extra bråttom för att komma först till ugglegömmorna, och var nu på väg tillbaka.Så det var 

inte ett dugg svårt att  hitta cacherna, det var bara att följa spåren. Att vi hade lite svårt med 

matematiken till den avslutande mysten, ja, det får vi väl skylla på att det var tresiffriga tal... och när 

¨

det är jullov så klarar den gamla lärarinnan  bara ensiffriga sådana.

Lite kallt om näsan blev det under skymningspromenaden... men härligt friskt ändå.

Tack Inga för ännu ett roligt mellandagsevent.... tredje gången på raken. Nu har det blivit tradition!

Efter ett event

Efter ett event kan man känna sig lite seg och trött.
Sov gott  i natt, det gjorde jag definitivt. Glad och nöjd kände jag mig/ känner jag mig  också, efter att läst alla trevliga loggar och positiva omdömen.
Det blev bra, vårt event. Undrar om man kan ha ett event på samma plats nästa år igen och lägga cacherna en bit bort. Man kanske kunde förflytta sig till Karlas gårdsplan och utgå därifrån...  blir lite sugen att göra om det här med event

Hade några bord och grillar kvar på den gamla dansbanan. De skulle hämtas och återföras till sina normala förvaringsplatser. Tyckte att C-E kunde passa på att logga några av Johannas gömmor. Han var inte med när vi la ut gömmorna, och har inte varit med och kollat alla inför eventet.

Vid Rävsdalssjön hade dessutom den cache som har sjöutsikt ramlat av pinn. detta trots att jag var och satte tillbaka den på sin ursprungliga plats, för bara en vecka sedan. Så lite förankring behövdes, synd att vi är så fattiga på normala fixarsaker,  ståltråd i lagom dimension fanns ej att tillgå.... Man tager vad man haver och tror att det ska funka ett ta.

Kul att se någon leta cache, då man själv vet var den finns. C-E irrade runt lite, men följde sedan gpsen råd och stannade alldeles intill gömman.
Skönt att se att koordinaterna stämmer.Kommer ihåg då jag lagt ut min första gömma, Roberts stenmur, hur nervös jag var att man inte skulle hitta den lilla burken. Att jag, då med mobilens hjälp, fått till alldeles felaktiga koordinater, var vad jag var orolig för. Det visade sig att de var ganska ok.... en differens på 5 meter är väl godtagbar, tycker jag.

 
- Hur gör man då man loggar? undrade C-E. Normalt så brukar han, om han ser gömman först, visa på dem och sedan låta mig sköta grovgörat.
Idag var det han som stod för cachandet, jag var åskådare med facit i hand.

 
-Vad är det vi heter? - Jasså, alcel53. - Hur stavas det?
Dags att lära sig sitt eget alias ... och varför det är som det är! Två dubbelnamn, ett efternamn... och födelseåret.

Fika tog vi med, nybryggt kaffe och några kakor som blev kvar sedan i går.
Härligt soligt var det vid dansbanan denna söndagsförmiddag, då natten har blivit längre än dagen.
Skönt att kunna njuta av solvärme och solljus i härlig höstnatur, tre- nä, fyra dagar i följd. Jodå... vi var ute och fixade lite i fredags eftermiddag... och plockade dessutom en spann lingon. De är goda nu, de fullmatade mörkröda kröserna.

Loggade fem av Johannas cacher. Kanske räcker så. De andra vet både jag och C-E var de finns, och en av dem klarar vi inte utan "fusk".
"Hästen Tindras Cache" i den fina skogen i Orraplommen var jag bara tvungen att leta upp.
Jag var med och gömde den, Då var jag i ganska dåligt skick, det var dagen innan jag fick behandling för hornhinneinflammationen.
Fick Johannas koordinater för att kolla att cachen var kvar. Det gjorde jag förra lördagen. Gpsen snurrade bara runt,,, och jag kom inte ihåg att vi gått så långt för att gömma den lilla burken. Här måste det blivit helfel på koordinaterna, tänkte jag.
Meddelade Johanna att hon nog fick fixa en ny burk, och det skulle hon göra, och ta med på eventdagen.
I torsdags tog jag med C-E ut och leta, men utan gps, för den snurrade ju bara. Fann inget.C-E var lite gnällig för att jag inte tagit med den satellitstyrda vägvisaren.
I fredags var den med, C-E gick först och stannade då gps visade 1 m. Jag såg det gömda direkt.
Meddelade J att ingen ersättare behövdes.  Meddelade dessutom att jag gjort den lite mera synlig.
Johanna var orolig för att jag gjort gömman för enkel, och tog sin mobilapp och gick på jakt efter sin egen gömma. Ingen lycka där inte. Martin sprang tillbaka till eventplatsen, där min gps fanns. Ingen lycka med den  heller.
Tomasb65 fick sällskap av både C-E och Martin ,när han bestämde sig för att göra ett försök att finna den omöjliga gömman. Tillsammans lyckades de tre se den, på den plats där gps visade 1 m.
Nu var det jag som bara "måste" finna denna luriga sak...och det gjorde jag, tack vare en extrahint från dem som fann den igår och att gps idag bestämt visade på 2 m.
Den luringen, har jag alltså funnit två gånger och missat tre gånger. Ett felaktigt vägval, det var den stora boven.

C-E är expert på att packa och fick in fyra bord, tre grillar och en påse skräp in sin bil.
Kände faktiskt lite vemod, då vi lämnade platsen. Den gamla dansbanan såg lika öde ut, som den gjort i många år.
Vi har förberett event sedan i mitten av juli... jag har många gånger varit tveksam till det hela... men samtidigt har vi haft en gemensam sak att jobba med... och nu var det över.

Tänkte på att farfar i sin himmel, nog tyckte att det var kul att hans enkla skogsbyggnader kom till nytta igen. Om han hade gillat geocaching? Tveksam till det... han hade nog tyckt att det var rätt så dumt att springa omkring i skogen och leka "leta gömme".

Klippte gräset då vi kom hem.... tycker att det är kul ibland och är bra tantträning.
Såg att insekterna hade sitt event på solrosorna. De har varit där och gottat sig hela veckan. Förra året hade vi flera amiraler på besök. I år tycks de inte ha hittat hit ( har sett en). Det är nässelfjärilar, humlor och diverse obekanta bevingade saker som är eventbesökare bland solrosor och dahlior, i solväggen bakom garaget.

Har hört två transträck på håll, och sett två stycken flyga rakt över vår tomt. Deras sommarevent är över och de drar söderut, till lite mera stabilt höst/vinterklimat. Alltid lika vemodigt när man ser dem sträcka, alltid lika glädjande då man hör de första tranornas förskräckliga läte i slutet av mars.

Oktober år vi strax inne i. En helt ok månad med sina otroliga färger. Det är november, december, januari ... ja, mellan novemberlov till sportlov... som är den tid som jag har lite ångest för varje år. Gillar inte mörkret som de månaderna för med sig.... 

I natt blir det ett nytt event.  Får ställa klockan på 04 och gå upp och kolla blodmånen. Det lär vara en spektakulär månförmörkelse vid denna tid, då månen är som närmast jorden.

Kommande helgs event (händelse) blir resan till London. Shopping, fotboll, musikaler.. och förhoppningsvis några cacher. Blir antagligen inget bloggat förrän efter resan... så det var ju bra att jag fick till lite idag! 

Ha fina höstveckor alla goda människor!

Ett eget event

- Jag tycker att du ska ordna ett event, sa Johanna,  Vid farfars gamla dansbana.
- Nej, sa jag, det låter jobbigt,,,, och förresten kommer det väl ingen dit, långt ut i skogen.
- Jag tycker att vi ska ordna ett event, sa Johanna ett tag senare. Vid farfars dansbana. Vi, Martin och jag, lägger också ut cacher.
- Nja, sa jag,
- Det får bli i september, sa Johanna.
- Nää, sa jag.
- Joo, sa hon.
Jag vet inte hur vi kunnat få en dotter med en sådan övertalningsförmåga. Både C-E och jag är riktiga mesar.
Nu blev det som hon ville ... och med ett färskt facit i hand, så var det ju jättebra att hon fick sin vilja igenom (igen). För det var KUL att ha ett eget event.



Den gamla dansbanan, som svärfar byggde en gång för fyrtio år sedan, den blev städad, möblerad och pyntad. Dansmusik kunde återigen höras mellan de gamla väggarna och ut över nejden. Ja, det blev en riktig renässans för den  gamla nöjeslokalen.

Tjugotalet glada geocachare hittade vägen ut i skogen.
Hälften var gamla bekantskaper, några var för mig helt nya namn.... och så  fanns det några som jag "träffat" en hel del via nätet och geocachinggrupperna där. Berrasnobben och Togram hade jag inte haft någon irl -träff med, så det var riktigt kul att just de, som jag nätpratat en hel del med, kom hela vägen i från Fristad.

 
Ardbeg10, whiskykillen, hade inte så långt att köra. Han bor nästgårds, i Hestra.

Lihei var en ny trevlig bekantskap. Hon kom från Svenljunga. Det visade sig att vi gått en av hennes rundor, Mogarundan.

Bojip, Birgitta, kom med maken Per, ända från Kungslena.
I somras guidade hon mig och forjoi, Inga, på sina favoritställen i sin hemtrakt. Kul att de ville göra resan från den bördiga falbygden till våra magra skogsmarker.

Korv, det var maträtten för dagen. Passar utmärkt på all slags utevistelse, tycker jag... och smakar alltid bra,

Norra Smålands geocachingkung, 1000 sjöar, hann umgås med oss en stund, innan hans skyndade vidare på ett annan tillställning.

Från Borås kom de här tre glada tjejerna, Bett52, Ulla-Bella och gugge62. Det visade sig att vi hade en del gemensamma bekanta, och att gugge62 och jag hade samma yrke. Bara det att gugge62 hade ytterligare en profession att falla tillbaka på, då hon insåg att det "gamla" jobbet hade fler fördelar än lärarjobbet.
Kul, kul, tjejer att ni ville åka den långa vägen till dansbanan i skogen.

 Killarna till höger och vänster, Plyschbjörn och Masken, har glatt oss med många trevliga och roliga rundor i trakterna av Limmared/Tranemo. Cykelharen, i mitten, har jag läst en hel del inlägg i från i Facebook-gruppen. Han kommer ifrån Dalsjöfors, och är en rackare på att klättra och att lägga ut mystar. Har kollat på några, men stängt igen, för jag fattar inget.
Nu har jag helt klart klickat på "fel" mystikoner, för den klättrande haren på cykel, han har även gjort enkla mystar.  Får göra en ny koll! Fantastiskt kul att denne trevlige man, som jag inte haft någon tidigare kontakt med, ville gästa vårt event.

Johanna hade förberett sin del av eventinnehållet, och ledde en trevlig presentationsrunda, där var och en fick berätta varför man höll på med geocaching.

Alla ansåg att det.till största delen, var för att komma ut i naturen och för att få se platser, som man annars aldrig skulle fått se.
Killen i mitten heter Demker och var, som flera andra, boråsare. Ny, trevlig bekantskap.
Limmaredskillarnas fruar och den fina labradoren ( ?) kom också med ut i den härliga höstskogen.
Alla gästerna fick jag med på någon bild, kan jag med viss tillfredsställelse konstatera....

Stickan ( Ardbeg10) i samspråk med en kille som jag inte träfat på 28 år. Under två år dessförinnan,så träffade jag honom fem dagar i veckan, under fyra skolterminen. Tomas, tomasb65, gick i min allra första klass i Tranängskolan. Väldigt roligt att träffa honom efter alla år, prata om eleverna i klassen, och konstatera att det gått bra för alla, TROTS att de under två mellanstadieår undervisades av en superung lärarinnan. Jag var bara 22 år då jag tog över klassen.
- Jag tror aldrig att vi tänkte på att du var så ung och oerfaren, vi trodde ju att det skulle vara så, sa Tomas.
Tänkte då, att det sannolikt är likadant för mina nuvarande elever, de tänker inte på att de har en gammal lärare, med snart (redan) utgånget bästföredatum, de tror att det så ska vara.
Hoppas träffa på Tomas vid fler tillfällen, för av den tystlåtne lille killen, hade det blivit en sprudlande glad och trevlig medelålders man..

- Martin, när smakar en välgrillad pölse som bäst? _-Hvergang!
Är helt enig med min svärson om detta!

Relativt nyblivna geocacharen Lönnlycka, det är Johannas kompis Magdalena, från Hjälshammar.
Roligt att hon anammade Johannas inbjudan och körde hela vägen från den vackra byn söder om Värnamo.

18 cacher att välja bland, här är det vägval som gäller.
Har under kvällen fått loggar, som visar att alla gömmorna fått ett antal loggar.
Naturligtvis hann ingen med att logga alla 18, då de var spridda åt tre- fyra olika håll.

Goda vännerna klokare (Katrin), Pjf70 ( fredrik) och forjoi ( Inga) hade letat lite cacher på vägen, och fick cache-listan precis när de kom. Då var vi andra färdiga med både mat och mingel.

Det blev en hel del motion för de allra flesta.. Visst kan man ta bilen en bit mot gömmorna, men det är inte lätt att mötas på den smala skogsvägen. Dagen bjöd på ett härligt promenadväder... klart man måste utnyttja det.

Zack träffade jag när han var lite valp,i början av juli. Han är fortfarande valp... men har vuxit otroligt mycket!

Fina boråshunden var intressant, tyckte Zack.

Inga hade köpt ett mega-coin, som visade cachernas antal ,från start år 2000 fram till 2015.
Dryga 2 miljoner cacher finns det i världen. Idag blev ytterligare 18 gömmor i Moghultsskogarna, publicerade

Tomas fick en pratstund med en lärarinna till. Nu tror jag inte att deras samtal rörde sig i skolans värld, utan mer om burkgömmor.

Det fanns gott om glöd,och gott om plats på grillarna, då de sistkomna gästerna anrättade sin lunch.

Johannas myst om olika dansband, den vållade en del huvudbry. Katrin googlade för fullt, och efter lite telefonkontakt med Johanna för att kolla "facit" så kunde man ge sig ut på jakt efter den mest närbelägna gömman.

Stickan hängde på, trots att han ( som jag) inte har så mycket över för dansmusik.
Katrin har varit dansbandssångerska, men hade inte så mycket nytta av det, så som cachen var utformad.

Hårdrockaren Fredrik lovade nästan att fixa en hårdrockscache inom en snar framtid... Elelr varför inte ett hårdrocksevent..?

Två glada tjejer hade  hunnit logga ett antal cacher under det att de fick en trevlig promenad tillsammans.

Det blev flera grupperingar under det att man besökte olika delar av området.
Ett absolut kul sätt att umgås på. Det här gänget hade besökt ett par mer eller mindre vattenfyllda platser.

  

Kaffe och kaka kunde man behöva efter långpromenaderna. Och lite trevligt småprat.

 Så mycket dans blev det inte på svärfars gamla dansbana.... Katrin och Inga var de enda som tog sig en kort svängom.

 Det tycktes som om de flesta var nöjda med vårt första event.
Känns jättebra, för det var ju faktiskt jättekul. Får fundera på ett nytt så småningom. Samt att se till att komma i väg till de event som bjud inom rimligt avstånd.

Tog cykeln hemåt under det att den härliga dagen övergick i en lite småkylig kväll.
Inga hade just loggat min Hoffman då jag cyklade förbi...

- Men var är loggboken i Kajsas lilla stuga? Jaha, man får böja sig en gång till...

Jag lämnade mina vänner i skogen och cyklade hemåt under att solen tackade för sig.
Jag tackar alla som kom och gjorde vår dag.... och min egen envisa dotter för att hon är som hon är.