Lite sorgligt

 Absolut inte sorgligt på det sorgliga sättet, men ändå... lite "sorgligt"!

Gissar att alla har några favoritplagg eller favoritaccessoarer. Skor, kläder, väskor... ja, vad det nu kan vara. 

För egen del, så brukar favoriterna oftast vara skor eller byxor av olika slag, jeans, halvlånga sommarbyxor eller shorts.

För fem-sex år sedan, gissar jag, köpte jag ett par riktigt goa jeans på Marks & Spencers i London. Mörkblå, kraftiga, rejäla saker för en rejäl tant. Jeans som, med tanke på sin kvalitet borde hålla länge.

Jeansen har använts flitigt vintertid. På sommaren är de alldeles för varma. Faktum är att jag väldigt sällan använder långa byxor på sommaren, då är det kortare modeller eller kjol/klänning som är favoritplaggen. 

Den första skadan på mina kära mörka jeans, den fick jag för fyra år sedan. Jag var ute och gick med Konrad ( sovande) i sin kärra, på den ofta besökta vägen ner mot Hindsen. Såg inte isfläcken, och både jag och kärran välte. Konrad satt kvar i lodrätt position, fortfarande sovande. Det blev till att räta upp vagnen och kolla de egna blessyrerna. Jodå, jag var hel... men jeansen, de var inte hela längre. Det var en reva på knäet. Även om revan var lodrät, så kände jag mig plötsligt riktigt inne, mediemässigt sett. ....  ( Lät dock bli att göra en reva på andra knäet...)

Åren har gått, jeansen har använts mycket, och blivit skönare och skönare för varje tvätt. 

På vårkanten förra året, så upptäckte jag att det blivit som det ofta blir med mina byxor- antingen för att jag är lite "sned"- de slits sönder på höger lårs insida. Jag förstärkte byxorna på insidan,  har gjort det ytterligare ett par gånger och har kunnat njuta av de sköna byxorna ännu en säsong.

I helgen upptäckte jag ... det var hål även på det andra byxbenet.  Så pass stora hål , och så tunnslitet mellan hålen att det känns ganska hopplöst med ny lagning. 

Med sorg i hjärtat ( ja, ni fattar vad det var för sorts sorg) så har jag lagt jeansen längst ner i garderoben. På en plats där det är soptunnan nästa. Upptäckte att det redan låg ett par tunnare favoritjeans där. Rena jeanskyrkogården alltså....

Samma känsla infinner sig vad det gäller skor.  När "gå-skor", typ walking/joggingskor, blir utslitna, så får de en eller två extra säsonger som trädgårdsskor. Det är ju ett ganska smutsigt arbete, så det gör inget om det kommer in lite jord i öppna glipor mellan sula och tyg.  De slitna skorna får inte komma inomhus, de får tillbringa sin sista tid på verandan eller på altanen. Vind och väta gör sitt till, så när trädgårdssäsongen är slut, så är det bara att bära iväg skorna till soptunnan.

Värre är det med lite finare skor. I gårdagens SELFIE kom jag att tänka på mina mest kära skor någonsin, de turkosblå Clarksskorna.  Det var som såll mellan läder och sula, innan jag hade hjärta (med sorg i) att skicka iväg dem till förbränning.

Mina bästa jeans, de är djupt saknade. Men... kanske, kanske finns det möjlighet att göra "konstgjord andning" på dem än ett tag. 

Förslag på hur, mottages tacksamt. Liksom kommentarer där ni berättar om era mest saknade kläder eller accessoarer..

Ledigt

Har absolut inte  vant mig vid ledig fredag ännu. Alltså ledig-ledig. För jag har inte haft någon. De tidigare lediga fredagarna har ägnats åt annat än åt ledighet.
Förhoppningsvis ska det samma gälla ett antal fredag framgent.
Att ledigheten är fylld med aktivitet.

Så man är ju inte lite knäpp när man vaknar och är lite orolig, Vad ska jag göra idag? Jag vet ju inte det... har inget planerat...En fredag morgon utan kontroll...

Man får inte vara sämre än att man fyller det "tomma" med något...

En långpromenad t.ex.
Lyssna på ett Sommarprogram.
En sju och halvkilometersrunda räcker gott till ett sommarprogram.
Emma Leijsnes sommarprat handlade om varför killars och tjejers skolresultat skiljer sig så mycket åt, generellt sett.
Ett synnerligen intressant prat för skolnörden. Speciellt som det blir allt mer tydligt, tjejerna lyckas bättre än killarna i allt. Sen finns det killar som når höga skolresultat också, men det är tjejer som har de allra högsta betygen.

Det är betydligt fler tjejer än killar som tar en universitets/högskoleexamen. Än råder mansvälde på näringslivets allra högsta poster, men på ledningsnivå nummer två, där är kvinnor i klar dominans.

Killar som inte lyckas med skolan,  inte lyckas komma in på gymnasiet tack vare ofullständiga betyg, de är de stora förlorarna. De får inget jobb, och det är svårt för dem att finna en tjej att bilda familj med.

Att ingå i ett kriminellt gäng, det kan då bli en bekräftelse för dessa killar...
Eller så blir de deprimerade och kanske t.o.m tar livet av sig.

Vem bär ansvaret? Skolan av idag är absolut ingen skola för alla.
Alla barn/unga, oberoende på bakgrund, förväntas nå samma ( förbannade) "mål" på samma tid. En omöjlighet, speciellt som 10 - 15 % av alla skolelever helt enkelt inte har intellektuella resurser för att nå dessa mål.

Skolans kravnivåer, samt att skolorna är så segregerade, skapar misslyckanden och utanförskap. Och stress hos tjejer....

Jag tycker att Tranemo kommuns ska strejka mot betyg och omdömen, och istället vara ett föredöme på hur man tar hand om sina elever på ett bra sätt.
Man gör det genom att ta bort alla teoretiska krav på skriftliga utvärderingar och analyser på praktiska ämnen.  Man ger bara betyg i på  högstadiet, och då utgår man från en helhetsbild på elev, hur man lyckas i olika ämnen utifrån förutsättningar och inte utifrån de förbannade kunskapskraven.
Eleverna kan bestämma vilka ämnen de vill satsa på, utifrån intresse och fallenhet.
Svenska måste alla jobba mycket med, framförallt läsa och tala.
Matte och engelska måste förstås alla ha, men det ska finnas ett val mellan två olika svårighetsgrader.
Samarbete med arbetslivet ska utvecklas, man ska veta vad som behövs för att få jobb på olika företag.

En vision, en utopi. Jo, jag vet. Jag vet samtidigt att min skoltanke är riktig. Utgå från dem vi är, tro på oss, och låt oss utveckla våra goda kvalitéer. Bekräfta. Stöd, skapa nya intressen, men tvinga inte. Mät inte alla med samma måttstock! Ställ större krav på de ( killar) som har resurser till goda skolresultat, ställ   individuella krav på barn som inte har sociala/intellektuella/ livs- förutsättningar. Ge alla en chans att få ett bra liv!

Dryga en och en halvtimmas tidig förmiddagspromenad, det är en energipåfyllning av bästa sort.
Fönster har blivit putsade, lingonsylt kokad, tvätt har blivit fixad, garderoben genomgången...
Kameran kom med, har varit lite si och så med et på sistone. Tänkte att jag kanske inte tyckte att det var kul att fota. längre... men det är det ju, absolut.
Hela hösten är fin fototid!

Till och med fröfyllda skräppor kan vara fina.

Mina fina nya kläder kom idag. 
Två klänningar, två långkoftor.
Dyrt, javisst, men roligt att kosta på sig något annorlunda.

Var på klädvisning hos en bekant till Johanna i tisdags. House of Lola heter klädmärket som har de mest bekväma och snygga kläder man kan tänka.
Roligt att hitta kläder som passar storvuxen, äldre kvinna! Detta trots att de andra klädvisningsbesökarna var betydligt mindre och betydligt yngre än mig.

Och jag som tänkte ha köpstopp vad det gäller kläder!

Funkar inte på mig, tyvärr.

Bättre att köpa bra kvalitet och icke-mode, än att köpa slit och släng-kläder. Fast det har jag inte gjort på länge förstås. ( Om man undantar de helt onödiga besöken på Primark)

Hoppas och tror att "trasmodet" för unga håller på att försvinna. Det sjukaste mode jag träffat på, att betala för kläder som är trasiga.

Second hand är superbra däremot. Tror att jag skulle ha svårt att köpa något... mest för att det inte finns så mycket för stora tanter.
Var däremot på ett "barnloppis" i Malmö för två veckor sedan. Köpte superfina kläder och leksaker till de tre barnbarnen, riktigt billigt.
Tänker att det kunde vara något för vår kommun också, varför inte ett "barnloppis" i Limmared några gånger per år. Alla som vill får komma och sälja, kostar inget att sälja, men är en vinst för både  familjer och för miljö.

Kan absolut skicka tanken till Bodil på Glasets hus. Det är en driftig tjej!

Fint väder ute, trots hot om regn. Får ta en liten sväng till och njuta av den sista sensommarkänslan.

Se där, det  gick ju bra att fylla en ledig fredag!

Kalorier, kläder, kändisar

Aktivitetsklockan/armbandet ger verkligen svar på tal.  Den talar lugnt och sakligt om att det är mycket lättare att ta in kalorier än att göra av med dem. Att röra på sig, det är jättebra, men det är absolut ingen garanti för viktnedgång. Om det datoriserade armbandet anger rätt data, så är det bättre att ge sig ut på promenad än att gå på ett gympapass. Fast det räcker inte med en  halvtimmes snabb gång, man behöver allt vara igång minst dubbelt så länge.
Man får sätta olika mål i appen som tillhör armbandet. 10000 steg om dagen, det funkar oftast. Men man får lägga lite manke till, för att få ihop det. Målet 8 km, det betyder lite mer än 11000 steg. 2500 kalorier, det lyckas jag för det mesta uppnå.  För att lyckas med det, så räcker inte alltid de 10 000 stegen, iallafall inte om man är soffpotatis resten av dagen.

Igår, när jag under delar av dagen, umgicks med en här energifyllde lille killen, då visade det sig att dygnets kaloriförbrukning stannat på 2996.  Tänk, att det ska vara så svårt att komma över 3000-gränsen!  Skulle jag sitta i fåtöljen hela dagen, så skulle resultat bli omkring 1700 kalorier.  Skillnaden mellan att inte göra  något och se till att få de 10 000 stegen, det behöver inte vara mer än 700- 800 kalorier.

Idag har jag gett mig sjutton på att  komma upp till 3000 åtgjorda k.  Valde bort kvällsgympan, gick på långpromenad ( ca 8,5 km) + gjorde lite styrketräning här hemma.  När det är fyra timmar kvar på dygnet, så har jag 180 k kvar till målet. Så det ska funka! Intressant att  snabb promenad är bättre vad det gäller kaloriförbrukning än vad medelhård gympa är.

Vad jag satt i mig vad det gäller kalorier, det har jag inte noterat. Borde förstås göra, men ids inte. Idag tycker jag att jag ätit bra. Ja, utom en helt underbart god bondkaka, som jag åt på Glasets hus, då vi fikade där på förmiddagen.....

Nä, det där med kalorier är inte lätt. Jag inser att det är viktigare att äta lite än att röra sig mycket.   Om man ska gå ner i vikt, alltså. Synd att det inte är tvärtom, för den som gillar att röra sig mycket... och att äta lite av varje, av det som är gott.

Kommunanställda har haft gräddfil till Viktväktarna under de senaste åren. Vilket betyder att man från kommunens sida får halva avgiften betald. Ett tillfälle man borde utnyttja, kan tyckas. Men det passar inte mig alls. För det första så vill jag inte bli så där pinnsmal som de som är med där blir, Jag är en storvuxen person och står för d et. Men tio kg bort, det skulle vara ok. Tror att viktväktarna bara skulle fnysa åt ett sådant mål. Sen är det inte många som blir "snygga" efter att gått ner en massa i vikt. Magerheten gör att olika, ej så smickrande,  kroppsegenheter ofta träder fram. Dessutom så är många av de som bantat tillbaka i gamla matvanor och tidigare vikt, efter några år. Kanske börjar man om med bantning igen, och det där med jojo-bantning, det tror jag inte alls på. Tror att det är rent skadligt...

Jaja, var och en gör som den vill. Huvudsaken är att man mår väl. Det gör jag genom att ta långa promenader, gå på favoritträningen spinmix, en eller två gånger i veckan... och äta en kaka till förmiddagskaffet.

Över till rubriksämnet kläder:

Ska åka till storstan i morrn. Till Malmö. Det är väldigt lockande att gå in i de olika affärerna, som för storlek XL, och prova kläder. Det blir alltid mer än provat, det brukar bli något som kommer med hem också. När jag öppnade garderoben idag, för att kolla på de kläder som inte är vintervintriga utan  mer åt vårhållet, så försökte jag intala mig att jag inte behöver några med kläder just nu. Sannolikt inte på hela sommaren, jag har så det räcker, och jag har massor av kläder som jag verkligen gillar. Det är klart jag ska använda dem tills de är utslitna ( ja, ännu längre enligt gällande mode : ) ) -heltokigt att köpa på sig ännu mer. Hoppas att jag kan hålla min föresats, när skyltfönstren i Malmö lockar med vårkläder. 

Slutligen till det riktigt sorgliga, kändisarna, som en efter annan lämnar det jordiska. För ett par veckor sedan läste jag om glaskonstnären Ulrica Hydman Vallien, om att hon var i full gång med planer inför kommande produktioner, nu när hon skulle fylla 80 år... och ha stor fest. Veckan efter, så kom meddelande om att hon avlidit. Idag kom samma besked, vad det gäller Lill-babs.Även hon hade planerat för ett 80-årskalas, som fick ställas in då hon blev sjuk. Jerry Williams blev bara 75.
80  år känns inte gammalt idag. Kanske beroende på att många är ungdomligt klädda, är i gång och försöker leva ett gott liv, så länge som de bara orkar. När livet då tar slut, så har man levt sitt liv på allra bästa sätt. Förhoppningsvis.
Det känns lite i hjärtat, då man hör att ens barndoms kändisar, de som funnits med hela livet, inte längre finns.
Det är väl det som är livet.

Modet

-Tror du att jag hade köpt sådana jeans till dej,om de varit moderna i mitten/slutet av -90-talet?
Jag ställde frågan till Karin, dottern vår, då jag skjutsade henne och lilla Ava till tåget förra veckan.
Karin trodde att jag skulle ha gjort det, att hon skulle fått jeans med hål på lår och knän, om det hade varit modegrejen då hon var i mellanstadie/högstadieåldern.
 Det kan vara så att Karin känner sin mor väldigt väl. Den omodiga modern har ju aldrig/sällan vågat/kommit sig för att säga nej till någonting.  En oförmåga, som jag är allt annat än stolt över....

Till mitt försvar så vill jag framhäva att tiderna har förändrats en smula på de tjugo år som gått, sedan  den tid som min hypotetiska fråga gällde.
Idag lever vi i en väldigt míljömedveten tid. Såväl unga som gamla, har det miljömässiga perspektivet som en del i olika beslut.  Val som exempelvis gäller inköp, matvanor, återvinning.
Vi hade inte kommit lika långt för tjugo år sedan.

Första gången en elev kom till skolan, min dåvarande sexa, iklädd nyköpta jeans med knähål, så kunde jag inte låta bli att skoja lite med tjejen: - Har ni det så dåligt ställt så att du måste gå med trasiga kläder, så kan jag väl bidra med ett par hela byxor till dej... Hahahaha... Kul, kul!

Sedan dess har det väl gått två tre år och numera har varannan unge hål på sina knän och lår, och även många vuxna.

Hur tänker man, undrar jag?
För det första, vad är det för snyggt att gå med trasiga jeans? Hur dumma är folk, som följer även helt sjuka modeinfluenser?
För det andra, hur kan man gå omkring i dessa byxor med stora hål, när det är tio grader kallt?
Och för det tredje; HUR I HELSIKE kan föräldrar bli så idiotiskt dumma att de, i en tid då man i mångt  och mycket tänker hållbar utveckling, köper kläder som redan är trasiga när de köps in???
Var finns föräldrarna som har MODET att säga NEJ till ett i grunden destruktivt mode?

Jodå, de finns, jag vet, men de är förskräckande få.

I veckan som gick fastnade ögonen på en fin collegetröja i en härligt grön färg, som en av skolans elever bar. Så kul att varma, användbara, långlivade collegetröjor är på väg tillbaka, tänkte jag. Tills jag fick syn på något; Tröjan var alldeles söndertrasad på ett par ställen.

MEN snälla, hur idiotiskt får modet bli?  Göra sönder en fin tröja, som skulle kunna hålla länge, och som skulle kunna återanvändas av någon annan, om den första ägaren tröttnade på den.

Jag kunde inte hålla tyst, där jag satt med några elever vid lunchbordet, utan tog upp hur helfel jag anser att trashanksmodet är. Ett par av barnen som satt vid mitt bord, berättade att de inte fick köpa trasiga kläder för sina föräldrar. Tack och lov, att det finns några föräldrar med vett och MOD,  bland den nuvarande skolbarns-föräldragenerationen.

Jag var hos frissan igår. Kom att prata om den trasiga tröjan. - En sådan har min dotter också, sa frissan.  Jag fortsatte att ondgöra mig om trasiga jeans. - Om du visste hur många jeans/byxor jag fått klippa hål på, genmälde hårfrisörskan. Det är väl bättre att barnen använder sina jeans, med hemmaklippta hål, än att de växer ifrån dem.

Jag var mållös.

Jag må vara en gammal förstockad kärring på sextiofyra år, en tant som inte har rätt att ha någon åsikt vad det gäller ungdomsmode, för att jag inte FÖRSTÅR.

Men ändå, det handlar om att visa respekt för de resurser som jorden ger. Det gör vi inte om vi tycker att det är OK att förstöra saker och tycka att det är coolt. Jag anklagar inga barn/ungdomar, för jag vet själv hur utlämnad man är,  att försöka vara så mycket som möjligt som alla andra,då man är ung.

MEN jag tycker att det är skit av vuxna människor att tycka att trashankmodet är OK, i första hand utifrån miljöaspekten. Fula modetrender, de har vi haft i mängder, så åsikten om att jag tycker att trasigheten är skitful, den kan jag behålla för mig själv.

Nä, det enda jag önskar det är att vuxna människor hade MODET att säga NEJ till MODET med trasiga kläder.

Prinspromenad

Får passa på att skriva lite blogg... så att jag inte somnar ifrån maratonlånga ESC. Räcker att kolla lite på låtarna... de flesta tycker jag inte är bra. Kollade på Måns semifinal i torsdags, och insåg att där var han outstanding. Nu när det är final, så är det fler som konkurrerar med honom... Australiens !!! låt är ok. Polens är fin och Cyperns gillar jag. Och än finns det fem kvar som jag tidigare inte hört...

 
Idag blev det en nödvändighetsresa till Halmstad.  Det kostar på att vara sommarhusägare på 12 mils avstånd. Man måste ju helt enkelt se till att omgivningen ( tomten) ser någorlunda vårdad ut, även om man tycker att det är för kallt att övernatta.
Eftersom det inte är sommarväder denna helg heller, så tyckte jag att vi kunde idka lite geocaching i de cachetäta omgivningarna av Hallands riviera. Läge för bad och sol på Östra stranden var det ju inte.

 Vi började med ett besök i centrum. Inte för att leta cacher utan för att fika på anrika Regnbågen och för att kolla lite i klädaffärer, Ansåg C-E vara en riktig frestare i det där med att gå i affärer.... jag behöver ju inget. Något som lätt kunde ändras då jag hittade en fin klänning och fina byxor, sådana där tunna mönstrade som började bli populära förra sommaren. Och fina byxor igen... med passande överdel... och... Jag är hopplös på att köpa kläder... men jag tycker att det är roligt! Idag gick alla inköp i svartvitt....

Efter shoppingrunda och riktigt go fika, körde vi norrut och parkerade bilen vid Grötviks småbåtshamn. Hade lagt in en runda i gpsen, ett par kilometer utmed Prins Bertils stig och genom Eketångaskogen tillbaka. Det finns inga gjorda rundor i området, men det är väldigt lätt att göra en egen runda, för det finns hur mycket gömmor som helst.

Vi har tidigare cyklat en bra bit utmed prinspromenaden och letat geocacher. Så här långt norrut tror jag inte det blir cyklat, men jag sparade nästan tio oöppnade lådor söderut. På det sättet kanske vi kommer ut på en ordentlig cykeltur en fin sommareftermiddag i år också.

Att gå utmed prinspromenaden är helt fantastiskt fint.
I Grötvik har det varit ett stenhuggeri under många år. Det finns många rester efter detta... samt ett antal stenar som naturligt lagt sig i vattenbrynet.
En helt annorlunda natur än vad vi har vid vår strand... den östra.

Den stora kungastenen var rest utmed prinspromenaden,
Så här står det i cachebeskrivningen:

Bär inskriptioner av kungarna Oscar II, Gustav VI Adolf och Carl XVI Gustav. När Oscar II besökte Söndrum 1899 efter en jakt i Fammarp blev han på dåligt humör. På folkets hus var nämligen en röd flagga hissad istället för unionsflaggan, vilket kungen förväntat sig. Han avböjde förfriskningar som bjöds och visade inget intresse över arbetet i stenbrottet.

En sådan skitgubbe...den där Oscar... som inte fattade att det livsfarliga jobb som stenhuggarna höll på med, var mycket större än hans överbeskyddade kungaarbete. Nu tror jag inte vår Knug har så mycket till övers för sådana som inte tillhör hans krets heller..... tycker att hela spektaklet med kungahuset är helsjukt och out of date.

Men stenen var lite häftig.....

Vi kom snart fram till en liten strand som bestod av såväl sand som hällar.
På hällarna hade människor ristat in namn och symboler.... och det under vårt århundrade.
Inte bara bronsåldersmänniskor som karvade i sten alltså.
Imponerad av jobbet som lagts ner.

Bakom Per Gessles hus var det lummig havsutsikt...

... och jätteramsen blommade för fullt.

Alla cacher utmed prinsstigen var extremt lätthittade, och hade nästan "för bra" hinter. "I ett rör", " I ett hål i björken mot havet".... Ja, det är mycket bättre med för mycket hint än ingen alls....

Och när man bestämt sig för promenadrunda, så vill man ju mest promenera och mindre leta cacher.

Men geocachingen är ju jättebra för att man ska ta sig till olika platser.

Prinsstigspromenaden avbröts vid denna vackra plats, som faktiskt är ett litet, litet fiskläge. Förhoppningsvis har man fler båtar än denna!

Från att ha haft en cache att leta upp på varje 200 meter, så blev det lite längre mellan dem, när vi kom upp i skogen. Vi beslöt oss för att snäva av den tänkta rundan till en lite mindre runda...det började suga i magen ... och så skulle vi ju hinna vara lite vid stugan också. Speciellt som vädret hade blivit mycket bättre än vad meteorologerna lovat.

Skogens finaste gömma,  det var här vid det gamla stenbrottet.

Undrar hur många som kommer att växa upp och bli grodor? Om alla får bli vuxna, så blir det ett väldans kväkande runt den lilla vattensamlingen.

Har inte en aning om hur lång rundan blev.... men jag gissar sex kilometer. Bra att få röra på fläsket... det känns som om det blir för lite av den varan vissa dagar, nu när den organiserade träningssäsongen är över.

Bilen stod kvar på hamnparkeringen. Kändes skönt att veta att riktiga arbetare hade vakar över den..

Vid den gamla stugan var gräset långt, det hade inte blivit klippt sedan första majhelgen.

Gamla hus har sina syrenträd/buskar kvar.

Doften mötte oss innan vi var framme vid stugan.

Tror att vi måste vara ägare till ett av de största syrenträden i området... de brukar ju inte alls bli så här stora, utan mera busklika.

Ljuvligt att njuta av de vackra blommorna och dess doft!
Ljuvligt att sitta i strålande sol i solstolen, under seneftermiddagen.
Ljuvligt god fiskplanka på restaurang Pio, blev det innan vi begav oss hemåt.

Har nu genomlidit alla ESC-låtarna + låååååång mellanpaus. Tycker väl att både Ryssland och Italien slår Måns nummer. Få se vad de många europeiska juryerna tycker.....

En härlig dag vid havet blev det. Solen känns fortfarande i ansiktet. Fjorton gömmor hittades och fem nya klädesplagg i storlek större, blev inköpta.

Tisdag- torsdag

Tanten håller bra fart på påsklovet också. 

Att man ska ta vara på livet och göra det man vill, det inser man mer och mer, ju äldre man blir.

I tisdags åkte tanten till Länghem och till Peterson Rum.  Affärsinnehavaren är min vän och kollega, och hon ska vikariera för mig, då jag ska rätta (eländiga) nationella prov i so på onsdag.

Jag ville lämna planering och aktuella texter till henne.....och så hade jag två andra saker i åtanke också. Lite geocaching i samhället. Hittade snabbt fem stycken och var nöjd. Fick gå över Länghems fina fotbollsplan och hittade två cacher där. Letade också  upp en gömma, som fått massvis av favoritpoäng, bakom reningsverket. Förstår inte där med favoritpoäng, men det beror säkert på mitt sätt att se på mitt fritidsintresse. Jag skulle aldrig lämna favoritpoäng för en plats som inte har något att visa, mer än en lite annorlunda burk. Det skulle vara en jättemycket annorlunda burk, som är mer än en burk, där det t.e.x finns ljud eller ljus inkopplat...

Jag vill ha en ordentlig naturupplevelse ( eller annan platsupplevelse) för att ge gömman extra poäng.

Min andra tanke var förstås att kolla om Elisabeth hade några kläder från Braintree i storlek XL för tanten. 

Det hade hon.  Klänningen ovan föll tanten direkt för. Synd bara att man har så mycket volanger där på mitten, när man är välvuxen tant. Det fyller ut onödigt mycket i maghöjd. Nu fick jag personlig rådgivning av affärsinnehavaren. Hon tog fram tröjan som syns till vänster. Även om den blev betydligt mer utfylld än på bilden, så blev det SNYGGT, klänning och tröja tillsammans. Så nu är tant sommarklädd... och har köpt något som kan användas både som finkläder och halv-finkläder. 

Några T-shirts och några bambusockar hittade också ner i tantens kasse. 

Nöjd åkte hon där ifrån. Hemma tog hon en långpromenad för att möjligen motionera bort lite volang. Det har i och för sig  inte funkat tidigare... men det är gott att komma ut och röra sig iallafall.

Läste f.ö. i Illustrerad Vetenskap igår att det där med att vara tjocklagd eller magerlagd, handlar om vilka bakterier man har i sin tarmflora. Jag förstår ju vad jag har för några... :) Snart kan man få en injektion med smal-tarmbakterier. Metoden har testas på råttor. Fast..... ser jag mig omkring bland gummor på 55+ som har bantat intensivt, så behåller jag nog  mina volanger. De som bantat tenderar att bli extremt rynkiga  i ansiktet..... Gillar volanger mer än rynkor.

Så blev det onsdag.
I väntan på två härliga kvinnor som tycks ha samma uppfattning som jag om rynkor och volanger  :), så rättade jag de nationella proven i geografi. Tjuvrättade. Tror nämligen bara att det är min klass som testades i geografi. Är det fler, och/eller man inte tilltror läraren med 38 års lärarerfarenhet att hon kan rätta efter mall.... ja, då får vi väl göra om det på onsdag.

Inga och Katrin dök upp strax före halv tolv, och sedan for vi i rask fart i nordvästlig riktning i Ingas lilla fartvidunder.
Vi skulle leta upp några gömmor i trakten av Fristad, tänkte vi.... och så ville jag gärna visa upp min hemtrakt för mina vänner.

För några veckor sedan försökte jag och C-E öppna ett klurigt lås till en brevlåda. Vi gav upp. Med mina kloka vänners hjälp så gick det, även om det tog lite tid.

Vi åkte runt Gingri och sedan vägen mot Sparsör.
Tomtegömman från adventstid hade stått sig väldigt bra.

 Det är inte ofta som jag är utmattad av hunger, men så kändes det denna dag, då klockan började närma sig halv tre. Lunchmaten på den något bedagade restaurangen, exteriört sett, i Fristad centrum, smakade supergott.

Mätta i magen och med normal blodsockerhalt bestämde vi oss för att promenera en bit. Kollade Munkåns dalgång. Den såg bra ut. Det var ingen runda, utan en promenad längs dalen....så det blev en betydligt längre promenad än vad vi tänkt oss.

Det var fint där nere i dalgången. Dessutom hade man lagt ner mycket arbete med att sätt upp broar och spångar, så att man på ett behagligt sätt kunde tas sig fram längs den kraftigt meandrande lilla vattenvägen.

 Gömmorna ger jag väl inte så mycket för.... en del var onödigt svårt gömda i den risiga omgivningen.
Kände att jag fortfarande är rookie i geocachingsammanhang, då jag är ute med mina nästan tredubbelt erfarna vänner. Jag hittar inte mycket.....eller kanske är det så att jag omedvetet låter de som är bäst på att hitta, får bli det.
Tänker på att det ofta är så i grupparbetessammanhang i skolan också, den som är "bäst" tillåts fortsätta vara det... man tar det som en ( omedveten) självklarhet, och lutar sig lite tillbaka i "samarbetet".

Trötta i benen åkte vi vidare mot Finnekumla by.
Blåsipporna blev superglada av att se mina naturälskande vänner, och slog ut alla tillgängliga kronblad mot dem.
Blåsippsgömman signerades av klokare och forjoi, och många blåsippsbilder knäpptes.

Här blir de smörbollar om några månader. Och fullt med liljekonvaljer. Det är en av gömmorna i den ca 3 km långa Finnekumlarundan.

Vid barndomens "vinterskolskjutsställe" hade jag gömt en liten burk. Tyckte att det var en superenkel gömma, men den hade gömt sig på ett bättre sätt än jag tänkt. Även jag hade svårt att hitta den... men det lyckades.

Vi åkte upp till Backgården, bytte några ord med Anki och Roger och kollade utsiktsgömma och ladugårdsgömma.

Tre trötta tanter ( f-låt Katrin och Inga... ni är ju bara kvinnor i er bästa ålder) vände hemåt igen, nöjda med dagens upplevelser och med dagens jakt på burkar.

Skärtorsdagen började med att jag var på en begravning.
Vår "mattant" Linda, som kämpat med cancer i 11 år, hade slutligen fått ge upp, ett knappt halvår innan pensionsålderns inträde.
Grymt!
Hedrar Linda med denna blåsippsbild. Hon älskade blommor, och blåsippor var hennes favorit. Bara två dagar före hennes bortgång, så hade hennes som tagit med henne till deras blåsippsställe.

Det var en kvinna som förrättade begravningsgudstjänsten. Oj, vad bra och personlig den var. Väldigt vacker, väldigt gripande.
Tänk om vi kunde ha en god kvinna som präst i vårt stora pastorat!
Då skulle jag med största sannolikhet återuppta mina kyrkobesök.
I ett av Sveriges mest kvinnoprästfördömande distrikt, där blir kyrkan väldigt otidsenlig och alldeles för fördömande för att passa mig.

 C-E slutade jobbet efter lunch på skärtorsdagen.
Jag skulle lämna tillbaka en ganska oanvänd låda till Navet före deras stängningstid och sedan skulle vi se matchen Elfsborg - Helsingborg på Borås Arena.
Det blev en hel del tid över. Ingen av oss kände för att shoppa.
Föreslog att vi skulle ta en geocachingpromenad i Fristad. Lilla turen, 2,5 km.
Ok, tyckte C-E.
Vi kom fram till en skogsväg.... och det var kanske inte världens roligaste plats. Rundan var tänkt som en "komma ut i luften"-runda, så det var väl ändå ok..
Vi hann bara kolla tre gömmor innan det började regna ordentligt, och vi bestämde oss för att avsluta promenaden.
Gömmorna var långt ifrån mina favoriter... hintarna gran eller björk, var inga önskehintar, då det bara fanns granar och björkar och ris.
Regnet påverkade säkert negativismen. Hade det varit fint väder, så hade gömmorna säkert varit ok. Och vi kollade som sagt bara tre... och fann två.

Åkte till Borås och åt Sveriges bästa pizza, Granada på pizzeria Granada.
Sen åkte vi till Arenan.
Lagkramen påminner om min tid som "revyartist". Då gjorde vi också så. Till vilken nytta, det fattade jag ju inte ... jag som är lite knäpp. Ibland gick det bra, ibland gick det sämre.

Igår gick det bäst för Elfsborg.
Det räcker att göra ett mål om det andra laget inte gör något.
Så blev det igår.
Tycker att det är kul att se fotboll irl.
Så det blir säkert något mer besök på arenan under den långa säsongen.

Dags att svida om till långfredagens göromål.
Johanna och Martin lär dyka upp en stund. De ville åka till blåsippsställena och geocacheställena i Finnekumla. Det är alltid roligt att träffa "morbror" Roger och Anki... och så lär kusin Johan och hans sambo Malin vara hemma från Norge. Först ska vi äta brunch på Glasets hus. Har aldrig ätit brunch i hela mitt långa liv. Ska bli spännande att se vad det finns för godsaker på buffebordet... antagligen mest sådant som gör mittenvolangerna ännu större.....