Konkurrens

 

Det tycks som om jag ska få konkurrens, som familjens bästa och mesta fotograf. Bästa, förresten, det är jag ändå inte för hon bor i Malmö, och tar de mest otroligt fina bilder med mobilen. På delad andraplats ligger jag nog, tillsammans med mamman till denne lille mästerfotograf. 

Vi kan väl säga så här då, att jag har fått konkurrens om att vara den som tar bäst bilder med en vanlig kamera...

Konrad har velat låna den kamera som jag för det mesta har med mig i fickan, sedan han var i treårsåldern . ( Numera fyra och ett halvt...nästan) Han har fått låna den, och tagit helt slumpmässiga bilder. När vi var i Halmstad i helgen, så ville han återigen låna den, och se, han fick till riktigt bra bilder. Blad annat en hyfsat bild på mormor, så bra att jag bytte profilbild på facebook.

Naturligtvis så fixar han inte det där med att zooma ännu, men han fokuserar på bilden och ser om det blir suddigt eller ej. 

Kom på att jag har ett antal gamla kameror liggande. Hittade två, som jag dessutom hittade laddare till.   Det blev en del kort tagna igår med den ena av dem. Konrad och jag rensade ut dåliga bilder  direkt på displayen. Han såg precis vilka kort  som var bra och mindre bra .

Tror kanske inte det blir så mycket fotat när inte jag finns i närheten, men på tisdagar så passar det ju bra att vi tar en fotorunda.

 Att vara lillebror har väl sina sidor. Egen stark vilja, och en storebror som gärna vill styra och ställa. För det mesta så har killarna jättekul i hop, ofta tar lillebror efter storebror, men ibland blir  det förstås konflikt.

Bra då, när man har både mormor och morfar på besök. Då behöver det inte vara någon konkurrens med att få uppmärksamhet, för vi kan ju stundtals ta hand om var sitt barn.

Karl-Petter ville ut på tur med sparkcykeln. Blev "stora byarundan", som sannolikt är dryga kilometern. Är så imponerad över två och ett halvt-åringens sätt att hantera cykel och den balans han visar på.

Och så bra att få träna på att kontrollera sin kropp vid tidig ålder!

Fick ju en cortisonspruta i den onda knäet för tre veckor sedan. Ansåg själv att det onda kom sig av obalans i muskler och skelett, och frågade läkaren om han tyckte att jag skulle låta en naprapat titta på hur det förhåller sig. 

Fick bara muttrande  svar, och tolkade det så att distriktsläkaren inte alls ville ha konkurrens med en naprapat.

 

I vilket fall som helst, så tog jag kontakt med bästa naprapat-Anna samma dag. Fick en tid tills idag. 

Så gott att få lite underhåll av leder och muskler. Akupunktur, ryck och tryck och massage - och lite goda råd. 

Anser ju att såväl läkare som naprapater och kiropraktorer behövs för att få ordning på  det kroppsliga samspelet.

Var ute på en längre promenad ( 3 km)  i måndags. Det var första gången på tre veckor som jag kunde promenera ganska så obehindrat.

Gåendet fortsatte igår, det blev nog lite i mesta laget, för lite stelare har det blivit. Men det smärtar inte, och det är jag glad för. Naprapat-anna bearbetade knä och vrist med små rörelser samt akupunktur. Kändes bra. 

Spruta nummer två är fådd idag. Känns också bra. Konkurrens finns mellan de två vårdcentralerna i centralorten, och det kändes som om vi som valt den privata dragit nitlotten. Vi fick covid-vaccin två veckor senare än de som valt vårdcentralen.

Men nu är vi i kapp, även om man väl inte kan anses sig helt skyddad ( i den mån man någonsin kan det) förrän om ett par veckor.

Ska bli så otroligt gott att bli lite mindre distanserad samt att slippa se ( eller behöva använda) munskydd ( jag avskyr dem) i olika sammanhang.

En sak skulle jag önska, och det är att den (oftast) sköna solen får konkurrens med härligt regn.  Det behövs verkligen, och vad det gäller att uppskatta nöjet med att vattna i trädgården, så har Karl-Petter och jag helt olika åsikt.

Felval?

 

"Har fått första sprutan idag! " skrev en av mina jämnåriga vänner på Facebook.

" Jag fick min första går". kommenterade den som är född året före.

" Jag ska få min  första nästa tisdag" jublade den som var född -54, året efter mig, genom att använda onödigt många emojer.

Jag känner mig faktiskt lite ledsen. Jag har gjort ett felval! Tydligen. För några år sedan så gick vi över till den privata vårdcentralen i Tranemo. Anledningen var att jag vill ha samma läkare så mycket det går och jag vill absolut ha en läkare som pratar svenska med mej. Som tur är så har jag inte haft några allvarligare krämpor, det är i princip bara blodtrycket som har behövt åtgärdats. Men de gånger jag besökt vårdcentralen, Närhälsan, så har jag träffat på läkare som dels varit rent otrevliga och dels har brutit på ett annat språk, så att jag helt enkelt inte förstått. Det värsta exemplet var en dansk läkare- otrevlig som få och dessutom fattade jag knappast ett ord av vad han sa. Bara hans otrevliga attityd.

Så jag listade mig på nystartade Tranehälsan, då flera av mina vänner och bekanta hade så mycket gott att säga om dem. Som sagt, det är bara blodtryckskoll ( vilket inkluderar en del andra prover) som har behövts, men varje gång har jag känt mig så bra omhändertagen och fått såväl personligt som professionellt bemötande. Precis som jag vill ha det!

Jag kommenterade vännens inlägg och skrev att jag/vi tydligen gjort en felval vad det gäller vårdcentral. 

En annan vän och bekant har lite mer insyn i Tranehälsans förutsättningar och kommenterade att skillnaden i hur långt man kommit med vaccineringen, beror på att den privata vårdcentralen inte fått alls lika mycket vaccin, som Västragötalandsregionens vårdcentral har fått. 

Och jag som har fattat det som att varje vårdcentral får det antal doser vaccin som ska täcka varje åldersgrupp. Sen kan man tycka att två vårdcentraler i samma lilla skithåla, Tranemo, gott kunde hjälpas åt vad det gäller vaccinering. Speciellt i detta fall, så att alla i samma åldersgrupp, kunde ha samma möjligheter.

Felval? Egentligen inte! Jag trivs så bra med "min" vårdcentral. 

Men logiken vad det gäller såväl rekommendationer, restriktioner som vaccinationsordning- den övergår mitt förstånd. 

Hade en paket att hämta i ICA-affären i Tranemo. Tyckte att jag  (vi, maken hängde också på) kunde ta dagens promenad, genom att gå  runt Tranemosjön. En mycket populär runda, som vi brukar gå några gånger per år.

En bit från det bilden är tagen, så finns en gammal festplats. Parkudden. Där var det mycket folk. Pensionärer satt och stod i klungor kring utomhusborden. SPF hade träff, antar jag. 
För egen del så gick jag med i PRO när jag blev formell pensionär, i somras. Maken gick med något år tidigare. 

Naturligtvis hade jag tänkt att det skulle bli en del  olika aktiviteter genom PRO. Men det har varit helt tyst. Beroende på covid, förstås. Men SPF häller igång, trots pandemi. Hörde om en skidutflykt i vintras. Sannolikt var det de som var samlade för någon utomhusaktivitet med fika, även idag. Helt säker kan jag inte vara, men jag kände att även här har jag gjort ett felval. Beroende på att jag inbillar mig att det finns lite partipolitiskt tänk även i pensionärsgrupper, och då hamnar mitt hjärta i PRO....

Om man ville se vårblommor, så var det definitivt ett felval att gå runt Tranemosjön. Inte en enda liten vårblomma, inte ens en tussilago eller vilsekommen scilla, fanns att se längs väg och stigkanter på den 5,5 km långa sträckan.

Tur att jag fick frossa i vackra lökväxter igår, på mormorstisdagen. 

Möjligheten att få en dag varje vecka med de allra bästa, det uppväger det mesta.

Men vaccinationsordningen, den retar mig storligen!

Utstick

Världen var fortfarande vit, då det var dags att sticka ut näsan i vintervädret och ta dagens promenad. 

Det snöade  en del, och det vita fylldes på ännu mer.

Tre -fyra timmar senare finns det inte någon snö kvar på trädens grenar. Det regnar. Det blåser en del. 

Marksnön kommer att smälta ihop, men sannolikt inte försvinna. Framåt morgonen ska det bli minusgrader. Då blir det halt. Dubbkängorna är framställda. De behövs sannolikt om man ska våga sej ut i morgon. 

Jag tänkte sticka ut hakan i detta inlägg. Mer än vanligt.

Har funderat på det här med vaccinering för covid-19, en hel del. Jag har inte kommit fram till samma slutsatser som förståsigpåarna. 

Jag tycker att det är heltokigt att börja vaccinera dem som redan är sjuka och sköra. De har ju i sig en begränsad tid kvar. Ja, jag vet, det låter förskräckligt, men visst är det så. Tänker på min egen mor och på min svärmor. De var djupt inne i sina demenssjukdomar och deras livskvalitet var starkt begränsad. Jag hade tyckt att det skulle varit helt befängt att ge dem vaccin, under sin sista tid. Tror jag ... 

Nej, de som allra först borde vaccineras, det är ju vårdpersonalen. Först de som jobbar med äldrevård och med intensivvård, sedan alla andra vårdanställda. Naturligtvis så önskar jag inte att de gamla och redan sjuka ska insjukna i covid, men jag tänker att är alla de som vårdar dem vaccinerade, så sprider de ju heller ingen smitta.

Besök av anhöriga får anstå några månader till. På det sättet borde de gamla och sköra vara skyddade, utan att  bli vaccinerade först av alla.

En annan grupp som borde stå långt fram i kön, det är lärarna. Visst, jag pratar i egen sak. Och visst, är jag nu rädd för att bli smittad i skolan, så får jag väl låta någon av de ordinarie lärarna  ta mina torsdagslektioner ett tag framöver.

Nu är jag inte så orolig för att gå till skolan på torsdag, Vi har bra koll på hur det ser ut med covid i vårt lilla samhälle. Just nu är det ganska lugnt på smitta i hela kommunen.  

Men nog är lärarna en väldigt oskyddad yrkesgrupp. Inget snack om skydd i form av visir eller munskydd. Och hålla avstånd, det funkar inte i ett klassrum. I affärer ska var och en ha tio kvadratmeter egen yta. Det skulle betyda en lärare och sex -sju elever i varje klassrum.

Det märkliga är att i ett land som absolut inte ses som något föredöme, vad det gäller det allra mesta, Ryssland- där är lärarna med i den grupp som vaccineras först. Vårdpersonal, lärare och äldre. 

Jag anser att lärargruppen är en yrkesgrupp som än en gång glöms bort och sviks av dem som makten har. 

Naturligtvis ska man se till att de personer som har underliggande sjukdomar, men kan leva ganska normalt ändå. ska vara prioriterade. Gällande alla åldrar. Och de åldersgrupper som man ser drabbas av de flesta dödsfallen, men som fortfarande bor hemma och klarar sig bra, dem är det också viktigt att så snabbt som möjligt ge ett skydd. 

Förhoppningsvis så har vi alla fått vaccin om ett halvår. Hoppas att inte alltför många, som med vaccinering i tid skulle kunnat leva i många år till, blir allvarligt sjuka och avlider. 

Ingen lätt fråga  det här, och det finns säkert "läkareder" och regelverk som styr att man prioriterar vaccinet som man gör.

Nu har jag stuckit ut hakan rätt ordentligt.  Finns det någon som är beredd att hålla med mig...?