Dubbel vinst

 

En dubbel vinnare. Både Bolt och duktiga Linnea. 

Det blev dubbel vinst idag för dotterns ponny ( russ) Bolt  och  hans dressyrryttare Linnea. Skam till sägandes, så har jag aldrig sett ekipaget på tävling tidigare. Det var mången god dag sedan jag överhuvudtaget såg någon  av dotterns hästar, just i dressyrsammanhang. Hopptävlingar brukar det bli någon gång per säsong. Allra helst på en grön gräsbana.

Jag blev minst sagt imponerad över ekipagets uppvisning. Programmet är ungefär fem minuter långt, och det ska växlas i lika gångarter, läggas volter, bytas galopp, öka i tempo, göras skänkelviknngar... och allt i rätt ordning, dessutom. 

Nu var det ett fåtal ekipage som kom till start i varje klass, så det där med att vinna, kanske inte var jättesvårt... men dock oväntat i den klass som man gjorde debut.  Det allra viktigaste med tävlandet, det är att slå sina tidigare poäng. Att utvecklas och bli bättre och bättre. Bra tanke , tycker jag, bara inte pressen blir alltför hög.

Gjorde en krans på en gammal stomme. Röda plastbär fick bli lite utsmyckning. De stackars fåglarna, de tror att det är riktiga bär, och låter sig väl smaka. Det konstiga är att de återkommer, trots att kransen hänger under tak, på verandan. 

 I går var det kalas. Makens systerdotter fyller  år. Idag. Hon hade bjudit sin morbröder och kusiner med familjer, samt sin sambos föräldrar och syskon. I vanlig ordning, så har jag mått halvpyton några dagar. Magkatarr upp över öronen. Helt enkelt beroende på att  ett kalas var nära förestående.... Trots att jag förstås träffat samtliga tidigare.... eller kanske därför.... 

Losec hjälpte en del, men att ha "överlevt" ännu ett kalas som jag gruvat mej till förhöjd magsyrenivå, det hjälpte ännu mer. Dessutom var det trevligt, och så roligt att träffa våra döttrarnas kusiner med respektive och prata med dem. Jag gillar dem så mycket allihop.  ( Sen finns det ett aber med i det hela, som ligger kvar sedan två decennier tillbaka.... men jag tror mig kunna strunta i det nu. Äntligen)

Johannas familj var förstås med. De bor ju bara sex mil bort. Karin var den enda kusinen som inte var på plats. Lite långt att åka från Malmö.

Våra båda barnbarnkillar stannade hos oss över natt. Passade ju bra att möta upp med mamman och kolla på Bolt, nu när dressyrtävlingen gick på så nära håll som i Gislaved.

Kände dock att jag gick ur kalasoron med dubbla vinster, eller kanske flerdubbla. Det var ett mycket trevligt kalas, och magkatarren, den är borta. Dessutom gjorde barnbarnövernatttningen att jag verkligen kom iväg på dressyrtävlingen.  Och alltid kul att få rå om barnbarnen här hos oss, även om det inte blev så änge denna gång.

Var alldeles speciellt vacker himmel i torsdags. Tog några bilder, då jag hann ut på en promenad  precis i solnedgången.

Första advent idag. Har sällan advenstpyntat så sent som i år. Brukar göra det några dagar före första adventshelgen. Nu hanns det inte med förrän i fredags. Varvid maken såg till att hela huset blev storstädat. Med gemensamma krafter, förstås. En dubbel vinst det också... för nu behövs det ingen större städning inför jul. Gott att ha det gjort.

Riktigt vackert blev det, allt eftersom färgerna tilltog i styrka. 

Pä dagens runda, i minus sex grader, var det bara grått, 

Ha en fin adventssöndag!

Frosseri

 

Väntar någon dag med åldersnojeinlägget. Känns som nojan har lagt sig lite, nu när jag inträtt i det nya decenniet, mitt åttonde.  Kan också vara så att jag inte hunnit tänka efter. Det har varit två intensiva och roliga dagar. Med ett matfrosseri utan dess like.

På födelsedagen i fredags, så hade bror och syster tagit sig en dag ledigt, för att ta med mig och C-E på lunch. Vi skulle träffas vid barndomshemmet kl 11. Resan från Rångedala till lunch-stället, beräknades ta en timme.

Jag hade inte en susning om vart vi skulle. förrän skyltningen mot "Nääs fabriker" syntes. Vi befann oss då i närheten av Alingsås. 

Har hört mycket om denna speciella plats, men trodde att det enbart var en restaurang.

Nu visade det sig att det stora fabriksområdet omvandlats till hotell, spa, kvalitetsbutiker, små handelsbodar och en stor restaurang.

Lunchen var bokad till klockan 13, så vi hade en bra stund att kolla utbudet i butikerna. Som sticknörd, så gillar jag att kolla och känna på garn. Detta dyra ullgarn, det skulle jag aldrig sticka något i , det var alldeles för "sticksigt".  De svindyra designerkläderna, de var heller inte "köpbara". För det första var de svindyra. För det andra fanns de nästan bara i storlek 38 och 40. Tanter i modell XL, de får hitta annat att klä sig i. Vilket är helt ok, för mej.

Det blev lite smågrejer köpta förstås. En liten termos med blommotiv, väldoftande tvål, surdegsbröd.

Maten var supergod. Stort salladsbord, soppa, tre  huvudrätter, frukt och en dessert. Allt på buffé. Så visst plockade man på sig av allt det goda, tills det var helt stopp. 

Nääs fabriker ligger vid en sjö, trodde att det var stora sjön Mjörn, men det var det inte. Det blåste isande kallt , men vackert var det.

Tack snälla bror och svägerska för en toppenutflykt. En så bra present för den som inte är förtjust i kalas.

På kvällen  var det quizdags på Glasets Hus i Limmared. Jag hade lovat svägerska och svåger att åka med, bara de inte ställde till något hurrande från scenen. Visst kom det fram några och sa grattis under kvällen, och det var bara trevligt. 

"Husbandet" spelade. Min elev i min sista klass i Dalstorp är sångare. Trummisen kommer också fran Dalstorp. Han gick i sexan, då jag tjugofyra år gammal, började mitt tjugofemåriga lärarsjobb i  Dalstorpsskolan. 

Det är kul att se och höra de välbekanta killarna. Jag tycker att de är superduktiga.

Trots att det var mer än fullsatt i lokalen, så avgick vårt lag med ytterligare en seger. Den här gången var vi hela två poäng före tvåan. 14,5 poäng av 16.  Kändes nästan lite "dumt". Mycket roligare då det är jämnt.

Mat serverades förstås också. Baconlindad kyckling med potatiskulor och en kall krämig sås. Visst åt jag det mesta. Tänker att har man slaktat ett djur och lagt på min tallrik, så får man äta upp den delen av måltiden. Potatis och bröd, det kan man då hellre lämna. 

Värnamofamiljen brukar bjuda på julbord varje år. I år slog vi ihop det tillfället, med min och Karl-Petters nästan gemensamma födelsedag. ( K-P fyller år idag, två dagar efter sin mormor)

Tidigare år så har familjen kommit till de båda större restauranger som ligger i vår närhet. Höganloft och Hestraviken. Jag har inte tyckt att det varit jättegott, det man dukat fram. Speciellt förra årets julbord, på Hestraviken, det gillade jag inte alls. Så det var mitt förslag att vi skulle testa Toftaholm, mellan Värnamo och Ljungby, denna gång.

Det var ett stort och fint julbord. Det fanns något, ja, förstås alldeles för mycket, för alla. Jag som helst inte äter helt kött från gris, nöt eller lamm,  kunde blir mer än mätt på sill, lax, leverpaté och ost. 

Det enda som jag inte var nöjd med, det var den bit lutfisk ( jag gillar lutfisk) som vi beställde in. Den var absolut inte genomkokt.

Efterrättsbordet var förstås extra lockande. 

Dagens födelsedagsbarn gillade prinskorv, potatis och vattenmelon allra bäst. Och pepparkakor, Sunt val, egentligen....

Utanför fönstret snöade det så smått. Ett antal spa-gäster gick ner mot sjön ( Vidöstern) i klädda tofflor och badrock. Skulle de bada bastu och bada i kylan? Nej, de skulle bada "tunna". Såg inte ett dugg lockande ut, tyckte jag....

Hemma i Ulås var det dags för presenter. 

Hur många år är du? Kan du visa?  Det kunde han...

Brorsan hjälpte till med sång och hurrarop! 

Tårta var inköpt, dagen till ära. Jag lovar, det gick inte åt mycket av den goda cholkadtårtan. Tur att den smakar lika bra idag.

Visst fick den som fyllt sjuttio present också. Den traditionella chokladkalendern, med kvalitetschoklad i, samt ett tur till Göteborgsoperna och föreställningen av Wicked, tillsammans med dottern. Få se när det bli... sannolikt i februari.

Familjen vet ju vad jag vill ha. Upplevelser. Så av maken så fick jag biljetter till Anders Ekborgs julkonsert i Gustav Adolf-kyrkan i Borås, om två veckor. Och "fira" i Malmö, det ska vi göra efter jul. Och även då med musikalbesök 

Så firandet är inte över än, det finns upplevelser att se fram emot.

Dock får det vara lite lugnt med frosseri för ett tag framöver. Jag uppskattar verkligen vällagad mat, och även om det varit gott, så har det blivit lite väl mycket under dessa dagar. 

Åldersnoja? Nä, inte idag iaf. Möjligen ett lätt illamående....

Sexårsjubileum

 

Idag firar jag sexårsjubileum.  Som mormor.

Han föddes mitt i natten, en timme in på det nya dygnet. Jag hade precis somnat i gästsängen, efter en kväll med hårt dunkande hjärta, och antagligen alldeles för högt blodtryck. Den blivande pappan hade ringt vid fyratiden på eftermiddagen och meddelat att nu åkte man iväg, nu fick vi ( blivande mormor och morfar) komma och släppa in hästar och utfodra dem.  Naturligtvis vaknade jag direkt av meddelande på Whats-App. Nu hade Konrad kommit, allt hade gått bra, alla mådde bra. Kunde jag somna om ? Nej! Det var nu som jag skickade ut ett kryptiskt meddelande på Facebook. Något om att det största hade hänt. Det var inte så många som visste om att jag skulle bli mormor. Hade inte sagt det till så många. Har ju alltid tyckt så illa om dem som "skryter" vitt och brett om det kommande mormors/farmors-skapet. 

Tror att jag träffade Konrad första gången då han var fyra dagar gammal. Då hade han varit hemma ett par dygn. Han var så liten, och jag var livrädd för att ta i honom. Men man vande sig snart vid det lilla livet. Liksom vid de två små som kom inom 22 månader, från det att jag fått min nya titel "mormor".

Det är bara att konstatera; det är en stor ynnest att få vara mormor. Så värdefullt att få känna sig så omtyckt och så viktig. Inte trodde man att man skulle få en sådan speciell relation till sina barnbarn, som det blivit. En otroligt fin relation och känsla. 

Konrad ville gärna fira sin födelsedag hos sin enda kusin, och sin enda moster. Två personer som han ( och lillebror) också har en speciell och kärleksfylld relation till.

Firandet fick  äga rum en dag före födelsedagen. Det blir en lång dag då man åker ända till Malmö , bara över dagen. Bäst att göra den resan på en lördag, så hinner man vila upp sig på söndagen.

Firarbanderoll och ballonger var uppsatta dagen till ära. Fyra paket var gömda i lägenheten. Med lite ledtrådar, och hejarop från kusin och namnsdagsfirande lillebror, hittades alla. 

Nyfikenheten var stor, både från mamma och lillebror, då paketen öppnades. Innehållet gillades stort av födelsedagsbarnet.

Avas "pappa Marcus" hade fixat god lasagne till lunch. Lite lek inomhus efter det.

En stund utomhus, det behöver man, även under fest-dagar.

Mormodern kollade hur långt våren kommit i Malmö. Yes! Vintergäcken hade börjat blomma. snödropparna hade dock inte visat sig ännu. Men visst blir man glad av att de allra första vårblommorna fanns på flera ställen i den stora trädgården.

Lekplatserna i Folkets Park, tvärs över gatan, var förstås målet för barnen. 

När man är sex, så vågar man klättra en bra bit upp i det höga klätterställning. Som tur var, dock inte till toppen.....

Eller så kan man betala för en åktur. Men så blev det inte denna gång.... Sitta upp är gratis!

'En stor isbana fanns i parken. Där var det fullt med skridskoåkare. På dammen fanns en slags plast som fungerade på samma sätt som is. Där var det OK att roa sig, utan  skridskor på fötterna. Några rejäla rovor blev det!

Ava, hon klättrade till toppen på lilla klätterställningen. Tillräckligt högt tyckte mormor... 

Trots ett par plusgrader, så var det rätt rått  och kallt i Malmö. Det är oftast så, under vintern. Det har vi insett efter att ha besökt Karin någon gång varje vinter, under de tjugo år som hon bott i stan.

Dags att gå hem och dekorera tårtan, Lite sned och vind blev tårtan, som mormodern bakat och försett mellanlägg och överdrag hemma i Stockremma.  Två personer i vår nio-personsfamilj är känsliga mot grädde/mjölk. Har under många år gjort två olika tårtor. En med grädde och en med soja-grädde. 

Sojagrädde är inte gott! Sedan en tid tillbaka finns vispbar havregrädde. Den smakar nästan som vanlig grädde. Funderade på om det skulle gå att vispa den så hårt så att den "höll ihop". Det gjorde det.

Jag tyckte att tårtan blev riktigt god. Chokladbottnar, hallonfromage och chokladmousse.

Konrad godkände också tårtan. Han hade fått den precis som han önskat. ju.

Lite "Smarties" som extra mellanlägg, gjorde den ännu godare.

Tre lite trötta barn tog plats i soffan för att titta på barn-underhållning. Efter kvällsmaten så  fick man dessutom var sin påse lördagsgodis att mumsa på.

Vid sjutiden sa vi hej och tack, och åkte hemåt igen. Sju och en halv timme ihop med Ava och hennes familj, det är absolut värt resan.  Knappa två och en halvtimme senare överlämnade vi två nyvakna barn till pappan, som väntade därhemma. Mormor och morfar, de hade ytterligare sex mil kvar att köra, innan de var hemma. Sex synnerligen välkända mil, körda minst en gång i veckan under de sex år som de kunnat titulera oss mormor och morfar...

Ava-besök och födelsedag

 

I måndags eftermiddagen dök de upp, Karin och Ava.  

Kan nog vara så att det är ett helt år sedan, som de var  här senast. Träffas gör vi ändå nästan varje månad. Några gånger per år, så brukar hela malmöfamiljen åka till Ulås, till Johannas familj. Då ses vi där. Ett par- tre gånger per sommar träffas vi i Halmstad. Och vi åker gärna ner och hälsar på i Malmö, blir nog fyra-fem gånger per år.   Tiden går ju så fort, så man hinner inte sakna varann så mycket, mellan gångerna vi ses. Var och en har ju sitt, och det allra viktigaste det är att de nära och kära mår bra och trivs med sin tillvaro.

- Mormor och morfar blir nog allra gladast av att jag kommer, hade Ava sagt i bilen. -Men det tycker nog att det är trevligt att du också är med, mamma. Kan ligga en hel del i det. Samtidigt som det är jätteroligt att få ha Karin i huset några dagar också......

I tisdags jobbade Karin. Ava åkte med oss till Ulås. Det var en riktigt härlig dag, där snön fortfarande låg kvar och då solen sken . 

Känn lugnet. Tre barn, som alla är helt inne i legobyggandet. Gott när de är så stora, att det kan bli lugna stunder ibland. 

En lässtund, kusiner emellan är inte helt fel.

Onsdagen spenderade vi till största delen hemmavid. Karin jobbade, Ava störde henne ibland, men det funkade ganska bra. Lite snö fanns det kvar, lagom till en liten snögubbe.

Inte speciellt vacker. Men tanken var god.

Idag, två dagar efter tillblivelsen, så finns det vare sig snö eller gubbe kvar. Kan inte förneka att jag tycker att det är så gott att det är barmark igen.

Herrn i huset vill ha ( måste ha) fika varje förmiddag. Visst kan man ta en macka till kaffet, men oftast brukar det finnas något i kakväg. Allra vanligast är att jag bakar en mjuk pepparkaka. Den håller sig en hel vecka, utan att smaka "gammalt".  Nu fick Ava smak på mjuk pepparkaka. Den som stått några dagar, den gick åt i ett nafs, och jag föreslog att vi skulle baka en ny tillsammans. 

Min dotterdotter beter sig precis som jag, vill gärna provsmaka. Äggsmet är gott. Ett litet aber tillstötte dock. När hon lagt i en tesked ingefära i smeten, så åkte skeden upp i munnen igen. Efter det ville hon inte vara med och baka mer. Men pepparkakan, den var uppäten, då Karin och Ava åkte vidare idag på morgonen. Mjuk pepparkaka passar tydligen lika bra till frukost och kvällsmat, som till fika.

Igår fyllde mormodern år. 69! Otroligt vad man är gammal... iallafall jämfört vad man (oftast) känner sej.

Blev uppvaktad av en finklädd tös, innan det var dags att  åka iväg till några timmars jobb i skolan. 

Eftermiddagen tillbringade vi förstås i hop, bl.a. med fika på Glasets hus i Limmared, och besök på Återbruk i samma samhälle

I morse åkte mor och dotter vidare till moster och kusiner. De är alltid lediga på fredagar. Fick just härliga bilder på de tre barnen via Whatsup.

För egen del blev det åttio härliga , välbehövliga minuter på gymmet, en och halv härlig utetimme, då jag och maken hjälptes åt att sätta upp snöstakar på byvägen, under förmiddagen. Lunch åt vi på Höganloft i Hestra. Vi handlade lite i "lagomstora" trevliga Tempo-affären och i eftermiddag har jag bakat tårtbottnar till den t årta som Karl-Petter ska ha på sin fyraårs-dag i morgon. Han får vara med och designa  den själv, utifrån de önskemål han har framfört: En röd tårta med hallon och blåbär och choklad....

Och så blev det en mjuk pepparkaka, till Ava.

Säsongens sista quiz, på Glasets hus, väntar om en stund.. Målet är att vara topp tre. Brukar lyckas... få se hur det blir i kväll.

Imorgon väntar heldag med fyra-årsfirande. Hela vår lilla familjen är samlad, utom  Avas pappa, som befinner sig i Stockholm och fixar med Idol-finalen

Uppdatering gjord.  Som jag tidigare skrivit... jag förstår inte hur så många av er hinner med att blogga, med såväl ord som bild, varje dag. Jag hinner inte det.... eller också handlar det bara om prioritering..

Grattis!

Grattis och hipp hurra på din da, säger vi till yngsta dottern!

Det var tänkt att vi, far hennes och jag, skulle åkt ner till Malmö över dagen och bjudit hennes lilla famillj samt bästa vännen på restauranglunch idag. Men så var det det där med förkylningarna..... vi bestämde att vänta med firandet ett par veckor, och hoppas att alla är friska då....

 Det känns helt sjukt att det är fyrtio år sedan ( !!!) som Karin, sent omsider,  bestämde sig för att se dagens ljus. Fyrtio år!!! Inte konstigt att man ibland tycker att man är gammal..... eller ser gammal ut, när man tänker på att ens båda döttrar, ens båda barn, har passerat fyrtioårsstrecket! Förundrar mig mer över att jag fortfarande känner mig rätt pigg och stark, trots att barnen blivit medelålders.

Att Karin, till skíllnad från sin nästan två år äldre syster, inte skulle bli någon landsbygdsbo, det förstod vi ganska tidigt. Hon har velat vara där det händer saker.... 

I halva sitt liv har hon bott i Skåne! Efter en termins jobb som vikarie i min dåvarande skola, hade hon insett en sak... mammas yrkesval, det var inget för henne. Några månader före sin tjugoårsdag, så körde vi ner henne till Lund, Där studerade redan syrran sedan något år, och i närheten av Lund gick hennes dåvarande pojkvän på folkhögskola. Så det kändes som ett självklart val. 

Smålands nation ( trots att hon faktiskt är västgöte, om än gränsfall) var adressen för något år, under det att hon läste några olika kurser. En dag, jag kommer ihåg det så väl, så ringde hon till personalrummet på skolan. Det var inte självklart att gå med mobilen i fickan, under tjugohundratalets första år. Trodde ju att något  allvarligt hänt, när hon ringde till arbetsplatsen. Men det hade det inte. Glad i hågen berättade hon att hon fått ett rum i ett kollektiv i Malmö. Vid Gustav Adolfs torg, alldeles mitt i stan. 

 Jag fattade inte det stora med att byta Lund mot Malmö, men det måste hon ha gjort. Hon har blivit kvar i stan sedan dess, på ett antal olika adresser. Ganska snart flyttade hon ihop med dåvarande pojkvännen i en lägenhet på Möllan. Några olika adresser har det allt blivit, på Möllan, i centrala stan och nu på Sankt Knut, ett stenkast från Möllevången. Och modern och fadern hittar rätt bra i centrala Malmö numera.

Omtänksam, generös, ambitiös och humoristisk är ord som skulle kunna beskriva Karin.

Det är förstås alltid lika roligt att hälsa på Karin och hennes lilla familj. Världens bästa pappa till söta, roliga och "duktiga" Ava, träffade hon så småningom. 

Förhoppningsvis får vi besök av åtminstone Ava och Karin när det blir påsk, men först ska vi förstås ta oss ner till Malmö och ett lite försenat födelsedagsfirande. 

Man skulle kunna säga "Gott Nytt År" idag också. 

Nog för att man behöver en uppiggande dag mitt i vintern, men egentligen skulle det vara bättre att fira nyår den 20 mars. Vårdagsjämning, naturen - och människorna- vaknar på nytt.   Tycker att det vore en bra idé att utropa Gott Nytt År idag!

 

När planerna inte riktigt går i lås, så får man hitta på något annat. Blev en promenad runt fina Kroksjön i Hestra på förmiddagen. I eftermiddag så har varit  ute i det fina vädret och spankulerat i närområdet.

Gick ut till Stockremmamossen och ser att än är det vinter kvar.....

Tibasten. den vackra med giftiga vårväxten, vill inte riktigt spricka ut . Nätterna är kalla, det är flera minusgrader. 

Årets sista (?) tulpanbukett tillägnas  födelsedagsbarnet. 

Grattis Karin! Är så glad för att du är en av våra fina döttrar. Saknar ibland att du och Ava bor tjugofem mil bort. Men jag vet att du trivs med ditt liv, och tjugofem mil på bra vägar... det kör man på mindre än tre timmar. Tågförbindelse finns också, med en mils väg till stationen i Hestra för vår del. 

Värt att fira!

 

I fredags fyllde min ende bror, mitt enda syskon, sextio år. Värt att  uppmärksammas, förstås!

När han föddes , så gick jag i andra klass i skolan, och skulle snart fylla åtta år. 

Jag kommer så väl ihåg den sommardag, då mamma Lilly, med allvarlig röst förkunnade att jag skulle få ett syskon.

- Hur vet du det? frågade jag.  - Det har Gud sagt till mej, blev svaret. 

Nu tror jag inte att min bror är Jesu lillebror, därtill är han alldeles för lik sin far till utseendet.

Jag hade ju varit ensambarn i alla år. Det fanns inga jämnåriga grannbarn, så jag hade levt till stor del i min fantasivärld.  Där hade jag en låtsaskompis som hette Gunilla.

Naturligtvis skulle den baby som skulle komma till Backgården vara en tjej, och naturligtvis skulle hon heta Gunilla.

När jag var barn, så sov jag i samma rum som mina föräldrar. Där fanns också TVn. Radion stod i köket. Det var de två rum som användes. Det stora finrummet, det värmdes bara upp då det kom främmande. På andra våningen i det lilla huset bodde mormor och morfar. 

Delar av huset användes inte alls, det var oisolerade ytor. Det fanns inre vind och yttre vind och ett gammalt vedförråd, som som så småningom byggdes upp till ett rum till mig. 

Kommer ännu ihåg hur jag vaknade "mitt i natten" av att min mamma hade ont. Mormor hade kommit ner och pratade med mamma och pappa.

- Hjälp mig att knyta skorna, sa mamma, och höll fram sin nubucksprydda fot till pappa.

Så for mor och far iväg i den grå Volvon. Mamma blev avlämnad på BB. pappa kom hem och tog i tu med den försenade morgonmjölkningen. Jag kunde inte sova, jag väntade så på att höra att Gunilla hade kommit.

Telefonen ringde medan det ännu var söndagsmorgon.  Pappa hade kommit in från ladugården och svarade. Han hade fått en son. Han blev glad, riktigt , riktigt glad. Jag blev besviken.

Numera är jag väldigt glad över att ha min bror. Inte för att vi umgås jättemycket, men han och hans fru finns där alltid om man behöver dem. Riktigt glad är jag över att ha kvar mitt barndomshem. Delar av det ursprungliga huset finns kvar. När Roger och Annki bestämde sig för att lämna stan och flytta till landet, så byggdes det om och ut. Idag är det ett riktigt trivsamt hus.  Och nog är det en förmån för mig att kunna återvända "hem".

Det där med att fira har väl aldrig varit någon stor sak, vare sig hos Roger eller mej. Så det var helt ok med ett enkelt uppvaktande, som fick ske utomhus, eftersom vi haft hand om två småförkylda killar under några dagar. 

Presenten, det var biljetter till Sven-Ingvars konsert i Jönköpings konserthus, i mitten av november. 

Vi har förstås också biljetter till konserten, så då passar vi på att ses en stund innan och äta något gott tillsammans. 

Ser fram emot det!

Nog är det värt att fira, att man kan gå på konserter, teater och sportevenemang igen!

Jag var fylld av förväntan då jag tillsammans med Johanna och hennes granne Maria, gick in genom dörrarna till Gummifabrikens stora sal, för att lyssna på musikalmusik i nästan två timmar.

Vi har sett flera uppsättningar av "Från Broadway till Duvemåla" under årens lopp. Rena julaftonen för den som lite av musikalnörd.  Och inte blev man besviken av  post-pandemi-uppsättningen heller! 

Jag njuter verkligen av att höra välkända- och några okända- musikalmelodier framförda av duktiga sångare och musiker.

Uppskattar också när musikerna får vara med på scenen. Anser att de oftast får för lite kredit för sitt jobb, att det är sångarna som hyllas. Nog är det så att goda sångare har en stor medfödd talang, och inte har behövt lägga ner lika mycket tid och kraft på att utveckla sina röster, som musikerna har behövt lägga ner för att bli riktigt duktiga på sina respektive instrument. Och vad vore en musikalkonsert utan ett bra komp? Ganska ointressant.

Jättebra, att musikerna fick vara framträdande och att de också fick ta del av applåderna. 

Anledningar att känna "firarglädje", det kan behövas nu när höstmörkret tagit greppet, och de härligt ljusa och ljumma sommardagarna och kvällarna är ett minne blott....