Jodå!

 

Jodå, vi vann igen. Även om det var på håret.  Pinsamt, tycker jag. Vi har ju vunnit så många gånger. Tror att arrangörerna också tycker att det är lite pinsamt. Vilket borde få dem att göra lite svårare quiz-frågor.

Men om jag tycker att det är pinsamt, varför är jag då med på quiz-spektaklet? Framförallt är det för att resten av laget tycker att det är kul med quiz. Egentligen tycker jag också att det är roligt, men helst vill jag bli tvåa eller trea. 

Priset,  sedan några gånger tillbaka, "Kunskapens äpple", blåst i hyttan i Glasets hus, tillfaller enbart det segrande laget. Tillsammans med var sitt presentkort på en lunch/helglunch. Tyvärr är inte maten av högsta klass, enligt mej. Men fläsk är de bra på att steka. I ugn. Just nu har vi sex oanvända presentkort...Kommer sannolikt att användas till att äta stekt fläsk....

Jodå, jag lyckades gå 5,5 km av den sex km långa förmiddagspromenaden, utan att få regn på mej. Dock lyckades inte molnen hålla tätt hela rundan. Nästan torrt uppifrån, men så mycket blötare underifrån på skogsstigarna. De gamla, men otroligt sköna, Goretex-skorna klarade att hålla (nästan all) väta ute.

Jodå, kochenillaven hade brett ut sig ytterligare på den murknande trädstammen. Alltid lite intressant att gå förbi platsen längs skogsstigen och betrakta den vackra laven. Ett litet smycke i den ganska tråkiga vinternaturen.

Jodå, det är full fart med gästande småfåglar utanför köksfönstret.  De senaste dagarna har det varit gott om gråsiskor. Trodde först att det var steglitser, eftersom en del av fåglarna fått lysande vårfärger. Men det är förstås hanarna. Borde lugna sig lite med att klä sig i lockande färger. Inte lönt med några kurtiser ån på tre månader....

Jodå, domherrarna samsas gott med de små.  Det finns gott om såväl siskor, som domherrar... och så förstås talgoxar i mängd, på matplatsen. Enstaka talltitor och nötväckor visar sig också med jämna mellanrum. Samt några blåmesar. Absolut en förmån att kunna sitta i köksfönstret och spana på fåglar. 

Men nog önskar jag mej ett bättre objektiv, då jag ska försöka fota dem....

Glädjeämnen

 Det gäller att hitta glädjeämnen, nu när det är som det är. Egentligen finns det så mycket att glädja sig åt, bara man kopplar bort tankarna på världsläget för en stund. Man kan ju ändå inget göra.....

Solen skiner idag. Den står inte tillräckligt högt ännu, för att komma över trädtopparna bakom växthuset. Men den lyser igenom. Och på trapporna till altanen, ska man säkert kunna få sig en dos sol under förmiddagen.  Promenaden får vänta tills i eftermiddag. då ska det bli flera plusgrader och en känsla av vår bör infinna sig.  Snön, som kom i går natt, bör sjunka ihop  så pass mycket, så att man kan ta sig fram överallt terrängen.

Så kul att klä sig i något annat än jeans/mjukiskläder och åka i väg till Glasets Hus i Limmared,  igår kväll. Satte lite färg i "ansiktet", och plötsligt tittade en helt annan tant, än den gamla trista, emot mig i spegeln. Ögonen var dessutom glada och förväntansfulla. ( Otroligt vad ögonen gör för utseendet.... det  är verkligen själens spegel.. iaf mina... )

Det var exakt två år sedan som vi var på quiz senast. Man hade ett quiz i november, då när det var lättade restriktioner, men då hade vi inte tillfälle att vara med. 

Kvällen börjar med att en god buffe serveras. Igår var det fläskfilé och kyckling, ett antal goda sallader, kulpotatis och hembakat bröd.  Ett riktigt glädjeämne var det att få njuta av den goda maten.  Åt förstås mer än till mätthet... men det är ok att frossa om maten är så god. 

Svåger, svägerska, maken och jag... jo, vi är att bra quizteam, det har jag tidigare skrivit om. Så även igår. Sexton lätta frågor, av varierande slag, ställdes. Det var väl bara en som vi nästan "åkte dit " på.

Vilken världsberömd svensk förkníppar man med STREJK? Våra gemensamma tankar gick till Joe Hill. Vi skrev ner svaret, men svåger var inte riktigt nöjd. Hans tankar fortsatte mala, tills han kom det... Greta ... förstås! Så tack vare svåger Roger, så blev vi ensamma på alla rätt... och kunde kamma hem ytterligare en seger.   Fem handblåsta "glaspokaler" ha vi nu. I olika färger. Samt ett antal  priser från tidigare säsonger..... Bl.a. presentkort på glasblåsning. Vet inte om det gäller fortfarande för vi har aldrig utnyttjat det.... 

Det finns två lag som brukar konkurrera med oss om segern. Inget av dem var på plats igår. Hade de varit det, så hade vi förlorat på skiljefrågan.... för den var helt åt skogen.

 Hur stor var elkostnaden för Glasets Hus under 2021?  Svägerskan trodde 3 miljoner kronor ( tror inte att omsättningen på huset är så stor ens), bestämde sig sen för 1,2 miljoner ( vilket jag ansåg var alldeles för högt.... ) Rätt svar 130 000 kr!

En riktigt rolig kväll, som blev extra bra, när vi tog hem vinsten....

De största glädjeämnena, det är de här tre. Är så otroligt tacksam för att få vara mormor till tre så härliga barn. ( Nu tror jag att alla små barnbarn är härliga... )

Hade ett par förkylda killar hos oss i onsdags. Kan nog vara så att vi har blivit smittade av dagisförkylningen.....  ( inte covid iaf)  ... men det är det värt. Förkylningar ingår  i livsrytmen.  Gott att man numera kan både hosta och nysa igen, utan att bli misstänkliggjord. Eller känna sig som en brottsling! 

Det är så roligt att följa utvecklingen på barnbarnen. Helt annorlunda mot när man var ung och hade de egna barnen. 

Konrad är en riktig legoexpert. När han får sin byggsats, så öppnar han manualen och bygger utan att någon behöver hjälpa honom. Den här byggsatsen, som är från 7 år enligt rekommendationen, kan man bygga till tre olika slags dinosaurier. 

Ava kan skriva bokstäverna så fint, men behöver lite hjälp att få ihop orden. Pyssel, teckningar och att måla i målarbok, det är hennes specialitet. Samt att komma med små kloka funderingar. Tänk vad man kan då man är 5 år ( Konrad) och 4,5 år ( Ava). 

Karl-Petter, tre år och tre månader, han ser och lär, och vet så mycket.  Och är också riktigt bra på att bygga lego, även om det är ett tag tills han följer manualer.... 

Absoluta glädjeämnen, de där tre!

Önskar era alla att finna glädjeämnen i tillvaron denna vackra, men oroliga., helg.

Vinst

Igår var det quiz-dags igen.
Glasets hus i Limmared anordnar sina välbesökta quizkvällar sista fredagen varje månad, januari till april och september till november.
Kvällen inleds med någon form av buffé. Igår var det italiensk buffé. Supergott!

Oftast är det livemusik-underhållning under kvällen, ibland ställs frågorna i anknytning till låtarna, ibland inte. Något musik-quiz är det inte fråga om. Det brukar vara sexton frågor inom olika ämnesområden, en del lätta frågor, några svåra. Tio-tolv rätt får de flesta lag ihop, så pass allmängiltiga är frågorna.

Gårdagens musikunderhållning, den var inte alls i min smak. Det var en soul-grupp från Borås som spelade. De var säkert ganska duktiga, både vad det gäller instrument och sång, men jag tycker att all soulmusik låter likadan, att den är aggressiv och upprepande och att låtarna man spelar är alldeles för långa.

Hörde att några i den ca hundratalet stora publiken tyckte att det var den bästa musik som framförts på quiz-kvällarna. De har säkert rätt! Utifrån vad de tycker om soul-musik.

Förra månaden, så vann jag en vas på en extratävling, den om intron.  På quizet hade vårt lag - bestående av maken, hans syster och hennes man - två fel. Igår var vi enda lag med alla rätt.

Det blev en ny glasbuckla - nej, det är inga vasar, för det finns ingen botten på dem - att ställa hemma i prishyllan hos svägerska och svåger. Vi har faktiskt en blå buckla hos oss också, det blåa året vann vi två gånger.

Så redan andra gången är årets målsättning nådd, den att ta hem någon av de sju bucklor som delas ut varje år, sedan tre år tillbaka. Tidigare år har det varit andra priser, mest glasföremål förstås,  och visst har vårt lag vunnit lite då och då, även under dessa år.

Har funderat lite på vad det är som gör att vi nästan alltid lyckas vara bland de tre bästa lagen.Kommer fram till att det är lite som hos de imponerande, "På spåret" finalisterna.
Vi kan helt enkelt olika saker.  Tänker på dem som vann "På spåret" finalen igår, Gunnar och Parisa. Lunda-Gunanr kan ju väldigt mycket om det mesta, men är rätt kass på musik, film och kändisar. Parisa är ju också synnerligt allmänbildad, men expert på de tre ämnesområden som Gunnar inte är hemma i.

Mina kunskaper är väldigt begränsade vad det gäller nyare musik, kändisar, TV, politik och sport. Svägerskan är expert på de tre första områdena, maken är superbra på sport och politik och svåger kan allt om musik och teknik.

Nu ser vi fram emot mars-quizet. Vinsten är klar, så vi känner ingen press. ( Fast det gör vi nog aldrig... )  Musiken kommer ett lokalt "rock-band" att stå för. Det kommer att bli mycket mera lättillgänglig musik, för denna tanten. Musik att tralla med i....

Att skicka efter den här boken, samt att följa Fredrik Nylén på Instagram, det har varit en riktig vinst för mig.
Genom Fredriks fika, så har jag hittat superbra recept på framförallt matbröd, men även på kakor, tårtor och lunchmat.
Fredrik har gett ut fler bakböcker. Jag får se till att skaffa dem också. Även om jag lätt hittar de goda recepten via nätet, så är det härligt att bläddra bland alla fina bilder i boken.
Favoritbrödreceptet fanns dock inte med i boken. Men nu har jag skrivit in det på en sida, som hade mycket space. Och här är det, om någon vill testa godaste matbrödet som jag någonsin bakat/ ätit.
https://fredriksfika.allas.se/mjukbulla-ett-riktigt-gott-brod/






Semlebullarna som jag bakade utifrån Fredriksfika recept, tillsammans med en liten grupp SvA- elever i torsdags, de blev också supergoda. Har aldrig tidigare fått till så här luftiga och smakrika bullar.

Dagens promenad blev avklarad tidigt på förmiddagen. En ren vinst det också, för både kropp och själ, att få sex kilometers "naturbad" i ett härligt promenadväder.

Intron

Eller historien om hur en "sopa" kan vinna första pris....

Eller vikten av att omge sig av rätt personer.

Det var quiz-kväll i Glasets hus igår. Den första för säsongen.
Vi har varit med på de flesta quiz-kvällar under de sex år som de arrangerats.
Oftast har vi varit ett fyrmannalag, bestående av svägerska Helena, svåger Roger, make Claes-Erik... och så jag.  Roger och Helena är superallmänbildade.  C-E och jag har kompletterat deras få akilleshälar och gjort så att vi nästan alltid varit i topp tre vad det gäller placeringar. Förstaplaceringar har det blivit lite då och då.

Igår var det publikrekord vad det gäller QUIZ i Glasets hus.
144 personer hade bänkat sig för att inledningsvis äta en libanesisk buffé ( mycket god) och därefter "quiza" , helst i lag om fyra personer.
Sedvanlig svarstalong med plats för sexton svar delades ut till varje lag. Dessutom fick varje personen en egen liten talong med tio numrerade rader. Det skulle bli kvällens överraskning, berättade frågesportsledaren. En tävling i tävlingen, där första pris var en vas,  som man blåst i glashyttan.

Efter närmare halvtid i quizet, kom så "överraskningen". En intro-tävling!

Min första reaktion var - Den tävlingen struntar jag i!
Jag har sannolikt något kopplingsfel i min gamla hjärna, för den klarar inte / klarar väldigt sällan att kombinera intro  och låt.  Jag måste liksom nynna mig fram genom en text, för att  hitta rätt. låttitel

Nåja, det var ju dumt att sitta där och titta på.... och förresten så kunde jag ju använda mig av de förmågor som mina medtävlare besitter.... vi kom ju ändå till Glasets hus som ett lag.

Så OK, jag försöker väl då. ( Fast en sådan tråkig "överraskning" , bland det sämsta man kan överraska mig med... )

Första introt: Piccadilly Circus, skrev jag.... sneglade på C-E som skrivit Fångad av en stormvind.... kollade över lite på Helenas papper.... där stod det samma låttitel. Så det blev att ändra.
Andra introt: Välkänt.... In a cold... där bröt man: Såg att C-E skrev ... ja, förstås: In the ghetto.
Nummer tre: Jag kunde alldeles själv! Idas sommarvisa
En dragspelslåt kom som intro:  Benny Anderssons fru, sa C-E. Får jag sådana ledtrådar, då framstår allt glasklart i min hjärna: Födelsedagsvals till Mona
Två takter piano, enbart diskant : Sov på min arm, trodde Helena. Ja, då skriver jag väl det, kände inte alls igen...
Jailhouse Rock, den var  rockexpert Roger säker på. Jag skrev det samma... och visst hörde jag att det var Elvis-stuk.
- Vad heter låten i Såsom i himlen, undrade Helena. Titlar har jag inga problem med, om jag bara slipper tampas med enbart ett intro... Gabriellas sång.
- Låten ur Chess? frågade Helena. - Athem förstås.
Let it be kunde jag nynna mig fram till för egen hjärna,
Två toner ? Pam-pam... - Du gamla du fria, trodde Roger.
Smart tänkt, tyckte jag. Vilken annan låt skulle man nöja sig med två toner på?

Efter pausen så gick frågeledaren igenom rätt svar. Nio rätt hade jag. den jag inte alls kände igen, det var Memory.
Elva personer med nio rätt. Namnen på de elva räknades upp, och förärades med var sitt presentkort till en lunch på Glasets hus. C-E fick ett, jag fick ett. Roger och Helena...? Nä, de hade inte tagit fasta på den egna idén om Du gamla du fria...
Kändes lite snopet, det var ju Helena som känt igen introna, och så fick vi skörda vinsterna.....

En av de elva skulle få första priset. En ung tjej ur publiken drog en av svarstalongerna.
Den med mitt namn på....!

Jag mottog verkligen varma applåder, då jag lite småyr av ett och ett halvt glas vin, tog mig fram till scenen för att hämta ett av de finaste priser som någonsin delats ut i quiz- sammanhang på Glasets hus.

Som gammal lärare är man lite halvofficiell person, många känner igen en, och det fanns väldigt många bekanta ansikten bland "quizarna".

Det kändes lite falskt, att jag, sopan på intron, skulle motta finaste priset ... och framförallt motta de fina, hjärtliga applåderna. 

Här stod jag framför alla och mottog applåder för att jag var "intro-expert."... och så var jag egentligen  bara en simpel bedragare.

Kunde inte låta bli att fundera vidare på min orättfärdiga uppmärksamhet. Hur vanligt är detta? Kom att tänka på mitt eget gebit, där rektor - t.o.m skolchef, oftast står som mottagare för de rosor som ges då man lyckats med något inom skolans värld. Medan det till absolut största delen är goda lärare och annan personal som borde få ta emot ovationerna. 

Antagligen är det så inom många områden, med goda rådgivare, rätt personer omkring en, så kan även den som inte är så bevandrad eller har så goda kunskaper inom ett område, komma långt. Bara man vågar att ge sig in i spelet.... vilket jag ju gjorde... trots att jag tänkt stå över...

Hur gick quizet då?

Vi hade 14 rätt av 16. Det fanns ytterligare tre- fyra lag som hade det resultatet. 

Och så fanns det en vinnare, en värdig sådan, för det fanns åtminstone ett par svåra frågor. Vinnarlaget hade alla rätt. Bra jobbat och jättegrattis till de som var bäst på riktigt.

Den dubbla känslan sedan igår kväll sitter kvar ännu.... en falsk förstapristagare som fick möta fantastiskt varma applåder....

( Bilderna är tagna... ja. alla utom vasen då... på eftermiddagens promenad)

Bingo!

Svägerskan undrade om vi hade lust att åka med på trubadurkväll, innehållande någon typ av quiz, i Svenljunga. Hon hade mobiliserat en stor del av byns gravt medelålders  och nypensionärer  att bege sig till grannkommunens centralort denna lördagskväll. Visst ville vi åka med, det är inte så ofta man gör gemensamma byfolksutflykter.
Tony´s restaurang är en hamburger och pizzarestaurang.
Jag är ingen hamburgerälskare normalt, inte vad det gäller hamburgerkedjornas utbud, men här blev det bingo direkt, då jag valde en burgare med chévreost, valnötter och bacon från menyn. Med coleslaw till. Hamburgare i alla ära, men detta var en helt annan rätt än vad jag till nöds tvingat i mig på snabbmatsställen. Det var gott, supergott!

Quizaktiviteten, den bestod av ett bingo. Ett rutnät med nio rutor, det var bingoraderna, De var BINGO-giltiga enbart horisontellt.
Under rutnätet fanns en lista på 40 - 50 olika artister/band. Vart och ett lag fick sedan välja nio namn ur listan och  fylla de nio rutorna med.
Trubaduren spelade sedan låt efter låt, och spelades de artister som fanns på vår bingobricka, så fick man "kryssa" rutan.
Vårt lag lyckades få in alla BINGO-raderna, en rad, två rader och tre rader, först av alla.
Vinsten var rejält tilltagna presentkort på Tony´s. Räcker nästan till en hamburgare eller pizza till alla oss bybor.... för nu måste vi ju åka dit igen och använda vinsten.

En kul variant på quiz, tyckte jag. Här var det inte kunskap som gällde i första hand, speciellt som alla artister presenterades efter varje melodi, har var det rena slumpen som gjorde om man fick bingo eller inte.

En enkel grej som man skulle kunna använda i skolan, i många ämnen. De allra flesta tror jag. Tänker att min lilla mattegrupp i tvåan kunde träna på addition och subtraktion via en liknande ruta i morrn. ...

Idag har vi absolut kunnat ropa BINGO, vad det gäller vädret. En sådan fin och solig dag det blev, när väl morgondimman lättade.
Tog två promenader efter det att jag bakat två sorters fikabröd.
En före lunch och en efter lunch.
Aktivitetsklockan signalerade BINGO på 10000 steg en bra  bit innan jag kommit hem från eftermiddagspromenaden.
Lite dumt att låta de där stegen bli så styrande. Vill ju gärna få till 10 000 stegs-bingo minst fem dagar i veckan. Samtidigt så är det jättebra, den där lilla datorn på armen, ser till att jag kommer ut och rör på mig.

Hälsade på väninna Karla på eftermiddagspromenaden. BINGO igen! Där fick jag se hennes omtalade, ovanliga amaryllissläkting " Äkta makar" i full blom. Så jättefin, och så roligt att se en så ovanlig blomma. Hon hade knopp i flera krukor, så har jag tur, så kan jag ropa BINGO vid fler hälsapåtillfällen.

Stolt

Det är lite fult att slå sig för bröstet, att vara stolt över något.
Ändå... jag har varit det flera gånger under denna veckan.
Mest stolt var jag efter att jag lett en lektion om programmering i Scratch, för alla våra elever i åk 4-6. En tant på 65 ska väl inte bry sig om/kunna sån´t.
Jag fick läsa på ordentligt, men med en enda bug, så lyckades lektionen och alla var nöjda och glada. Naturligtvis fortsatte en del av eleverna att göra nya block i det enkla spel, som tantens lektion lett fram till. Det var ju meningen!
Och stolt, det kände jag mig.
Får bli ny påläsning av ytterligare lektioner i blockprogrammering... det är kul!

Stolt blev jag över mina elever, då vi hade provräkning i onsdags. Nästan alla hade i det  närmaste full poäng. Att läraren har mindre betydelsen för ett gott resultat, än vad elevers ambition och förmåga har, det är jag de första att skriva under på. Med "svaga"och oengagerade barn, så blir det inget bra lärande....

Lite stolt kände jag mig också över att ha fått till ett studiebesök vid vindkraftsverksparken nära Grimsås. Speciellt nöjd var jag med hur väl eleverna förstod den engelskspråkige guiden ( han kom från Irland) och hur många som vågade ställa frågor till honom, på hans hemspråk.

Något som jag inte är stolt över, det är hur jag reagerar på en del, för mig i det närmaste okända, personers sätt att vara. Jag blir så avig i mitt sätt mot "överkäcka" personer. Var med om det under veckan.... och skäms så över hur kort jag blir i bemötandet.  Men... det bara kommer.... varför är det så?

Igår var det Quiz på Glasets Hus i Limmared igen. Vårt lag vann... igen. Visst är jag glad och stolt över att vi nästan alltid är bland de tre bästa... men samtidigt känns det lite skämmigt att vi alltid lyckas så bra... Konstigt att få den känslan.

Den stora stoltheten är våra fantastiskt fina barnbarn. ( Vilka mor/farföräldrar känner inte så?)
Konrad övernattade för första gången hos mormor och morfar i veckan. Gick jättebra. Härligare ungar än våra två små, det finns inte. För oss iallafall. Något att vara riktigt stolt över!

Lurad

 - Det är full aktivitet på Esrange och på världens övriga rymdbaser, hörde jag Lisa Syrén säga, under det att jag sakta vaknade upp ur morgonslummern. Vi talade nyss med en av medarbetarna på den svenska rymdstationen, fortsatte hon, och man berättade att man omkring klockan kvart i nio förväntas nås av oidentifierade radiovågor. Det kan bli störningar i radioutsändningen vid denna tid. Kanske är det så att vi just idag för första gången kommer att nås av meddelanden från en annan civilisation, en utomjordisk bosättning.

Det är länge sedan jag kände en sådan ångestklump i magen som detta meddelande genererade, ja, det var sannolikt på åttiotalet som jag senast hade samma "jordens undergångskänsla". Var det lönt att gå upp och äta frukost, eller skulle jag ligga kvar i sängen till klockan kvart i nio och invänta "det hemska"?

Jag valde frukosten. Med klumpen kvarhängande i magen gick jag mot köket.
Det var då jag kom på det!
Det är ju första april idag.  LURAD! Grundlurad!

Förra gången jag blev ordentligt april-lurad, var jag väl bara sju-åtta år. Det var när man i Hylands hörna (?)  utlovade färg-tv, för den som spände en nylonstrumpa över tv-rutan. Mina föräldrar och morföräldrar ( ja, de kom också ner från andra våningen och tittade på underhållningsprogram i svart-vit TV) trodde inte det skulle funka. Jag fick iallafall lov att klippa sönder ett av min mammas "maskgångna" strumpor - alltså sådana som var halvtrasiga - och testa.Tror att det var för att strumporna inte var hela som det inte funkade.....

Årets aprilskämt i Borås Tidning respektive Ulricehamns Tidning, de var lättgenomskådade.
I BT informerade man om att trängselskatt skulle införas i Skene.. eller om det var Kinna..... samma sak för mig....och i UT berättade man att Charlotte Kalla bytt klubb och fortsättningsvis skulle tävla för Ulricehamns skidklubb.

Det bästa skämtet som jag kommer ihåg från lokaltidningarna, det var när konstgräsplanen på Borås Arena var ganska ny, och man konstaterade att den krympt under vintern. Man uppmanade  folk från Borås och omnejd att komma till arenan för att hjälpa till att dra ut konstgräsmattan till rätt storlek igen.
Det lär ha kommit en hel del folk! Lättlurade.

Bilderna så här långt, det är på högtalare. Riktiga högtalare faktiskt!  Ljudet från de mobiltelefoner vars ljud de är tänkta att förstärka, blir mer eller mindre volymhöjt.
Teknik heter skolämnet, som jag varken har behörighet i eller känner mig bekväm med, men som ändå står på mitt schema. För att jag är no-lärare och känner mig  som bäst i min pedagogiska gärning under dessa lektioner, så betyder det inte att jag har någon större fallenhet för det tekniska.

Vi hade personal från Navet på vår skola under några programmeringsdagar för en tid sedan, och jag framförde mitt dilemma under en lunch med dessa teknikerfarna pedagoger. Berättade att jag just skulle starta tema ljud och ljus i fysikundervisningen.
- Gör en högtalare, fick jag som råd.
Det var inget råd som jag blev lurad på..... det funkade toppenbra, med såväl mina "egna" sexor som min no-klass femman.

Får ta kontakt med mina mentorer på Navet inför "kraft och rörelse" arbetet i fysik, som vi ska genomföra i sexan framöver.

Våren blir man heller inte lurad på. Möjligen lite lurad av.
Även om vårfeelingen varit på topp under de  senaste dagarna,  så vet man att ännu så lurar det aprilväder bakom molnen.
Snöblask och blåst.... det är också en del av våren.
Och tussilagona står  pall ändå.

Igår var vi på quiz i Limmared. Vi har ju varit där ett antal gånger, tillsammans med C-Es syster och hennes man. Ett antal gånger har vi stått som kvällens segrare.
Inför gårdagens frågesport, så blev vi tillfrågade att åka med. Det var första gången i år för oss, och naturligtvis tackade vi ja.
Goda hamburgare med tillbehör serverades för dem som valt att passa på att äta fredagskvällsmaten som uppladdning inför frågesvarandet.
Det var bara en fråga av de sexton som vi inte klarade. Det gällde att ordna Vasaloppskontrollerna Smogan, Mångsbodarna, Evertsberg, Höksberg, Eldris i rätt ordning. Det fixade vi inte.....men nu vet jag ju...

Vi var tre lag på 15 rätt. Tyvärr hade vi alldeles för dåligt tilltaget på skiljefrågan... och hamnade bara trea. Hur många har blåst sitt eget glas i Glasets hus hittills i år? löd frågan. 100 tyckte jag, 77 skrev man först i vårt lag... men ändrade sedan till 37. Jag hade förstås sagt att jag inte skulle lägga mig i skiljefrågan  - för jag misslyckas alltid med att gissa rätt - men kände mig ändå lurad när vi var så nära  vinst, och hade vunnit, om ändringen från 77 inte gjorts. Rätt svar var 111 personer....

Helt oviktigt egentligen... men lite retligt ändå.....

Lurad kände jag mig dock, då det inte blev hemresa direkt efter quizet.
Den som körde bilen som skulle ta mig/oss hem, ville stanna tills "husbandet" med lokala gästartister spelat färdigt.
Jag ville åka hem, för jag har en rygg som inte fixar många timmar på raka trästolar....och så  är jag inte så mycket för lokala förmågor.....vilket är en  av mina dåliga sidor. Hade Husbandet bjudit till allsång, så hade det varit en annan sak... det är något som jag gillar.

 
Vår tidigare vaktmästare rev av några låtar. Jistandes vilken röst, den Tommy körbergs-kroppsliknande, mannen har.

Den dagliga promenaden ( iallafall när det är helg) tänkte jag först lura mig själv på idag, efter förmiddagens energiska inomhusstökande. Men så kom solen, och jag måste bara ut och se hur långt våren kommit. Den har kommit en bra bit på väg trots att det bara är den förste april.

Att vi hade vacker, men ack så giftig, tibast alldeles bakom vårt hus, det hade jag ingen aning om. Sannolikt  hade den blivit planterad av något som kommit flygande för några år sedan.
Det tycks ha blivit ytterligare en dag utan kontakt med någon utomjordisk civilisation. Det tackar jag för.....det är inget vidare att ha en ångestklump lurande i magen. Det räcker till med det jordiska, tycker jag.

Men en långsam halvmilslång lantlig promenad under njutning av vårblommor, fågelkör, koltrastsolo och transkrän, den skulle jag vilja lura på alla att göra någon gång.

Vårvittring

Helg... och äntligen läge för lite utevistelse.
Kände absolut vittring av våren, under det att jag stavpromenerade till och från Hallåsen och till och från asfaltsvägen.
Mötte Irene då jag kommit in bit på väg. Hon utförde en helomvändning på sin promenadrikting och gjorde mig sällskap till nordsvenskhästarna hemvist. Tog några bilder på dem, men alla blev suddiga. Kameran kanske börjar bli trött  på att  jämt få hänga med i luddiga fickor.
Hemma igen ville den iallafall visa att snödropparna stuckit upp sina huvuden och snart kommer att stå i full blom. Schysst vinter, som ger den första vårkänningen redan i februari. Så var det även förra året... och då blev också sommaren lång och härlig...

Har inte "rört på mig", alltså gympat/tränat/promenerat på hela veckan. Så det kändes extra gott att få ta en ordentlig promenad i dag. Känner i axlarna att de inte använt stavar på mer än två veckor..... och känner i ryggen att den tackar för att den fick lite upprätt-stöd igen. Stavar är superbra på tanter med muskel/skelett-småkrämpor.

Veckan som gick, den gick fort. Återigen kommer tanken på att tiden går fort, men saker känns längesedan. Tittar på min ännu lite brunbrända spegelbild och undrar hur det blev så. Javisst ja, vi har ju varit i ett utland som inte var speciellt soligt, men ändå pigmentpåverkande. Nästan så man glömt, fast det bara är en vecka sedan.

C-E har varit sjuk hela  veckan som gått. Förkylningen som bröt ut på atlantön, blev värre och värre och gav upphov till en riktigt eländig hosta. Hoppas att han kan vara fit for work igen på måndag.

För egen del så har jag varit lite småförkyld, haft konstigt ont i kroppen någon dag... men i övrigt varit pigg. Många elever är också halvkrassliga i skolan eller helkrassliga hemma. Februari lär ju vara den mest sjukdomsdrabbade månaden....

Från att ha jobbat med no-tema under en period, har vi nu gått över till so i klassen. Det är ju så att när man är gammal mellanstadielärare, så har man nästan alla ämnen i sin utbildning. Slår mig återigen hur mycket mindre tid såväl förberedelsearbete som efterarbete tar i so, jämfört med no. Har många gånger påtalat detta för såväl kollegor ( och de som undervisar i båda ämnena håller med) som rektor, men har inte fått något gehör för att en no-lärare borde ha lägre undervisningstid än en so-lärare.

Nu har jag mer undervisningstid än jag har haft på många år. Tog extra musiklektion för att  jag har så bra betalt för mitt jobb.

Förstelärarjobbets dilemma. Speciellt för en sådan som jag, som på något sätt vill visa att jag gör skäl för min extra lön.

Det som skrevs i min uppdragsbeskrivning som femtusen kronor extra-betald lärare, det har jag redan genomfört. Handlar om att eleverna ska uppmuntras att läsa mer, att ge dem bättre läsförståelse, att utöka läshastigheten, att ge dem nya upplevelser genom böckerna.

Härligt att se lässuget på vår skola!

Så just nu så har jag tagit på mig  en timme extra musikundervisning med yngre elever, för att kompensera lite för extralönen. 

Önskar att man som 1:elärare kunde får lite mer befogenhet och tid för det man vill genomföra. En tid som absolut inte får vara på några andra lärares bekostnad. För min del så skulle jag vilja att alla klasser/alla skolor i mitt område skulle kunna få ta del av min kunskap om böcker, och att jag kunde få möjlighet att serva alla med böcker och bokprat... och i detta samarbeta med barnbibliotekarien på kommunbiblioteket, ett samarbete som redan är igång, men som ytterligare kunde utvecklas.

I vår kommun är de flesta 1-lärare anställda på ett år ( utom de som leder mattelyftet, de har såväl ledig arbetstid för sitt uppdrag som längre förordnande).  Tänker att jag inte kommer att söka "karriärtjänsten" nästa år igen.... och jag kommer inte att göra det om jag inte får tid för att genomföra ett ordentligt projekt... men får jag det, ja, då kan kan tänka mig att fortsätta....

Nationella prov för utsatta sexor är i full gång. Är så glad att jag slipper vara med detta år, efter att under två år, ha varit med om  hur man slösat bort en hel vårtermin för sjätteklassare, för att hinna alla delproven. 

När jag inte har egna elever i sexan, så är det lite intressant att se vad proven innehåller, och vad man kommit fram till då man sätter in vikarier för att ordinarie lärare ska åka iväg på samrättningsdagar. 

Läste igenom sexornas berättande text plus bedömning, och blev helt förskräckt över hur olika man bedömt. Ska man göra en objektiv bedömning, så måste en och samma person/personer rätta alla texter, och bara några texter per dag. Även om det finns bedömningsanvisningar, så är det ändå mycket personligt tyckande som avgör vilket betyg som sätts. Dessutom kommer jag ihåg från förra årets alla rättande dagar, att man blev väldigt trött framåt eftermiddagen, och rättade /bedömde på ett sämre sätt än då hjärnan var morgonskärpt.

Anser att nationella prov i sexan är helt bortkastad tid, och bara ett underlag för statistik.

Då vi jobbade mot förra läroplanen så var det nationella prov i sv, ma och en i åk 5 . Det var bra, för då hade man hela sexan på sig att åtgärda de brister som proven visade på. Den möjligheten togs bort när man flyttade allt till våren i sexan... och dessutom utökade provens innehåll och antal ämnen.

Läste på Borås Tidnings insändarsida i veckan, att Borås  kommunala allians ville vara med i försöket att testa betyg i åk 4. Men snälla, tänkte jag, var det inte skolledare och lärare som skulle få bestämma detta.... inte okunniga kommunpolitiker. Skolans innehåll ska inte vara politiskt anser jag, politikerna ska enbart se till att skolan får medel att drivas på ett bra sätt, utifrån perspektiv forskning och emperi. 

Svägerska, svåger och deras dotter är verkliga quiz-nördar. Dessutom är de synnerligen allmänbildade inom alla områden.
Förra våren var jag eller C-E fjärde hjulet i deras lag och vann den fyra omgångar ( varav  de tre bästa räknades) långa quiz-kampen på Glasets hus i Limmared.
Säsongens quiz-kamp har nya ledare och frågemakare ( levande musik av de duktiga ungdomarna dessutom)
och går över sex gånger. Fyra av sex omgångar räknas vad det gäller slutsegern. I höstas hade varken jag eller C-E möjlighet att vara "hjul fyra" så de fick anlita andra medhjälpare. De två gångerna blev det en omgång utan placering och en seger. I vår ska vi försöka vara med i laget, antingen jag eller C-E. I januarikampen kom vi trea, i torsdags var det vinst ( och rejäl sådan) igen. Känns nästan lite skämmigt att komma fram och ta emot pris vid varje tillfälle som jag varit med....dels för att jag är hjul nummer fyra... och dels för att det är lite tråkigt för andra lag att "Gretas vänner" nästan alltid kommer på prispallen, och oftast av alla, överst....

_- Är du inte alls intresserad av skidor, undrade C-E, då jag satte mig vid datorn istället för framför VM-TV. Funderade lite och kom fram till att det är jag nog inte. Speciellt som det nästan alltid tycks vara klart, redan före start, att norrmännen ska dominera loppet. Kan tänka mig att kolla när det är stafett, där kan det vara spännande.

Ute regnsnöar det. Typisk vårvittring. Dagen är länge ljus. Mindre än en månad tills den ljusa tiden vinner över den mörka.

Full fart

Full  fart är det på våren och full fart är det för/på tanten. Jag måste tillstå att jag njuter av bådadera.

Det känns lika otroligt varje år som våren visar sig, otroligt att det efter vinter kommer en härlig vår, otroligt att man får uppleva ännu en vårbörjan. Vintern har i, mina ögon, varit en utmärkt vinter.... lite snö, inte mycket halka... men den var mörk och lite småkall, och nu kommer ljummen vårluft och dagen är nästan lika lång som natten. Helt underbart, det tycker både jag och vit och svart katt....

Fart på våren, fart på tanten. Om det inte är träningskvällar eller ordentliga promenader, så är det något annat.
I torsdags var det dags för quiz på "Glasets hus" i Limmared igen. För en månad sedan blev jag firad av mina kollegor, genom att många av dem åkte med och gav mig ett utmärkt lag som kom delad tvåa i den kvällens quizkamp. Delad tvåa med det lag som jag egentligen skulle vara del i, ett lag med det tänkta namnet "Vekefurans vänner", där även C-E samt svägerska Helena och svåger Roger skulle vara med.
När jag nu skulle vara med i ett annat lag, så gick Helenas och Rogers dotter Caroline in som fjärde man i "Vekefura"laget. Ett vinnande koncept då quizkampen till hälften bestod av musikfrågor, något som jag är urdålig på. Hade tänkt att laget skulle förbli det samma även denna gång, men då C-E hade en tuff arbetsvecka med en massa övertid, så tyckte han att det var bättre att jag var den som fyllde ut smarta familjen Andersson-laget, som ( när Carro fick vara med och bestämma ) kallade sig "Gretas vänner".
( Greta är Carros favorithund hemma i hundgården.)
Det blev en spännande kamp även denna gång. Vårt  lag hamnade på samma poäng som förra omgångens vinnarlag. Det blev skiljefråga mellan våra två lag, en skiljefråga där man skulle ange sluttiden för årets Vasaloppssegrare. Helena hade bra koll... och vi vann. Var sin helglunch på "Glasets hus" var vinsten.
Nästa gång "slåss" vi om slutvinsten. Tyvärr ligger det lag som vann första omgången två poäng före. Men även tvåan har utlovats ett pris... och där ligger "Gretas vänner" bra till. Sista deltävlingen är första torsdagen i april.

Två fredagar i rad, blev det resa till Scandinavium.
För en vecka sedan, så var det ett antal hästar och ryttare som hade huvudrollerna.
Igår så var det Hampus och Karins gode vän som var huvudperson.
Sa det till Helena, som var schysst och åkte med på musikal, då C-E backat ur: - Det är nog bara jag bland alla dessa människor i den stora Scandinaviumsalongen som gjort Västerbottenpaj till Ola Salo.
Lite mallig får man väl vara ibland... : )
Nu är han, och alla de andra artisterna på scen, helt vanliga människor, precis som alla andra, bara att de har begåvats med gudabenådade röster ... och musikalisk talang.

Många musikaler, en del operetter och operor har jag sett under årens lopp, men min absoluta favorit är och förblir "Jesus Christ Superstar". Jag fullkomligt älskar den musiken, det finns inte en enda dålig sekvens i den. Sen finns det säkert en andlig ådra i mig som dras till själva händelserna som  dramat handlar om.
En andlig ådra, som dessutom ställer en massa konstiga ( eller rättare sagt ganska naturliga) frågor, som t.ex: "Hur kan en människas ( om än övermänniskas ) död göra att vi människor kan bete oss hur dumt som helst, och ändå bli förlåtna av den Gud som den som dog är en del av?" " Varför måste någon ( Judas) bli den onde syndabocken... hur kan en god Gud göra så mot en människa?"

Såg musikalen när den gick i Malmö för sex år sedan.  Tror att alla artister utom Ola är utbytta. Även scenografin var till viss del annorlunda. Peter Johansson, i rollen som Judas, gjorde liksom Ola, en fantastisk rollprestation. Gunilla Backman tycktes vara lite för gammal för att göra Maria Magdalena, men det funkade bra, det visade sig att rollen inte har så mycket med ålder att göra. Googlar lite, och ser att Gunilla är född 1965.... Tant på 60, det hade inte passat i rollen iallafall!

Kom fram till att det var femte gången jag såg favoritmusikalen. Första gången, det var under premiärbesöket i det som kommit att bli vårt favoritresmål, en resa till London på sportlovet 1978.  Tyckte att det var superotäckt när Judas hängde sig, en känsla som hängt i vid varje förställning sedan dess.

Såg en konsertföreställning av musikalen på Scandinavium på ( tror jag ) nittiotalet, där Peter Harrysson gjorde Herodes. Operan i Göteborg satte upp musikalen omkring millenieskiftet, och dit tog jag med mig massor av folk från byn för att dela den härlig musikupplevelsen.

Hoppas att det blir fler uppsättningar av Jesus Christ Superstar under kommande år. Den kan jag åka en bra bit för att uppleva, för det är min absoluta favoritmusikal.

 En härlig vårlördag blev det av denna dag. Har varit ute en hel del och känner att det bränner i kinderna mycket mer än vad det gjorde någon gång under Teneriffaveckan. Svenska vårsol är vass, och den doftar härligt av UV-strålning.
Tog en promenad - Modsrundan  - och rekade för en geocachegömma. Få se om jag hinner få till den ... och kanske en vid torpruinen Grimsbacke i morgon.
Satt en stund på trappan ut till altanen och första vår-solen-skiner-njöt.
Tur att man har en make som gillar att laga mat... kunde på det sättet vara ute extra mycket idag.
Tvätten, den kom ut för första gången detta året.

När C-E stekt torskrygg, som jag avnjöt vid köksbordet och han framför TVn, och han sett Arsenal vinna med 4-1 över Everton, ville han gärna åka med ut på en lite cacherunda. Vi tog en tur mot Gällstad, Södra Säm och Månstad. En gömma fanns vid ett gammalt sågverk, en annan i en jordkällare som var kvar  sedan förrförra seklet.

Tog en multicache i Södra Säm och imponerades av hur man  hjälpts åt att visa upp  den rika kulturskatt som den lilla byn  vid Sämsjöns östra strand gömmer på. Kyrkoruinen har anor från 1200-talet. 300 meter längre bort fanns det en liten träkyrka med intilliggande kyrkogård. Snacka om att kyrkan varit viktig för många under lång tid. Sannolikt den bästa mötesplatsen förr i tiden... MEN hur skrämmande var prästerna i sina helveteshot... och vilken makt hade de? Skulle vara intressant att få uppleva en dag eller en vecka på 16-17-1800-talet.

Två kyrkacacher, tagna vid befintliga  men gamla kyrkor,  hittade vi innan solen gick ner vid sextiden och det var läge att vända hemåt igen. En superlätt gömma, en ganska så svår.  ( Iallafall för oss...)

Några dagar med full speed har det varit... och vill livet mig väl, så fortsätter det så ett tag till. Härligt att vara pigg och ha mycket ork, fast man är sextio fyllda!