Lycka?

 Det finns ord som jag har svårt för, har svårt att förstå innebörden av och har svårt att värdera i de sammanhang som de används. 

Lycka, är ett sådant ord.

När är upplever man lycka? Vad är det för skillnad på lycka och förnöjsamhet. Eller är det lycka det samma som att känna sig tillfreds. 

Jag har väl för lite att göra, men jag funderar ganska ofta på de "svåra" orden.

Vad är det som gör att man känner sig tillfreds, förnöjsam... ja, kanske rent av lycklig?

Att må väl, fysiskt och psykiskt är en grund , tror jag. Och visst kan man må väl, även om man har lite ålderssskavanker.... ! Man är ju ändå inte sjuk.... Att må dåligt psykiskt, det är lycklighetens, förnöjsamhetens värsta fiende. Inbillar mig att psykisk ohälsa är mindre vanlig när man blir äldre,...

Visst känner man sig väldigt mjuk och nöjd i själen, då man vandrar omkring i den vackra försommaren.  Kanske är det så att man rent av känner sig lycklig, då man ser allt det vackra.

Glad blir jag definitivt, då jag ser en sippa, sippnörd som jag är. Igår fick jag tillfälle att besöka en backsipps-backe. Blomningen hade kommit långt, en del sippor stod redan i fröställning.

Backsippans fröställningar är fina att se, även om det är den blommande växten som tilltalar sipp-nörden mest.

Köpte plantor av tovsippa och planterade ut i en rabatt. Idag hade den första blomman slagit ut. Nästan som en vitsippa, men ändå annorlunda.

I tisdags var vi ju på Rusarebo äng. Karl-Petter, tre och ett halvt,  somnade på vägen hem. Morfar bar in honom och lade honom i soffan. När han sedan vaknade, så ville han sitta i mormors knä. Där satt jag, på altanen, med utsikt över maskrosklädda ängar, dotfande rönnbärsträd och en gräsmatta full med tuusensköna. Fåglar av alla slag sjöng i träden runt omkring, solen sken. Karl-Petter kröp ihop i fosterställning och lutade sig mot mitt mjuka bröst, under det att jag sakta klappade honom på ryggen. Han njöt! Storebror sprang fram och tillbaka ut på altanen. Han gjorde experiment. Innehållande vatten, diskmedel, tvål. Den lille kemisten var väldigt entusiastisk över sina "experimenet".

Jag tror att jag för en stund kände lycka.... det var en väldigt speciell känsla....

Igår var jag funktionär på PROs  "bilrally". Jag blev ju förtroende vald i pensionärsföreningen under våren. Och då får man vara med att fixa olika aktiviteter. Det passar mig bra. Mycket bättre än att bara vara "vanlig" medlem. 

Vår kontroll var den första som man kom fram till under den tre och en halv mil långa resan. Man skulle ange namnet på några vårväxter och vårfåglar. 

När alla sjutton ekipage, med dryga sextiotalet passagerare, var klara med vår kontroll, så körde jag vidare till en annan plats för att ta några bilder till PRO-avdelningens hemsida. 

Jag tog några bilder, pratade med några bekanta och gick mot bilen. Då kom det två killar i högstadieåldern.

- Du heter Anna-Lena, va? Jag hade dej som lärare förra året. 

Visst kände jag igen killen, från de veckor jag vikarierat i grannskolan.

Det blev en pratstund med ungdomarna också.

Jag tror att det också var en stund av lycka. Att ha den möjlighet att röra mig mellan flera generationer, mellan olika "världar", som jag har, genom att jag både jobbar med ungdomar och engagerar mig i pensionärsförening. 

Kanske var allt stunder av välmående, av tillfredställelse, av glädje. Är det lycka? Jag vet inte. jag bara försöker finna ut vad som menas med det, i mina ögon, stora ordet.... Kan någon hjälpa mig att komma till insikt?

Vidsträckta vita vidder...

.... fick jag uppleva idag, då jag åkte som passagerare i bil, mellan Värnamo och Alvesta. Har nog aldrig sett så mycket vitsippor på samma dag, då vi körde förbi vitsippshage efter vitsippsbacke i det öppna höglandslandskapet. I Alvesta var våren mycket längre kommen än vad den är i Grimsås. Björkarna hade kommit halvvägs i sin utslagning och häggen hade stora knoppar. Så härligt att veta att om några dagar så kommer denna vackerhet hit också... även om vi har för mycket skog för att få till de vidsträckta vita vitsippsviderna.

Anledningen till den småländska resan var att jag skulle åka med J, Tindra och duktiga ryttaren I på hästhoppningstävling i Alvesta. Massor av hästar förstås, vacker omgivning och ( tror jag) svåra banor, eftersom få hästar gjorde felfria rundor. Eller så var det så att även många hästar drabbats av vårluftströttheten.... Tindra har stora krav på sig, hon har ju kapacitet att klara felfria rundor. Idag hoppade hon helt OK, men ändå blev det blev både nedslag och vägran. Lite seg var hon allt, förklarade duktiga hästtjejen I.

När jag satt/stod och tittade på ekipage efter ekipage som gjorde något fel, kom jag att fundera på vilka krav vi ställer på både djur och människor. Man ska lyckas, man ska upp i topp-poäng, man ska få utmärkelser, man ska vara bäst. Det är ju egentligen helt orimligt. Ibland är man trött, ur slag, okoncentrerad, ja, det är svårt att hålla fokus och prestera bra.

Nu tror jag inte Tindra brydde sig så mycket om att hon inte blev topplacerad, men jag tänker på alla skolelever - mest tjejer- som känner sig helt misslyckade om de inte presterar toppresultat. Vilket i skolans värld avspeglar sig i betyg.....

Vi, som vuxna, som lärare, som föräldrar, har ett stort ansvar i att hjälpa barnen att se andra värden, än de som kan mätas i prov och betygstävlingar!

Sov på TV-rumsgolvet ( på en utmärkt madrass) i Hjälshammar i natt och hade för ovanlighetens skull nära tillgång till morgontv. I morgonprogrammet med start klockan 8, intervjuades "lyckoforskaren" Bengt Brülde. Han har just givit ut en bok med titeln "Hur viktigt är det att vara lycklig?". Pengar och status är inget som ( mer än för kort tid) ger lycka, enligt Brülde. Nej, lycka är att ha vänner, familj, arbete som man trivs med, en meningsfull fritid och att känna att man finns till för andra och att man gör gott för andra.

Visst stämmer det, bara det att vi inte inser det, när vi jagar den stora pengavinsten eller utbildningen/ jobbet med hög status. Googlade på ovan nämnde man och hittade bl.a. denna aktuella intervju .

I morgontvs nyhetssändning presenterade man också en forskningsrapport ang. kvinnors sömn i relation till deras midjeomfång. Man hade kommit fram till att kvinnor som sov 4-6 timmar per natt har 9 cm mera midja än de som sover rekommenderade 8 tim. Nu tyckte jag att denna undersökning lät som nys, men kunde ändå inte låta bli att tänka på att om jag sov lite färre timmar per natt, så skulle jag enligt denna ha ett midjeomfång på ca 105 cm. :)) ! Tur att man är en som gillar att sova - och som (oftast) sover gott.

C-E hade kantat perennlanden när jag kom hem. Ser fint ut med alla vårblommor... I morrn får vi nog ta tag i den ojämna gräsmattan. Med lite frisering, så kommer den att se betydligt bättre ut, och trädgården riktigt vårfin.

Själv är jag som en halvskållad tomat i ansiktet. En dag i sol och snålblåst bränner till det gamla ansiktet rätt bra. Men det hör ju också våren till....

Hästbilden är inte en bild på Tindra, utan på en okänd kamp med möjlighet att verkligen se sig omkring på ridskoleområdet. Gick en liten promenad nära hopparenan och hamnade i en vacker vitsippshage och tog ett snapshot of Alvestanaturen.