Säsongslitage

Snörde på mig walkingskorna i kväll för att ta en promenad. Det har varit lite dåligt med motionen de senaste dagarna, har p.g.a. dålig planering fått stå över flera gympapass. Så det var ett måste att bara ge sig ut i kväll, trots att mörkret var i gång att falla över en. Vilket det gjorde under halvmilspromenaden, men det var ett mjukt och genomskinligt mörker så pannlampan behövdes bara för att upplysa medtrafikanter om att man fanns, inte för egen upplysning.

Konstaterade vid påsnörning, att de i tidig april inköpta walkingskorna sett sina bästa dagar. Funderade på hur långt mina skor promenerar på en säsong. Genom lite beräkningar under det att walkingsträckan förlängdes ytterligare, kom jag fram till att det borde bli 70-75 mil. En sträcka så lång som här ifrån till Sundsvall .... Inte nästgårds precis, så det är inte så konstigt att gummit släppt där fram och att själva skon ser välanvänd ut. Det allra sämsta för fotbeklädnaderna är säkert de vandringar som de fått göra i flytande vatten .... det har nog förstört mer än antalet mil de gått.

Brukar köpa ett par gåskor per säsong. Första året är de vandringsskor, andra året är de trädgårdsskor .... och tredje året så bär det i väg till soptippen....och skor som gett värme för fötterna och som gett möjlighet till värme i kroppen, de blir till värme i fjärrvärmeanläggningen i Svenljunga...

Funderade på om jag skulle slänga gåskorna i tvättmaskinen och ta med dem till London om två veckor. Kom på att det kanske inte blir så mycket kvar av skorna efter en tur i tvättmaskinen. Så jag får ta de Londoninköpta Clarksskorna tillbaka till ursprungsstaden i stället. Snacka om sköna skor. Hade ordentligt ont under vänster fot för ett år sedan, och det höll i sig länge, länge. Var i London i januari med i läggssula i de fula skorna som funkade att gå med när man hade hälsporre, och köpte då två par Clarksskor. När snön äntligen smälte bort i mars, då började jag använda dem dagligen, och ganska snart så började hälsporren bli bättre och bättre för att så småningom läka helt. Och den läkningen tackar jag de väluppbyggda Clarksskorna för. Köpte ett par sommarClarks i april, och nu räknar jag med att köpa någon form av Clarksstövlar.....

Finns säkert andra skor som också funkar bra mot hälsporre, men det måste vara riktigt bra skor med uppbyggd sula.

Terrorhoten över storstäderna fungerar som psykisk terror, det förstår jag på många människor. Tråkigt, tråkigt. Men hemska saker kan hända överallt, så det finns ingen anledning att hålla sig hemma i Grimsås för det. Händer det så händer det, och jag tror mindre på att det händer något när media basunerar ut riskerna, än när det är tyst om terrorhot i etern.

Ska bli roligt att åka till London, till musikal och fotboll och god pubmat .... och framförallt till Clarks skoaffär och Primark kläder - och M & S. Skor och kläder inköpta i London, de håller mycket mer än en säsong även om jag gärna åker tillbaka nästa säsong och handlar som om säsongsslitaget vore det samma som på mina 70-milaskor.

De slitna skorna på bilden, de är inte mina, de finns på Malmö museum.....bilden tog jag när jag senast var i Malmö.. i april. Nästan ett halvår mellan besöken ... för på lördag ska det bära av till Skåne igen.

Koltrastkonsert, klackkonsekvens

Intressant stavning det där.... klackkonsekvens.....

Har känt av det i eftermiddag...

När jag var i Malmö senast, så kunde jag inte låta bli att köpa ett par sköna snygga skor, med minst fem centimeters klack. Har inte varit läge att använda dem förrän nu, med tanke på att sulan är alldeles slät och inget för vinterväglag.

Så denna skärtorsdag, dagen för tiodagarsfrifrånskolan, så i klädde jag mig kjol, färgglad top, snygg tröja och mina nya skor. Kände mig jättefin!

När hade jag skor med ordentlig klack på senast?Tror inte att det var på detta seklet, möjligen precis i sekelskiftet. Kommer ihåg att jag köpte ett par korta stövlar med klack. När jag skulle gå över en gata i Dalstorp trampade jag fel, föll som en fura i asfalten, stukade foten och slog mig lite här och var. Plus att jag tyckte det var väldigt pinsamt - folk såg ju min blamage. Efter det har jag aktat mig noga för att bli högre än mina en och sjuttifem - det är svårt nog att hålla balansen med den längden....

Men Malmöskorna kunde jag inte motstå... de var ju dessutom så BILLIGA ... och sköna på foten. Gjorde att jag kände mig lite fin....

Balansen funkade bra, klackarna är ju breda ... det var bara vid ett tillfälle som jag vinglade till.

Men det fanns något som inte gillade skorna som jag stod i eller gick omkring i under 7-8 timmar. Det var rumpan och ryggen. Dom har talat om att där finns små fina muskeldelar som inte är vana att användas... de protesterar livligt att bli nyttjade på här på ålderns sensommar....

Det gör ont i rumpa, rygg och vad......

Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig.... fortsätta att tjura, så att de små muskelcellerna vänjer sig ...även om det kan ta sin tid .... eller låta de små muskelfibrarna ta kommandot..... Får fundera på det ... jag ska iallafall inte ta med klackskorna till London.

Njuter varje tidig morgon när jag öppnar dörren och ska gå till tidningslådan. Jag lider av att vakna i denna sommartidsomställningsvecka - men tröttheten får sin lisa, när jag tidigt varje morgon möts av LJUVLIG koltrastsång. Finns det något vackrare läte ? Tror inte ens Ola Salos fantastiska stämband kan mäta sig med den öronfröjd som koltrasten frambringar. När jag kom hem vid halv fyra satt han också och sjöng. Ja, inte Ola Salo, utan herr Koltrast. Är glad att ha haft två koltrastsherrar och en tjej här under hela vintern. Dem har man verkligen matat med glädje .... när man får dubbel glädje tillbaka.

Mina elever frågade mig om jag skulle åka till Blåkulla. Jag svarade att han den där fule inte vill dansa med sådana gamlingar som jag. De unga tonåringarna nickade och förstod.

Här kommer en glad påskkäring..... Glad påsk..... och tänk på att det finns ett skäl till varför vi firar denna helgen! Och det är inte bara för att få äta godis och toddy!