Bäst

 

Har satt mig på behörigt avstånd från både radio och TV. Är medveten om att det pågår semifinal i både curling och ishockey. Är så trött på OS! Trots att Sverige gjort sitt bästa OS, någonsin. Jätteroligt för di svenske, förstås... 

Brukar alltid ha på radion, P4. Där tjatas det om och om igen om svenska framgångar och svenska missar, från det man vaknar fram till seneftermiddagen. Så tjatigt att höra kommentatorerna  skrika och jubla i repris efter repris efter repris. Ska bli så gott när P4-tillvaron blir sig lik igen! 

Jag har absolut inget emot att det rapporteras från direkt tävlingarna, det är bara allt extrasnack och alla repriser som jag är så urtrött på. 

Dessutom tycker min oroliga och ängsliga själ, att stora tävlingar är lite läskiga att höra/ se i direktsändning....  Så det handlar en hel del om det också, det där med att ha etermedia på avstånd....

Norge är den klart bästa nationen i detta OS. Liksom i så många stortävlingar, som går på snö. Numera så har man ju dessutom flera världsstjärnor även i sommaridrotter.

Funderar på varför lilla Norge är bäst! Har man mer grit, beslutsamhet att lyckas, bland flera av de unga, än vad vi har i Sverige?  Har man bättre tränare? Eller handlar det om genetik och miljö i god kombination? 

Kanske bloggvännen, sportexperten BP , har någon analys kring den norska dominansen?

Tänkte annars göra en utvärdering, en bäst i test-redovisning i detta inlägg:

Jag har haft en krånglande rygg, ländrygg, i mer än tjugo år. Det har verkligen gått upp och ner, och i nedgångarna så har det blivit en hel del besök hos specialister.

Om jag inte minns fel, så var det en kiropraktor, som jag besökte först. För bortåt tjugo år sedan. .Ett besök var det bara, mannen konstaterade att jag inte hade någon svank.... : )

Läkarbesök blev det något år senare. Fick remiss till röntgen. Tog nog ett år innan jag fick svaret.  Efterfrågade det vid ett läkarbesök av annan anledning. Fick då höra att jag inte svarat på telefon ( var på den tiden som man ringde mest på hemtelefonen) och att läkaren gett upp efter två försök. Nu fick jag iaf svaret: skolios i ländryggen samt förkalkningar.... 

Fick förslag om att beställa tid hos  sjukgymnast, numera kallad fysioterapeut. Fick ett antal övningar, och ett par återbesök.  När det kändes någorlunda bra.... ja, då slutade jag, dumt nog,  med övningarna. 

 

Några år efter det, så var det dags igen. Ett nytt besök hos ny kiropraktor.  Flera återbesök, och betydligt bättre rygg. Knäet tog stryk i stället, då det blev en ny belastning. De första bakercystorna var ett faktum. 

Kiropraktor David konstaterade att jag har ett bäcken som är snett.  Var tillbaka på årskontroller flera gånger. Det behövde bara lite "tillrättning", så var jag i bra skick enligt David. Fick ungefär samma övningar som hos sjukgymnasten.  När det kändes bättre i ryggen, så slutade jag, dumt nog, med övningarna.

 Så flyttade David och  jag blev hänvisad till unge Dennis. Var hos honom några gånger på årskontroll,  men tyckte att han var lite nonchalant och opersonlig.... så  det rann ut i sanden.

Här höll sig ryggen i ok skick i ett antal år. Visst, jag fick ont då och då, men då jag sov gott på natten och var pigg i ryggen varje morgon, så var det helt ok, tyckte jag.

För ett par år sedan pratade man om den duktiga naprapaten i Tranemo, Anna. Kände att det var dags att få lite omvårdnad, och beställde tid. Spända muskler i höger ryggslut, konstaterade hon. Masserade och satte nålar.   Kändes ok. Fick förslag på ryggövningar som var så tråkiga, så att jag , dumt nog, slutade nästan innan jag börjat.

Återkom till samma naprapat i samband med  knäproblemen i somras.  Tyvärr gjorde nålarna denna gång att knäet blev riktigt grinigt, och vägrade att bli riktigt gångbart igen, under flera månader. Nä, 600 kr för att få extra ont, då går man inte tillbaka.

Svägerskan tipsade om osteopat Per. Hon känner honom personligen och går oå regelbundna behandlingar.  Visst kunde han hjälpa mig att bli med knäet. 

Det blev elbehandling i knäet och laser i nacken. Jag berättade förstås om de återkommande problemen i ryggen. Per konstaterade att vänstersidan på ryggen var i dåligt skick, samt att det var stopp i flödet. Kändes lite som om det var dags att ge upp och bara lägga näsan i vädret....

Blev säkert fem-sex besök hos Per. Vid andra tillfället fick jag ett ganska digert träningsprogram, som bl.a. skulle göra höftböjaren mindre stel. Jag utförde övningarna dagligen under flera månader, och blev riktigt bra. 

Vid sista besöket hos Per, i början av december, var jag nog för "bra" för att egentligen behöva gå dit. Han tyckte iaf att jag skulle behöva laserbehandling i nacken.... Resultatet av det blev ett par veckors intensiv spänningshuvudvärk. 900 kronor för den plågan, nä, nu fick det vara nog.....

Tyvärr slutade jag med träningsprogrammet, då jag slutade hos osteopaten. Det var dumt!

Träna måste man ju! Det är viktigt när man blir äldre! Och nu skulle jag äntligen få komma in på gymmet  Grimsås. Roligt! Gott att använda kroppen! Ett fel bara; Jag hade behövt någon som talat om för mig vilka tyngder och trådar jag skulle dra i och vilka redskap jag skulle sätta mig på.

Förra måndagen blev det fel. Rygg och ljumske tog stryk ordentligt. Och det gick inte att sova bort det onda. 

Vart skulle jag vända mig nu? Jag har ju testat "allt". Tänkte dock att en kiropraktor borde stå näst på tur i raddan av specialister på muskler och skelett. Kollade vad som fanns i närheten. 

I Gislaved fanns Josefin. Hon kunde ta emot mig redan nästa dag. Förra fredagen. Idag har jag varit hos henne på ytterligare ett besök. "Du har ett snett bäcken", konstaterade Josefin.  Genom försiktiga rörelser kunde hon redan vid första besöket stabilisera bäckenet en hel del. Idag fick jag dessutom lite nålar i den stela muskeln. 

Några övningar fick jag förra gången. Dem har jag lydigt gjort. Idag fick jag fyra nya övningar. Jag känner igen dem alla från både sjukgymnast och tidigare kiropraktor. Har under veckan också återupptagit osteopatens övningar och märker att de mjukar upp. 

Dags för slutlig bedömning, från sämst till bäst.

Jumboplats: Läkare: Kunde inte ens se till att ge mig  diagnosen enl. röntgen. Finns ju faktiskt brevmöjlighet! Avgift: Sjukvårdstaxa

Plats 5:  Jag - som gett upp de träningsprogram jag fått, varenda gång.

Plats 4: Naprapat Trevligt med lite massage.  Kände inte att hon riktigt kunde förstå vad mitt problem var.  Avgift: 600 kr

Plats 3: Osteopat Bra träningsprogram. Diffus diagnos. För mycket laser, och vid något tillfälle så gjorde det extremt ont, när han drog och slet i mig.  Avgift: 900 kr ( beroende på att moms ska betalas, då det inte finns någon legitimation för osteopati)

Plats 2: Fysioterapeut. Bra träningsprogram. Kollade ordentligt upp var smärtan  utgår ifrån.  Avgift: Lägsta sjukvårdsavgiften ( 50-80 kr)

Plats1 och BÄST: Kiropraktor Två av varandra oberoende kiropraktorer har satt samma diagnos. Försiktighet då man jobbar med muskler och skelett. Det gör inte ont! Kylbehandling hemmavid och  övningar som efterhand blir mer utmanande. Avgift: 560 kr

Har tid hos Josefin om tre veckor igen. Tills dess får det bli lite försiktighet med allt för tunga övningar. Promenader och spinning rekommenderas. Och att jobba med såväl de styrkeövningar som de stretchövningar som jag har fått. 

Någon mer som har erfarenhet av muskel och skelettbehandlande yrkesgrupper? Skulle vara intressant att höra om era erfarenheter.'

Sisk-tätt vid fågelbordet idag. Domherrarna har varit på besök ett bra tag.  Koltrast, bergfink, bofink, blåmes, svartmes, nötväcka och hackspett har också visat sig.. Dock ej då jag hade kameran framme.

Naprapat

Nu tror jag att jag förstår skillnaden mellan naprapat och kiropraktor. Eller så  har jag fel i antagandet, och då handlar det om personlighet mer än om yrkesroll.

Sedan många år tillbaka, 25 år skulle jag vilja säga, så har jag en rygg som protesterar då och då. eller kanske bättre uttryckt,  nu och nu. Protesterna var mera våldsamma för några år sedan än vad de är nu för tiden. De pågick jämt, skulle jag kunna säga.  Numera är protesterna sällan riktigt våldsamma, och de lägger sig så snart jag ger den gamla kroppen möjlighet att vila.

Under åren så har jag testat diverse hjälpare, sjukvård med röntgenbilder, sjukgymnast, flera olika kiropraktorer... och sjukgymnast igen.

Nu är muskel och skelettåkommor synnerligt vanliga, så även i yngre åldrar. Mina mer än 20 år yngre kollegor hade varit hos en naprapat, som de talade väldigt väl om. En kvinna som har sin mottagning på så nära avstånd  som i Tranemo.

I våras, då när coronakrisen var ny och vi lärare skulle hjälpa till att dela ut lunchmaten till eleverna, så blev det en så konstig böj på ryggen, så att jag fick ordentligt ont.
Ringde då till den omtalade naprapatkvinnan. Fick en tid ganska långt fram i tiden, en tid som sedan först blev ombokad av henne och sedan av mig.

Ryggen, den har skött sig tämligen bra de senaste månaderna, men visst ville jag testa den rekommenderade behandlingen och dessutom få lite råd om hur jag själv kan ta hand om ryggen, för att den ska känna sig så välmående som möjligt.

I dag var det så dags att möta den omtalade Anna.
En trevlig kvinna i sina bästa år ( om nu åldern mellan 40 och 50 är det, men jag tycker nog så).
Vi talade en bra stund om ditt och datt och om den protesterade ryggen.
Så fick jag lägga mig på den, från tidigare behandlingar, välbekanta britsen, den med ett hål för ögon, näsa och mun.
Hon hittade direkt den ömma punkten, en stor bullig öm muskelknuta, Hon berättade om hur den kan påverka flera olika nerver och göra livet riktigt besvärligt.
Det som kiropraktorer alltid brukat kolla, det hur benens längd förhåller sig till varann, det brydde hon sig inte alls om.
I stället frågade hon om det var ok att hon satte i några nålar för att få igång system som inte verkade jobba så bra. Det fick hon. Därefter som var det knådning av muskler och tryck på olika ställen i skelettet som gällde. Inte alls som kiropraktorerna brukar göra, när de lägger upp den del som ska behandlas på klossar och sedan trycker till.
Här var det lång behandling, långa tryck på en och samma punkt och bara ett enda ( otäckt) ryck.
Jag fick också stretcha baksidan ordentligt, liggandes på rygg eller sida.
Behandlingen tog nästan en timme, och kostade lika mycket ( eller i detta fall helt ok pris) som tio minuter med kiropraktorn har kostat.

Anna pratade också om vikten av att må bra rent psykiskt. Gör man inte det så reagerar kroppen på de mest märkliga sätt, och mest där man brukar ha ont. Nu har jag inte känt mig speciellt stressad på flera år, antagligen är det därför som ryggen också har mått någorlunda.

Jag fick också med några bra stretchövningar, bl.a de här enkla från Jensens ryggskola,

Idag fick jag valuta för pengarna. Jag fick prata, jag fick ordentlig behandling på flera olika sätt och jag fick med mig enkla övningar hem.

Det kändes som om naprapatbehandling handlar om en helhetshälsa, medan kiropraktorn bara behandlar det område där man har ont.

På väg hem  kände jag mig behagligt trött. Kollade aktivitetsklockan och såg att pulsen låg 8-10 slag lägre än vad den brukar  göra då jag kör bil. Maken hade gjort lunch, och jag var vrålhungrig.
Efter maten så hade jag massor av energi, trots en viss trötthet, så det har blivit både bullbak och kakbak och växthuspyssel i eftermiddag.

Ryggen är lite öm, men den gör inte ont. Mindre ont än efter ett kiropraktorbesök. Detta trots att Annas behandling var allt annat än mild.

Inte ett enda "du får inte göra" fick jag med mig. Kändes bra!

Ja, det där med naprapat, det var en positiv upplevelse. Om dagens behandlingar påverkar ryggens protester på kortare eller längre sikt, det återstår att se. Men med lite egna ( eller Jensens då) stretchövningar, så kanske vi kan komma riktigt bra överens, jag och ryggslutet, så här på äldre dagar.