På söndagar har vi två morgntidningar, BT och GP. Båda två är BRA tidningar, som rapporterar och informerar på ett sakligt och intresseväckande sätt.
I BT kunde mea läsa en intervju med Gert Fylking. Han är absolut ingen av mina favoriter, han ger ju intrycket att var en rätt nonchalant människa. I intervjun framstod han som människo-människa - och det är vi väl alla, även om vi döljer det bakom olika fasader. I slutet av intervjun fick han frågan vilken komplimang som han tyckte var den allra finaste. Svaret blev: - Jag litar på dej.
Jag stannade upp i min morgonläsning och funderade över detta svar. Jag är blåögd och dum och tror alla om gott.... men ändå slog det mig ..... visst är det bland det finaste man kan vara och kan delge sina medmänniskor: Att vara och bli litad på!
-Dej litar jag på ... kan man få en finare ynnest.
Tanken gick också till den gång jag inte stod för det jag var litad på att göra. Det var snart tjugo år sedan och jag hade lovat baka en kaka till musikskolans konsert - där döttrarna var med. Någon sa till mej att det kommer att bli alldeles för mycket kaffebröd - och då struntade jag i att baka. Skämdes något förskräckligt när den som litat på mig talade om att hon blev besviken. Skäms fortfarande när jag tänker på det.
En absolut skitsak - men jag var inte pålitlig ... och för mig är det en synnerligen negativ beteendeform.
Inom e-twinning knyter man bekanskaper som lovar var med i projekt. Sen händer det ingenting mer. Det är riktigt tråkigt. I vårt projekt "A little work of art" så anslöt sig sex olika länder. Två har inte gjort mer än anslutit sig, ett har inte följt planen. Så vi är två-tre länder kvar - mest jag och Ingrid i Slovenien.Plus en polsk gymnasieklass.
Hoppas att vi kan ragga upp lite fler medarbetare i Seville - vi har ju stor del av vårterminen att jobba på.
I GP kunde man läsa om kroppsspråk och viktigheten att se glad, positiv och medkännande ut. Det kan man komma långt med i en grupp. Där fick då (ibland) negativa jag något att tänka på.... För visst blir man mer omtyckt om man är positivt sinnad.... Men jag måste lägga in två små protester: Det positiva får inte vara påklistrat och oäkta. Man behöver inte alltid hålla med, utan säga vad man tycker, och ändå kunna ses i en positiv dager.
Man tog också upp hatkänslan i GP. "Hat uppstår när någon som man har en nära anknytning/ gott förhållande till , sårar en djupt och sedan inte tycks bry sig om detta."
Jag har väl inte känt hat så många gånger - men i det fall jag gjort det, så var denna förklaring verkligen mitt i prick. Orden fick mig att fundera på varför vi människor sviker varann så ofta, trots att vi egentligen litade fullt och fast på varann. Varför kan vi inte försöka hitta tillbaka till varann, i stället för att, i vår besvikelse, hata, såra, baktala, göra illa.
I GP kunde man också läsa om de snöflingor som just nu faller utan för mitt fönster. Att vattenmolekylerna dras till varann och bildar sexkanter ( ev. tre eller tolv) och att det i varje spets fastnar kondens som ger varje flinga sitt unika utseende. Att flingan går sönder på marken och blir till ett pulver ... att under viss temperatur flingorna blir till sexkantiga cylindrar, som nålar, och att det är nar man trampar sönder dessa som det knarrar under skorna. Dessa "nålar" har också positiva och negativa laddningar som gör att minimagneterna dras till varann och gör att snön känns och beter sig på ett visst sätt.
Intressant! Man blir aldrig för gammal för att lära!
Nu ska jag skriva anvisningar till de pojkar som valt att inte vara med i Schoolovision 2010- och i stället ska skildra musik och musikmakare från olika epoker i Power point. Tycker att det är bra att åtta killar talat om att de inte tycker det är så kul att träna in en låt och sjunga, sjunga. Jag litar på dem att deras PP ska bli intressanta och välgjorda. Mer kan jag inte göra - och känner jag mina härliga elever rätt, så räcker det långt.
