Höstfärgsnjutning

 

Nog är det så att man ( jag) vill ta tillvara så mycket man kan av de vackra höstfärgerna. Snart är de ett vackert minne blott...

Hösten är otroligt vacker. Tycker att höstfärgerna hållit i ovanligt länge i år. Löven sitter helt enkelt kvar på träden, trots att de för länge sedan tappat allt klorofyll. Kanske är det klimatförändringen som har den effekten. Frosten, som gör att löven slutgiltigt faller, kommer senare.

Det blev en tur till bokskogen igår, på "mormorstisdagen".  Mullekillarna satte igång med sina Mullelekar, då de kom ut i skogen. "Är Mulle hemma" ... eller som på bilden... en lek där man skulle vara troll, staty eller sten. Vi lyckades komma undan regnet. Senare på kvällen, regnade det ganska ordentligt.

Under natten klarnade det upp, och vi vaknade till en klarblå himmel. En halv minusgrad var det, då jag kollade strax före klockan åtta. Under de 15-20 meter som vi har till postlådan och morgontidningen, hann jag konstatera att det allt var lite småhalt och att  gårdagens regn bildat ett tunt istäcke.

PRO anordnade tipspromenad runt Mörksjön i Ljungsarp, under eftermiddagen. 

Vi lyckades locka med oss våra "unga" pensionärsgrannar. ( "Ägarna " till rosorna ovan)

Till min glädje kunde jag konstatera att det var ganska många "pensionärungdomar" som hade tagit sig till den vackra sjön för att gå på tipspromenad. 

Riktigt trevligt kändes det,  att träffa en hel del bekanta.

Promenaden runt sjön, i gott sällskap, var en riktig höstnjutning. Höstfärger i en blå vattenspegel... så vackert!

Vilken färg ett provisoriskt pass har, det hade jag ingen aning om. Det är tydligen rosa. Jag gissade på grönt, Så det blev ingen tolva. Bra, tycker jag egentligen. Jag är ju med i styrelsen, och även om jag var helt befriad från deltagande som arrangör idag, så känns det inte riktigt bra om styrelsemedlemmar tar hem priserna. En vinst blev det dock, ett paket kaffe fick maken på de lottade vinsterna. Ett paket kaffe är "mycket" värt i dessa dyrtider.

Oktober månads vackraste dag, det kanske var dagen idag....

Höstat

Det känns som om jag höstat färdigt för i år.  Lilla växthuset är tömt och rengjort, grönsakslandet/ är blomsterlandet renplockat så när som på lite morötter och idag har även perennrabatterna blivit genomgångna och till stor del nedklippta.
Trädgårdsmöblerna är inställda och några av blomkrukorna har blivit fyllda med köldhärdig ljung.
Så nu är det bara att sätta sig ner och invänta mörkret och kylan.
Hörde just på radio att man ska försöka se det positiva med hösten, för att undvika höstdepression eller moll-stämningsläge.

För egen del så känner jag mig mer vemodig än nedstämd, då det blir höst.  Vemodig över att den vackra sommartiden är över för denna gång, vemodig för att så många somrar passerat, att man börjar bli gammal. Vemodig över och kanske lite besviken på mig själv, att jag inte vågade göra  saker medans tid var. Eller är det ännu inte för sent...?

Det är ju som det är med hösten, precis som man sa i radioprogrammet. Det blir mörkare och kallare, naturen har vilopaus.... kanske vi människor också borde varva ner en smula.
Kan gälla även mig, även om jag inte riktigt vet hur man gör då man varvar ner..... vill ju helst ha något att göra hela tiden....

Promenader är nedvarvning, absolut. Samtidigt som man gör något. Bilderna är från promenad och utevistelse i Ulås, på mormorsdagen denna vecka.  Ljuvliga färger i naturen, och allra mest i den lilla bokskogen , som är ett bra promenadmål i omgivningen.

Stickar gör jag mycket, och det är också nedvarvning. Må bra göra! Har ett antal sockar som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med, de är helt enkelt för fina att skänka bort ( vilket jag har gjort med många stickade sockar), men kan nog bli bra julpresenter....
Sticka tröjor till barnbarna, det är roligt....det blir färdigt så fort.
Ja, sticka är ett bra nedvarvningsgöra.

Så jag är nog bra på att varva ner, under det att jag samtidigt "gör" något. Faktiskt....

Läsa böcker och tidskrifter, det gör jag i perioder. "Problemet" med mig är att jag har så svårt att sluta, då jag fastnat i en fängslande berättelse. Samtidigt som jag har svårt att komma igång med vissa böcker, speciellt böcker som anses som "bra" böcker.
De senaste böckerna jag plöjt igenom, det är de tre första böckerna i en serie om  de sju systrarna av Lucinda Riley. Eftersom jag aldrig lånar böcker på bibliotek ( kan ändå aldrig hålla lånetiden)  utan köper allt i pocket, så får jag vänta lite på bok nummer fyra.  Den har inte kommit ut i pocketupplaga ännu. Men den som väntar på något bra....

Läsa är väl också nedvarvande, och något man vilar i, men eftersom jag sträckläser böcker, så blir jag trött av att läsa.  Har en tjock bok, nästan tusen sidor, av Anne Holt liggande. Har inte vågat mig på att börja på boken, känns bara för tröttande att sträckläsa tusen sidor.  Hälften brukar vara nog.......
Läsning hör f.ö. sommartiden till för min del. Att sitta/ligga vid sjö eller hav och läsa en bra bok, det är nog det bästa jag vet.

Varvid jag åter kände mig lite vemodig inför den stundade senhösten och vintern.  Får lite glädjefjärilar i magen, då jag låter tanken löpa vidare till tiden då det åter börjar grönska i rabatterna, då det är dags att förodla uteblommor i lilla växthuset,  då det är säsong för trädgårdsmöblerna igen.

Nu är det höst, det är en jättefin årstid. Det går bra att njuta av den också. Och lite tillfredsställd kan jag känna mig över att det faktiskt är färdighöstat i trädgården....och att ryggvärken från förmiddagens arbete, börjat ge med sig.

Idyllbilder

När jag var ung och barn, då samlade jag idolbilder.
När jag är gammal och tant, då samlar jag idyllbilder.
Här kommer en samling från mormorstisdagen i Ulås.
Rena barnkammaren och djurparken just nu.

En fantastiskt fin dag! En dag att vara tacksam över. 

Stockholm

Jodå, det ska handla om Stockholm, men först måste jag spara lite minnen från första delen av denna fina vecka, här ide n offentliga dagboken.
Tisdagen var en vårdag, med en temperatur på 15 plusgrader mitt på dagen.
Det blev mycket utetid med pojkarna, och mycket naturnära strövtåg med Konrad.

Årets första promenad till Hindsen.
Lika vackert som vanligt.
Vatten har en speciell lockelse på tvååringar, det är tydligt. Plaska i vatten eller hälla vatten fram och tillbaka, det är ett jätteintresse.
Vilket resulterade i genomblöta stövlar och strumpor på den plaskande killen. Men vad gjorde det, när solen sken och det var varmt och gott i luften.

En helt ljuvlig tisdag var det.
Sköna dagar fortsatte, onsdag och torsdag var soliga, men inte så varma som tisdagen.
Någon längre utevistelse hanns inte med dessa dagar,  utvecklingssamtal ( eller rättare sagt sammanfattningssamtal så här i sexan) och möten stod på schemat.

På fredagen var det dags att ta en dag extra ledigt och ta del av sextiofemårspresenten från C-E.

Avresa från Ulricehamn kl halv nio, två stopp på vägen- varav en i en häftig väskaffär i Mantorp- framme vid hotellet på Kungsgatan i absolut centrala Stockholm klockan 15.

Fortfarande sol och finväder, om än något kindbitande vind, lockade till upptäcktsfärd i huvudstaden.

Kommer inte riktigt ihåg när vi var här senast, ja, om man undantar resan till TV-huset i våras.

Nu gick vi Kungsgatan några hundra meter till Hötorget, och bestämde oss sedan för att följa Drottninggatan i norrgående riktning.
Hamnade på Observatoriekullen, en plats som jag/vi aldrig tidigare besökt.

Det är lite kul med Stockholm, man hör ofta talas om olika platser via medier... eller läser om dem i någon bok vars handling är förlagd där.

Brunkebergsåsen, som Observatoriekullen är en del av, har man läst om i historieböckerna. Här slogs Sten Sture med Kristian, om jag inte minns fel.

Tegnerlunden besöktes också, den har man också hört om i radio/TV.

En god öl smakar bra, trots kindbit, då man är på resande fot, bussledes.

Tänk, vilken skillnad det är på öl och öl. Alen ( Pale Ale) fruktig, smakrik, som jag beställde på The Queens Head, smakade himmelskt.
Prippsölen som jag drack till den goda kinamaten en stund senare, den kunde jag klarat mig utan. Vatten är godare!

"The Queens head" var verkligen en mysig pub. Vi satt en bra stund i mjuka fåtöljer i biblioteket och bara njöt av omgivning och öl.

Försökte leta upp några geocacher, en här nära Olof Palmes gravplats, på Adolf Fredriks kyrkogård.  Misslyckades helt med försöken att leta cacher, funkar inte alls med en mobiltelefon inne bland alla husen.
Upptäckte att det var dagen efter årsdagen för Palmes dödsdag, därav vackra rosenkransar.
Upptäckte också att Lisbeth hade avlidit... men det hade visste jag ju egentligen.

Lejon vaktar för terrorister med lastbil i centrala Stockholm. Tycker att det är fina nytto-installationer.
Designtorget är också en riktigt rolig plats att besöka.

Målet för resan var att uppleva musikalen "Såsom i himmelen". Det var en otroligt bra föreställning, innehållsmässigt, humormässigt, sångmässigt, musikmässigt, skådespelarmässigt. Ser den gärna igen om den kommer till Göteborg eller Malmö.

Hemresan var utsatt till klockan 14 på lördagen- igår.
Efter en överdådig hotellfrukost hade vi fem timmar på oss att ströva vidare i centrala Stockholm.

Vandrade längs en sovande Drottninggata söderut, passerade Stockholms ström - som verkligen strömmade -

... och vandrade vidare genom den sömniga gamla stan.

Bara bra att inget var öppet - här finns ju bara prylar att köpa - och sådana har vi inget ytterligare behov av. Men det är mysigt att gå genom de trånga gränderna, där man fortfarande kan känna historiens vingslag, inte minst genom att gatornas och grändernas namn.

När vi passerade Den gylldene freden, Bellmans restaurang, påmindes jag av mitt första besök i Stockholm.
Som bondunge var jag inte det minsta berest, så det dröjde tills gymnasietiden innan jag kom till Stockholm. Var av och till ( beroende på om jag ville vänta med att åka med sena rälsbussen hem till Rångedala) med i skolkören, och det var genom den som jag kom med på resan till Stockholm.
Första kvällen, före föreställningen av "Spelman på taket" åt vi middag på Den gylldene freden. Kommer inte ihåg vad jag åt, men minns att jag rökte så mycket ( just då Philip Morris i snygg, grå-vit ask) så att jag tappade smaken flera dagar, och det började just här på Freden.
Konstiga minnen som kommer för en.....

Måste varit dyrt på den tiden också.... antagligen betalade skolan måltiden, liksom biljetter till de två föreställningar som vi såg...
Dagens meny är väl tilltagen vad det gäller pris.... strömming för 185 kr.... eller piggvar för 520 kr...
Vem betalar  520 kr för en måltid? Antagligen en hel del av rikemansfolket..... kanske även de som vill framstå som sådana....

Passerade slottet och log lite åt den ungdom som tar sitt vaktuppdrag på största allvar.....

I Nybroviken var det massor av fåglar - och de flesta tycktes ha ståplats på de smätlande isflaken.
Det visade sig att de utfodrades på andra sidan bron.
Härligt väder i lä från isvindarna.

Promenerade genom Kungsträdgården på väg tillbaka till City.
Tänkte att det var passande att Karl XII var alldeles nedskiten av fågelbajs. Inte ska vi hylla våra maktgalna gamla kungar, de som ruinerade människorna och skickade ut folket i krig, utan någon som helst tanke på de drabbade,

I Kungsparken huserade de här små syskonen till den stora kaninen i Borås stadspark.  Tror att de är skapade av Marie-Louise de Geer.
Gladgörande iallafall.

Nästan lika gladgörande som den här bilden, som  vi fick i Whatsappen i fredags.
Nästan lika pigg och glad känner jag mig efter en rolig resa till Stockholm, som avslutning på en fin vecka.
Tredagars arbetsvecka passar mig perfekt, d et känner jag. Blir lite så kommande vecka också, eftersom det är studiedag i morgon. Jobb, absolut, men eftersom jag gör skoljobb både vardag och helg normalt, så känns det inte som jobb när man inte behöver ha några lektioner förberedda och genomtänkta.
Blir ganska många tredagarsveckor framgent, och nästa läsår är det tänkt att jag ska jobba tredagar i veckan på heltid.

Avslutar med bilden som jag lade ut på Instagram/Facebook, på vårens första yrvakna tussilago.
Våren är på framfart, även om det går sakta. Vilket det ska göra, tycker jag...ännu har vi bara början på mars.

Vinter

Japp! Vinter!
Man hoppas ju hela tiden att man ska slippa den årstiden, att det ska vara höst ända tills det blir vår.... men det är klart, det är väl inte så klimatsmart att tänka så.
Klimatsmart i bemärkelsen att det inte vore så smart om vi hade övergått till ett sådant klimat.
Nu är det vinter, och då är det bra att det är vinter.

Avskyr den här årstiden.
Eller kanske inte helt.
Avskyr en hel del med den här årstiden, så är det nog. Avskyr snöhinder, halka, avskyr frågan "vilka kängor är minst tant-halk-farliga just för detta underlaget?"
Medan jag tjusas av vackerheten med allt det vita, snötäckta, över lugnet och tystnaden i naturen.

Så det är lite dubbelt. Men mest ogilla.

Förkylning har härskat i vinterlandet.
Virus tycks inte avsky vintern, tvärtom.
Nu behöver man inte slå på för stora växlar för en virusinvasion av slemhinnor, det är övergående- och återkommande - precis som vintern.

Aktivitetsklockan har hängt med ett år nu. Den må vara lite falsk ibland kanske, noterar kanske inte varje steg.... och ibland något extra. Men den är en riktig slavdrivare, den ser till att de där tiotusen stegen blir gjorda,åtminstone de flesta dagar.
Otroligt nog kan det bli bortåt 5000 steg på en skoldag. Då är hälften gjort och det räcker med tre kilometers gående. Det är en lagom "hämta luft" promenad.
Börjar man från schratch, som man gör på helger, ja, då får man trava på en bra bit för att den lilla övervakande armbandsdatorn ska bli nöjd.
Men det känns bra, jag tror på det där med att det är bra att röra sig.

Skulle gärna vilja ta en tur i ett skidspår, men vill inte vara där, då det är en massa andra skidåkare ute. Tanten tar plats i spåren, och ramlar sannolikt då och då.

Så, även om jag ogillar vintern, så skulle det vara bra om snö och skidspår finns kvar när det blir sportlov, vecka 7. Då tror jag att jag kan ge mig ut, utan att behöva dela spår med dem som tränar till Vasaloppet.

Igår besökte vi barndomsbyn, bjöds på lunch hos bror och svägerska. En promenad, utan stavar, men med broddskor blev det till efterrätt. ( Innan kaffet och hallonpajen)
Väldigt roligt att promenera förbi alla gamla hus och gårdar, ända ner till Varnumsvägen. I en några hus bor de gamle kvar, de som var min mammas vänner, om än lite yngre än hon. Idag är de alla en bra bit över åttio år.
På några ställen har den yngre generationen Finnekumlabor ( Finnekumla by i Rångedala) stannat kvar, men i de allra flesta hus, där bor det för mig helt nya personer.
Tidens gång förstås.  Vill inte riktigt tänka på hur det blir i vår by inom 15 -25 år......

Rångedala, med fina Finnekumla byn, ligger nära Borås och mindre än en timme med bil till Göteborg. Det är attraktiva hus och gårdar. Vem vill bo på landet i vår "obygd"?

Kändes bra att gå en halvmil utan stavar. Man blir lite bortskämd och okoncentrerad i kroppen när man använder stavar så mycket som jag gör. Samtidigt hjälper de till att hålla ryggen i ett bra läge, och är förstås ett extra stöd i vinterväglag.
Igår, då jag gjorde sällskap med tio år yngre svägerskan, ville jag också känna mig "ung" och stavfri, Gick bra ända tills vi var hundra meter "hemifrån". Broddkängorna släppte taget i alla modd, och tant föll pladask. Gick bra ... men jag tror att ryggen fick sig en liten onödig sträckning,..... skit, jag som hade blivit bra i ryggen men hjälp av kiropraktor Dennis.

Mitt största vinterhat, det består i förrädiska väglaget!

Vinter var det i Ulås också, då vi var på mormor/morfar-uppdrag i tisdags.
Lämpligt nog passade den här icke allt för vinterälskande pojken på att fylla två år.
Tiden går fort --- och sakta. Jag kan fortfarande känna de snabba tunga hjärtslagen som for igenom kroppen, när vi satt i Ulås, som väktare av gårdens djur, och väntade på besked om att allt gått bra.
Jag kommer ihåg det efterlängtade plinget i telefonen, som kom precis då jag lyckats somna i gästsängen, en stund efter det att lördag övergått till söndag.
Det känns inte länge sedan som han kom till världen,  men det känns också som om Konrad funnits längre än två år.

Den här killens ankomst hann jag inte oroa mig på för på samma sätt. Han var ute innan vi visste någonting, vi som varit beredda på att vara både barnvakt till Konrad och djurskötare.
Dryga två månader, så har även Karl-Petter blivit en klart social person.

Härligt med de små.

På tisdag är det dags för mormor/morfarsdag igen.... och på fredag ska vi åka och träffa Ava.

Vintern är helt ok, trots att jag ogillar den mest. Ljuset är på väg tillbaka, och tillvaron är fylld av planerade roligheter.