Tisdag- torsdag

Tanten håller bra fart på påsklovet också. 

Att man ska ta vara på livet och göra det man vill, det inser man mer och mer, ju äldre man blir.

I tisdags åkte tanten till Länghem och till Peterson Rum.  Affärsinnehavaren är min vän och kollega, och hon ska vikariera för mig, då jag ska rätta (eländiga) nationella prov i so på onsdag.

Jag ville lämna planering och aktuella texter till henne.....och så hade jag två andra saker i åtanke också. Lite geocaching i samhället. Hittade snabbt fem stycken och var nöjd. Fick gå över Länghems fina fotbollsplan och hittade två cacher där. Letade också  upp en gömma, som fått massvis av favoritpoäng, bakom reningsverket. Förstår inte där med favoritpoäng, men det beror säkert på mitt sätt att se på mitt fritidsintresse. Jag skulle aldrig lämna favoritpoäng för en plats som inte har något att visa, mer än en lite annorlunda burk. Det skulle vara en jättemycket annorlunda burk, som är mer än en burk, där det t.e.x finns ljud eller ljus inkopplat...

Jag vill ha en ordentlig naturupplevelse ( eller annan platsupplevelse) för att ge gömman extra poäng.

Min andra tanke var förstås att kolla om Elisabeth hade några kläder från Braintree i storlek XL för tanten. 

Det hade hon.  Klänningen ovan föll tanten direkt för. Synd bara att man har så mycket volanger där på mitten, när man är välvuxen tant. Det fyller ut onödigt mycket i maghöjd. Nu fick jag personlig rådgivning av affärsinnehavaren. Hon tog fram tröjan som syns till vänster. Även om den blev betydligt mer utfylld än på bilden, så blev det SNYGGT, klänning och tröja tillsammans. Så nu är tant sommarklädd... och har köpt något som kan användas både som finkläder och halv-finkläder. 

Några T-shirts och några bambusockar hittade också ner i tantens kasse. 

Nöjd åkte hon där ifrån. Hemma tog hon en långpromenad för att möjligen motionera bort lite volang. Det har i och för sig  inte funkat tidigare... men det är gott att komma ut och röra sig iallafall.

Läste f.ö. i Illustrerad Vetenskap igår att det där med att vara tjocklagd eller magerlagd, handlar om vilka bakterier man har i sin tarmflora. Jag förstår ju vad jag har för några... :) Snart kan man få en injektion med smal-tarmbakterier. Metoden har testas på råttor. Fast..... ser jag mig omkring bland gummor på 55+ som har bantat intensivt, så behåller jag nog  mina volanger. De som bantat tenderar att bli extremt rynkiga  i ansiktet..... Gillar volanger mer än rynkor.

Så blev det onsdag.
I väntan på två härliga kvinnor som tycks ha samma uppfattning som jag om rynkor och volanger  :), så rättade jag de nationella proven i geografi. Tjuvrättade. Tror nämligen bara att det är min klass som testades i geografi. Är det fler, och/eller man inte tilltror läraren med 38 års lärarerfarenhet att hon kan rätta efter mall.... ja, då får vi väl göra om det på onsdag.

Inga och Katrin dök upp strax före halv tolv, och sedan for vi i rask fart i nordvästlig riktning i Ingas lilla fartvidunder.
Vi skulle leta upp några gömmor i trakten av Fristad, tänkte vi.... och så ville jag gärna visa upp min hemtrakt för mina vänner.

För några veckor sedan försökte jag och C-E öppna ett klurigt lås till en brevlåda. Vi gav upp. Med mina kloka vänners hjälp så gick det, även om det tog lite tid.

Vi åkte runt Gingri och sedan vägen mot Sparsör.
Tomtegömman från adventstid hade stått sig väldigt bra.

 Det är inte ofta som jag är utmattad av hunger, men så kändes det denna dag, då klockan började närma sig halv tre. Lunchmaten på den något bedagade restaurangen, exteriört sett, i Fristad centrum, smakade supergott.

Mätta i magen och med normal blodsockerhalt bestämde vi oss för att promenera en bit. Kollade Munkåns dalgång. Den såg bra ut. Det var ingen runda, utan en promenad längs dalen....så det blev en betydligt längre promenad än vad vi tänkt oss.

Det var fint där nere i dalgången. Dessutom hade man lagt ner mycket arbete med att sätt upp broar och spångar, så att man på ett behagligt sätt kunde tas sig fram längs den kraftigt meandrande lilla vattenvägen.

 Gömmorna ger jag väl inte så mycket för.... en del var onödigt svårt gömda i den risiga omgivningen.
Kände att jag fortfarande är rookie i geocachingsammanhang, då jag är ute med mina nästan tredubbelt erfarna vänner. Jag hittar inte mycket.....eller kanske är det så att jag omedvetet låter de som är bäst på att hitta, får bli det.
Tänker på att det ofta är så i grupparbetessammanhang i skolan också, den som är "bäst" tillåts fortsätta vara det... man tar det som en ( omedveten) självklarhet, och lutar sig lite tillbaka i "samarbetet".

Trötta i benen åkte vi vidare mot Finnekumla by.
Blåsipporna blev superglada av att se mina naturälskande vänner, och slog ut alla tillgängliga kronblad mot dem.
Blåsippsgömman signerades av klokare och forjoi, och många blåsippsbilder knäpptes.

Här blir de smörbollar om några månader. Och fullt med liljekonvaljer. Det är en av gömmorna i den ca 3 km långa Finnekumlarundan.

Vid barndomens "vinterskolskjutsställe" hade jag gömt en liten burk. Tyckte att det var en superenkel gömma, men den hade gömt sig på ett bättre sätt än jag tänkt. Även jag hade svårt att hitta den... men det lyckades.

Vi åkte upp till Backgården, bytte några ord med Anki och Roger och kollade utsiktsgömma och ladugårdsgömma.

Tre trötta tanter ( f-låt Katrin och Inga... ni är ju bara kvinnor i er bästa ålder) vände hemåt igen, nöjda med dagens upplevelser och med dagens jakt på burkar.

Skärtorsdagen började med att jag var på en begravning.
Vår "mattant" Linda, som kämpat med cancer i 11 år, hade slutligen fått ge upp, ett knappt halvår innan pensionsålderns inträde.
Grymt!
Hedrar Linda med denna blåsippsbild. Hon älskade blommor, och blåsippor var hennes favorit. Bara två dagar före hennes bortgång, så hade hennes som tagit med henne till deras blåsippsställe.

Det var en kvinna som förrättade begravningsgudstjänsten. Oj, vad bra och personlig den var. Väldigt vacker, väldigt gripande.
Tänk om vi kunde ha en god kvinna som präst i vårt stora pastorat!
Då skulle jag med största sannolikhet återuppta mina kyrkobesök.
I ett av Sveriges mest kvinnoprästfördömande distrikt, där blir kyrkan väldigt otidsenlig och alldeles för fördömande för att passa mig.

 C-E slutade jobbet efter lunch på skärtorsdagen.
Jag skulle lämna tillbaka en ganska oanvänd låda till Navet före deras stängningstid och sedan skulle vi se matchen Elfsborg - Helsingborg på Borås Arena.
Det blev en hel del tid över. Ingen av oss kände för att shoppa.
Föreslog att vi skulle ta en geocachingpromenad i Fristad. Lilla turen, 2,5 km.
Ok, tyckte C-E.
Vi kom fram till en skogsväg.... och det var kanske inte världens roligaste plats. Rundan var tänkt som en "komma ut i luften"-runda, så det var väl ändå ok..
Vi hann bara kolla tre gömmor innan det började regna ordentligt, och vi bestämde oss för att avsluta promenaden.
Gömmorna var långt ifrån mina favoriter... hintarna gran eller björk, var inga önskehintar, då det bara fanns granar och björkar och ris.
Regnet påverkade säkert negativismen. Hade det varit fint väder, så hade gömmorna säkert varit ok. Och vi kollade som sagt bara tre... och fann två.

Åkte till Borås och åt Sveriges bästa pizza, Granada på pizzeria Granada.
Sen åkte vi till Arenan.
Lagkramen påminner om min tid som "revyartist". Då gjorde vi också så. Till vilken nytta, det fattade jag ju inte ... jag som är lite knäpp. Ibland gick det bra, ibland gick det sämre.

Igår gick det bäst för Elfsborg.
Det räcker att göra ett mål om det andra laget inte gör något.
Så blev det igår.
Tycker att det är kul att se fotboll irl.
Så det blir säkert något mer besök på arenan under den långa säsongen.

Dags att svida om till långfredagens göromål.
Johanna och Martin lär dyka upp en stund. De ville åka till blåsippsställena och geocacheställena i Finnekumla. Det är alltid roligt att träffa "morbror" Roger och Anki... och så lär kusin Johan och hans sambo Malin vara hemma från Norge. Först ska vi äta brunch på Glasets hus. Har aldrig ätit brunch i hela mitt långa liv. Ska bli spännande att se vad det finns för godsaker på buffebordet... antagligen mest sådant som gör mittenvolangerna ännu större.....

Ledig lördag, lite läroplan, lite lärarlämplighet, lite Länghem

Ibland är det bara helt underbart att vara hemma och att inte ha något alls planerat.
Idag är en sådan dag.
Visst finns det saker som jag bör göra, i första hand att planera klart tema Stormaktstiden, som ska påbörjas nästa vecka.
Planeringar tar mycket längre tid  än vad de gjorde förr. Jag vill ju gärna se till att ha ett genomtänkt förhållningssätt till förmågor och kunskapskrav utifrån det material vi jobbar med. Förr var det mer att göra  frågor/ uppgifter, där man kunde hämta svaren i lärobokens text.... och sedan upprepa detta på provet.  Nu får man tänka lite annorlunda... men det är en utmaning.... även om det känns som om det tar lite för mycket tid. Samtidigt är det så tillfredsställande att se att det funkar i klassen. Själva skoldagen blir också lite mindre slitsam, när arbetet väl är igång.

Visst har den nya läroplanen utvecklat mig som lärare.
Egentligen har ingen läroplan tidigare spelat någon större roll för mitt sätt att agera i klassrummet. Tror att jag många gånger "gjort rätt" ändå, men detta har varit mer beroende på trender och influenser än beroende på vad som stått i läroplanen.

Under utbildningen, som jag gjorde vid 19-22 års ålder, så fattade jag nog aldrig det där med att det fanns en läroplan. Även om vi var tvungna att köpa en, 1969-års läroplan,  så använde man den sällan... och jag var säkert inte lämpad att utbilda mig till lärare vid så unga år. Under mina första år gjorde jag/undervisade jag  på samma sätt som min lärare Bertil Karlsson hade gjort under mina mellanstadieår.

Under det att ålder - och förhoppningsvis - en smula visdom har infunnit sig, så anser jag att man innan man påbörjar lärarutbildningen bör ha jobbat några år eller på något sätt praktiserat, gärna i skolmiljö.... Men så funkar det inte....

Många av mina kollegor har haft andra jobb innan de utbildade sig. Jag beundrar dem som bestämde sig för att läsa till lärare, många gånger efter det att de bildat familj och haft både pluggande och småbarn att ta hand om.

Vid femtionio års ålder så har jag slängt Jante åt sidan och slår mig då och då för bröstet; Jag är en bra lärare. Det tog mig ett antal år att nå dit, och jag vet att jag har ett antal brister ivissa förhållningssätt, men kunskapmässigt och socialt har jag sedan ganska lång tid fått klasser som funkar alldeles utmärkt.
Ibland kan man undra hur jag förtjänat dessa fina elever.... men det har faktiskt gjort ... vid mogen ålder inser jag att  jag jobbat för att förtjäna dem.

Om lärare och elever inte funkar ihop, ja, då blir det inga bra resultat, vare sig kunskapsmässigt eller socialt...

Funderade lite på hur man får en klass att bli en väl fungerande enhet och kom fram till följande:

• Peka med hela handen.
• Smek med den andra = ge beröm, ge uppskattning, ta till vara på alla tillfällen att ge positiv resopns, till klassen och till enskilda
• Var konsekvent
• Var ärlig
• Stå för dina åsikter, även om de är annorlunda än dina kollegors. Men du måste tala om för dina elever, att trots att du tycker som du tycker, så måste du böja dig för majoriteten.
• Be om ursäkt,när du gjort fel!
• Låt eleverna vara med och bestämma det de kan vara med att bestämma. Det som du som pedagog är satt att bestämma, det bestämmer du.
• Lyssna på eleverna, de har massor av goda förslag.
• Inse att alla elever är olika.
• Det är orättvist att vara rättvis.
• Kom med lite överraskningar då och då, försök förgylla vardagen för eleverna....

Så tänker jag..... kan tänka att det finns ytterligare sätt för lärare som har ett annat tänk än jag..... och lärarjobbet handlar förstås  mycket om erfarenhet och om att våga testa nya metoder... och förkasta det som inte funkar i ens klass.

Nu får det bli lite bilder från en trevlig torsdagskväll hos en av alla mina beundransvärda kollegor.

 Vår uppskattade kollega, tillika min bors klasskamrat därhemma i Rångedala, jobbar hos oss tre dagar i veckan. Hon är, som alla andra på vår skola, en mycket duktig pedagog, uppskattad av barn och föräldrar.

Så långt är hon som vi andra .....

.... men hon är också politiker och starkt engagerad för de små skolorna fortlevnad och en levande landsbygd ... det är beundransvärt.... men allra mest beundransvärt är att hon under torsdag, fredag och lördag driver sin lilla fina, ombonade och välsorterade affär Peterssons rum i Länghem.

Under helgen som gick, så hade hon bjudit in alla kunder - gamla och nya- till glöggprovning. I anslutning till affärslokalen, så var tre olika julrum uppbyggda, till största delen pyntade med varor från hennes lilla affär.
Det vita rummet tycket jag var så härligt julinbjudande.....

 ... och den här hallen var också riktigt trevlig och julig.

I affären säljs det mesta, fina damkläder ( engelska) som är sydda i material framställda av ekologiska produkter, babykläder, leksaker, husgeråd, textilier, små roliga saker, glögg, godis, julsaker..... ja, åk och titta.... det är en guldgruva för julklappar....

Vi blev bjudna på blåbärsglögg och midvinterglögg  från Alterhedens i Norrbotten, i det juliga rummet. Gillade blåbärsglögg mest, och köpte med en flaska hem samt en påse lakritskolamix, även den från Alterhedens.

Köpte också ett batteriljus att ha i lyktan på verandan. Jättepraktiskt att slippa tända ett nytt ljus... som sedan ofta släcks av regn och vind.

Ja, Elisabeth, det är en beundransvärd lärarinna/kvinna.... fattar bara inte hur energin räcker för allt!

Hade sedan en trevlig torsdagskväll hemma i Elisabeths vardagsrum, under det att vi åt hämtmat- fläskfilé och potatisgratäng- från Evérta i Dalstorp. Alla lärare som jobbar på skolan var med och så vår husmor.
Så trevligt att bara få sitta ner i lugn och ro en stund och prata om allt möjligt ... och att få skratta tillsammans en stund.
Tack,Elisbeth för initiativet att bjuda kollegorna på glöggprovning!