- Du kanske inte befinner dej på kontoret nu? Mannen i telefonen ställde frågan. Eller var det ett påstående.
Jag svarade Nej, jag var ju ute på promenad.
I mitt stilla sinne hann jag reflektera över frågan/påståendet: KONTOR! Under fyrtiofyra års yrkesliv så har jag aldrig haft ett kontor. Möjligen del av arbetsrum, men aldrig kontor.
Faktum är, jag har aldrig behövt ett kontor, mina hemklassrum har varit ett alltiallorum, där eventuellt kontor ingår.
Mannen som ringde var från kommunens IT-avdelning.
Jag hade under skoldagen efterfrågat deras hjälp, för jag skulle behöva ladda ner ett program där man kan skriva in noter. Förr skrev man på notpapper, men sådant extra arbete behövs inte i datorernas tidevarv. Kollade vad kulturskolan använde och rekommenderade för program. Jodå, det fanns ett gratis, ett som var enkelt att jobba med; musescore.
Bra, nu gällde det bara att få ner programmet i arbetsdatorn.
På den gamla goda tiden, då när vi lärare (äntligen) fick egna jobbdatorer, så kunde man ladda ner vad som helst.
Det blev det stopp på, det var ingen säker metod. Istället skulle vi, då vi behövde ett program, ansöka om adminstratörstatus under en dag. Funkade jättebra! Tänkte att det fortfarande var så, och blev lite förvånad över att få ett fysiskt samtal istället för en datum och ett lösenord på mailen.
IT-mannen föreslog att jag skulle ringa honom idag, men då jag sa att tanten har lediga fredagar, så tyckte han att det räckte på måndag.
Inte så lätt att komma ifrån och ringa då man har elever, så jag föreslog att jag skulle ringa hemifrån idag på morgonen. Det fick jag OK på.
Och gjorde så.
Det var inget lösenord jag skulle få.... vilket jag var helt övertygad om. Jag hade inbillat mig, ganska logiskt, att nu gällde bara lösenord från datatekniker, under samtal med vederbörande.
Teknikern skulle fjärrstyra min dator, ta över kontrollen och på egen hand ladda ner det kostnadsfria programmet. Han lyckades inte, sannolikt för att jag inte fanns på mitt "kontor".
Naturligtvis ställde jag frågan varför man inte längre kunde få en-dags-tillåtelse till nedladdning avde program man behövde.
Nej, det var slut på det. Från årsskiftet hade säkerhetsansvarig förbjudit all annan nedladdning än den som IT-support tillhandahöll.
Man blir så TRÖTT! Allt ska vara så förbenat säkert. OK, världen förändras dag för dag, men man måste inte misstro allt och alla för det. Saker KAN hända, men ibland händer de värsta saker trots all säkerhet.
Man måste ha både livrem och hängslen och dessutom ryggen fri.
Många av oss, de allra flesta vill jag säga, har levt i en tid då säkerhetstänket låg på en helt annan nivå. På den tid då man kunde göra saker utan att det skulle vara livsfarligt....
ta med elever på skolresa ... ÖVER NATT ... i egna bilar.... på cykel
... och tänk, jag, urusla skidåkare har åkt i slalombackar utan hjälm,... det finns en anledning till att jag aldrig mer kommer att åka i en backe... en tant som knappt har styrfart ser ju skitdum ut i hjälm...
... jag har cyklat långt, med två barn på cykeln, utan hjälm.... åkt pulka utan huvudskydd....
Nu hamnade jag en bit ifrån IT-sektionens ovilja att betro mig en nedladdning. För visst är det bra att skydda sig, när man faktiskt kan slå ihjäl sig.
Men vad kan hända om jag laddar ner ett program som är ett hjälpmedel i min undervisning?
Årskurs sex i vår skola har sedan lång tid tillbaka fått komma på studiebesök på ortens stora kabelföretag.
Under de första gånger jag var med på rundvandringen i fabriken så var de enda säkerhetsföreskrifterna "se men inte röra".
Ganska snart fick man ta på reflexvästar då man befann sig på fabriksområdet. Så man skulle vara synlig för truckförarna. Ok...
Sen kom föreskriften att alla måste ta på skor med förstärkt tå. Svettigt och otympligt... och vad skulle kunna hända så man hade nytta och skydd av sådana skor. Att en kabeltrumma kom rullande ??? Har det hänt månne?
Under de senaste besöken så har vi även tvingats ta på oss skyddsglasögon, ja, även vi som normalt bär glasögon. Varför, det har jag inte fått något svar på. Man drar ut koppartrådar till kabel, man använder glasfiber från Kina, man lägger isolerande material runt kablarna. Nej, jag kan inte förstå vad som skulle kunna hända... eller om någon på fabriken någonsin skadats i ögonen.
Säkerhetsansvarig har nog gått på för många kurser....
Visst är säkerhet bra, men när det går över till dumhet, då förlorar det sin trovärdighet.
För egen del så brukar jag, för min egen säkerhets skull gå med stavar. Åtminstone då jag går i skog och mark, eftersom jag är expert på att snubbla och ramla omkull.
Idag förde olika ärenden oss till Ulricehamn. I väntan på tid som skulle passas, så gick vi en runda och hittade några geocacher. I stan, och på asfalt använder jag inte stavar. Där känner jag mig betydligt mer säker. Fast visst kan oturen vara framme ändå.
Kändes iallafall gott att ha gått mer än 12000 steg och nästan en mil utan stavar. Det var ett tag sedan sist. Än klarar tanten sig utan käpp och rollator, men om hon ger sig ut på skogsstigar, så är det inte så säkert.
