Man kan lätt hålla sej för skratt.
Snarare kände jag gråten stiga upp i halsen, då jag öppnade dörren vid sjutiden i morse.
När jag, tillsammans med en bok, ( riktigt dålig... men jag vill veta varför huvudpersonen beter sig som han gör) gick till sängs strax före tio, så konstaterade jag att det snöade så smått. Hade kommit en cm.... SMHI hade förutspått att det skulle komma högst 3-4 cm. Enkelt åtgärdat i morgon. Tänkte jag...
Var uppe på sennatten, av nödvändighetsbehov.
Tände lampan bakom huset, för att se hur det såg ut. Det såg dimmigt ut. Tog på mig glasögonen. Shit! Det var ingen dimma! Det var ett tätt snöfall.
Öppnade ytterdörren. Gick ut på verandan. Satte ner den bara foten på den igensnöade trappan. Nådde till fotknölarna. Ok, då måste den prognostiserade snön ha kommit nu då. Lätt åtgärdat i morgon. Tänkte jag! Och somnade snabbt om. Lite nedkyld om högerfoten.
Snöplogar- Anders kom med sin traktor med snöskovel på, och röjde upp byvägen, under det att vi höll på att skotta undan framför huset.
Gick bra att ta en kort promenad genom allt det vita, då vägen var snöröjd.
Och så en "sväng" åt andra hållet. Röda hus ( detta är väl ett av mina mest förekommande fotoobjekt) är vackra i samband med snö. Men snö är inte ett dugg positivt i samband med mars!
Usch, för så här mycket snö. Det hotas med mer.